Två veckor kvar till jul!

Finaste, bästa ni! 

Tack snälla för alla fina och varma grattishälsningar som ni har lämnat här i bloggen. Vad glad jag blir! Sitter fortfarande och ler. Såg även att ni har ställt lite frågor om huset i Thailand. Jag ska skriva en liten update och berättar lite mer i detaljer om läget med huset i ett annat inlägg sen. 

Nu är det ungefär två veckor kvar till Julafton! YEEY! Vi är så taggade. Jag och barnen har gått och sjungit jullåtar sen Oktober, haha. Har ni satt upp julpynt hemma hos er än? Vi satte upp Julgranen, julstjärna och ljusstakar dagarna innan första advent men alla omtåliga juldekorationer fick ligga kvar i julkartongen i år. Ungarna tror att allting är leksaker numera. Julgranen fick inte heller vara ifred under de första dagarna men tillslut lät de julgranen vara, som tur är.

För ungefär 4 veckor sedan fick barnen en förkylning, jag stannade hemma med dem i två veckor. Sedan var de friska och hann vara tillbaka på förskolan i en vecka innan de fick en ny förkylning igen. Den här gången gick förkylningen över ganska snabbt. Nu efter en vecka kunde barnen återgå till förskolan, jag lämnade av dem imorse.

Under tiden som vi har varit hemma har vi myst, pysslat och julbakat masor! Att hitta på saker med barnen och håller dem sysselsatta när man måste vara inne är inte alltid lätt. Men när barnens symtom började lätta kunde jag göra utflyker till skogen/naturreservatet med barnen. Det var mysigt att att göra det mitt i veckordagar då man stöter inte på folk. Barnen sprang fritt i naturen och tittade på djuren. Åh, vi skulle lätt kunna göra det varje dag!

Hur mår ni? Vad har ni hittat på under de senaste veckorna?

Nu ska jag komma ikapp mina studier! Håller tummarna att barnen håller sig friska hela veckan ut. För att sen ska vi gå in i karantän innan julfirandet med lilla familjen! 
 

 

Bloggen fyller 12 år!

Älskade cyberfamiljen, 

Igår, den 28 November fyllde bloggen och min älskade son Baggiz hela 12 år! Tänkt att Baggiz är exakt lika gammal som bloggen. Han föddes när jag skrev mitt första blogginlägg för 12 år sedan. Är inte det lite crazy?! Att Bill sedan adopterade Baggiz och att jag blev hans mamma för 6 år sen.

Vi skulle ha haft Baggiz hemma egentligen men han är hos sin farmor (min svärmor) som kände sig lite förkyld fortfarande, så vi avvaktar med att träffas än så länge. Men igår ringde vi på Face-time och sjöng för Baggiz på hans dag, vi ville uppvakta honom och att han ska veta hur älskad han är. När vi ses nästa helg kommer han definitivt att bli sönderpussad av oss alla! 

Sedan vill jag av hela mitt hjärta tacka er läsare för att vi har hängt ihop under alla dessa år. Ni underbara människor, mina cybervänner, min cyberfamilj som har varit vid min sida genom toppar och dalar. I tolv år har vi vuxit tillsammans. Ni har fått se mig utvecklats till den kvinnan jag är idag. Från ”Hello Kitty-tjejen” till tvåbarnsmamma. Åh, jag blir alldeles tårögd och finner ingen ord…

När jag tänker tillbaka får jag upp många underbara minnen. Tacksam för alla möjligheter, glad för den resan som jag har gjort och alla inspirerande människor som jag har mött längst vägen. När jag ser tillbaka på hur det har varit fick det även mig att reflektera över saker som jag idag kan göra bättre. Jag är stolt att jag har bearbetat de svagheter som jag hade och jobbar fortfarande till att bli en bättre version av mig själv varje dag. 

Bloggen är något som jag värderar oerhört mycket. Genom åren har bloggen blivit min identitet och en del av mig. Det är inte innehållet i bloggen som får mig att känna så här. Det är ni läsare som gör den här bloggen awesome, därför värderar jag den. Relationen som vi har är ovärderlig. 

I den livsresan som jag är i just nu har bloggen hamnat lite åt sidan och jag har inte möjlighet att vara lika aktiv. Men önskar med hela mitt hjärta att vi kan hålla ihop flera år till och att jag snart kan komma tillbaka och ge er mer inspiration och bättre innehåll när tiden finns till. Vi säger hela tiden hur fort tiden år. Mitt i allt kommer jag att vara klar med min MBA utbildning och nya äventyr väntar.

Hjärtligt tack igen för att ni har hängt med på resan. Hoppas att ni vill fortsätta att hålla kontakten. Även om jag inte är aktiv så blir jag faktiskt genuint glad när jag kommer in här och ser att ni har lämnat meddelanden eller kommentarer. Ni är inspiration och glöden till den här bloggen. Kom ihåg det!

All kärlek till er! 

 

Halloweenpumpa

Hej på er cyberfamiljen, 

Har ni också ruskigt men mysigt väder hos er? Jag och barnen har spenderat mycket tid inomhus under veckan. Vi har målat, pysslat, byggt kojor, lekt med lego och klossar. Sedan har vi bakat kakor i halloweentema men som inte blev så bra, haha. Men kul hade vi i alla fall! Barnens höjdpunkt måste nog vara när vi gjorde halloweenpumpan, de tyckte att det var jätteroligt och spännande. Jag frågade barnen vad vi ska göra för motiv på pumpan, Zelda svarade: -KATT! Atari höll med och sa: -TATT (Atari menar såklart katt). Så en katt blev det. Pumpaköttet som jag grävde ut gjorde jag pumpasoppa av, jag och barnen åt sedan soppan till lunch. Det blev en succé! Men oj, vad kladdigt det blev överallt. Det var t.o.m. soppstänk på tapeterna. 

Idag fick barnen knacka på hos EN av grannarna och fick uppleva deras allra första ”Bus eller godis”.  Zelda hade sett det på ett av barnprogram som hon brukar titta på och sa att hon också ville göra detsamma. Vi pratade ihop med grannen som bor mittemot oss i förväg och planerade att barnen skulle få knacka på hos dem på Halloween. Det är ju corona-tider nu så det gäller att vara försiktig och ta hänsyn till andra. Barnen tyckte att det var så himla kul med bus eller godis och ville knacka vidare hos andra grannar men vi stoppade dem och gav dem godis hemma istället. De blev lika glada för det!
Imorgon har vi tänkt att gå till skogen för att plocka svamp egentligen men det ska regna så vi kommer att ha innelekar istället. Blir lika mysigt det med! Vad har ni för planer? Vad gör ni? 

Önskar er en fortsatt underbar helg. Mysiga kramar från oss till er!