Ataris första dopp i poolen!

Älskade ni, 

Hur har ni det? Mår ni bra? Vi har haft två bra veckor här hemma och passat på att njuta så mycket vi kunnat. Igår, på luciadagen spenderade vi morgonen på badhuset med barnen. Gosh, vad vi har hunnit med många roliga aktiviteter på dem här två veckorna och Bill har haft fler bra dagar än tidigare. Det är kul att se Bill med lite mer energi på dagarna, nånting måste vården ha gjort rätt ändå. Tacksam att han fick rätt vård. Annars brukar utbrändhet vara ganska dimmigt och det är fortfarande många som inte får den vården som de verkligen behöver. Jag är otroligt stolt över Bill, jag kan se på de dagarna som han inte mår bra men han kämpar och prioriterar alltid barnen i första hand. Han försöker verkligen göra sitt bästa i alla lägen, i sin egen takt. Det är bra jobbat tycker jag! Jag känner att vi är på rätt väg, även om det tar sin lilla tid. Gäller att suga i oss alla bra stunder vi kan.

Såg att någon av er undrade om Bill, vad han gjorde när jag var sjuk sist. Han tog hand om barnen såklart. Jag kunde dock se på Bill att det var extra kämpigt för honom att hinna rodda allt, även om han försökte få det att låta som att allt var under kontroll. Zelda är krävande när hon är sjuk och Atari måste också ha sin lilla uppmärksamhet. Därför tyckte jag att det skulle vara bra med en extra hand utöver Bill. Jag har svårt att tillåta mig själv att räkna med Bill numera. Allt jag vill är att han ska bli frisk, jag tillåter att saker och ting får vara på hans villkor lite grann. Sedan kompletterar jag det som vi behöver i vardagen. När jag var sjuk kändes allt så jobbigt, men nu har man redan glömt bort det. Livet med barn är så speciellt, för att man kan från ena dagen vilja gå och gräva ner sig själv under jorden och andra dagen kan man känna sig helt oövervinnelig. Igår var en sån där ”oövervinnelig” dag, Atari gjorde sitt första dopp i poolen. Han var så glad, sprattlade med benen, armarna och skrattade. Att se barnens glädje när de får uppleva något för första gången är så ovärderlig. 

 

Trippel-firande

Hey fina ni, 

Det blev trippel-firande här hemma under helgen. Atari fyllde 6 månader i fredags och dagen innan det fyllde Baggiz 11 år. Baggiz fick inget kalas som förra året men vi firade honom med tonfisktårta och gav honom nya leksaker med kattmynta i. Samma dag som Baggiz födelsedag fyllde även bloggen heeeeela 11 år. Förra året firade jag bloggens födelsedag med er. Det var verkligen en oförglömlig dag för mig (läs om dagen från förra året här). Önskar att jag kunde träffa eller hitta på något med er varje år. Kanske med åren kommer jag att hinna träffa alla tillslut? Det vore drömmen!

Som ni vet är det en annorlunda period i mitt liv just nu. Det har ni säkert märkt genom min frånvaro. Det är inte bara bloggen som jag inte hinner med, även den sociala biten (utöver familjen) i min vardag har fallit bort lite också. Dagarna går så himla fort och jag hinner inte göra annat än att spendera min tid med barnen just nu. När barnen behöver min uppmärksamhet vill jag finnas till och när de är mysiga vill jag inte missa stunden med dem. Det är först när barnen sover som det kan bli tid till annat, om inte jag utnyttjar den tiden till att vila eller sova själv förstås.

Ni ska bara veta att jag känner mig så tacksam och glad varje gång jag kikar in här. Ni har varit så underbara som lämnat spår av glädje, pepp och stöd i bloggen. Även om det har gått dagar eller veckor som jag är borta så finns ni alltid här. Ni är mina allra bästa cybervänner, tack för att ni alltid finns vid min sida. Ni är med mig genom berg och dalbana, solsken och regn, vått och torrt, muffins och cupcakes, ost och makaroner. Ok, nu spårar det ur lite här. Jag kan ha så torr humor ibland, men jag skyller på att jag börjar känna mig lite trött just nu, haha.

Jag vet att jag säger det här hela tiden men det är värt att påminna er igen ifall ni skulle hinna glömma bort det. Ni ska bara veta hur mycket jag uppskattar er. Tack för världens bästa cyber-vänskapen. Jag önskar att få vara er vän flera år till! Er vänskap är ovärderlig för mig. 

Gosiga godnatt-kramar! 

Baggiz blev glad över sin tonfisktårta som han glufsade i blixtsnabbt och Zelda överlycklig av att få smaka lite av varje på alla bakerlser. 

 

Önskar mig själv en fortsatt härlig vecka

Innan jag går och lägger mig efter att Atari har lyckats somna om igen, alltså vilken bra dag jag har fått idag. Det har inte hänt något speciellt eller märkvärdigt, dagen har bara rullat på bra och jag har inte känt mig särkilt trött heller. Håller tummarna att det kommer att vara såhär resten av veckan. Förra veckan var allt annat än kul för mig. Jag spydde hela natten mot lördag och var helt utmattad i 24 timmar. Önskade dock att jag kunde vila till mig ordentligt men hade ingen ro till att göra det eftersom Zelda blev sjuk och fick feber i samma veva, vilken dålig timing. Det värsta som finns för mig är när jag själv blir sjuk samtidigt som barnen. Det känns hopplöst att inte ha ork och energi till att göra något när man vill finnas till. Jag tvingade mig själv till att orka eftersom jag hade ingen extra hand som kunde hjälpa mig. I den stunden saknade jag verkligen min familj, önskade att min mamma skulle vara här. Hon som kommer att se till att jag får i mig mat och underlättar vardagen när den känns som tuffast. Kände mig så himla ensam då när jag var som mest sårbar. Jag har ingen här som jag känner mig så pass trygg med att ringa till när jag är i nöd. Ingen känner eller förstår mig som min mamma gör.

Som tur är blev Zelda frisk ganska snabbt men hon fick ändå stanna hemma från förskolan en dag för säkerhetsskull. Sen blev det Ataris tur, han fick feber och blev sjuk han med. Det var först i fredags som jag kände att läget var under kontroll igen och vi kunde helgmysa ordentligt utan gnälliga barn.

Det finns som sagt både bra och mindre bra dagar. Bland de mindre bra dagarna finns det alltid små stunder som man kan glädjas åt och känna tacksamheten. När barnen leker och gosar med varandra, när de skrattar och ler åt mig, hur de känner på mitt ansikte med deras små händer eller säga ett sånt enkelt ord som: –Mamma. Det är de småstunderna som ger mig extra energi till att bita ihop och orka för stunden. Hur som helst, vill ändå inte ha fler jobbiga veckor resten av det här året om jag nu kan önska mig det. Jag behöver lite mer flyt vid min sida nu känner jag. Behöver fylla på massor av energi som jag har förlorat under veckan som var. Puuuh, nu börjar en ny härlig vecka! 

Jag och barnen önskar er en underbar vecka med, 

 

Jul feeling hemma

Älskade ni, 

Hoppas att ni må bra, är glada och krya.

Under helgen inledde vi första advent med att baka saffransbullar här hemma. Sedan fick Zelda öppna sin allra första julkalender. Hon förstod dock inte att hon ska bara öppna en om dan. Hon öppnade alla 24! Nästa år måste vi komma på andra sätt med att ge barnen sina julkalender, det är sannolikt att Atari kommer att göra samma sak som Zelda. Nu vet vi i alla fall att det kan gå till såhär, haha.

Vi julpyntade med barnen redan helgen innan första advent. Mysigt var det att sätta upp julen när Zelda har blivit mer medveten om allt som händer runt om henne. Zelda hämtade upp julpynten i förrådet med mig, när vi kom upp till lägenheten hjälptes vi åt att packa upp all julpynt. Zeldas ögon lyste upp av fascination när hon såg julgranskulorna (pumlor), hon började rota i kartongen med hennes små söta händer och kände på allt som glittrar och glänser. När barn upplever eller ser något nytt och intressant för första gången har de speciella ansiktsuttryck på något sätt. Man blir glad av att titta på dem, att få uppleva saker genom barnens ögon. Varje gång barnen visar uppskattning till det dem upplever blir jag påmind hur livet kan vara så fantastiskt av enkla saker. Att man ska vara glad för de små sakerna i vardagen som man annars tar för givet.

Efter att jag hade monterat upp julgranen började jag klä granen. Zelda tittade på och försökte hjälpa till genom att räcka mig julgranskulorna. Sedan försökte hon själv hänga kulorna på granen men lyckades aldrig göra det på egen hand. Hon var så himla söt. Det är just sådana här stunder som gör mig alldeles varm i hjärtat. Det var precis vad jag hade föreställt mig hur det skulle vara.

Har ni fått upp julpynten än? Någon mer som älskar jul? Har ni fått snö där ni bor? Tror ni att vi kommer att få snö i Stockholm till julafton? Det har snöat lite hos oss men försvann lika fort.