Jul feeling hemma

Älskade ni, 

Hoppas att ni må bra, är glada och krya.

Under helgen inledde vi första advent med att baka saffransbullar här hemma. Sedan fick Zelda öppna sin allra första julkalender. Hon förstod dock inte att hon ska bara öppna en om dan. Hon öppnade alla 24! Nästa år måste vi komma på andra sätt med att ge barnen sina julkalender, det är sannolikt att Atari kommer att göra samma sak som Zelda. Nu vet vi i alla fall att det kan gå till såhär, haha.

Vi julpyntade med barnen redan helgen innan första advent. Mysigt var det att sätta upp julen när Zelda har blivit mer medveten om allt som händer runt om henne. Zelda hämtade upp julpynten i förrådet med mig, när vi kom upp till lägenheten hjälptes vi åt att packa upp all julpynt. Zeldas ögon lyste upp av fascination när hon såg julgranskulorna (pumlor), hon började rota i kartongen med hennes små söta händer och kände på allt som glittrar och glänser. När barn upplever eller ser något nytt och intressant för första gången har de speciella ansiktsuttryck på något sätt. Man blir glad av att titta på dem, att få uppleva saker genom barnens ögon. Varje gång barnen visar uppskattning till det dem upplever blir jag påmind hur livet kan vara så fantastiskt av enkla saker. Att man ska vara glad för de små sakerna i vardagen som man annars tar för givet.

Efter att jag hade monterat upp julgranen började jag klä granen. Zelda tittade på och försökte hjälpa till genom att räcka mig julgranskulorna. Sedan försökte hon själv hänga kulorna på granen men lyckades aldrig göra det på egen hand. Hon var så himla söt. Det är just sådana här stunder som gör mig alldeles varm i hjärtat. Det var precis vad jag hade föreställt mig hur det skulle vara.

Har ni fått upp julpynten än? Någon mer som älskar jul? Har ni fått snö där ni bor? Tror ni att vi kommer att få snö i Stockholm till julafton? Det har snöat lite hos oss men försvann lika fort.

 

Mitt liv med pseudotvillingar

Mina älskade pseudotvillingar 

Det är speciellt att ha två bebisar hemma. Det skiljer 15 månader mellan barnen. Zelda är som roligast nu tycker jag. Hon lär sig nya ord varje dag, kan hela svenska alfabetet redan vid 19 månaders ålder och räknar från 1-10 i två språk. Från att Zelda säger ett ord i taget kan hon säga två ord i en mening som: -Mamma kom. Och nu kan hon säga tre ord i en mening! Mitt i allt kommer vi att stå där och ha en hel konversation med Zelda, alltså whaaat?!
Sen har vi lilla Atari som är världens gosigaste, mysigaste och lär sig otroligt mycket av sin stora syster. Han älskar Zeldas närvaro och tycker att det är jättekul varje gång Zelda leker med honom. När Atari blir ledsen brukar jag sätta honom bredvid Zelda, han blir genast lugn och glad. Mitt hjärta smälter varje gång jag ser barnen tillsammans och känner mig otroligt stolt och glad av att se deras utveckling.

En fråga som vi alltid får när vi träffar andra föräldrar är hur det går för oss hemma med två täta barn. Det är utan tvekan mer jobb med två bebisar, men det går faktiskt bra. Jag är trött på dagarna fortfarande men det är nog alla småbarnsföräldrar som måste vakna på nätterna. Tröttheten kan man inte komma undan under första tiden. Men jag tycker att det går jättebra att ta hand om våra pseudotvillingar, speciellt när vi är två. Jag har också fått ta hand om barnen själv många gånger. Nu under Bills rehabiliteringstid är hans dagar fulla med aktiviter som ska hjälpa honom att återhämta sig. Han går på stress-skolan, träffar läkare, psykolog, går på yoga och spenderar dagarna i biblioteket när Zelda är på förskolan.
I början var det läskigt att bli lämnad ensam med två barn, men nu känner jag att det är ingenting. Jag har hittat min lilla taktik och rutin med barnen. Tycker att det blir lättare och lättare för varje dag ju äldre barnen blir. Ska nog skaffa mig en syskonvagn snart, jag känner att jag kommer att ha nytta av den nu än tidigare.

När jag är med båda barnen själv brukar jag låta dem göra samma aktiviteter. Zelda går som en klocka vid den här ålder och vi alla får följa hennes schema här hemma. När Zelda går på pottan brukar jag byta Ataris blöja i samma veva. Ibland händer det att någon av barnen bajsar. Då tar jag med barnen till badrummet eller skötbordet så att den ena som inte jag byter på kan se vad jag gör. Ataris rutiner ändras fortfarande, han sover i olika tider och äter mer på dagarna men jag roddar det. Lillebror hänger bara med i svängarna. Så länge han får vara nära, känner sig mätt och torr är han inte så komplicerat vilket är tur. Bärselen är min bästa vän kan jag säga! 

Men så här ser Zeldas schema ut:
06:15 – Zelda vaknar.
06:30 – Zelda får välling och kollar på Sunny Bunnies.
07:00 – Zelda vaknar till ordentligt och leker med hennes leksaker.
07:30 – Potta och byter kläder på Zelda.
08:00 – Erbjuder Zelda gröt.
08:45 – Gå till förskolan (vardagar).
11:00 – Lunch. (samma tid som på förskolan)
12:00 – Sover middag. (samma tid som på förskolan)
13:15 – Hemma från förskolan (vardagar)
14:00 – Mellis.
17:00 – Middag.
18:15 – Bada.
19:30 – Lässtund.
20:00 – Sova.

Det finns såklart vissa dagar som scheman inte håller, när Zelda är sjuk t.ex. Annars ser dagarna ut sådär för oss i princip. Mellan dessa aktiviteter med barnen ska vi hinna med att tvätta, diska, städa, plocka undan leksaker, laga våra måltider, handla, ta hand om hygienen o.s.v. Det är fullt upp hela tiden och jag har alltid ett av barnen eller båda samtidigt.

För mig är barnen den lättaste delen i min vardag. Men det är när jag känner att jag vill hinna göra annat som det kan bli jobbigt och stressigt. När Bill har sämre dagar faller hela hushållsarbeten på mig. Jag har utan tvekan mer ansvar över hushållet i dagsläge. För att få lite avlastning har jag skaffat oss städhjälp, där vi får hjälp med grovstädningen här hemma varje vecka. Men det är fortfarande mycket som jag skulle vilja hinna med. Kan inte heller skaffa någon form av barnpassning i dagsläge heller då Atari är för liten fortfarande och jag ammar konstant. Atari tar varken flaska eller napp trots att vi aktivt har tränat in honom till att göra det, och vi har inte gett upp än. Bill har haft det väldigt kämpigt med Atari de få tillfällen som jag har varit iväg för att göra akuta ärenden. Zelda är på förskolan på vardagar, men på 4 timmar hinner jag inte med någonting för att jag alltid har Atari. Kanske kommer det att bli skillnad nästa månad när Zeldas vistelsetid på förskolan är 6 timmar istället för 4 timmar om dan? Vi beslöt oss att låta Zelda gå 6 timmar för att vi har upplevt och sett att hon älskar förskolan. Hon vill knappt åka hem de gångerna vi hämtat henne.

Det är tufft om man vill hinna med saker utöver barnen, men den här perioden är så himla kort. Det finns både för- och nackdelar med att ha barnen tätt till varandra. Nackdelen är nog att man måste vara beredd på den enorma arbetsinsatsen kring barnen som behöver otroligt mycket uppmärksamhet båda två. Har man bra med hjälp hemma är det lättare. Mitt allra bästa tips är att unna all hjälp som man kan få från vänner och familj om man har den turen att få det.
Det positiva med att ha barnen så tätt överväger det negativa i hästlängder för oss. Men det är vad vi tycker. Även om det inte  blev som vi hade tänkt oss nu när Bill blev sjuk så är
 vi tacksamma och glada att vi lyckades få barnen så tätt. För oss är det här något som vi har önskat. Vi har förberett oss mentalt och siktat in oss inför det här för att vi ser många roliga och praktiska tillfällen med att barnen är nära i ålder, alla bebissaker och kläder ligger redan framme liksom. Utöver den enorma mysmängden och dubbel bebisbubbla är det roligt att barnen alltid kommer att ha varandra, de kan i princip göra samma saker/aktiviteter, leka samma lekar, börja skolan nästan samtidigt och vi behöver inte göra om småbarnsåren och kan återgå till arbete ordentligt när barnen börjar skolan. ♥ 

Jag förstår även er som inte gillar småbarnsåren, ni som har fått barnen tätt intill varandra. Jag vet att det inte är lätt för att det är mycket jobb. Vissa barn kan behöva mer uppmärksamhet dessutom vilket kan leda till ännu mer arbete. I vanliga fall får mammorna stanna hemma själv med barnen när partnern återgå till arbete. Det är nog mycket jobb med en bebis men två bebisar?!

Någon av er som också har täta barn? Hur upplever ni? Vad är era allra bästa tips? 

 

Boy in pink

Bästa ni, 

Har ni haft en bra helg? I lördags firade vi Zeldas och Ataris kusin Liam som fyllde 7 år för inte så länge sen. Igår, farsdag, tog vi det lugnt här hemma då vi var så trötta. Synd att båda barnen trotsade på kvällen och vägrade att lägga sig i tid. Men idag somnade barnen klockan 8 som de brukar. De kan verkligen ha sina bra och mindre bra dagar, och det kan vi alla ha.

Nu sitter jag här och funderar på hur jag ska gottgöra för misslyckat fars dag-firande för Bill igår. Jag kunde inte hitta tillfällen att fixa blommor eller bakelser, veckorna innan har varit så mycket för mig. På morgonen gav jag Bill en puss och tog honom i handen. Jag tittade Bill i ögonen och berättade för honom hur glad jag är att just han är pappa till mina vackra barn och hur han gör det här så himla bra. Som present fick Bill en teckning från Zelda och jag gav Bill en resa till London över nyår tillsammans med barnen. Jag var så upprymd och beskrev hur mysigt det skulle vara att gå på julmarknad med London Bridge i bakgrunden, åka skridskor i Hyde Park och strosa runt i stan. Känna julstämningen från de platserna där filmen ”Love Actually” spelades in. Filmen som jag och Bill såg tillsammans allra första gången.
Sen har jag aldrig varit i London. Det har inte blivit av tidigare, jag tänkte att det är så lätt att ta sig dit. Har därför inte prioriterat London som resmål. Men nu känns det som rätt tillfälle att åka när stämningen där är supermysigt vid den här årstiden.
Efter att Bill fick veta vad han fick som present log han och sa vänligt att det inte var en bra idé. Han sa att han skulle känna sig ännu mer stressad av att göra en sån resa med barnen, han vill hellre vara på hemmaplan och ta det lugnt. SJÄLVKLART! Hur kunde jag glömma? Det borde jag ha förstått! Vi är i en hel annan plats i livet nu när Bill är utbränd. GAH! Jag sa säkert omg, omg, omg jätteförlåt tusen gånger. Tanken var god men jag glömde bort för stunden. Bill som uppvaktade mig så fint på morsdag, med blommor och presenter. Men min man tog det bra, skrattade och sa att det var tanken som räknas. Bill sa därefter att han önskar inget annat än mig och barnen. Att han redan har världens bästa gåva som man kan ha framför sig. Jag började böla, med kombination av att jag misslyckade med presenten men samtidigt glad att Bill är så fin.

Hur som haver, nu när barnen sover ska jag passa på att rensa Ataris klädlåda. De kläder som vi inte kan pressa Atari i något mer ska ner i förrådet. Atari växer så ofantligt fort, det är synd att vissa plagg hinner han inte ens använda mer än 1 gång. Barnen använder som sagt samma klädstorlek nu. Kläder som egentligen är Zeldas från början är typ 80% rosa.
Nu ligger båda två i sängen med matchande rosa färg på deras pyjamasar, så sött. Jag tror att Atari kommer att växa om Zelda snart, och jag kommer att fortsätta att köpa rosa kläder. Snart blir det Zeldas tur att ärva efter Atari, hehe. Rosa är ju min favorit färg. 😉

För mig är rosa bara en färg och har ingen koppling till ett visst kön. Jag vet att färgen rosa har länge varit kopplad till flickor. Många tror t.ex. att Atari är en flicka när han har på sig rosa, Sen är våra barnvagnstillbehör rosa rosa rosa, haha.
Jag tar aldrig illa upp för en sån här grej, har förståelse. Men kan dock inte låta bli nyfiken hur en färg kan vara så starkt kopplad till ett visst kön?

Bilderna på Atari togs för 3 veckor sen ↑

 

Atari 5 månader

Whaat?! Min lilla son fyllde 5 månader för lite mer än en vecka sen. Om exakt 3 veckor är han 6 månader. Var har tiden tagit vägen egentligen? 

Atari kan sitta utan stöd när han var lite drygt 4 månader. Jag kunde inte tro mina ögon när jag såg det. Men det är tydligen inte omöjligt sa de på BVC. Jag kommer ihåg hur jag tyckte att det var lite lustigt hur Atari alltid vill ta sig ur ryggstödet, tillslut testade jag att sätta honom på lekmattan bara. Han kunde ju sitta själv! Atari har vuxit på bra och håller sig stadigt högt upp på sin kurva fortfarande. När vi checkade ut från BB vägde lillen bara 3,2 kg och nu är han närmare 9 kg. Det börjar bli så tungt att bära Atari och mina armar domnar alltid bort under amningen, haha. Mycket skönare att liggamma, händer ofta att vi somnar tillsammans kramandes. Så mysigt.

Det är så kul och fascinerande att se hur barnens utveckling kan skiljas så mycket från varandra. Zelda satt utan stöd först vid 6 månaders ålder men hade jättefin motorik redan vid fem månader där hon kunde ta saker mellan tummen och pekfingret. Hon kunde kontrollera sina rörelser lite bättre vid den här ålder som Atari är i nu. Medan Atari har noll finmotorik. Han bara hasar sig fram och är allmänt klumpigt, haha. Lilla sötpotatisen.

Jag ammar lika mycket och hela tiden fortfarande. I takt med att Atari växer, äter på bra och behöver ännu mer mat har vi börjat öka matportioner till honom när han fyllde 5 månader. Trots den intensiva amningen kan Atari äta upp till 100g per måltid. Han får gröt på morgon, mosade frukt eller grönsaker till lunch och mixade mat (t.ex. kyckling & potatis) till middag.

Jag är så tacksam över min lilla solstråle, Atari är verkligen en sån charmör. När jag känner mig som tröttast slänger han alltid till med världens sötaste leende. Sen står man där med honom i famnen och känner hur energin fylls på.

Tack för att du är så snäll med din mamma lilla gubben. ♥