Skickat iväg inbjudningskort till Baggiz kalas

Underbaraste ni, 

Yey, jag har varit superproduktivt ikväll. Jag har hunnit läsa/plugga, jobbat en stund, skickat och svarat en massa mail. Nu ska jag läsa ikapp alla fina kommentarer som ni har lämnat här och ska försöka svara till så många jag kan. Har saknat att kommunicera med er. Jag har inte haft någon ”lugn” stund för mig själv i timmar som nu. Det var veckor sen känns det som.

Zelda mår lite bättre idag och somnade tidig ikväll. Därför har jag fått extra tid för mig själv. Så skönt! Zelda är inte helt frisk än men hon kunde leka idag, vilket är roligt att se. Hoppas att hon blir frisk nu under veckan. Visst är det så att man ska söka vård om barnet är sjuk längre än en vecka? Hade för mig att jag läste det i broschyren men jag kanske blandade ihop det med något annat?

Nåja, även om vi har haft en jobbig helg så kom jag på nu när jag har fått stanna upp lite grann att jag har sååååå mycket roligheter att se framemot. Snart fyller Baggiz och bloggen 10 år (samma dag). Vi valde att ha kalas till Baggiz den 28:e November på hans födelsedag. Jag kommer att fira bloggen med er här, men kommer att fira den ordentligt sen med mina läsare som jag äntligen ska få träffa på lunch den 1:a December! Ooooh, julen är nära också! Så mycket pyssel och mys att se framemot.

Käraste ni, hjärtligt tack för alla stöttande kommentaren som ni har skrivit med omsorg och kärlek. Ni är så underbara.
Vilka fina cybervänner jag har! 

 

När hjärtat stannade till

Finaste ni, 

Vi har haft ett par tuffa dagar här hemma. Ingen av oss har fått sova ordentligt sen i fredags. Våra vänner säger till oss: -Det är bara en förkylning, det kommer att gå så bra. Det är såklart tur att det bara är en förkylning men det gör så ont i mitt hjärta att se mitt barn lida.  Zelda har haft feber lite till och från. Hon har sovit en hel del när hennes kroppstemperatur var som högst.
Det värsta som hände oss var när jag hörde hur Zelda tappade andningen och blev tyst i några sekunder. Mitt hjärta stannade till och de sekunderna som hon inte andades kändes som evigheter. Jag grät och skrek efter Bill med Zelda i famnen. När Zelda är vaken gråter hon och vill inte ha någon annan än sin mamma. Jag har inte kunnat göra något annat än att ha Zelda i famnen hela tiden. Jag var sjuk samtidigt som Zelda men har inte haft den tiden eller möjligheten att ta hand om mig själv. Min kropp var så svag att jag knappt kunde lyfta något men jag bet alltid ihop varje gång Zelda behövde mig. Jag förstår inte hur jag kunde bära runt Zelda i timmar med tanken på hur sjuk jag faktiskt var. Bill säger att mammor måste ha någon form av magiska krafter som kommer fram när det är kris. Detta fick mig att tänka på min egen mamma som satt vaken hela nätterna när jag var sjuk, åh.

När Zelda sover vakar jag över henne och tittar på hennes bröstkorg för att se om den åker upp och ner, att hon verkligen andas. Det är jobbigt att behöva vara orolig hela tiden. Hela min kropp skakar och jag skriker inombords. Zelda vaknade flertal gånger under natten och grät hysterisk, hon kunde gråta i timmar. En morgon vaknade Zelda med världens största gråt och grät tills hon somnade om igen. Mitt i all gråt ska vi försöka lista ut hur Zelda mår, vad hon behöver eller vad vi ska göra för att underlätta för henne.
Vi spolar näsan på Zelda så att hon kan andas, vi mäter temperaturen på henne för att se om hon har feber, vi ger henne febernedsättande medicin när hon behöver och har lyckats ge henne bra med mat och vätska även om hon inte kan äta lika mycket som när hon är frisk. Det är dock jobbigt att höra Zeldas skrik varje gång vi spolar hennes näsa, när vi ger henne medicin eller försöker mata henne och hon kunde inte andas ordentligt. Det gör så ont i mitt hjärta att se Zelda så olycklig. Jag har gråtit många gånger med Zelda. Jag frågade Zelda med tårar i ögonen: -Vad kan mamma göra för dig älskling? Men Zelda gråter bara och jag kunde inte göra mer än att krama om henne.

Igår var vi till BVC. Vi hade en tid för 8 månaders kontroll precis så det var tur. Har velat åka in med Zelda under helgen men ville inte riskera att åka iväg i onödan om inte det behövs. Fick många bra tips och råd från BVC, nu känns det lite tryggare för oss.

Zelda är inte frisk än men hon mår lite bättre. Nu ligger hon halvt upprätt i barnvagnen. Det underlättar andningen för henne. Baggiz har varit extremt orolig för Zelda och vakar över sin lillasyster hela tiden. Han har bidragit med det han kunde genom att ligga nära och läka sin lillasyster med hans purr purr.

Nu hoppas jag på en bättre vecka. Har haft en seg period ett tag nu. Nu är det dags för en positiv vändning snart. 

 

Zeldas första förkylning

Mina allra bästa cybervänner, 

Zelda har fått sin första förkylning. Det är dock inte bara Zelda som är sjuk. Både jag och Bill är förkylda också. Det verkar som att vi har blivit smittade av samma virus.
Zelda är har ingen feber men hon snorar jättemycket, så obehagligt att höra hur hon har svårt att andas ibland. Vi har använt koksaltlösning och försökt att underlätta för henne på alla möjliga sätt. Jag vet att det här är bara en liten förkylning och det är ingenting som vi behöver oroa oss MEN jag kan inte låta bli att vara orolig ändå. Det är jobbigt att behöva gissa sig fram hur Zelda egentligen mår, hon kan ju inte kommunicera med oss.
Zelda har inte haft så mycket aptit idag, allt som hon har fått i sig har hon bara spytt upp. Hon är trött och hängig men stundvis lekfull och skrattar när vi leker med henne. Zeldas skratt och leende ger mig en viss lättnad på något sätt. Som att hon säger: -Jag mår bra mamma.

Bill och Zelda har somnat för en stund sen. Jag har tagit fram Häagen-Dazs glassen från frysen och ska mysa ner mig här bredvid sovande Zelda, tänker titta på en dokumentär innan jag går och lägger mig. Yey, ensamtid!

God natt finaste ni! 

 

Vem har över 135 i IQ?!

Bill har fått hem IQ testresultatet för ett tag sen och har fått registrera sitt medlemskap hos Mensa. När jag såg hans testresultat blev jag superglad för hans skull, frågade glatt om han ska ringa till hans föräldrar eller posta det på Facebook men han fnös bort det som om det inte var en stor grej?! Han visste inte ens vad han skulle göra med tesintyget. Jag ba: -RAMA IN! Bill svarade: –Too much. Hahaha, kanske är det jag som överreagerar men det här är ju urhäftigt! Det står att Bill har över 135 i IQ och är smartare än 99% av befolkningen. Jag är dock inte förvånad. Efter testresultatet förstår jag varför jag känner som jag gör med Bill ibland. Min lillasyster brukar säga att hon tycker att det är mattande för hjärnan att umgås med Bill för länge. Hon försöker hänga med men förstår inte vad han säger oftast. Fay älskar Bill jättemycket men Bill kan komma in i ett samtalsämne som kan vara för hjärnstimulerande för många tydligen, haha. Jag tycker att det är kul att höra alla Bills idéer och uträkningar, men vissa dagar kan jag erkänna att jag vill bara låta min hjärna vara ifred när det blir för avancerad, haha.

Mensa testet är ingenting som man kan träna till. Utan det är något som ligger naturlig hos individer personer. Som Bill säger är det här bara ett test. Det avgör inte hur man är som person, oavsett IQ är det godheten hos en människa som räknas. Nu gjorde Bill testet för skoj skull, för att han ville få det på papper. Som bonus fick han ett medlemskap hos Mensa också. Nu kan han nätverka med andra coola nördar med samma intresse som honom. Man ska tydligen ha över 130 i IQ för att får vara medlem. Det är 2% av befolkningen som har IQ mellan 130-134 och 1% av befolkningen med 135 i IQ och högre.

Hur som haver, jag är en superstolt fästmö just nu! Kul!