Goaste kramar till er cybervänner! ♥

Hur mår ni? Hur är läget hos er trots omständigheterna?

Jag vet att jag har varit borta från sociala medier ett tag. Det var inte meningen att jag skulle vara borta så här länge egentligen, det har bara blivit så. Ingenting har hänt såklart, jag mår faktiskt bättre än någonsin just nu. Hela familjen mår bra och vi alla är friska. Det blev en oplanerad social distancing från sociala medier bara.

Det här är nog första gången någonsin som jag har varit borta länge från sociala medier helt, jag har varit för upptagen med att njuta av livet. Jag har inte ens uppdaterat något på Instagram heller. Annars brukar jag visa lite livstecken i mina stories när jag inte bloggar. Vanligtvis när jag måste vara borta från bloggen brukar något ha hänt, antingen att min hälsa inte varit på topp, någon i familjen har varit sjuka eller liknande. Jag förstår att någon av er kanske blev oroliga. Förlåt.

Men den här gången är unik. Jag har helt enkelt bara njutit av livet och bara få vara i stunden med familjen. Jag vill vara närvarande och spendera tid med mina allra käraste som om det vore sista dagen på jorden. Jag vet att förr eller senare kommer det roliga att ta slut. Som när man är på semester och måste hem nån gång. Då tänkte inte jag på att prioritera bloggen i första hand. Dock trodde jag aldrig att jag skulle vara borta så här länge. Varje dag tänkte jag att jag kunde blogga imorgon men veckorna gick, och det gick otroligt snabbt. De sägs att man glömmer bort tiden när man har det som roligast. Det känns fortfarande overkligt att jag och barnen har fått vara med min underbara familj i månader.

På grund av den långvariga stressen som jag har haft tidigare har min kropp blivit påverkad både fysiskt och psykiskt. När jag kom hit fick jag återhämta mig på riktigt och ordentligt. Jag bara njöt av tillvaron.

Åh hå hå hå, jag känner mig super-duper bortskämd just nu. Jag och min familj turades om att göra hemsysslorna så jag har inte behövt tvätta, laga mat eller underhålla barnen själv hela tiden. Min moster och kusiner brukar även komma över nästan dagligen. De leker och myser med barnen och hjälpt mig att underhålla dem när jag äter. Jag har fått äta ordentligt och i lugn och ro på alla måltider. Jag har ätit sååååå mycket av mammas goda mat att jag gick upp ett par fina kilon som jag tidigare tappat alldeles för fort.

Det är så underbart att barnen har många trygghet här. Atari som var jättemammig innan att ingen fick bära honom till att han nu kan leka och bli omhändertagen av alla i min familj utan att han bryr sig om mig. Det känns stort! Barnen är jätteförtjusta i alla här.

Sen älskar jag verkligen vår familjekultur. Vi har vuxit upp med att finnas till och hjälpa varandra genom vått och torrt. Jag har fått mer avlastning än vad jag hade räknat med. Även om jag inte behövde så här mycket hjälp egentligen insisterade de att vilja hjälpa ändå.
Men vilken skillnad det har gjort för mig när jag inte fått känna någon form av stress under en period. Nu kan jag för första gången på länge njuta av vardagen som jag gjorde förut. Jag har såklart kunnat njuta av stunderna med barnen varje dag, men det har varit korta stunder som sedan försvann snabbt när stressen trängde genom. Numera vaknar jag glad och somnar glad. Glädjen håller i sig länge. Ni vet kanske hur det är när man har gjort något roligt dagen innan som håller en glad även dagen efter. Eller ätit en god måltid som höll en glad hela dagen. Så har jag levt i månader. Jag har t.o.m. kunnat njuta av musik när det spelas på högtalarna och nynnat till låtarna som jag kände igen. Det var länge sen jag gjorde det sist. Jag känner mig oerhört tacksam just nu. Vet inte riktigt hur jag någonsin kan förklara den här bubbliga känslan inom mig. Finner ingen ord hur mycket gott den här tiden har gett mig.

Min fysiska form är tusen gånger bättre nu än hur det var när jag kom. Jag älskar mig själv såhär just nu. Jag önskar att alla kan må såsom jag gör just nu i den här stunden. Alla förtjänar verkligen att känna så här om sig själv. Jag lever just nu i en drömscenario, hur härligt livet kan vara när jag har mina nära och kära runtom mig. Älskar verkligen min familj.

Jag och barnen har skapat många fina minnen varje dag sen vi kom. Här hemma i Lappland har vi hittat på massor med roliga och mysiga aktiviteter med barnen dagligen. Zelda älskar snö och ville leka ute i snön varje dag. När snön hade smält bort lite och gräsmattan kikade fram blev Zelda så besviken. Vi fick skotta snö som blev kvar från snöhögen och gjorde en liten snö-gång till Zelda så att hon kunde fortsätta åka pulka eller snowracer som hon kallar för snöskoter, haha. Hon ville inte att vintern skulle ta slut.

Det är så underbart att ha stor tomt när man har barn. Zelda har verkligen utnyttjat alla ytor på tomten, det kan man inte tro när hon är så mini. Hur lyckades hon egentligen?

Förra veckan sprang harar in på gården och Zelda blev så glad. Hon sjöng: -Haren skuttar fram så fort, knacka på dess port… Jag skrattade. Barnen har sett många vila djur här. Allt från älgar, stora tjäder fåglar, rävar, renar o.s.v. Det är så spännande för dem.

Under den här tiden har barnen utvecklats en hel del. Atari från att vara en liten bebis har han lärt sig att klättra upp och ner från trappor, han har tagit sina första steg och lärt sig att gå lite. Atari har lärt sig ett par nya ord med, nu kan han säga: – Zelda, mamma, pappa, titta, lampa, tittut, vatten och tack tack, när man ger honom något.

Zelda har börjat prata i meningar och är familjens lilla sångfågel. Beundrar verkligen henens ordförråd och hur hon kan skilja mellan olika språk, oftast mellan svenska och engelska. Thailändska har hon inte greppat än trots att jag pratar mer thai med henne. Ni vet att Zelda redan kan det svenska alfabetet, kort därefter lärde hon engelska alfabetet. Zelda kan räkna både på svenska och engelska. Det är roligt när man t.ex. frågar henne vad hunden heter på engelska eller tvärtom så svarar hon korrekt. Är så fascinerad hur barn i Zeldas ålder snappar upp språket så fort. Man ska verkligen ta vara på det här och fortsätta att underhålla det.

Jag såg att ni hade önskat att jag borde kanske meddela i förväg om jag skulle blogga eller inte, eller hur många antal inlägg jag har tänkt att uppdatera. Som jag nämnde tidigare var inte det här inte planerat. Sen ville jag inte lägga på mer press på mig själv i onödan om jag inte skulle kunna utföra det. Jag har varit lite stresskänslig och nu när jag började må bra igen ville jag inte riskera att bli stresskänslig igen. Jag har inte heller tackat ja till någon jobb eller kampanjer i månader för att jag vet att jag inte haft möjlighet att uppdatera ofta. Det är skönt att veta att under min återhämtningstid behöver jag inte prestera. Bara fokusera på att återhämta mig och må bra. Det är väl så det ska vara?

Nu känner jag som mig själv igen och vill gå tillbaka till min vanliga vardag. Jag hoppas att min vardag blir lika underbart när vi är tillbaka i Stockholm med. Vet att det inte kan bli detsamma med min familj som bor här men jag hoppas på att det blir bättre nu än sist när jag har fått återhämta mig ordentligt här i Lappland.

Vet ni? Jag har faktiskt saknat er. Det känns lite tråkigt att ni, mina cybervänner, min cyberfamilj har missat en del. Speciellt barnens utveckling! Jag har ju velat uppleva det här med er. Jag kommer nog inte att ta längre pauser på ett tag som jag har gjort nu och att vi kan hålla kontakt lite mer med jämna mellanrum.

IMORGON FYLLER ATARI 1 ÅR!!! WHAT?!

All kärlek till er. ♥

Hej på er solstrålar! ♥

Vårsolen ligger på och det har varit superskönt och härligt ute på dagarna. Våren är äntligen här! Även om det inte ser ut att vara vår här uppe, när det är mycket snö kvar. Men för oss är det vår. Så fort snön smälter bort blir det officiellt sommar här.

Tack för att ni har hängt kvar och hållit kontakten. Blir lika berörd varje gång jag tänker på det. Jag är evig tacksam över er fina cybervänner.

Min familj har varit så himla ivriga och förberett en massa inför barnens ankomst. Mamma röjde bort allt från vardagsrummet och gjorde ett tillfälligt lekrum åt barnen. De köpte massor med leksaker och prylar. Allt från juniorsäng, bilbarnstol till Atari, elbil, bobby cars, tågbord, rutschkana, färgpennor o.s.v. Bilbarnstol är ett måste såklart, Atari har ju vuxit ur sin babyskydd. Men resten är verkligen inte lika nödvändig. Elbilen har inte Zelda fått köra än, för att det var ju snö på marken när vi kom. Men under veckan tror jag att Zelda kan göra en premiäråk när det blir torrt på asfalten.
Min fina familj vill att barnen ska känna sig som hemma och tycker att det är roligt att vara här men de är nog föööör ivriga allihopa. Det är dock fint att se hur min familj ger barnen enormt mycket kärlek och uppmärksamhet. Mamma och pappa säger att de älskar Zelda och Atari varje dag. Fay börjar kalla sig själv för mamma nummer två och det gick så långt att hon sa hur hon känner att Zelda har kommit ut från henne, hahaha. Ok, weird. Men jag fattar, det är hennes sätt att säga hur hon älskar barnen obeskrivligt mycket.

Barnen stormtrivs här uppe. Zelda älskar älskar älskar snöskotrar. Hon pratar om dem hela tiden. Hon vill sitta och krama om snöskotern så fort hon kommer nära en. -Bjuuum bjuuum säger hon. Zelda älskar snö och frågar om vi kan göra snögubbar varje dag sen vi kom hit. Vi har även gjort pulkbackar på alla ställen vi brukar vara. Att åka pulka / snowracer (vi kallar dem för bob här uppe) är en stor hit för barnen!

I skrivande stund är jag själv i huset. Min mamma och moster är ute och promenerar med barnen. De har gjort det som deras grej nu. Varje dag är de ute några timmar med barnen så att jag kan antingen vila, tvätta håret, ta ett bad eller göra andra saker som jag behöver göra. Hur lyxigt är det inte? Vilken livskvalitet! Livet i den här stunden känns underbart just nu att jag vill strö glitter överallt jag går.

Nu vill jag höra om er dag, eller vad har ni gjort på sista tiden?

Ta hand om er än så länge så hörs vi snart. Kärlek från mig och barnen. ♥

↑ Ni kan ni se vårt hus på andra sidan av sjön på bilden till vänster. 

Älskade cybervänner, ♥

Jag och barnen har kommit till Lappland för snart 4 veckor sen. Vi ska stanna här tillsvidare. Det var oklart tidigare huruvida om jag skulle åka hit med barnen eller inte. När flygbolaget ändrade tid på våra biljetter i sista sekunden bestämde jag mig för att åka ändå. Efter en hel del funderingar och genomtänk planering hur vi kunde utföra resan utan att beröra andra. Det viktigaste för mig var att inte råka smitta någon om jag skulle bära på corona-viruset. Jag bedömde att resan hem till Lappland skulle vara ok men var som sagt nervös. Men det känns underbart att jag och min lilla familj har varit friska hela tiden, efter att Zelda fick stanna hemma från förskolan sen i början av Mars. Det har nog aldrig hänt att vi har hållit oss friska så här länge.

Som jag berättade tidigare satte vi oss i själva i karantän hemma två veckor innan resan. På flygplatsen var det i lite med folk och planet var halvtomt. När vi kom fram hade vi inga mänskliga kontakter med någon på veckor, förutom min familj som jag förövrigt inte kramades med förrän en vecka sen, haha. Enligt vår ordinarie plan skulle vi flyga till Stockholm imorgon. Men det är bäst att vi stannar här vi är.

Det är utan tvekan enklare och lättare att ha ”social distancing” här i Lappland. Vi har mil av skog som granne och brukar inte hälsa på folk i onödan när avståndet är lite längre här. Smittspridningen i glesbygden är inte på samma sätt som i städer eller tätare samhälle. Vi behöver inte vistas bland allmänna platser om inte vi vill, vi har ändå allt hemma och livsstilen här uppe kan i princip vara självförsörjande. Vi är lyckligt lottade att vi kan leva så här egentligen, under den här osäkra tiden.

Bill åkte upp två dagar efter oss men åkte tillbaka till Stockholm förra veckan då han har sina vårdtider. Han saknar barnen oerhört mycket men jag och barnen är tryggare här just nu. Sedan har jag fått jättemycket hjälp från familjen vilket har lett till att både min fysiska och mentala hälsa blivit mycket bättre. Min magproblem som jag sökte hjälp för under flera månaders tid har mirakulöst försvunnit. Tidigare har inga mediciner som min husläkare skrivit ut hjälpt. De tog blodprov på mig men kunde inte hitta något. Läkaren sa att mina prover såg hyfsat ok ut och berättade att många olika fysiska symtom som jag har och hade kan vara på grund av den mentala överbelastning och stress. Jag fick söka hjälp hos min psykolog igen för utredning. När man har hamnat som jag har gjort tidigare är man tydligen känsligare och kan tydligen hamna på samma spår igen sa läkaren.

Nu mår jag bättre, jag andas bättre, jag känner mig lugnare och tryggare. Jag behövde verkligen vara här. Min familj är världens bästa som stöttar och underlättar genom mina svåra tider. Jag är så himla tacksam.

Hoppas att ni har det bra, hoppas att ni har haft en underbar påsk. Jag vet att bloggen har fått stå still men jag har fått prioritera andra saker på sistone. När jag kom hit kopplade jag även ner allt i två veckor för återhämtning. Om det inte är barnens eller familjens hälsa så är det min egen hälsa som jag måste tänka på. Önskar att problem kan försvinna över dan, men det kan ju ta sin lilla tid innan man hittar tillbaka. Det vet många av er säkert om.

Var rädda om er älskade ni,
Kärlek och gosiga kramar från mig och barnen från norr! ♥

Underbara ni, ♥

Hur är läget hos er? Vi har som sagt hållit oss inne men går ut ibland för lite lek på gården och promenader under solskenet. Efter första veckan hemma från förskolan började Zelda tjata om att få gå tillbaka till förskolan. -Mamma, gå ut, skolan, kompisar. Säger hon. Ååh, mitt hjärta. Det måste vara förvirrande för henne varför vi har hållit oss inne på dagarna. Hon blir alltid överlycklig när vi klär på henne för att gå ut, hon tror alltid att hon ska få gå till skolan. Hon saknar verkligen hennes kompisar.

I går hade vi dock läkartid på BVC med Atari så vi var tvungna att gå dit. Som tur är det är folktomt överallt, vilken lättnad. Efter besök på BVC svängde jag förbi Zeldas förskola en snabbis under barnens nap-tid för att hämta upp Zeldas saker. Det var bara 4 barn på Zeldas avdelning igår. Mötte även en av pedagogerna som berättade att kompisarna har frågat efter Zelda. De hade tydligen saknat vår lilla Zelda där. Jag blev så himla glad av att höra det. Inte så konstigt att Zelda vill till hennes kompisar hela tiden. Barnen har ju lärt sig att leka med varandra och byggt upp vänskapsrelationen, såååå fin.

För er som undrar, min mamma mår toppen bra! Hon har inte visat någon symtom eller liknande sen hon kom hem från Thailand. På flygplatsen delade hon t.o.m. ut munskydd till andra resenärer som inte hade möjlighet att få tag på en. Jag blev så himla stolt över henne. Älskade mamma. ♥

Jag och min lilla familj vill skicka er ännu mer kärlek och önskar er alla en god hälsa. Ta hand om er själva fina ni. Jag tänker på er!  Nu ska jag dansa med Zelda en sväng, hon har stått här ett tag och sagt att jag ska gå och dansa med henne, haha. Min lilla solstråle.

Älskade cybervänner, ♥

Hur mår ni? Min mamma kom hem från Thailand i måndags. Mitt i koaset, efter att UD avråder alla från att resa ut och in från landet i onödan utan särskilda skäl. Mamma skulle få komma hem oavsett såklart, för att hon är svenskmedborgare och bor här. Skönt att ha mamma på hemmaplan nu i alla fall, det känns tryggare att ha alla familjemedlemmar nära (åtminstone i samma land) under den här tiden. Mamma sitter just nu i karantän hemma. Moster lagar mat till henne varje dag som hon hänger utanför dörren, hon får även hjälp med att handla. Pappa jobbar uppe i fjällen som vanligt.

Jag och barnen har planer på att åka upp till mina föräldrar nästa fredag för att sedan fira påsk med familjen i fjällen. Den här resan var planerat och bokat sen förra året. Vi avvaktar hur det blir med flygbolaget än så länge. Just nu har de inte ställt in vårt flyg till Luleå i alla fall. Alla utlandsresor som vi tänkte ta under året utesluter vi helt och fokuserar istället på att få vardagen att kännas så trygg som möjligt för barnen tills läget i världen är under kontroll.

Vi har beslutat oss att vara hemma och inte vistas ute bland folk tills vi åker upp till min familj, så att vi inte riskerar att bära på viruset när vi reser. Zelda har fått vara hemma från förskolan i cirka två veckor nu och vi fortsätter att ha henne hemma trots att hon är frisk.

Det finns såklart alltid risker att man kan bli smittad på vägen. Men vi får helt enkelt undvika att resa kommunalt och ta oss till gaten utan att röra på allmänna ytor samt håller extra avstånd från folk. Man ska inte underskatta situationen även om flygresan är bara en timme.

Jag som redan har jättemycket hemlängtan och saknar min familj i Lappland känner ett sånt tryckt över bröstet på grund av den enorma saknaden efter dem. Jag saknar min familj oerhört mycket just nu. Jag vill bara krama om dem och vara med dem. Att få vakna upp och se dem varje dag skulle få mig att må bättre.

Under den här tiden har jag märkt hur givmilda folk kan vara, det är jättefint att se. Grannen satte t.ex. upp en lapp i trappuppgången där hon erbjuder hjälp att handla till dem som sitter hemma och är sjuka. Finns folk som erbjuder gratis barnpassning till dem som jobbar inom vården o.s.v. Åh, vad jag ångrar nu att jag aldrig genomförde min utbildning som läkare. Det är bara under sådana här situationer som jag önskar att jag hade kompetensen till att kunna göra skillnad. Annars gör jag så gott jag kan för min familj och för folk i vår omgivning såklart. Tur att det finns många goda själar där ute i alla fall.

Vi måste komma ihåg att vi alla är människor, vi måste ta hänsyn till varandra och hålla oss civiliserade under den här tiden. Förstår att många är oroliga och rädda, men det är ingen idé att skapa panik för att detta leder bara till osäkerheter.
Jag har inte säljt av mina tillgångar som jag placerade, kommer snarare att köpa ännu mer. Passa på ni också, ni som inte har kommit igång med era besparingar än. Nu är det guldläge! Jag ska hjälpa min lillasyster att placera hennes pengar sen när hon har fått sina pengar från skatteåterbäring. Jag vet att samhället kommer att repa sig otroligt bra efter det här, vi befinner oss i en annan tid nu där vi har mer kunskap och breda kommunikationsmöjligheter.
Sen handlar vi som vanligt, bara det vi behöver, har inte märkt av att mat eller toalettpapper tar slut. Allting fylls alltid på dagen efter. Tycker synd om gamlingar som åker till matbutiken och inte får tag på det de behöver. De kanske måste gå till en annan butik, detta ökar ju bara smittorisken för dem. Känner ni någon som är äldre och bor ensam, erbjud gärna hjälp att beställa hem mat eller handla åt dem. Vi måste vara rädda om våra gamla. Jag tänker liksom på min mormor.

Snälla, ta hand om er älskade ni, var försiktiga, följ nyheterna och myndigheternas råd. ♥

Kärlek från mig och barnen! ♥

Här kommer bildbomb från Zeldas 2 års kalas som vi hade för henne med familjen igår.
Vi hade hela badhuset för oss själva under kalaset och lite folk började komma ungefär när kalaset var slut. Vilket var väldigt skönt och praktiskt för oss. Det är alltid mycket stök och lek på kalas. Jag som alltid är rädd att störa folk blev glad att ingen var där. Vi fick även tjejernas omklädningsrum för oss själva då det var under renovation, men de har inte påbörjat arbetet än så vi fick använda den. Tur i oturen! Men det funkade galant!

Jag och svärmor åkte till badhuset före de andra för att sätta upp ballonger. Kort därefter anlände kusinerna, de hann bada och leka ordentligt innan Zelda och Atari kom. Vi inledde kalaset med att sjunga för Zelda sedan fikade vi. När barnen var nöjda hoppade de ner i poolen igen. Sen blev det dags för presentöppningen. Zelda var så söt och såg jättemycket framemot att öppna alla presenter. Hon sa: -Wooooow, varje gång hon öppnade ett nytt paket och uppskattade alla presenter hon fick.

Tårtan och bakelserna var gudomliga! Det är en jätteduktig tjej som heter Åsa som har gjort Zeldas tårta och bakelser i år som förra året på Unicorn-kalaset. Jag har bestämt att Åsa kommer att få göra våra tårtor på alla kalas framöver om vi firar det på hemmaplan d.v.s.

Vilket lyckat kalas det blev, när jag såg hur kul barnen hade.

Grattis igen älskade Zelda. Nu märker man ordentligt att hon är två, tantrum perioden börjar nämligen smyga fram mer och mer, haha. Utöver det tycker jag att den allra roligaste perioden börjar nu. ♥

Jag började göra roligare mat här hemma för Zelda då jag var så desperat efter att hon hade tappat matlusten och skrek så fort hon såg mat. Dem här roliga maträtterna har inte fått Zelda att äta mer. Men maten har fått henne att sluta skrika när det var dags för mat och hon började istället utforska maten. Efter ett par veckor har hon fått tillbaka aptiten vilket är fantastiskt på alla fronter.

Från början gjorde jag det här av frustration. Men nu tycker jag att det är superkul, mest på grund av att Zelda alltid lyser upp som en sol när hon ser maten. Jag kommer att fortsätta med ”roliga mat” här hemma till barnen. Jag älskar att se hur mina barn blir glada av något jag gör för dem. Det värmer mitt hjärta så.

När jag får lite tid över kan jag visa och dela recept på hur jag gör maten till barnen. 

Jag önskar er en underbar dag finaste ni! ♥

Finaste ni, ♥

Hur mår ni? Hur känner ni inför corona viruset? Kom ihåg att inte agera med panik, men man bör ändå ta det här seriöst. Vi har inte bunkrat upp något här hemma. Vi kommer att ha lite framförhållning när vi beställer hem mat bara och är försiktiga med att vara ute bland folkmassan i onödan. Zelda har fått stanna hemma från förskolan sen förra veckan. Hon har varit lite lös i magen, sen tänkte vi att det var lika bra att hon är hemma ett tag.

Annars är vi ganska lugna här hemma. Det är jättemysigt att se hur barnen leker ihop på dagarna. Igår hittade de på bus tillsammans. Zelda hade tagit en pall för att hämta ner Coco Pops kartongen som låg på köksbänken. Jag såg och hörde inte ens när hon gjorde det. Hade ryggen mot henne när jag höll på att förbereda barnens lunch. Sen blev det plötsligt tyst. Jag gick in till vardagsrummet och såg hur det låg Coco Pops öveeeeeerallt. Zelda satt där och matade Atari. Kunde inte ens bli arg på dem, haha.

Zelda är typ Ataris största idol just nu. Han vill alltid vara där Zelda är. Han vill leka med alla leksaker som Zelda leker med och härma allt Zelda gör. Det är gulligt att se hur Atari ser upp till sin storasyster. Zelda gör toppen jobb som storasyster, som att hon aldrig har gjort något annat förr. Hon har jättemycket tålamod med sin lillebror. Atari kan vara så osmidig och hårdhänt ibland men Zelda kan ändå vara ganska cool. Men som vi alla behöver, vill hon också sitt space ibland. Det har hänt att hon har slagit lite lätt på Atari för att visa missnöje eller säger ifrån när han är på henne för mycket. Ofta skrattar Atari när Zelda klappar till honom. Han tror nämligen att hon leker med honom. Zelda är medveten om att man inte ska slå hårt så Atari förstod inte många gånger att Zelda var missnöjd.

Vi försöker lära barnen att vara snälla och försiktiga med varandra men vi förstår Zeldas frustration ibland. Barnen får ofta göra allt tillsammans men någon gång under dagen brukar vi sära på dem så att de får vara ifred och har egna kvalitetstider med någon av oss. Efter en timme eller två blir de överlyckliga när de återförenas och får leka med varandra igen, haha. Som att de inte har sett varandra på flera år.

Det märks hur mycket Zelda älskar sin lillebror. Hon frågar alltid efter Atari när vi hämtar henne från förskolan. Hon vill alltid involvera lillebror i allt, det hon äter måsta Atari också smaka. Allt hon gör säger hon: -Atari också. Det är så fint med syskonkärlek. När Atari blir ledsen säger hon: -Åh nej… Atari ledsen. Hoppas att mina barn får växa upp och älska varandra lika mycket som jag och Fay gör. Vilken trygghet de kommer att ha hos varandra genom livet. ♥

Ta hand om er cyber-familjen. Vi tänker på er! 
Kramar från oss, ♥

Hip hip hurraaah! ♥

Vilken lyckad dag! Från morgon till kväll har det varit mycket skratt, lek och en massa roligheter för vår lilla tjej. Kan fortfarande inte förstå att Zelda redan är två år… Imorse när jag tittade på min lilla sovande dotter började jag gråta, jag fick vakna upp med en tvååring idag slog det mig. Min bebis har blivit så stor. Min vackraste tjej. Är överlycklig att hon är min, att jag fick vara hennes mamma. Zelda är världens snällaste, goaste, raraste, omtänksammaste, roligaste och smartaste i mina ögon. Hur kunde vi vara så lyckligt lottade att vi fick henne? Tack Zelda för att du har gett oss många underbara minnen och höjdpunkter i livet sen du kom till oss. Minnen med dig och din lillebror är mina allra bästa minnen.

Tårtan som jag bakade igår blev supergod! Är glad att jag gjorde egen tårtbotten den här gången. Den blev såååå bra! Kommer aldrig mer att köpa färdiga bottnar nu när jag har hittat ett knep att göra fluffiga tårtbottnar. Det var som att äta fluffigt moln. Tårtan blev perfekt!
Svärmor kom också förbi en liten sväng och fikade med oss. Sen sjöng vi –Jag må hon leva, för Zelda. Hon klappade händerna och var så glad. Sen sa hon: –Bravoooo! till oss när vi hade sjungit klart för henne, haha. Sötnöten.

Våra presenter till Zelda blev succé! Lillebror älskar det också. De lekte vid mini-köket hela dagen. Till köket köpte jag kastruller, stekpannor, kakfat med kakor och bakelser, leksaksmat, teservis o.s.v. Barnen älskade det jättemycket! Alla leksaksdjur som Bill köpte kramade Zelda om innan hon radade upp dem en efter en.

Zelda blev jättetrött på kvällen efter all lek idag. Hon somnade i min famn när jag hade läst halvvägs in i hennes favorit bok. Sen fick jag ett skönt och långt bad. Den här dagen kunde inte bli bättre. Vilken glad dag vi fick!

Zelda hälsar cyber-familjen goaste tack för alla ”grattis”-hälsningar som ni hade gett henne på förra inlägget.

All kärlek till er älskade vänner, ♥

God kväll älskade cybervänner, ♥

Jag och Bill ska strax smyga upp från sängen för att förbereda Zeldas överraskningar inför hennes födelsedag. Idag har jag varit iväg och handlat lite bakgrejer. Sen har jag stått i köket i flera timmar och bakat. Jag har bakat macarons, gjort tårtbotten från grunden och vispade ihop frosting till tårtan. Ska fortsätta med att dekorera tårtan ikväll. Ville inte göra det när Zelda var vaken, annars blir det ju ingen överraskning.

Medan jag ska fortsätta med tårtan kommer Bill att montera ihop Zeldas mini-kök och andra grejer så tyst han kan utan att väcka barnen. Zelda älskar rollekar. Hon älskar älskar älskar att laga mat och vill alltid att man ska smaka på det hon har lagat, hon gör det på förskolan till hennes kompisar också, haha så gulligt. Sen har Bill köpt hur många olika schleich djur som helst till Zelda för att hon älskar djur och kan säga namn på alla! 

Dock är imorgon inte det stora firande. Vi kommer att fira Zelda ordentligt i helgen med familjen. I år blev det mermaid-tema på kalaset. Jag kommer att uppdatera er om kalaset sen, kommer att bli så kul!

Åh herre, min lilla bebis fyller två år redan. Eller, VÅR bebis fyller två år redan cyber-familjen! Kan ni fatta det?! ♥