Egentid med barnen

God kväll finaste ni, 

Hur har dagen varit? Har ni haft en fin dag?

Jag har varit hemma själv med barnen under de senaste dagarna. Jag och Bill har kommit fram till att Bill kunde spendera några timmar om dagen i biblioteket för att hinna plugga. Bills koncentrationsförmåga har blivit sämre sen han blev utbränd och det tar längre tid för honom att utföra en uppgift.
Innan sommaren försökte Bill läsa två kurser som saknades inför civilingenjörsutbildningen, tyvärr drog det ut på tiden och han hann inte läsa klart kurserna. Bill blev inte behörig för utbildningen nu till höstterminen. Bill var så irriterad på sig själv kommer jag ihåg, när han inte kunde utföra studierna. Han förstod inte sig själv och blev så frustrerad. Nu vet vi i alla fall orsaken och man får helt enkelt acceptera läget, inte pusha för mycket och man får göra saker och ting i sin egen takt.

De timmarna som jag är hemma själv med barnen går toppen bra. Jag har hittat mitt sätt att rodda med båda barnen samtidigt och jag känner mig så… duktig. Om jag nu kan ge mig själv beröm. Det är nyttigt för mig att kunna vara själv med båda barnen tycker jag. Även om det är skönt när vi är två eller när jag får hjälp från olika håll så är det nyttigt att jag kan känna mig trygg med att vara själv med båda barnen. Jag har inte vågat gå ut med båda barnen samtidigt än, ska testa göra det någon dag när det är soligt ute. Hemma är man alltid safe, men ute kan vara en utmaning ibland. Men jag måste prova! 😀

 

Zelda 1 år och 6 månader

Idag blev Zelda 1 år och 6 månader. Alltså, om ynka 6 månader fyller hon 2 år! Hjälp! Jag älskar att se min lilla dotter växa och utvecklas. Alla stora milstolpar hon tar är otroligt spännande men jag vill samtidigt bara stanna tiden.
Zelda är i en rolig ålder nu tycker jag. Hon upptäcker och lär sig mycket nytt under den här perioden. Hon testar gärna sig fram med att skruva, vrida, pilla, trycka eller dra i saker för att se hur den fungerar. Zelda kan lägga träpussel med figurer och klura ut olika typer av pussel själv. Hon bygger legos och staplar klossar. Zelda kan säga flera ord och snappar upp nya varje dag. Vissa ord kan Zelda uttalade så väl men det finns några ord som låter supersött när hon säger dem. T.ex. ordet ”groda” som hon säger ”doda” istället. Åh, det är så sött att man smälter… Zelda kan peka på bokstäverna i böcker och kan säga namnet på några bokstäver i alfabetet. Hon försöker räkna från 1 till 10 men kan bara säga ett, sex, sju, nio och tio än så länge. Nu härmar Zelda gärna det vi säger och vi måste vara försiktiga med språket, haha. Zelda är ett sånt charmtroll, man kanske alltid tycker det om sitt eget barn men hon är sååå rar. Hon är supersnäll och försiktig med lillebror. Hon är artig också. Hon säger alltid tack och erbjuder gärna det hon äter eller ha i handen. När Zelda äter det jag har lagat tittar hon alltid på mig och säger: -Mmmmmmmmmmmmm GOTT! Snacka om motivation för mig att vilja laga mat till henne varje dag.

Jag älskar min dotter så mycket att det gör ont. Sitter här och ler när jag skriver om henne. Jag är verkligen lyckligt lottad att ha Zelda som min dotter. Tack för att du valde mig som din mamma älskade bebis. 

 

Att få vakna upp med dem jag älskar

Solstrålar 

Hur mår ni? Tack snälla för att ni delade med er av era erfarenheter om utbrändhet. Jag känner igen många tecken som ni beskrev på Bill och vi har även fått information om att det kan ta minst 1 år innan Bill känner sig helt återställt igen. Igår var Bill hos rehabkoordinator och de hjälpte honom med att sätta upp en rehabiliteringsplanNu i början vill dem att Bill ska försöka unna sig själv 15 minuters promenad varje dag. Fokusera på en dag i taget, lite varje dag och finna lycka i det lilla i vardagen.

Vi har så mycket i vårt liv som vi uppskattar och är tacksamma över. Genom att bara få vakna upp med barnen ger en sån stor lycka och glädje. Zelda är alltid den som vaknar först varje morgon och väcker oss genom att viska försiktigt. Sen går hon över till lillebror och säger: –Häääy. Zelda är så söt och man vill bara äta upp henne!
Atari är alltid glad han med när han vaknar. Han börjar alltid morgonen med skratt. Vilket härligt sätt det är att vakna på egentligen och glädjen från barnen smittar verkligen av sig.

Vi önskar er alla en underbar dag! 

 

Atari 3 månader

Lilla älskade Atari har hunnit bli 3 månader. Förutom att han har vuxit som bara den har han utvecklats enormt mycket på en månad.

På Ataris 3 månaders dag var vi på BVC och gjorde tillväxtkontroll med honom. Vi kunde inte tro våra ögon när vi såg på vågen att han då vägde 7,8 kg. Enligt kurvan är han lite överviktig men vår fina sköterska på BVC sa att det är bra att han har mycket hull nu av bröstmjölken. Baby-fetma från bröstmjölken förebygger framtida fetma tydligen.

Jag och Bill är lite förvånade över att Atari är så stabil för att vara liten. En vecka innan Ataris 3 månaders dag provade jag att sätta honom i bumbo, för att han har under en tid försökt att trycka från sig ryggen när han sitter i babysittern eller när han sitter i mitt knä. Första gången jag satte ner honom blev han så himla glad, när han insåg att han satt själv. Han skattade och tyckte att det var jättekul. Men jag vågar dock inte låta honom sitta mer än 2 minuter åt gången för att man vet inte hur det är med skelettet när de är så små. Men som ett litet lek har han fått använda bumbo när storasyster sitter och leker bredvid. Atari har också börjat åla sig runt i sängen nu. Lägger vi honom på huvudändan av sängen kan vi hitta honom på fotändan efter ett tag, haha. 

Nu har Atari börjat öppna sina händer för att greppa eller ta på saker. Tidigare boxade han på saker. Han jollrar mer och det riktiga skrattljudet har äntligen trätt fram. Det är så himla kul att följa Ataris utveckling och man blir så förvånad hur olika det är från barn till barn, det är så fascinerande tycker jag. 

 

Zelda upptäcker vattenpölar

Något som är extra magisk med barn är att de uppskattar det minsta lilla i vardagen. Man lär sig att uppskatta livet ännu mer från dem genom att uppleva saker med deras ögon. Småbarn är inte materialistiska eller har höga krav på hur livet ska vara förutom mat i magen, kärlek och lite lek.

För två veckor sen fick Zelda plaska i vattenpölar för första gången. Hon har alltid varit intresserad av dem men vi har inte kunnat låta henne hoppa i eller plaska hur som helst. När vi såg hur Zelda gärna vill leka med vattenpölarna skaffade vi vattentåliga kläder till henne. Efter nästa regn kom klädde vi på Zelda och gick ut med henne. Det första hon gjorde när vi öppnade porten var att springa raka vägen till vattenpölarna direkt. Vilka enorma glädjen vattenpölarna gav henne och vi var på vattenpölar-jakt under hela den eftermiddagen. Zelda fick plaska loss. Hon var så himla nöjd och glad. Sen dess har vi varit ute med Zelda efter varje regn.

Tänkt om man själv skulle tycka att något så enkel som vattenpölar skulle vara kul? Jag kan erkänna att jag älskar att gå på frusna vattenpölar fortfarande, haha. Så fort jag ser en kan jag inte låta bli i smyg trampa sönder isfläckarna. Det är något nostalgisk med det sprakande ljudet och den pirrande känslan kroppen som man hade när man var barn, haha.

 

Hösten är bara runt hörnet

Älskade älskade älskade cybervänner, 

Vad den här sommaren har gått fort, vad tiden har gått fort. Det har inte varit min intension att inte blogga på TRE veckor. Livet kom emellan helt enkelt och bloggen fick sin lilla semester. Jag tror inte att det har hänt förut att jag har varit borta helt från bloggen såhär länge. Visst, jag har haft låga uppdateringar under en lång period nu på grund av hälsan och återhämtning men jag brukar ändå kunna kika in och säga hej till er.

Jag har haft en underbar sommar men jag har också saknat er massor. Ödmjukaste tack för att ni fortfarande hänger här och uppdaterar mig om vad som händer i era liv. Jag blir otroligt glad av att se era kommentarer här när jag loggar in. Jag har lite att ta igen ser jag och hoppas att vi kan hålla kontakt länge till.

Hösten är bara runt hörnet men jag vill inte säga att det är höst än. Temperaturen i Stockholm är fortfarande behaglig och vi har passat på att vara ute och myst på de fina dagarna. Ni som följer mig på Instagram har säkert sett i mina Insta-stories? 🙂

Dock har vi varit sjuka i en hel vecka nu. Barnen börjar bli lite friska men jag är långt ifrån att bli frisk känner jag. Annars mår jag bra, barnen mår bra, men Bill mår lite sådär. Kommer ni ihåg när jag skrev att jag mådde toppen efter förlossningen men Bill kände inte detsamma? Vi trodde att det var tillfälligt baby blues men jag tyckte att något inte stämde och bad Bill söka ytterligare hjälp för det. Både psykologen och läkaren har fastställt en diagnos att han har hamnat i en s.k. utmattningssyndrom.

Jag har haft en underbar sommar och skulle inte vilja göra det på ett annat sätt. Men jag har också haft fullt upp med att finnas till för Bill. Jag har rådfrågat och läst på om utmattningssyndrom, vad det innebär. Vad jag som närstående kan göra och vad vi tillsammans kan göra. Varje liten grej blir som ett stort projekt när man är utbränd.

Varför jag inte har berättat tidigare är p.g.a. att Bill inte har kunnat processa det. Men för en tid sedan började han öppna upp sig till familj, vänner, nära och kära. Det här är vanligare än vad man tror och det är ingenting som man ska behöva hålla för sig själv. Man ska våga söka hjälp, ta hjälp och ställa krav från familjen på ett ödmjukt sätt såklart. Nu fungerar Bill inte på samma sätt som tidigare och om han inte berättar om läget till folk i omgivningen kommer de aldrig att förstå Bills ändrade beteenden och rutiner.

Det var även mitt eget intiativ att åka upp själv med barnen till Lappland under sommaren. Vi kunde såklart boka om biljetterna och vänta tills alla kom tillbaka från semestern. Men jag tog tillfället och åkte iväg själv ändå för att låta Bill vila ut ordentligt och hinna med det han behöver göra. Jag vill finnas till för Bill och har fokuserat så mycket på att vi ska hitta en balans i vardagen där vi kan få det att funka. Med hjälp av paus från bloggen och andra måsten har vi kunnat njuta av den här sommaren. Nu handlar det verkligen om prioriteringar. Det är mycket som vi behöver lägga upp på nytt, vissa dagar känner jag mig trött men samtidigt får jag såååå mycket energi från barnen. De boostar verkligen hela vår tillvaro, det är dem som motiverar oss. Vilka magiska små varelser vi har. 

Har någon av er erfarenheter av utbrändhet? Om ni själva eller någon ni känner varit utbränd? Vad behöver jag som närstående tänka på? 

Världens största kramar till er! 

 

Sista MVC kontroll

Finaste cybervänner, 

Hur har helgen varit för er? Vi har varit till Nickelvikens naturreservat med svärmor i lördags. Sedan anslutande svärfar och hans fru oss. De hade allsång på Nickelviken den dagen. Vi köpte fika från caféet och satte oss på en filt lite längre bort från scenen för Ataris skull. Man vet aldrig hur känsliga bebisar är för högt konsertljud. Zelda sprang runt och lekte. Vi blev så glada av att se hur social Zelda är med andra barn, hur hon vill leka och vara med andra. Hon försökte vid någon tillfälle bjuda barnen på kakor som hon gick runt och åt på, haha. Lilla sötkorven.
Igår var Zelda hos sin farmor under ett par timmar. Jag passade på att städa och sortera bort alla kläder som barnen hade vuxit ur. Av den lilla tiden Zelda var över hos farmor har vi fått mycket gjort. Då insåg vi verkligen hur mycket tid ETT barn kan ta.

Idag har jag gjort mitt sista besök hos MVC. Jag var på återkontroll bara, de ville kolla att allt är ok och har funkat bra sen förlossningen o.s.v. Vilken speciell känsla det är när jag insåg att jag kommer inte att besöka MVC något mer. Efter att jag har varit där i flera omgångar under 9 månaders tid med glädje och tårar. Nu är jag liksom klar, nu har jag gjort det.
Allt såg ok ut förresten, jag kan fortfarande känna att det är lite ömt när jag tar på såret men det gör inte ont. Såret har läkt jättefint och allt ser bra ut förövrigt.

Har alla kommit tillbaka från semestern än? Har barnen gått tillbaka till skolan?  

Min klänning i bilden köpte jag från ZARA i Bangkok.
Zeldas väst och tröja är också från ZARA.
Leopardbyxa köpte Fay till Zelda från Lindex.
Zeldas skomodell är en AIR MAX MOTION 2 för baby. 

Det var förresten Bill som klädde på Zelda. Lite mix & match blev det, haha.

 

Barn nummer tre?

Många frågar oss om vi ska skaffa fler än två barn. Vi svarar såklart NEEEEJ! utan att blinka.
Tanken med att ha flera barn låter hur mysigt som helst. Jag och Bill säger till varandra varje dag hur underbara barn vi lyckades skaffa oss. Klart att man kan längta efter fler. Våra hjärtan säger: -Skaffa fler barn, men hjärnan säger –STOP! Det är jättemycket jobb som det är nu och jag vet inte om jag vill chansa att bli gravid igen efter att jag har haft en sån jobbig graviditet med Atari. Tänkt om jag skulle ha otur och få en till jobbig graviditet? Jag kommer inte att klara det.

Sen brukar jag och Bill hitta på flera anledningar till varför vi inte ska ha fler än två barn. Att man måste skaffa 6-7 sits bil. Hur jobbig det måste vara att inte kunna vinka in en taxi så där spontant när man är ute och reser. Beställer vi större bil med t.ex. UBER måste vi vänta lite längre (av egen erfarenhet). Vi kommer att spendera somrarna i Lappland med barnen, hur löser vi det med fordon där uppe t.ex? Måste vi köpa en familjevan där också? Är det två hotellrum vi måste boka eller en familjesvit med två sovrum? Funkar det alltid med extrasängar? Vet att i vissa hotell/resort kan de max sätta 1 extrasäng per rum. Nåja, två barn är lagom för oss. Fattar inte hur vi ska klara oss mer än två barn. För oss känns det helt omöjligt, haha.

Vi vet att det går om man vill, man löser det och anpassar sig efter situationen. Det är bara andra rutiner som gäller när man har flera barn. Man måste planera i förväg helt enkelt. Det blir som en hel annan livsstil kan jag tänka mig.

I framtiden när Zelda och Atari blir stora och om vi skulle ha längtan efter fler barn kan jag tänka mig att adoptera. Alltså, inte skaffa biologiska barn. Jag älskar barn, jag tycker att barn är mysiga små varelse. Barnen ger så mycket livsglädje och jag vill ge barnen allt. Jag vill ge barnen en trygg barndom och goda förutsättningar till en bra framtid. Vi kan inte förutspå hur framtiden kommer att se ut. Mitt i allt så står vi kanske där med 10 barn? Haha.

Ni som har fler än två barn, hur är era rutiner? Ni är förresten inte kloka, haha! Hatten av till er. 

 

Sommarminnen med familjen

Finaste cybervänner, 

Vilka underbara sommarminnen jag fick av att vara hemma i Lappland med min lilla familj. Zelda har blivit så fäst vid mina föräldrar och Fay. Det var jättekonstigt att se hur Zelda för första gången inte valde att springa till mig först. Om Fay eller pappa var i närheten valde hon hellre att springa mot dem. Jag var inte Zeldas förstahandsval längre. Första gången kändes det som ett litet stick i hjärtat, som att Zelda hade ersatt mig. Sen blev jag superglad när jag insåg att Zelda har hittat fler trygghet än bara mig och Bill. Såååå stort!

Det har verkligen varit guld värt att få vara hemma ett tag. Förutom alla underbara stunder som vi har haft tillsammans kände jag mig tacksam att vi var många som kunde leka och hjälpas åt med att ta hand om barnen. Vad mycket glädje och skratt som barnen har tillfört med. Mina kusiner och moster har kommit över och hälsat på varje dag. Vi har haft besök från vänner och familjen mer än tidigare. Det är verkligen något magiskt med småbarn. De dra till sig folk som man annars träffas eller umgås med alldeles för sällan.

Många av Zeldas och Ataris stora framsteg hände under tiden vi var i Lappland. Zelda sa bl.a. moster (mosthiiii) för första gången. Fay blev överlycklig, hon skrattade och grät. Något som också gjorde Fay lika glad var när hon fick sin billeverans, Fay köpte en ny bil till sig själv. Zelda var iväg med mormor och morfar till Luleå och hämtade upp bilen. Hon fick också prova att trycka på alla knappar hon kunde komma åt. Det var kul!

Det var så himla mysigt att se hur min familj öste kärlek på barnen, kramade dem, pussade dem och sa ordet: ”-Jag älskar dig” till barnen varje dag. Mamma vet att Zelda älskar att åka vagn så hon gick ut med Zelda flera gånger om dagen vilket Zelda älskar. Barnen har fått jättemycket uppmärksamhet av alla. Zelda hade så många lekkompisar som hon kunde springa runt med på gården. Som hon kunde visa alla fina stenar hon hade hittat, som hon kunde ta med till jordgubbslandet och plocka jordgubbar med. Zelda luktade typ jordgubbar vaaaaarje dag.

Alla dagar uppe i Lappland var lika fantastiska. Förutom bilresan till IKEA då, haha. Zelda var åksjuk och barnen grät samtidigt. Usch, de långa bilresorna är inte så populära hos barnen kan jag säga. Tycker så synd om lilla Zelda som spyr varje gång vi åker bil. Men flygresorna gick bra! Båda barnen har varit så duktiga.

Sommaren är inte slut än, i alla fall inte här i Stockholm. Vi hinner samla på oss fler underbara sommarminnen. När vi åkte från Lappland var det faktiskt höst där uppe att jag fick ha på mig höstkappan. Vilka klimatskillnader det är trots att man bor i samma land.

Hur har sommaren varit för er hittills? Vad var höjdpunkten? Berätta!  

För er som undrade vad det var för två blonda ungar på bilderna. Kommer ni ihåg Astrid och Isak? Zelda bonuskusiner är det! 

 

Gröna lund med barnen

Igår spenderade vi dagen på Gröna Lund med barnen. Zelda har saknat sina kusiner massor. Vilken lycka det var för barnen när de fick ses igen. På en månad hinner det som sagt hända väldigt mycket med våra små. Atari har förändrats utseendemässigt och blivit mycket större och tyngre sen sist vi sågs. Zelda har fått lite längre hår och vuxit på längden, hon har dessutom lärt sig många nya, roliga färdigheter. Hon vinkar och säger hej för att hälsa, gör slängpussar, när hon inte vill byta blöja eller äta mer kan hon vifta med pekfingret och säger: -Nej nej nej nej. Zelda har dessutom lärt sig många nya ord och namn på folk. Här går det undan!

Jag älskar att spendera tid och göra roliga aktiviteter med barnen, som att gå på Gröna Lund till exempel. Barnen fick åka vilka (barn)karuseller de ville och hur många gånger de själva önskade. De fick äta vad de ville, sockervadd, glass, snacks, slush och ja allt de ville. Så länge de orkade äta, haha. Igår fick de verkligen en sån dag där de kunde gå loss. Vad lyckliga och glada de var men jag var nog det gladaste barnet i gänget!