Älskade ni! ♥

Jag och barnen reste hit till Lappland i söndags efter att vi har firat min födelsedag i två dagar under helgen som har varit!

Vi började mitt födelsedagsfirande redan i Fredags, dagen innan min födelsedag. Min lillasyster (Fay) insisterade att jag måste åka iväg på en SPA-dag med henne där vi avslutar kvällen med att sova över på ett hotell. Fay tog initiativet, hon åkte ner till Stockholm, bokade allting och pratade ihop med Bill. Min första tanke var: Spa och kvalitetstid med lillasyster låter helt magisk, men är det verkligen nödvändigt att sova någon annanstans? Vad kommer att hända om Atari skulle vakna mitt i natten och Bill inte kan trösta honom? Jag hade tusen tankar som spökade i min hjärna, som vanligt… Jag har tendens att tänka lite för mycket när det kommer till barnen. Jag har blivit så van med att vara med barnen och vet inget annat känns det som. Jag tappar min identitet på något sätt utan dem. Vad knäppt det låter egentligen.

Vet inte varför jag var så nojig med att lämna barnen. Det finns egentligen ingenting att vara orolig för, Bill är jätteduktig med barnen. Han roddar allting på ett beundransvärt sätt och alltid överraskar mig med hans förmåga att strukturera samt multitaska med barnen. Det är inte heller första gången som Bill har fått ta hand om barnen själv. Han har faktiskt fått vara med banren själv i EN hel vecka i Stockholm medan jag var uppe i Lappland efter att jag har haft barnen själv i flera veckor. Jag upplever till och med att Atari sover bättre med Bill än med mig. Vet ej varför det är så.

Hur som haver, mitt födelsedags firande har varit supermysigt. Jag och Fay började med att checka in oss på hotell, sedan gjorde vi en spabehandling som heter energikur på Sturebadet. Jag fick behandlingen i ett rum som heter ”Samer-kåta”, kände mig som hemma när jag klev in. Det var så mysigt. Efter spa åt jag och Fay middag på ett ställe som heter Pat’s Place, det är en thai-tapas restaurang som ligger på Södermalm. Maten var utsökt! Vi beställde in 8 rätter och åt upp allting på bara en timme! HELT SJUKT! Trodde aldrig att vi skulle äta upp all mat, det var så mycket. Efter middag mötte vi upp min goda vän Yun på Hötorget. Vi satte oss på en restaurang där och beställde in ännu mer mat och umgicks tills restaurangen stängde.
Morgonen därpå tog vi båten hem efter att vi hade ätit hotellfrukosten. Min svärmor var hemma hos oss och hjälpte till med att ha koll på barnen medan Bill fixade lunch och fika till oss. Han hämtade sushi och tårta som han förbeställde dagarna innan. Efter lunchen packade vi resväskorna inför vår resa till Lappland, vi gjorde även en liten shoppingrunda inför resan, sedan var det dags för middag. Vi gick ner till restaurangen vid vattnet nedanför oss som vanligt. Det är så enkelt och bekvämt att slippa åka så långt med barnen vid den tiden som är så nära intill barnens nattning.

Jag fick ett lugnt födelsedagsfirande i år, men laddar hårt inför nästa år! Jag och Bill har bestämt oss att vi ska fira våra födelsedagar ihop nästa år, eftersom vi fyller 70 tillsammans. Jag 30 och Bill 40. Alltså what?! Så cray cray! Vi vill fira stort men vi får också se hur läget ser ut med Coronan, och måste anpassa oss därefter.

Tack snälla för alla grattis i förskott här i bloggen samt gratulationer som ni hade skickat mig på Instagrams DM. Ni är underbast!

All kärlek till världens bästa ni, ♥

Älskade cybervänner! ♥

Det var flera veckor sen vi hördes vid sist. Har det hänt något kul hos er? Hur mår ni? Vad gör ni?
Själv har vi bara myst en massa på hemmaplan, jag och barnen har haft många underbara dagar och stunder tillsammans. Hela hösten har varit fullt av skratt och glädje. Varje dag med barnen känns som en äventyr i sig. Sedan känner jag mig oerhört tacksam över möjligheten med att kunna vara hemma under barnens första år. Jag och barnen har fått många underbara kvalitetsstunder tillsammans. Att få se barnen växa upp och utvecklas på nära håll är det bästa som finns. Speciellt under den här åldern som barnen är i nu, de lär sig nya saker varje dag i raketens fart. Det är fantastiskt att jag får uppleva alla de viktigaste stunderna med dem. När jag återberättar saker för Bill om vad barnen har gjort på dagarna brukar han säga hur avundsjuk han känner sig, eftersom han vill också uppleva saker själv med barnen. Som föräldrar är dessa stunder oslagbara och extraordinära på något sätt, eftersom man blir så himla stolt. För någon vecka sen började Zelda använda orden som: – Du, jag, han och hon, på rätt sätt till exempel. När Zelda för första gången sa: –Mamma, DU leker här. Blev jag helt paff. När använder hon ordet ”DU” liksom?! Jag har bara hört henne säga mamma. Bara det lilla gjorde mig stolt. Så stolt att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Visst är det konstigt ändå?

Förövrigt trivs barnen på förskolan, ibland säger de inte ens hejdå när jag lämnar och bara springer in till kompisarna, de har bl.a. hunnit med minibio, Bamselopp, skapat och pysslat massor på förskolan. De älskar förskolan och tycker att det är superkul att vara där. Förskolan är verkligen en plats som de ser framemot att gå till varje dag och är så ivriga på morgnar på vägen till förskolan, jag blir lika ivrig själv av att se dem ivriga.

Vi har även hunnit fira Bill som fyllde år för någon vecka sen. Jag var hemma med barnen och pysslade inför kalaset medan Bill var på förskolan och målade staket med de andra föräldrarna på fixardagen. Bill blev jätteöverraskad när han kom hem och frågade hur jag hann sätta upp och fixat allting på några få timmar. Nedan kommer lite bilder från Bills lilla kalas som vi hade för honom här hemma. ↓

Sedan har vi min födelsedag som bara är runt hörnet. Jag kommer att fylla 29 år nu på lördag, bara ett år från 30!!! WHAT?! Varför känner jag en sån panik när jag håller på att närma mig 30 helt plötsligt? Jag tycker att det ska bli så himla kul att fylla 30, men känner mig helt panikslagen när jag tänker på det. Kan någon förklara detta fenomen för mig?

Tack för att ni läser, jag har egentligen mycket mer att berätta. Jag blir alltid lite extra pratglad när jag inte har pratat eller träffat en god vän på länge, men i det här fallet med er då. Jag vill dock inte att ni ska somna framför skärmen så vi måste höras igen jättesnart.

Ta hand om er älskade ni, och glöm inte att Coronan är fortfarande kvar, fortsätt att följa rekommendationerna och jag hoppas att ni får hålla er friska! Kramar från oss. ♥

Älskade cybervänner! ♥

Åh, vad veckorna går ofantligt fort för oss. Jag skulle vilja göra vad som helst just nu för att bromsa ner tiden lite. Om jag fick välja en superkraft idag, skulle jag vilja ha en förmåga att sakta ner eller stanna tiden helt. Det känns som att jag inte hinner med någonting alls när tiden bara swooshar förbi, samtidigt som jag har haft fullt upp varje dag! Hur går det ihop?!

Hela förra veckan har jag varit hemma med barnen. Jag såg jag hur Zelda fick lite snor när hon nös. Då bestämde vi oss att hon borde stanna hemma för säkerhetsskull. Atari fick även stanna hemma med storasyster även om han inte hade några symtom då. Efter det åkte jag på en pytteliten förkylning tillsammans båda barnen. Zelda och jag blev friska och hade ingen symtom efter 3 dagar men lilla Atari däremot snorade länge. Känns som att varje förkylning, oavsett liten eller stor så har Atari fått dras med stora mängder av snor och slem efter att han fick RS-virus när han var bara 6 månader. Tur ändå att det var bara en liten förkylning denna gång. Det får vi vara tacksamma över!

Zelda har frågat mig varje dag om inte vi skulle till kompisarna och förskolan. Atari har gått fram till dörren varje morgon med sina skor i handen, han ville också gå till förskolan. Fick förklara för Zelda att Atari snorar fortfarande, därför måste vi stanna hemma. Vet inte om hon förstod hela grejen med att vara sjuk men hon lyssnade och gick iväg.

Veckorna innan Zelda och Atari blev sjuka har det varit mellan 3-4 barn totalt på deras avdelning på förskolan. Många barn fick stanna hemma på grund av förkylningssymtom. Jag tror att det går någon form av säsongsinfluensa / förkylning just nu. Alla är sjuka eller har varit sjuka nyligen känns det som. Hur mår ni? Har ni klarat er från höstens förkylningar?

Förövrigt har det varit mysigt att få vara hemma själv med barnen. Men jag blev även påmind om hur trött man kan vara av att ta hand om två småbarn själv hela dagarna, men bara när barnen har varit som stökigast. Man ska hinna laga alla måltider (frukost, lunch, mellanmål och middag) till barnen, tvätta de smutsiga kläderna, städa, torka och plocka undan leksakerna. Samtidigt som man vill hinna njuta av tiden och vara med barnen. Det låter kanske inte så värst avancerad egentligen, vem som helst kan göra det tänker ni säkert. Sysslorna är inte den jobbiga biten, men det är en utmaning att ha översikt över barnen samtidigt som man gör sysslorna.
Sedan har jag känt mig lite stressad när jag har andra saker som jag måste göra också. Min kropp och hjärna jobbar samtidigt i högvarv, nonstop. Därför kunde jag känna mig oerhört trött, speciellt mot dagen slut. De dagarna som jag har känt mig som tröttast eller har ont om tid, brukar vi beställa hämtmat. Skönt att alternativet finns i alla fall!

I fredags kom svärmor förbi. Hon gick ut med barnen ett par timmar och lekte i lekparken i närheten. Det gjorde väldigt mycket. Jag fick göra andra saker som jag inte hann med och kunde sitta still i tystheten och bara andades en stund. Det kändes lyxigt!

Nu börjar en ny vecka och barnen är tillbaka på förskolan igen. Zelda och Atari blev så glada när vi gick till förskolan imorse. Håller tummarna att jag får mer gjort under denna veckan. Vad har ni för planer? 

Önskar er en underbar vecka finaste ni, ♥

Zelda och Atari, på väg till förskolan ♥

Kära cybervänner, ♥

Hur mår ni? Jag mår bra, hela familjen mår bra! Vi är glada, friska och allt rullar på som ska. Bättre kan det inte bli!
Det går jättebra för barnen på förskolan och de stormtrivs verkligen, vilket är roligt att se. Det går nog bättre för barnen med deras nya vardag på förskolan än vad det gör för mig här hemma kan jag säga. När jag gjorde den officiella lämningen förra veckan kände jag mig helt tomt efteråt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, var jag skulle börja och det kändes allmänt konstigt att vara utan min familj. Första dagarna satt jag mest och stirrade in i väggen, ibland kunde jag gråta från ingenstans och vägrade plocka undan barnens leksaker som de hade röjt på morgonen innan de gick till förskolan. Jag bara räknade minutrarna tills jag kunde hämta hem barnen igen. Jag förstod inte riktigt vad som hände. Jag som hade sett framemot den här dagen, där båda barnen går på förskolan samtidigt, och längtat ihjäl mig efter det här ögonblicket! Det var liksom det enda som jag pratade om i flera månader. Men hur kunde jag känna mig så tomt? Jag är oerhört glad med samtidigt nedstämd? Ledsen? Ängslig? Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara känslan. Jag fattar nada, jag måste ha blivit knäppt! Tänkte jag för mig själv. Detta blev nog större omständighet för mig än vad jag hade räknat med. Är jag ensam om att känna så?! Eller är det normalt? Vad händer?!

Men nu är jag på banan igen! Trots att jag har skurit ner mycket saker i min vardag så ersätts de med andra aktiviteter istället. Känns som att jag har tusen saker att göra och det tar aldrig slut. Men jag ser så mycket framemot hösten och att få komma igång med MBA-studier ordentligt.

Bill har varit på campus sen två veckor tillbaka. Efter inskrivningen blev det insparkning. Sedan hade de intro-matten o.s.v som Bill ville så gärna vara med på. Skolstarten gick mindre bra för Bill när han fick sin elcykel bestulen förra veckan. Han hade parkerat den framför KTH campus (Kungliga tekniska högskolan). Bill blev jätteledsen över händelsen eftersom han har lagt ner jättemycket tid och omsorg på sin älskade cykel, han har meckat och uppgraderat den över tid. Det första Bill sa till mig var att det kändes jobbigt att vi inte kommer att kunna cykla tillsammans på ett tag. Det var liksom vår favvogrej att göra tillsammans så fort solen kikar fram. Jag sa till Bill att jag förstår varför han är ledsen, men jag är glad att det var bara en cykel och att ingenting har hänt honom. Vi har ju försäkringar som täcker sådana här händelser, även om det känns lite surt för stunden så kommer det att ordna sig. Det kunde ha vara värre och vi har varit med om något värre än det här om inte annat.
Det tog inte mer än en dag så var Bill glad igen, yey!
Det är jättekul att se hur Bill älskar skolan och sin nya vardag. Det är oslagbart när man får göra något som man verkligen tycker om. Jag blir alldeles varmt i hjärtat att av se Bill förväntansfull och hoppfull. Jag är glad att han beslutade sig plocka upp studierna igen. När man är s.k. ”gammal” eller hur man nu ska säga det (haha), så är det inte ett lätt beslut att sätta sig bakom skolbänken. Framförallt är det läskigt eftersom man har så många andra saker som man tror att man måste ta hänsyn till. Jag tycker verkligen att det är modigt av honom!

Vad har ni för planer under hösten kära vänner? Hur kommer resten av året att se ut för er?
Dunder-kramar till er alla från oss! ♥

God kväll underbara cybervänner! ♥

Tredje inskolningsdagen är avklarad! Idag var det tänkt att jag skulle lämna barnen en stund vid förmiddagen sedan tillbaka till förskolan igen vid lunch eftersom jag ville säkerställa att Zelda äter ok. När jag skulle lämna fick jag höra att de har haft strömavbrott imorse och kocken kunde inte förbereda maten som var tänkt. De bestämde att barnen skulle få äta grillkorv ute på skolgården istället. -TOPPEN! Tänkte jag. Korv är ett av Zeldas säkra kort, jag kände mig säker på att hon kommer att äta och beslutade mig att prata ihop med pedagogerna lite snabbt att jag lämnar över barnen till dem för dagen och de får ringa mig om det skulle vara något. När jag berättade för barnen att jag skulle gå hoppade Zelda glatt upp på en av pedagogernas famn och sa: -Hejdå mamma! Hur kunde hon vara jätteglad trots att jag skulle gå?! Atari grät inte heller efter mig trots att han är oerhört mammig? VAH?! Hur är det ens möjligt!?

Inskolningsperioden med den här förskolan är under tre dagar. Första dagen är man i förskolan med barnen mellan 9 till 12, barnen fick göra sig bekanta med skolmiljö, leka, äta lunch på förskolan sedan hem. Andra dagen mellan 9 till 15, man är med barnen hela dagen. Tredje dagen från 9 till 15 och man provar att gå iväg en stund. Sedan ska man såklart vara tillgänglig under första veckan i fall det skulle vara något.

När jag gick tillbaka till förskolan vid 14:30 såg jag hur barnen satt så fina och lugna ute på lekplatsen medan de åt mellis. Gud så snälla och fina barn det är på denna förskola tänkte jag för mig själv. Mina barn blev såklart glada av att se mig men Atari satt kvar på sin plats och åt vidare på sin vattenmelon medan Zelda kom fram och gav mig en kram sedan gick hon iväg. När jag frågade Zelda om vi skulle gå hem svarade hon: -Nej, Leka Barbapapa. Hon kallar hennes förskola för ”Barbapapa skola”. Det var faktiskt första gången som Zelda säger att hon inte vill gå hem från förskolan. Efter idag kändes det som att mina barn har blivit stora helt plötsligt. Jag vet inte hur jag ska ta det. Jag fick lite blandade känslor att de inte grät efter mig eller saknade mig… haha.

Vi är glada att det går bra för Atari med. Men det visste vi redan innan han började. Vi kände verkligen att Atari var redo för förskolan. Atari föredrar att äta själv, han kan hantera bestick, dricka ur ett vanligt glas och gillar att leka kring andra barn. Vi tror att storasyster Zelda har haft stort inflytande på honom. Småsyskon brukar ju snappa upp saker efter storasyskon ganska snabbt. Dock kan vi inte säga detsamma om Zelda när hon var 14 månader gammal. Zelda fick börja på förskolan när hon var 19 månader och det kändes lagom för oss. Som föräldrar känner man sina barn bäst och vad man tror passar dem. Magkänslan slår aldrig fel när det kommer till föräldraskapet. Men barn är oftast anpassningsbara, men man vill ändå att övergången till deras nya vardag utan oss ska vara så smärtfri som möjligt. Annars blir det inte kul för någon av oss.

Nu börjar förskolelivet för mina små på riktigt och vi får hålla tummarna att det roliga håller i sig. Det är superkul att se och uppleva barnens glädje på det här sättet. Att de får utvecklas på egen hand och ha kul på vägen. ♥

God natt fina ni, nu ska jag gosa ner mig mellan mina barn i sängen. Vi hörs! 

Älskade cybervänner, ♥

Igår hade vi vår första inskolningsdag för både Zelda och Atari på den nya förskolan. När Zelda såg att vi var på väg in till förskolan ropade hon: -MAMMA TITTA, BARBAPAPA! De hade Barbapapa figurer längst efter staketet på förskolan. Zelda blev jätteglad för att en av hennes favvo tecknade karaktärer är Barbapapa. Enligt Zelda heter deras nya förskola ”Barbapapa skola”.

Första dagen gick otroligt bra. Det kändes superbra för mig, och barnen gjorde sig bekväma med skolmiljö direkt. De utforskade och lekte med alla leksaker tillsammans, det är fint att se hur de håller ihop också. Jag känner mig trygg med att Zelda och Atari har varandra. Pedagogerna som jobbar på förskolan är fantastiska med. Man ser hur mycket de älskar att vara där. Själv blir man så glad av att se hur både pedagogerna och barnen trivs tillsammans. Hela verksamheten känns så familjärt och jag är tacksam att barnen kommer att få spendera dagarna där framöver. Det här kan verkligen inte bli bättre. Åh, blir så himla glad för barnens skull.

Zelda och Atari hade så himla kul första dagen på förskolan att de inte ville åka hem.
De ville säga hejdå till alla leksaker i sandlådan en sista gång. Tog ett tag innan jag lyckades få hem dem, haha.

Idag promenerade vi till förskolan och jag provade att lämna vagnen hemma. Vi har inte så långt till förskolan men det tog ändå sin lilla tid att promenera till skolan med barnens korta munchkin ben, men mysigt hade vi under morgonpromenaden dit. Zelda kunde inte sluta prata om att gå till ”Barbapapa skola” sen hon kom hem igår. Hon pratade om det hela kvällen och så fort hon vaknade. Sedan fortsatte hon att prata om Barbapapa skola hela vägen till skolan.
Idag blev en lyckad dag med. Vi hade dock lite kämpigt under lunchen och vilostunden, när Zelda blev så ledsen då hon ville leka ute. Vilken gjorde att Atari också blev ledsen. Jag var själv med både barnen så det var svårt att hantera två ledsna barn samtidigt. Det slutade med att Zelda åt ingenting alls. Sedan under vilostunden förstod inte Atari varför det var andra barn som skulle sova med honom. Han är van med att napa för sig själv då Zelda har slutat sova middag. Atari fick ingen ro till att sova, så både han och Zelda fick vara vakna och  de målade medan kompisarna sov middag istället. Jag provade med att erbjuda Zelda lite mat igen och hon åt upp allting som var på tallriken. Måste berömma förskolans egna kock som lagar otroligt god mat. Jag trodde aldrig att Zelda skulle äta fisk och potatis som hon i vanliga fall alltid vägrat här hemma, men kockens mat på förskolan går hem för kräsna Zelda. Samma med linsgrytan igår, underbart!
Atari verkade inte störa sig av att han inte fick sova och var glad ändå, så det funkade. Efter mellisen tog de fram en vattenspridare till barnen. De fick springa runt i badkläder eller i bara blöjor och lekte i vattnet. Oj vad barnen hade kul!!! Deras glädje smittar verkligen av sig, jag tror att det var nog jag som hade mest kul av alla på skolgården. Zelda som älskar vatten och aldrig varit med om något liknande skrattade så lyckligt, tills hon frös och sprang till mig och sa: -Mamma, filten… 

Andra förskoledag är avklarat, jag kan inte annat än att säga hur glad jag är just nu. Jag vet att de kommer att ha det så bra på den här föräldrakooperativ förskolan. Imorgon väntar en ny dag. Hoppas att barnen kommer att ha lika kul! 

Jag och barnen vill skicka dunderkramar till er cyberfamiljen, hoppas att ni alla mår bra! ♥

Två glada barn på väg till förskolan. Jag gick bakom dem och grät.
Så stora de har blivit! Kan inte förstå att jag har två förskolebarn nu… *gråter*

VET NI VAD KÄRA VÄNNER?! Jag har inte hunnit berätta det här för er än men Zelda har kommit in på den förskolan som vi har valt som förstahandsval. Beskedet kom som en överraskning för oss. Vi har varit inställda på att Zelda skulle få en plats tidigast vid årsskiftet, eftersom det var den informationen vi fick under påsken. Jag blev överlycklig när vi fick ett samtal i början av sommaren att det fanns en plats ledig för Zelda och att hon kunde börja nu under hösten! Mitt hjärta slog tusen gånger per sekund. Jag blev så himla glad, skrattade och grät. Zelda tittade på mig och fattade ingenting, haha.

Atari hann få syskonförtur på Zeldas gamla förskola och vi hann tacka ja till platsen innan vi visste att Zelda skulle få en plats på den nya förskolan. Vi kände oss lite kluvna att barnen kommer att gå på olika förskola. Vad tokigt det blev helt plötsligt. Imorgon är det tänkt att Atari ska ha sin inskolning MEN VET NI?! I morse fick vi ett samtal att Atari kan börja på samma förskola och avdelning som Zelda redan nästa vecka! Alltså, barnen kommer att börja på den nya förskola samtidigt! For real?!

Jag tjööööööt av glädje. Jag kan inte tro att det är sant. Vi sa upp den nuvarande förskoleplatsen omgående. VILKET FLYT! Det är härligt att man har livet på sin sida ibland.

Även om jag vet att den förskolan som vi har valt är den bästa för barnen så har jag ändå varit orolig över Zeldas inskolning. Om hon kommer att trivas på den nya förskolan eller inte, om det skulle bli för omständligt för henne. Zelda har sin favvofröken från den gamla förskolan som hon pratar om hela tiden och som hon har frågat efter hela sommaren. Men nu med Atari som ska börja samtidigt kan vi vara säkra på att barnen kommer att stormtrivas. De kommer att ha varandra. Zelda är så beskyddande och rädd om Atari, när Atari är ledsen brukar hon gå fram och klappa försiktig på Ataris huvud och säger: –Så så, det bra Atari (Atajiii), och Atari är så fäst vid Zelda. Han vill alltid vara där Zelda är.

Under sommaren har vi besökt den mysiga lekparken som ligger bredvid Zeldas nya förskola många gånger. Varje gång Zelda fick syn på skolgården säger hon alltid: -Zelda gå in. De har en sån mysig skolgård. Förskolan som är i sekelskifteshus ser ut som att komma från en sagobok. Åh, barnen kommer att älska att vara där!

Jag känner mig så himla crazy glad att jag vill typ skrika allt jag kan på den högsta bergstoppen. Vi firade den goda nyheten med tårta och allt. Mina barns tillvaro betyder verkligen allt för mig. Hur kan mitt liv helt plötsligt kretsa så mycket kring dem här små liven? Åh, jag älskar mina barn så mycket att jag inte vet var jag ska ta vägen.

Kan ni förstå att Atari ska börja på förskolan nu? ATARI? Han föddes typ igår? Åh bebisen! *gråter*

Kramar till er cyberfamiljen! ♥

Som ni redan känner till har inte jag varit särskilt aktiv med bloggen under en lång tid nu (eller sociala media). Jag har inte heller tackat ja eller utfört jobb som är relaterat kring bloggen. Dels för att jag inte vill sätta press och stress på mig själv med att vara aktiv. Eftersom det krävs så mycket prestation från mitt håll, något som jag vid den tiden kände att jag inte kunde leverera. Men det vet ni ju redan, som sagt.

I början var det mycket tråkigt som hade hänt i mitt liv, från den jobbiga graviditeten, Bill blev utbränd, barnen var ordentligt sjuka i omgångar under vintern och livet har allmänt varit stressigt. När allt blev lite lugnare behövde jag återhämta mig, jag fick chansen att göra det under våren hos mina föräldrar. Nu under sommaren ville jag bara fortsätta att njuta av den härliga tillvaron för att till hösten kommer vårt liv att se annorlunda ut.
Både Atari och Zelda kommer att gå på förskolan. Bill har kommit in på högskolan och jag vill slutföra MBA-utbildningen. Tidigare har jag läst fristående kurser i min egen takt på distans under tiden som jag har varit hemma med barnen men nu vill jag börja studera på heltid så att jag blir klar med utbildningen. Den här utbildningen kostar skjortan dessutom! Om jag inte klarar utbildningen får jag inte tillbaka mina pengar liksom, så jag måste ha full fokus på utbildningen. Om allt går som planerat kommer jag att bli klar om cirka två år. Tiden kommer att gå blixtsnabbt!

Det jag vill komma fram till nu är att jag ska sluta jobba kring sociala media under tiden jag studerar. Jag kommer fortfarande att blogga, uppdatera på Instagram och håller kontakt med er såklart! Mitt liv är utan tvekan mycket roligare med er i det. Jag uppskattar vår fina relation och är tacksam att ni har så mycket tålamod med mig. Jag värderar vår relation oerhört mycket ska ni veta. Som vi har vuxit upp tillsammans kommer mina barn att växa upp med er också, helt sjukt!

Varför jag har valt att inte jobba kring sociala medier nu är att jag inte vill sätta ytterligare press och mer saker på min att göra lista. Det krävs faktiskt mycket tid att förbereda inför nya kampanjer, speciellt om det är större eller längre kampanjer som jag brukar sikta på. Ibland måste jag gå på ett par möten innan det blir av och det händer ofta att vissa projekt går upp i rök trots den tiden som man redan har lagt ner, om förhandlingen inte blir som man har tänkt sig.
Det är tiden som jag är rädd om just nu. Jag vill hinna vara mamma på heltid också. Även om det är möjligt att någon kanske skulle kunna hjälpa mig med det här så kommer jag inte undan på något sätt. Det är fortfarande jag som måste ta alla beslut. Jag vill bara släppa det här ett tag. Jag vill uppdatera bloggen när jag genuint vill cyber-hänga med er.  ♥

Hej älskade cybervänner ♥

Vad jag har saknat er! Det var såååååå länge sen, jag vet inte var jag ska börja. Men ni som följer mig på Instagram har säkert hängt med lite till och från på vad vi har haft för oss under sommaren.

I skrivande stund ligger jag hemma i sängen för mig själv då jag tyvärr har blivit sjuk. Var inte oroliga! Jag har testat mig för corona och testet visar negativt! Pheeew!
Det började med att jag skulle träna upp mig inför vår fjällresa som vi skulle göra nu med min familj under den här veckan, igår åkte alla upp till Alajaure nationalpark med helikopter utan mig. När Fay var här i Stockholm för någon vecka sen sa hon till mig att lite socker-detox skulle vara nyttig för mig, så… jag provade. Först blev jag arg i två dagar (sockerabstinent) sedan blev jag tvärsjuk. Fick influensa liknande symtom första dagarna. Hade ont i kroppen, feber och sov i princip 18 timmar i sträck. Jag var svinrädd att jag skulle ha fått Corona. Vi som har varit duktiga på social distansering, tvättat händerna hela tiden och gjort minimalt med aktiviteter där andra människor kan tänka sig att samla på samma ställe.

Jag mår mycket bättre nu men är lite snorig fortfarande, håller mig inne för säkerhetsskull. Lite surt att vara inne dock när det är cykelväder och 28 grader varmt ute just nu. Bill har i alla fall cyklat iväg med barnen till sin mamma, de ska bada och Zelda ska sova över hos sin farmor. Sist Zelda sov över hos sin farmor var jag och Bill på BB med Atari. Jeez, vad tiden går fort!

Hur som haver, den här sommaren har utan tvekan varit den bästa sommaren på länge för mig. Om jag ska tänka på min egen tillvaro och inte på vad som händer i världen just nu förstås. Jag har gjort massor med healing, njutit av sommaren till fullo och varit närvarande med barnen. Jag kunde sitta och stirra på mina vackra barn flera timmar i sträck. Det är så mysigt att kolla på när de äter, leker och sover. Haha, så weird.
Barnen har fått upptäcka och uppleva mycket nytt under våra äventyrliga dagar. Jag har verkligen mått bäst Och det enda som jag skulle kunna klaga på är att vi har inte lyckats hitta nytt boende än. Vi har förlorat budgivningar på de lägenheter som vi har varit intresserade av. Jag och Bill har pratat ihop lite grann att vi kanske får ta det första bästa som finns i området just nu.

Om jag ska se den här sommaren ur en influenser perspektiv har den helt klart varit ”content-rik” sommar. Men jag har varken bloggat eller varit aktivt på sociala media. Det kändes speciellt att inte göra det. Jag behövde helt enkelt extra off screen tid. Detta har även gett mig nya perspektiv på livet och min vardag. Under min s.k. healing har jag beslutat hur jag vill göra och leva mitt liv under den närmsta tiden. Mer om det ska jag berätta i lugn och ro vid ett annat tillfälle. Sen har jag så många roliga saker att berätta! Ni vet, den där känslan när man har varit borta från sin bästa vän jättelänge och man har sååå mycket att catcha upp, så känner jag med er just nu. ♥

Åh, jag ska nog passa på att föra över våra sommarbilder från kameran till datorn nu när barnen inte är hemma. Så att man kan gå genom dem i lugn och ro. Minneskortet på hela 258 GB är fullt! Kan inte förstå att vi har tagit så många bilder. Men den här sommaren har verkligen varit händelserikt. Kul med många roliga och värdefulla minnen med barnen.

Hur har sommaren varit för er solstrålar? ♥

I början av sommaren åkte vi bland annat upp till Lappland. Jag och pappa gjorde en liten helikoptertur över fjällen. 

Glad midsommar älskade cybervänner! ♥

Hoppas att ni har haft en härlig midsommarafton, min lilla familj önskar er en god fortsättning på den här fina midsommarhelgen.

Många av er firar säkert midsommar på ett annorlunda sätt i år. Vårt firande blev i alla fall annorlunda, vi fick fira midsommarafton för oss själva. Bara jag, Bill och barnen.
Dagen började med midsommarkrans-pyssel här hemma, barnen tyckte att det var jättespännande med alla fina blommor. Dock var de inte så mycket till hjälp. De drog och förstörde blommorna bara, det var inte särskilt rogivande för mig kan jag säga, haha. Men det såg ut som att mina busungar hade superroligt minsann. När alla fick varsin midsommarkrans promenerade vi till Nickelviken och hittade en plats där inga människor syntes på långa vägar. Tur att naturreservatet är stort!

Barnen fick springa runt på gräset. De lekte, plockade blommor, låg och rullade runt på den kalla gräsmattan. Sedan hade vi en mysig picknick med mumsiga saker. Åh, myyyyys! Älskar picknick! Vill ha picknick varje dag om jag kunde.

Hur firade ni midsommar i år? Blev det annorlunda för er?