Samma lekplats för 20 år sen

Älskade ni, 

Hur mår ni? Hoppas att allt är prima med er. Att livet känns härligt och underbart just nu!

Förr förra helgen tog jag med lilla Zelda och Atari till samma lekplats som jag växte upp lekte i varje sommar när jag bodde i Jokkmokk. Så många vackra barndomsminnen jag har från lekplatsen. Jag kommer ihåg alla roliga lekar vi hittade på, hur vi tog fart och åkte ner för alla rutschkanor, hur vi sprang och skrattade högt bland lekställningarna. Blev lite sentimental att se Zelda leka på samma lekplats som jag fick några av mina allra finaste barndomsminnen från.
Hemma har vi kvar min och Fays gossedjur som förmodligen är äldre än 20 år. Mamma tog också fram våra pikachu-handdukar till barnen som jag och Fay älskade så mycket när vi var små. Jag och Fay använde handdukarna tills vi växte ur dem kommer jag ihåg. Min mamma har verkligen sparat allt och tagit hand om våra gamla grejer väl. Fick tårar i ögonen när jag såg hur barnen har fått använda och leka med det som jag och lillasyster har gjort en gång i tiden. Det är ju så himla många minnen i varje gossedjur och saker som man själv har haft. Därför uppskattar jag lite extra när barnen får ärva något än att få nya saker. 

Bill har varit här en vecka redan, imorgon är det dags för oss att återvända till Stockholm. En månad hemma i Lappland kändes som 1 vecka för mig. Vi har haft så kul och mysigt med familjen. Jag har verkligen tagit vara på tiden här vaaaaarje dag. Vilken underbart vacker sommar vi har fått av att vara här uppe. Nu ska jag fortsätta att umgås, vi ses igen när vi är tillbaka i Stockholm!

Ha en fortsatt underbar dag älskade ni,

Moster Evvi 

 

Atari 2 månader

Atari fyllde två månader för tre dagar sen. Jag bakade tårta och fick fira honom samtidigt som min morbror som fyllde år samma dag. Så snabbt tiden går och vad mycket Atari har utvecklats på en sån kort tid! Trots att vi redan har gått genom det här med Zelda är vi ändå förvånade hur fort allting går.

Som jag berättade tidigare började Atari le medvetet och följa med blicken redan 1-2 dagar efter han fyllde en månad. Nu jollrar han och skrattar också! Fast inte ”hahaha”-skratt än. Första bebisskratt är mer som pipande ljud typ, haha. Atari är verkligen en glad liten bebis och det är alltid garanterat att han ler åt en när man tittar honom i ögonen och pratar med honom, så himla söt. Atari är mer vaken nu än tidigare och mer nyfiken såklart, han sträcker gärna handen efter leksaker som sitter på babysittern när han sitter där. Nu när han ligger på magläge kan han lyfta upp huvudet och kikar runt som ingenting! 

En rolig grej, Atari har använt samma blöjstorlek som sin storasyster sen fyra veckor tillbaka och har klädstorlek 68 i dagsläge! Han växer ikapp Zelda väldigt fort och har bara stigit i viktkurvan.

 

Grillpicknick på bakgården

Älskade cybervänner, 

Hur har ni det i värmen? Vi har haft som varmast över 30 grader här uppe i norr under de senaste dagarna. Bill sa att det var lika varmt i Stockholm. Såg på väderkartan att det är varmt över hela landet just nu. Najs! Men jag föredrar dock när temperaturen är under 30 grader, 23-24 grader varmt är alldeles lagom. Vilken temperatur föredrar ni? 

Jag kände mig frisk redan igår, har lite hosta kvar men är mycket piggare nu. Kroppen känns inte sådär slö som tidigare. Tur att förkylningen inte höll i sig så länge.
Zelda är fortfarande förkyld men mår lite bättre nu än innan, dock mycket snor. Trots att Zelda är sjuk har hon väldigt mycket energi, mycket spring i benen och leker hela dagarna. Ingen förstår hur hon orkar. Är glad att Zelda inte är lika ledsen eller vaknar upp på nätterna och spyr något mer, som under de första dagarna av hennes 
förkylning. Haha, min mamma har inte fått sova något och var helt slut på dagarna. Zelda har börjat få tillbaka sin aptit nu också vilket är bra! Tack snälla för alla krya-hälsningar som ni har lämnat här i bloggen. Ni är så omtänksamma och fina. Åh vad sårbar man känner sig när man blir störtsjuk och måste ta hand om barnen samtidigt. Tur att det inte är långvarig och man överlever! 😉 

Igår fick jag njuta av vardagen med familjen ordentligt. Vi hade grillpicknick på bakgården och myste med barnen. Mamma och pappa hade verkligen fullt upp med barnbarnen och de såg så himlans lyckliga ut. När jag tittade på mamma och pappa med mina barn tänkte jag: -Vilken tur mina barn har som har världens bästa mormor och morfar som älskar dem mer än allt annat. Om mina föräldrar kunde skulle dem utan tvekan ge mina barn stjärnor och månen. Jag är oerhört tacksam och lycklig. 

Tar hand om er fina ni och glöm inte att dricka mycket vatten i värmem! God natt! 

Zelda plockar jordgubbar med mormor och morfar. 

På menyn blev det grillade lax och mandelpotatis.

Zelda har faktiskt en matchande pyjamas med lillebror! 

På upptäcksfärd med morfar.

 

Grät av trötthet

Älskade cybervänner, 

Jag har gått och blivit förkyld under helgen. När vi var på barnkalas i lördags kände jag hur förkylningen smög sig fram. Tråkigt nog har jag smittat Zelda också. Olägligt att vara sjuk nu. Det är bara jag och mamma som är hemma på dagarna. Även om jag har känt mig trött, yr, febrig med all denna hosta och snor får jag ingen vila, jag måste orka och vara uppe på benen. Eftersom jag ammar och lilla Atari äter med jämna mellanrum. Han sover sällan numera och behöver jättemycket underhållning på dagarna. När Zelda är sjuk behöver hon även extra uppmärksamhet från sin mamma. Eftersom Fay jobbar från måndag till onsdag kommer hon hit imorgon kväll först. Det hade kanske varit annorlunda om Fay skulle vara här. Då har jag säkert den möjligheten att bara få sitta still i 10 minuter för att vila lite.

Jag kände mig så himla trött igår när jag låg i sängen efter att både barnen hade somnat klockan 12 på natten. Innan det hade Atari ont i magen och grät i en hel timme. Alltså, fem minuter av bebisgråt kan kännas som evigheter, kan ni tänka er en hel timme?! Jag blev så tagen. Sen var lilla Zelda lite grinig mot slutet av kvällen och vägrade sova. Förmodligen för att hon kände obehag i kroppen för att hon är sjuk. När hela huset blev tyst började jag gråta för att jag var såååå himla trött. Jag var så trött att min kropp darrade.

Hade inte jag varit sjuk skulle det nog varit en hel annan grej. Lite lustigt ändå att man kan glömma bort hur sjuk man egentligen är när det krisar och klarar genom allt när det kommer till sina barn. Nu vet ni anledningen till lite uppdatering här också, det är helt enkelt fullt upp. Men jag tänker på er och hoppas att ni har en underbar sommar!

Nu ska jag sova och krama om mina små. God natt på er