Första lämningen!

God kväll underbara cybervänner

Tredje inskolningsdagen är avklarad! Idag var det tänkt att jag skulle lämna barnen en stund vid förmiddagen sedan tillbaka till förskolan igen vid lunch eftersom jag ville säkerställa att Zelda äter ok. När jag skulle lämna fick jag höra att de har haft strömavbrott imorse och kocken kunde inte förbereda maten som var tänkt. De bestämde att barnen skulle få äta grillkorv ute på skolgården istället. -TOPPEN! Tänkte jag. Korv är ett av Zeldas säkra kort, jag kände mig säker på att hon kommer att äta och beslutade mig att prata ihop med pedagogerna lite snabbt att jag lämnar över barnen till dem för dagen och de får ringa mig om det skulle vara något. När jag berättade för barnen att jag skulle gå hoppade Zelda glatt upp på en av pedagogernas famn och sa: -Hejdå mamma! Hur kunde hon vara jätteglad trots att jag skulle gå?! Atari grät inte heller efter mig trots att han är oerhört mammig? VAH?! Hur är det ens möjligt!?

Inskolningsperioden med den här förskolan är under tre dagar. Första dagen är man i förskolan med barnen mellan 9 till 12, barnen fick göra sig bekanta med skolmiljö, leka, äta lunch på förskolan sedan hem. Andra dagen mellan 9 till 15, man är med barnen hela dagen. Tredje dagen från 9 till 15 och man provar att gå iväg en stund. Sedan ska man såklart vara tillgänglig under första veckan i fall det skulle vara något.

När jag gick tillbaka till förskolan vid 14:30 såg jag hur barnen satt så fina och lugna ute på lekplatsen medan de åt mellis. Gud så snälla och fina barn det är på denna förskola tänkte jag för mig själv. Mina barn blev såklart glada av att se mig men Atari satt kvar på sin plats och åt vidare på sin vattenmelon medan Zelda kom fram och gav mig en kram sedan gick hon iväg. När jag frågade Zelda om vi skulle gå hem svarade hon: -Nej, Leka Barbapapa. Hon kallar hennes förskola för ”Barbapapa skola”. Det var faktiskt första gången som Zelda säger att hon inte vill gå hem från förskolan. Efter idag kändes det som att mina barn har blivit stora helt plötsligt. Jag vet inte hur jag ska ta det. Jag fick lite blandade känslor att de inte grät efter mig eller saknade mig… haha.

Vi är glada att det går bra för Atari med. Men det visste vi redan innan han började. Vi kände verkligen att Atari var redo för förskolan. Atari föredrar att äta själv, han kan hantera bestick, dricka ur ett vanligt glas och gillar att leka kring andra barn. Vi tror att storasyster Zelda har haft stort inflytande på honom. Småsyskon brukar ju snappa upp saker efter storasyskon ganska snabbt. Dock kan vi inte säga detsamma om Zelda när hon var 14 månader gammal. Zelda fick börja på förskolan när hon var 19 månader och det kändes lagom för oss. Som föräldrar känner man sina barn bäst och vad man tror passar dem. Magkänslan slår aldrig fel när det kommer till föräldraskapet. Men barn är oftast anpassningsbara, men man vill ändå att övergången till deras nya vardag utan oss ska vara så smärtfri som möjligt. Annars blir det inte kul för någon av oss.

Nu börjar förskolelivet för mina små på riktigt och vi får hålla tummarna att det roliga håller i sig. Det är superkul att se och uppleva barnens glädje på det här sättet. Att de får utvecklas på egen hand och ha kul på vägen. 

God natt fina ni, nu ska jag gosa ner mig mellan mina barn i sängen. Vi hörs! 

 

Kan inte förstå att jag har två förskolebarn!

Älskade cybervänner, 

Igår hade vi vår första inskolningsdag för både Zelda och Atari på den nya förskolan. När Zelda såg att vi var på väg in till förskolan ropade hon: -MAMMA TITTA, BARBAPAPA! De hade Barbapapa figurer längst efter staketet på förskolan. Zelda blev jätteglad för att en av hennes favvo tecknade karaktärer är Barbapapa. Enligt Zelda heter deras nya förskola ”Barbapapa skola”.

Första dagen gick otroligt bra. Det kändes superbra för mig, och barnen gjorde sig bekväma med skolmiljö direkt. De utforskade och lekte med alla leksaker tillsammans, det är fint att se hur de håller ihop också. Jag känner mig trygg med att Zelda och Atari har varandra. Pedagogerna som jobbar på förskolan är fantastiska med. Man ser hur mycket de älskar att vara där. Själv blir man så glad av att se hur både pedagogerna och barnen trivs tillsammans. Hela verksamheten känns så familjärt och jag är tacksam att barnen kommer att få spendera dagarna där framöver. Det här kan verkligen inte bli bättre. Åh, blir så himla glad för barnens skull.

Zelda och Atari hade så himla kul första dagen på förskolan att de inte ville åka hem.
De ville säga hejdå till alla leksaker i sandlådan en sista gång. Tog ett tag innan jag lyckades få hem dem, haha.

Idag promenerade vi till förskolan och jag provade att lämna vagnen hemma. Vi har inte så långt till förskolan men det tog ändå sin lilla tid att promenera till skolan med barnens korta munchkin ben, men mysigt hade vi under morgonpromenaden dit. Zelda kunde inte sluta prata om att gå till ”Barbapapa skola” sen hon kom hem igår. Hon pratade om det hela kvällen och så fort hon vaknade. Sedan fortsatte hon att prata om Barbapapa skola hela vägen till skolan.
Idag blev en lyckad dag med. Vi hade dock lite kämpigt under lunchen och vilostunden, när Zelda blev så ledsen då hon ville leka ute. Vilken gjorde att Atari också blev ledsen. Jag var själv med både barnen så det var svårt att hantera två ledsna barn samtidigt. Det slutade med att Zelda åt ingenting alls. Sedan under vilostunden förstod inte Atari varför det var andra barn som skulle sova med honom. Han är van med att napa för sig själv då Zelda har slutat sova middag. Atari fick ingen ro till att sova, så både han och Zelda fick vara vakna och  de målade medan kompisarna sov middag istället. Jag provade med att erbjuda Zelda lite mat igen och hon åt upp allting som var på tallriken. Måste berömma förskolans egna kock som lagar otroligt god mat. Jag trodde aldrig att Zelda skulle äta fisk och potatis som hon i vanliga fall alltid vägrat här hemma, men kockens mat på förskolan går hem för kräsna Zelda. Samma med linsgrytan igår, underbart!
Atari verkade inte störa sig av att han inte fick sova och var glad ändå, så det funkade. Efter mellisen tog de fram en vattenspridare till barnen. De fick springa runt i badkläder eller i bara blöjor och lekte i vattnet. Oj vad barnen hade kul!!! Deras glädje smittar verkligen av sig, jag tror att det var nog jag som hade mest kul av alla på skolgården. Zelda som älskar vatten och aldrig varit med om något liknande skrattade så lyckligt, tills hon frös och sprang till mig och sa: -Mamma, filten… 

Andra förskoledag är avklarat, jag kan inte annat än att säga hur glad jag är just nu. Jag vet att de kommer att ha det så bra på den här föräldrakooperativ förskolan. Imorgon väntar en ny dag. Hoppas att barnen kommer att ha lika kul! 

Jag och barnen vill skicka dunderkramar till er cyberfamiljen, hoppas att ni alla mår bra! 

Två glada barn på väg till förskolan. Jag gick bakom dem och grät.
Så stora de har blivit! Kan inte förstå att jag har två förskolebarn nu… *gråter*

 

Förbereder inför Zeldas och Ataris inskolning

VET NI VAD KÄRA VÄNNER?! Jag har inte hunnit berätta det här för er än men Zelda har kommit in på den förskolan som vi har valt som förstahandsval. Beskedet kom som en överraskning för oss. Vi har varit inställda på att Zelda skulle få en plats tidigast vid årsskiftet, eftersom det var den informationen vi fick under påsken. Jag blev överlycklig när vi fick ett samtal i början av sommaren att det fanns en plats ledig för Zelda och att hon kunde börja nu under hösten! Mitt hjärta slog tusen gånger per sekund. Jag blev så himla glad, skrattade och grät. Zelda tittade på mig och fattade ingenting, haha.

Atari hann få syskonförtur på Zeldas gamla förskola och vi hann tacka ja till platsen innan vi visste att Zelda skulle få en plats på den nya förskolan. Vi kände oss lite kluvna att barnen kommer att gå på olika förskola. Vad tokigt det blev helt plötsligt. Imorgon är det tänkt att Atari ska ha sin inskolning MEN VET NI?! I morse fick vi ett samtal att Atari kan börja på samma förskola och avdelning som Zelda redan nästa vecka! Alltså, barnen kommer att börja på den nya förskola samtidigt! For real?!

Jag tjööööööt av glädje. Jag kan inte tro att det är sant. Vi sa upp den nuvarande förskoleplatsen omgående. VILKET FLYT! Det är härligt att man har livet på sin sida ibland.

Även om jag vet att den förskolan som vi har valt är den bästa för barnen så har jag ändå varit orolig över Zeldas inskolning. Om hon kommer att trivas på den nya förskolan eller inte, om det skulle bli för omständligt för henne. Zelda har sin favvofröken från den gamla förskolan som hon pratar om hela tiden och som hon har frågat efter hela sommaren. Men nu med Atari som ska börja samtidigt kan vi vara säkra på att barnen kommer att stormtrivas. De kommer att ha varandra. Zelda är så beskyddande och rädd om Atari, när Atari är ledsen brukar hon gå fram och klappa försiktig på Ataris huvud och säger: –Så så, det bra Atari (Atajiii), och Atari är så fäst vid Zelda. Han vill alltid vara där Zelda är.

Under sommaren har vi besökt den mysiga lekparken som ligger bredvid Zeldas nya förskola många gånger. Varje gång Zelda fick syn på skolgården säger hon alltid: -Zelda gå in. De har en sån mysig skolgård. Förskolan som är i sekelskifteshus ser ut som att komma från en sagobok. Åh, barnen kommer att älska att vara där!

Jag känner mig så himla crazy glad att jag vill typ skrika allt jag kan på den högsta bergstoppen. Vi firade den goda nyheten med tårta och allt. Mina barns tillvaro betyder verkligen allt för mig. Hur kan mitt liv helt plötsligt kretsa så mycket kring dem här små liven? Åh, jag älskar mina barn så mycket att jag inte vet var jag ska ta vägen.

Kan ni förstå att Atari ska börja på förskolan nu? ATARI? Han föddes typ igår? Åh bebisen! *gråter*

Kramar till er cyberfamiljen! 

 

Hobby-influenser på riktigt!

Som ni redan känner till har inte jag varit särskilt aktiv med bloggen under en lång tid nu (eller sociala media). Jag har inte heller tackat ja eller utfört jobb som är relaterat kring bloggen. Dels för att jag inte vill sätta press och stress på mig själv med att vara aktiv. Eftersom det krävs så mycket prestation från mitt håll, något som jag vid den tiden kände att jag inte kunde leverera. Men det vet ni ju redan, som sagt.

I början var det mycket tråkigt som hade hänt i mitt liv, från den jobbiga graviditeten, Bill blev utbränd, barnen var ordentligt sjuka i omgångar under vintern och livet har allmänt varit stressigt. När allt blev lite lugnare behövde jag återhämta mig, jag fick chansen att göra det under våren hos mina föräldrar. Nu under sommaren ville jag bara fortsätta att njuta av den härliga tillvaron för att till hösten kommer vårt liv att se annorlunda ut.
Både Atari och Zelda kommer att gå på förskolan. Bill har kommit in på högskolan och jag vill slutföra MBA-utbildningen. Tidigare har jag läst fristående kurser i min egen takt på distans under tiden som jag har varit hemma med barnen men nu vill jag börja studera på heltid så att jag blir klar med utbildningen. Den här utbildningen kostar skjortan dessutom! Om jag inte klarar utbildningen får jag inte tillbaka mina pengar liksom, så jag måste ha full fokus på utbildningen. Om allt går som planerat kommer jag att bli klar om cirka två år. Tiden kommer att gå blixtsnabbt!

Det jag vill komma fram till nu är att jag ska sluta jobba kring sociala media under tiden jag studerar. Jag kommer fortfarande att blogga, uppdatera på Instagram och håller kontakt med er såklart! Mitt liv är utan tvekan mycket roligare med er i det. Jag uppskattar vår fina relation och är tacksam att ni har så mycket tålamod med mig. Jag värderar vår relation oerhört mycket ska ni veta. Som vi har vuxit upp tillsammans kommer mina barn att växa upp med er också, helt sjukt!

Varför jag har valt att inte jobba kring sociala medier nu är att jag inte vill sätta ytterligare press och mer saker på min att göra lista. Det krävs faktiskt mycket tid att förbereda inför nya kampanjer, speciellt om det är större eller längre kampanjer som jag brukar sikta på. Ibland måste jag gå på ett par möten innan det blir av och det händer ofta att vissa projekt går upp i rök trots den tiden som man redan har lagt ner, om förhandlingen inte blir som man har tänkt sig.
Det är tiden som jag är rädd om just nu. Jag vill hinna vara mamma på heltid också. Även om det är möjligt att någon kanske skulle kunna hjälpa mig med det här så kommer jag inte undan på något sätt. Det är fortfarande jag som måste ta alla beslut. Jag vill bara släppa det här ett tag. Jag vill uppdatera bloggen när jag genuint vill cyber-hänga med er.