Liten dos av lycka!

Finaste, älskade ni 

Hur har helgen varit för er? Igår träffade vi min lilla syster Fay en kort sväng över en lunch. Fay och hennes kompisar åkte färja till Riga under helgen och hade ett par timmar i Stockholm innan flyget hem. Vi tänkte äta på East först men de hade stängt under den tiden så vi gick till Riche som låg i närheten och var öppet då. Efter lunchen promenerade vi till Centralen där Fay och hennes kompis Sara tog Arlanda express vidare till flygplatsen. På vägen dit köpte vi churros, mums! Så gott! Det var evigheter sen jag åt det.

Det var supermysigt att träffa min andra halva. Jag har saknat min lillasyster oerhört mycket. Men Zelda blev nog gladast av oss alla tror jag. Varje dag brukar Zelda ringa till Fay på FaceTime, hon var lite förvirrad först när hon såg Fay utanför skärmen men åh så glad hon blev när hon fick gosa med sin mossi in real life.

När vi kramades hejdå grät jag lite inombords. Jag saknar min familj enormt mycket. Det här med avståndet är så jobbigt. Även om vi har planer på att åka upp i slutet av mars så känns det som evigheter dit. Vi har tänkt att stanna där över påsken. Ska bli så himla mysigt att fira påsk i fjällen med barnen. Det här året är barnen lite större så det kommer att gå bättre att ta med dem ut på en liten skotertur. Deras första skotertur!
Jag älskar verkligen vår lilla familjetradition på hur vi firar påsk där uppe. Ännu roligare nu när Zelda och Atari får växa upp med traditionen. Nåja, även om det känns långt bort till påsken så kommer tiden att gå jättefort. Jag kan inte fatta att vi är halvvägs in i Januari nu! Jag har inte ens hunnit med nånting? Har lite saker som jag måste göra men det ligger just nu på ”att göra lista” som bara blir bara längre och längre, haha.

Förresten, har ni några nyårslöften i år? 

 

Hejdå julen!

Finaste ni, 

Varmaste tack för alla fina kommentarer och krya-hälsningar till barnen. Vi mår bra och är glada nu.

Vet ni vad vi har gjort? Vi tog ner julen för tre dagar sen. I år fick julen åka ner snabbare än tidigare år. Vi var ganska tidiga med att plocka upp julen och barnen älskar dekorationerna lite för mycket, de drog och pillade på allt. Zelda plockade ner julgranskulorna dagligen och vill att jag ska hänga upp dem igen. Hon tyckte att det var jättekul. Alla roliga figurer och dekorationer som stod på fönsterbrädan kom inte undan Zeldas små söta händer heller. På fönsterbrädan hade vi bland annat porslinfigurer på en tomte som Zelda kallar för pappa, tomtemor som hon kallar för mamma, pojken med tomtemössa kallar hon för Taro (Atari), flickan med tomtemössa kallar hon för Zelda och katten med tomtemössa kallar hon för Bassim (Baggiz). Grejen är, det är inte vi som har lärt henne att säga detta. Hon har hittat på det helt själv. Jag och Bill skrattade och tittade på varandra hur Zelda kunde komma på sånt. Man blir helt förundrad hur småbarn kan vara så finurliga ibland.

Zelda har jullov fortfarande, fram till på onsdag. Barnen ser ut att må bra nu men vi får se om vi måste hålla Zelda hemma lite till. Det minsta lilla sno eller hosta måste hon stanna hemma.
Under dem senaste dagarna har vi passat på att mysa ordentligt med barnen när de har varit pigga. Atari andas mycket bättre nu på nätterna vilket är skönt. Efter en hel del jobb och slit kring barnen under tiden de var sjuka känner jag mig lite död inombords just nu, hahahaha. Omg, så trött jag är. Det är först nu som jag börjar slappna av smyger tröttheten som jag har förträngt bort under dem senaste veckorna fram. Allt på en gång, som en fet örfil, haha. Nu ska jag se till att vila så mycket jag kan, så fort tillfällen ges.

När brukar ni plocka ner julen? Är ni sånna som plockar ner julen direkt efter julafton eller låter ni julen stå kvar efter nyår? Eller enda fram till Februari? Haha. 

 

Dumma rs-virus

Finaste ni, 

Som ni läste från tidigare inlägg eller Instagram fick våra barn rs-virus under julledigheten. Vi har haft fullt upp med att ta hand om två jättesjuka barn här hemma. Vi hade barnen i famnen skumpande fram och tillbaka dag och natt. Tack och lov mår de lite bättre nu och äter bra. Men de är snoriga, hostiga och täppta i näsan fortfarande. Speciellt Atari, som har svårt med andningen på nätterna än. Men de leker på dagarna och är pigga båda två.

Jag åkte in med Atari till närakuten söndag den 22:a december. Han var förkyld en vecka innan som såg ut att bli bättre men sen blev han tvärsjuk. Vi hörde hur han kämpade med andningen. Han hade orimliga mängder av snor och slem i halsen. Varje gång han hostade blev det slembubblor och spydde ut slem gång på gång, …stackars liten. Atari hade hög feber och kändes varm hela tiden. Han hade svårt att äta och kunde inte svälja ner maten p.g.a. slem i halsen. När jag ammande honom kunde han inte andas heller. Den dagen vi åkte in hade han inte ätit någonting i princip, han var jätteslö. Vi fick panik och var så oroliga.

På vägen till närakuten var jag rädd att vi skulle få vänta i flera timmar och inte får det hjälp vi behövde. För att det blev så för mig sist när jag sökte vård där. Hade så ont i magen av tanken. Men när vi kom fram till var det ganska lugnt, som tur var. Atari hade hög feber och låg syresättning så han fick träffa läkaren ganska fort. Efter att läkaren lyssnade på hans lungor, gav honom medicin att inhalerar blev det inte bättre. Läkare sa då att han misstänkte att Atari kan ha RS och skickade en remiss till barnsjukhuset på SÖS. Mitt hjärta bultade, jag fick en stor klump i magen och började tänka på historien som Bill berättade om hur hans kusins bebis dog av rs-viruset när bebisen var 7 månader gammal. Samt alla möjliga skräckhistorier som jag fick höra om rs-viruset tidigare. Efter beskedet gick jag och satte mig i korridoren för att smälta in allt. Mina tårar rann av rädsla. Sedan tog jag ett djupt andetag och ringde Bill. Jag åkte hem först för att packa om skötväskan. Läkaren på närakuten sa att vi kanske kommer att behöva stanna kvar på sjukhuset över natten.

Bill stannade hemma med Zelda som också var jättesjuk. Svärmor körde oss och följde med till barnsjukhuset. Vi fick gå till akutmottagningen där också. Åh, vad jobbigt det var att se sjuka och ledsna barn i väntrummet. Efter en stund kom en sköterska in och sa att väntetiden är minst 8 timmar, klockan var då 7 eller 8 på kvällen. Hon tyckte att om man kan, bör man åka hem med barnen och sova istället. En pappa i väntrummet blev rasande, han sa något otrevligt och rusade ut från väntrummet. Vi satt kvar för att vi hade remiss. När vi skrev in oss hade Atari fortfarande feber och ännu lägre syresättning. Vi behövde inte vänta så länge innan läkaren kom. De gav honom febernedsättande och efter ett tag började Atari piggna till. I samband med att Atari fick hjälp med andningen genom någon form av inhalator maskin fick han bra syresättning efteråt. När jag såg hur Atari mådde bättre kunde jag inte låta bli att le hela tiden. Jag blev så överlycklig. Atari skrattade som ett tok och lekte med sin farmor, medan andra sjuka barn grät och skrek högt att vi hörde in till rummet. Efter ett tag fick vi åka hem från sjukhuset. Vi fick låna hem en inhalator maskin. Den hjälpte verkligen!

Dock hände det något märkligt när vi var där. De började inte med att ta slemprov på Atari om han skulle ha rs-virus eller inte när vi kom. Trots att vi fick en remiss som stod ”misstänkt rs”. Det var min svärmor som frågade läkaren om inte de skulle göra det. De svarade först att det är för tidig för säsongen därför tyckte de inte att man skulle göra provet. Men de gjorde det ändå efter att min svärmor sa om det. Provsvaret visade att Atari var rs-positivt såklart. Vilken tur att svärmor var där, jag var så inne i Atari att jag själv glömde bort det. Hur som haver, tur att vi åkte in i tid och fick hjälp. Att det inte ha blivit värre än så. Usch, jag önskar att inga bebisar eller småbarn ska behöva gå genom det här hemska viruset. Det var så otäckt och jobbigt för mig.

Atari kunde sova på nätterna och andades bättre med inhalator maskinen som var igång stup i kvarten här hemma. Zelda fick också använda maskinen och blev bättre hon med. Zelda som smittade Atari var rs som en stor förkylning för henne. Hon hade också mycket snor och slem, feber i dagar. Men Zelda är lite större och klarade sig bättre.
Vilken tur det var att jag inte var sjuk när barnen var som sjukast. Då hade jag precis repat mig från den förra förkylningen men nu sitter jag här och är förkyld igen.

När jullovet är över och barnen är helt friska kommer Zelda att gå tillbaka till förskolan. Så vi lär hålla på att bli sjuka fram och tillbaka ett tag till, haha. Det är ganska vanligt under de första månaderna av förskolan tydligen. Det är på både gott och ont.

Ni som precis har fått en vinterbebis, var försiktiga vid den här perioden. Ta hand om er själva.  

 

VÄLKOMMEN 2020!

Gott nytt år finaste cyberfamiljen 

I skrivande stund sitter jag i badkaret och tar ett varmt bad för mig själv klockan halv 3 på natten. Har babymonitorn med mig till badrummet ifall Atari skulle vakna till. Och….. så vaknade han till precis när jag hade skrivit klart meningen. Fick fortsätta med det här blogginlägget 20 minuter efter att jag lyckades få honom att somna om igen, haha.

Vi kom hem från svärmor ungefär halv 1 på natten. I år firade och skålade vi inför nyåret med dem. Det har varit ett sånt perfekt firande för oss. Svärmor gjorde 3 rätters, mums! Vi hade supermysigt och skrattade massor när vi bläddrade genom gamla foton från när Bill var liten. Kvällen har varit lugnt och skönt. Första timmen på året började bra, jag känner så mycket glädje i kroppen och bra vibes inför det här året just nu.

Jag kommer inte att sakna år 2019 kan jag medge. Det året har varit som att åka på en berg och dalbana för mig. Man har liksom blandade känslor genom åkturen. Det är läskigt, jobbigt och kul på en och samma gång. Höjdpunkten under 2019 är såklart Ataris ankomst utan tvekan. Vilken lycka det är att jag fick vara mamma till en sån perfekt son. Han var mer än vad jag hade önskat och föreställt mig. Han är lika vacker som sin storasyster, Jag är världens lyckligaste att ha två underbara och fina barn.
…Men 2019 har varit kämpigt för oss måste jag erkänna. Vi fick möta en hel del motgångar och utmaningar från årets början till slut. Bland annat: min dåliga hälsa, den långa återhämtningen, Bills hälsa och nu sista veckorna av 2019 fick båda barnen RS-virus! De mår bättre nu och har fått tillbaka aptiten igen, ska återberätta sen hur allt har gått för oss här hemma.

Nu innan jag går och lägger mig vill jag bara börja året med ett varmt bad för mig själv. För att jag hoppas på att få fler varma bad för mig själv under det här året, haha. Jag vill ha fler möjligheter till att göra mer saker till mig själv, ta hand om mig själv. Jag önskar mig ett ”måbra” år med god hälsa till mig och familjen. Självklart önskar jag er god hälsa med!

Även om 2o19 har varit utmanande har jag också lärt mig massor av det som har hänt under året. Framförallt vad som är mest värdefullt och viktigast i livet. Jag som har tagit min goda hälsa för givet under alla dessa år har nu börjat uppskatta varende sekund av de dagarna som min hälsa är på topp. Jag har känt mig otroligt sårbar när min kropp och sinne inte ville samarbeta med mig. Vilken hopplöshet jag kände när jag helt plötsligt hade begränsningar med livet, med vad jag kunde göra i min vardag. Vilka stora omständigheter det medföljde för mig, jag som har varit van med att kunna lita på min hälsa.

Finaste ni, jag och min lilla familj önskar er alla ett glädjefyllt 2020! Må ni ha god hälsa, massor av lycka och kärlek under det här året. 

Hur har 2019 varit för er? 

Nytt år, nya tag nu trycker jag på reset-knappen!