Grät av trötthet

Älskade cybervänner, 

Jag har gått och blivit förkyld under helgen. När vi var på barnkalas i lördags kände jag hur förkylningen smög sig fram. Tråkigt nog har jag smittat Zelda också. Olägligt att vara sjuk nu. Det är bara jag och mamma som är hemma på dagarna. Även om jag har känt mig trött, yr, febrig med all denna hosta och snor får jag ingen vila, jag måste orka och vara uppe på benen. Eftersom jag ammar och lilla Atari äter med jämna mellanrum. Han sover sällan numera och behöver jättemycket underhållning på dagarna. När Zelda är sjuk behöver hon även extra uppmärksamhet från sin mamma. Eftersom Fay jobbar från måndag till onsdag kommer hon hit imorgon kväll först. Det hade kanske varit annorlunda om Fay skulle vara här. Då har jag säkert den möjligheten att bara få sitta still i 10 minuter för att vila lite.

Jag kände mig så himla trött igår när jag låg i sängen efter att både barnen hade somnat klockan 12 på natten. Innan det hade Atari ont i magen och grät i en hel timme. Alltså, fem minuter av bebisgråt kan kännas som evigheter, kan ni tänka er en hel timme?! Jag blev så tagen. Sen var lilla Zelda lite grinig mot slutet av kvällen och vägrade sova. Förmodligen för att hon kände obehag i kroppen för att hon är sjuk. När hela huset blev tyst började jag gråta för att jag var såååå himla trött. Jag var så trött att min kropp darrade.

Hade inte jag varit sjuk skulle det nog varit en hel annan grej. Lite lustigt ändå att man kan glömma bort hur sjuk man egentligen är när det krisar och klarar genom allt när det kommer till sina barn. Nu vet ni anledningen till lite uppdatering här också, det är helt enkelt fullt upp. Men jag tänker på er och hoppas att ni har en underbar sommar!

Nu ska jag sova och krama om mina små. God natt på er 

 

Lägenhetsjakt fortsätter

Underbara ni! 

Vi var och tittade på en lägenhet förra veckan. En fyra i den äldre byggnaden vid vattnet i vårt lilla område men det kändes inte tillräckligt bra. Största problemet med lägenheten var förvaringen. Lägenheten hade för lite förvaring. Vi ville fixa och göra om för mycket med lägenheten, den tiden har vi inte nu när vi har två bebisar. Vi vill kunna flytta in direkt utan att behöva göra mer än att bara inreda. Vi kommer att hyra ut vår nuvarande lägenhet fullt möblerat så ingen av de möblerna som vi har nu kommer vi att ta med. Förutom barnmöblerna såklart. Imorgon ska Bill gå på en annan visning utan mig. Jag litar på hans omdöme. Dock kollar vi på en lägenhet som är i ett annat område den här gången, 25 minuter gångavstånd till Bills mamma faktiskt! Vilket känns kul, men fortfarande nervös huruvida vi kommer att trivas i det område eller inte. Vi har inte velat flytta till ett annat område egentligen men det har varit så himla svårt att hitta boende i det området vi bor i nu.
När vi såg annonsen på en nyproducerad lägenhet vid vattnet med den perfekta planlösningen tänkte vi: -Varför inte? Kanske ge den en chans, om inte annat blir det ett tillfälligt boende under tiden vi väntar på att rätt boende ska dyka upp i vårt älskade område. Vi behöver verkligen någonstans att landa i nu med lite större boyta.

Jag har berättat för er tidigare att jag har haft mycket stress kring vårt bostadssökande. Har tilltalat mig själv flertal gånger att inte stressa. Ta det det som kommer, sluta oroa mig, acceptera läget som det är och bara ta det lugnt. Det håller väl ett tag sen kommer stressen tillbaka när jag ser hur Zelda skulle behöva mer yta att springa runt. Hur leksakerna är utspridda överallt i lägenheten när det blir mindre och mindre förvaringsplats för varje dag som går med två barn och med takten att de växer. Ska bli så skönt om vi kan hitta ett boende som funkar för oss alla snart, framförallt ska det funka för Baggiz med.

Vi håller tummarna och tår igen! 

 

Ensam med två bebisar

Bästa cybervänner, 

Hur mår ni? Jag mår bra, vi mår bra! Kan erkänna att jag fick jättemycket panik sista kvällen innan vi åkte hit. Jag kom på att jag skulle få vara själv med två småbarn i två veckor. Helt själv är jag inte såklart, mamma är ju hemma och Fay jobbar bara 3 dagar i veckan fram till Augusti. Jag får hjälp mer eller mindre. Dock visste jag inte hur bra det skulle gå eftersom mamma och Fay kan inte barnens rutiner. Första två dagarna var det ganska mycket jobb för mig. Det tog ett tag innan vi kommer in i rutinerna tillsammans. Jag fick visa hur vi brukar göra hemma och hur barnen funkar. Sen behövde barnen känna sig trygga med både mamma och Fay, men det gick fort!

Jag vet inte varför jag var så orolig tidigare. Det här går hur bra som helst. Igår fick Fay ta över nattningen med Zelda och mamma tog hand om Atari efter att jag matade honom. Igår kväll fick jag vila och somnade tidigt. Har inte kunnat göra det på evigheter. När vi vaknade idag gjorde jag frukost till Zelda och Fay matade. Sedan gick de ut med hundarna och Zelda i vagnen. Jag myste i stugan med lilla Atari. Nu vid lunch satt mamma här bredvid och såg till att Zelda åt sin lunch så att jag kunde läsa, jobba, och blogga i lugn och ro. Mamma gick ut med Zelda i vagnen precis. Zelda kommer att somna så gott i vagnen ute i fjäll luften.
Det är så himla skönt att kunna gå på toa utan att stressa. Skönt att se barnen lugna och trygga i den här miljö. Zelda skrattar, pratar med alla, springer runt och leker hela dagarna. Hon trivs verkligen hos sina morföräldrar! Det är så underbart att se och det känns extra härligt att få vara här. Nu får jag kanske mycket annat gjort också. Är verkligen tacksam med all hjälp jag kan få just nu. 

Jag förstår verkligen ni föräldrar som är hemma själva med barnen på dagarna. Vilket jobb ni gör. Trots med den hjälpen jag har hemma tycker jag ändår att det är handfull med jobb kring barnen hela tiden. Även med ett barn. Nu har vi två och jag vill inte ens tänka hur det skulle vara med tre barn eller fler. Det är så mycket jobb under småbarnsåren. Tänker på alla ensamstående, oh my gosh.

Om jag bestämmer mig att stanna längre än två veckor här uppe kommer Bill att åka upp hit när alla är tillbaka från sina semestrar. Jag och barnen saknar Bill och Baggiz enormt mycket! 

 

Hemlängtan

Gladaste hej från Lappland! 

Vi flög hit med barnen till mina föräldrar igår. Dock åkte Bill tillbaka till Stockholm direkt efter att han har lämnat av oss i Luleå. Alla har tagit semester samtidigt så vi har ingen som kollar till katterna. Baggiz akutopererades förra veckan dessutom, så Bill är hemma och tar hand om vår lilla son. Stackars liten, han har varit i slagmål med en annan katt och såret på hans öra blev infekterat. Åh, mitt hjärta gick sönder i miljoner bitar när de sa att Baggiz måste opereras. Jag grät i stora floder. Det lät så himla läskigt och jag blev jätteorolig, han är ju så liten. Jag var inte riktigt beredd på det eftersom när vi åkte in med honom trodde vi att de skulle bara kolla till hans sår, tvätta och sy ihop det. Men nu mår han i alla fall bra och är supergosig och glad!

Hur som haver, jag är glad att få vara hemma igen. Har haft extremt mycket hemlängtan. Räknade bara dagarna och längtade efter att få vara med min familj igen. Nu är vi äntligen här! Jag ler och skrattar hela tiden. När vi kom fram igår fick Zelda springa runt med hennes fyrbenta kusiner och plockade jordgubbar från jordgubbslandet. Alla bråkade om att få hålla i Atari, haha. Det är extra mysigt att vara hemma nu för att alla är här. Mina släktingar och kusiner från Thailand också. Idag ska vi kanske åka upp till fjällstugan, få se hur vi gör. Vi tar dagarna som kommer och ska bara mysa loss. 

Vad har ni för er? Vad gör ni?