Tillbaka på halvtid

Älskade cybervänner, 

Vad ni är fina idag. Ni är fina alla dagar såklart men idag är ni extra fina! 🙂 

Under den här veckan har jag som ett mål att börja gå tillbaka till jobbet lite grann, jag testar med att jobba på halvtid först.
Började dagen med att gå genom mitt överfulla mail, sedan tog jag kontakt med kollegorna. Mycket har fått vara på vilande när jag inte hade den fysiska samt mentala orken under de sista månaderna av graviditeten. Jag behövde vila sa doktorn och det var det jag gjorde också. Nu har jag tagit tiden och gjort ett grundschema som jag ska gå efter på dagarna för att kunna utföra mitt jobb, samtidigt vara flexibel så att jag kan ta hand om barnen och hushållet. Känns skönt att man är halvvägs tillbaka till det vanliga spåret, till den ordinarie vardagen igen. Hitta balansen i vardagen med barn, lagom med jobb och socialt liv.

Som jag berättade igår tog vi en promenad under dagen. Jag var för optimistisk att vi skulle kunna ta en längre promenad. Det var tänkt att vi skulle gå det promenadstråket längst efter vattnet som vi alltid tar. Från där i bor fram till en vik som en av våra favvocaféer ligger. Promenaden tar cirka 30-40 minuter. Jag trodde att det skulle gå bra om vi gick sakta. Men vi kom inte ens halvvägs, haha. Det började kännas lite väl för mycket i såret. Vi fick i alla fall varsin glass på vägen, det blev en lyckad promenad ändå.

Hur har helgen varit för er? När tar ni semester? 

 

Picknicksäsong

Glad söndag finaste ni! 

Vi har haft många fina sommardagar här i Stockholm på sistone. Jag vet att det var bara två och en halv vecka sen jag fick barn och inte borde ha bråttom med att utsätta min kropp för mycket. Kan erkänna att jag har varit otålig under första veckan efter förlossningen när jag såg hur fint väder det var ute. Jag ville ut på utflykt hela tiden så fort solen kikade fram. Bill fick påminna mig att jag har ett färskt sår som måste läka. Nu känns det härligt att jag äntligen kan ta mig runt utan att det ska göra jätteont (om jag är försiktig förstås).

Igår spenderade vi halva dagen nere vid vattnet. Vi hade picknick och sprang runt med Zelda på gräset. Det var första gången sen förlossningen som vi spenderade en längre tid ute. Mysigt! Lilla Ataris första picknick dessutom, dock sov han genom den och missade hela kalaset, haha.

Idag har vi lika fint väder här. Vi ska ta en längre promenad faktiskt och stanna till vid alla glasskiosker som vi passerar. Låter som en bra idé tycker jag.

Vad har ni för er? 

 

Tvåbarnsmamma

Heeey cybervänner! 

Vi leker för fullt här hemma. Zeldas favvolek just nu är när vi jagar henne. Vårt hem är alltid fylld av barnskratt (och gråt) varje dag. Snacka om att bli trött på kvällarna när vi har en superaktiv bebis som ska underhållas. I skrivande stund vilar vi ute på balkongen med vaniljbullar och saft under solskenet. Ska nog låta Bill leka vidare med Zelda medan jag fixar lite middag till oss.
Tidigare idag har vi varit till BVC med lilla Atari. Han väger 4,5kg just nu! What?! Hur kan han ha gått upp 700g på en vecka?

AH MA GAAD! Jag kan inte förstå att jag är tvåbarnsmamma. Vilken grej! Det känns så overkligt att jag idag har två fina och vackra barn. Jag blir helt förtrollad när jag tittar på dem. Det känns som att tiden står stilla samtidigt som dagarna bara flyger förbi. Atari är redan två veckor gammal liksom! Dock känns det som att vi kom hem från BB med honom igår.
Den här bebisbubblan är verkligen något utöver det vanliga. Häromdan stod vi och dansade med våra barn i famnen i en hel timme. Zelda skrattade varje gång jag satte Ataris mun på hennes kind. Mitt hjärta smälter när jag ser mina barn ihop. Åh, jag känner mig så lycklig just nu. Kan inte begära mer i mitt liv än så här. 

Nu i början har jag bara fokuserat på att spendera min tid med att ta hand om mina barn. Njuta av tillvaron och min vardag med barnen när jag mår som bäst. Tiden har gått till att amma, byta blöjor, leka, springa efter Zelda, sova och andra vardagssysslor kring barnen. Jag håller på att vänja mig med att få ordning på mina tankar och rutiner i mitt liv som tvåbarnsmamma.

Jag älskar verkligen hur jag mår just nu. Eftersom jag har mått jättedåligt under graviditeten. Känns som ett mirakel att alla gravidkrämpor bara försvann när jag har min nyfödda bebis i famnen. Härifrån kan det bara bli bättre. Så länge mina barn har god hälsa såklart.

Dock kan känslorna vara annorlunda för olika individer efter man just har fått en ny bebis. Bill delar inte alls samma känslor som mig just nu kan jag säga, haha. Han är glad och myser med barnen för fullt. Men det också en stor omställning med en ny bebis. Alla har olika sätt och tidsram på att få allting att smälta in bara. Man kan vara fylld av känslor som lycka, glädje, tacksamhet, chock, trötthet, oro eller en blandning av alltihop! 🙂

Hur mår ni mina kära vänner? 

 

Snäll storasyster

God morgon älskade cybervänner! 

Jag och min lilla familj har precis ätit frukost tillsammans. Nu sitter vi på soffan med varsin tandborstar i munnen och borsta tänderna ihop. Zelda tycker att det är extra kul när hon får göra saker som vi gör.

Idag ska Bills mormor komma förbi och hälsa på oss. Hon kommer att ta med sig hemlagad mat. Så härligt! Det fina med att få gäster i samband med babybesök är att många gärna ta med sig fika eller mat, hehe. Lyxigt att inte behöva tänka på det själv under de första veckorna under återhämtningstiden.

Förövrigt går det superfint här hemma forfarande. Lilla Atari behöver komma in i rätt dygnsrytm bara.
Zelda är jättesnäll och fin med sin lillebror. När Atari låter ledsen brukar hon komma fram och kolla om allt är ok. Sen brukar hon ge hennes leksaker till Atari ibland. Hon lägger leksakerna bredvid honom och kolla om han vill leka med dem, haha. Så sött. När Zelda delar med sig av hennes leksaker eller mat gör hon det bara till dem hon gillar.
Må Zelda fortsätta vara snäll med lillebror. Tänkt när Atari bli lite äldre, de kommer att kunna leka ihop och finna jättemycket glädje av varandra, åh.

Vi önskar er en underbar dag älskade ni! 

 

Myshelg hemma

God kväll solstrålar, 

Har ni haft en bra helg? I skrivande stund sitter jag och myser i sängen med lilla Atari i knän och Zelda sovandes bredvid. Zelda håller sin lilla hand på mitt lår så att jag inte skulle smita iväg, haha.

Åh, den här glada, bubblande känslan när man precis har fått en bebis är helt obeskrivligt. Jag har skrattat så mycket av ingenting under de senaste dagarna att jag har ont i mina kinder. Det krävs verkligen inte mycket att göra mig glad just nu. Härligt ändå! Jag passar på att njuta så länge det varar. Måste ta vara på mina ”feel good” hormoner och adrenalinet som håller mig pigg trots lite sömn.

Under helgen har vi myst och lekt massor här hemma. Smärtan har lättat en hel del och jag har slutat med värktabletter. Jag känner enormt mycket glädje att smärtan har börjat försvinna mer och mer för varje dag som går. Min kropp har liksom blivit utsatt av smärtan och besvär under en lång period. Det känns nästan lite overkligt att jag snart kommer att sluta ha ont. Jag har typ glömt bort hur det är att kunna flexa med min kropp som jag vill utan att skrika –AJ AJ AJ, haha.

Ja ni mina vänner, vi har mycket att ta igen under kommande veckan! Jag har såååå mycket att berätta. 

Hur som haver, Jag önskar er en god nattsömn och fina drömmar! Vi ses imorgon 

 

Bebisbubblor

Vilka lugna och underbara dagar vi har haft här hemma sen Atari flyttade in hos oss. Vi lever verkligen i en s.k. bebisbubbla just nu. Eller bebisbubblor kanske? Vår bebisbubbla med Zelda gick aldrig över på något sätt. Jag hoppas hoppas hoppas verkligen att det här håller i sig, att vår vardag fortsätter att vara såhär lugn.
Zelda hanterar lillebror så väl och Atari är verkligen en drömbebis. Vi är så tacksamma att tillvaron är bra nu, att både Atari och Zelda underlättar hela situationen. Åh, vad jag älskar mina underbara bebisar. Vi har verkligen tur att vi fick Atari så tätt intill Zelda. För vår del kan det inte bli bättre eller mer lägligt än såhär. 

Nu fungerar amningen jättebra. Vi fick hembesök från BVC idag, samma barnsköterska som tar hand om Zelda. Superbekvämt! Hon vägde och kollade att allt är väl med Atari. Vi passade även på att ställa frågor om vad man ska tänka på med en nyfödd i sommarhettan. Fick ett par goda råd! Nu kan jag andas ut.
Förutom att allt är perfekt med lillebror så väger han nästan 200g mer än sin födelsevikt från att han gick ner jättemycket under de första dagarna. Yey, vad jag och Atari har kämpat på bra!
Även om jag blev lite ledsen att vi inte kom igång med amningen under de första dagarna och tycker att det är supermysigt att amma har jag inte lika hård inställning mot mig själv om inte amningen skulle funka denna gång. Som tur är så funkar amningen! Vi får se om Atari vill amma längre än vad Zelda gjorde.

Zelda och Atari skickar massor cyberkärlek till er!

Zelda tog lillebror till sjukhuset för återbesök på BB. 

Mycket mys och bebispussar hela dagarna.

 

Så firade vi nationaldagen

Glad fredag underbara ni, 

Hur firade ni Sveriges nationaldag igår? Vi gick ner till hamnen som jag nämnde tidigare. Det gick jättebra att promenera ner dit i en lugn takt. Jag tog värktabletter innan vi gick ut och hade barnvagnen som stöd. Det var inte en lång promenad men skönt var det att komma ut lite. Jag blev överraskad hur bra uppstyrt det var på nationaldagsfiske av sportfiskarna klubben. De hade gratis pannkakor, saft, drickor m.m. till alla som var där. De hade även utrustning som fiskespö, flytvästar och personal som hjälpte till med att lossa fiskar när barnen får napp. Det var jättemycket barnfamiljer, kul och mysigt var det! Hoppas att de håller igång det här eventet varje år.

Just det, någon av er frågade om jag fortfarande har ont i ryggen. Jag hade ont några dagar efter förlossningen men när jag kände efter igår var ryggsmärtan helt borta. Det gör ont kring såret fortfarande. Kan känna lite tryck nedanför såret om jag belastar min kropp för mycket. Annars är allt annat besvär som jag har haft under graviditeten försvunnit, helt sick hur kroppen fungerar egentligen. Hur fort den ställer om sig. Är inte det ganska märkligt ändå?

Hoppas att ni har haft en underbar dag och vi önskar er en magisk helg! 

 

Första promenad efter förlossningen?

Glad nationaldagen underbara ni! 

Vad ska ni hitta på idag? I skrivande stund tittar jag ut från balkongen och vill bara gå ut. Har velat göra det hela dagen igår men hade fortfarande ont och vågade inte riktigt göra det. Vet inte hur mycket jag kan utsätta kroppen för en promenad just nu men idag känner jag för att göra ett litet försök. Det är någon form av sportfiske vid hamnen nedanför oss och vi ska nog gå ner dit för att kolla läget. Andas friskluft, lyssna på havsvågorna, titta på fåglarna, vinka till turistbåtarna, äta glass under solskenet och hänga med familjen som också kommer att vara där. Åh vad jag älskar familjeaktiviteter på helgerna, högtider och helgdagar.

Vet ni? Jag känner mig så himla glad just nu. Den här glädjen med NOLL oro har jag inte känt av på jättelänge. Min kropp och själ är helt avslappnad och allting kommer att falla på plats, bit för bit. Härifrån kan det bara bli bättre och jag ska med mitt bästa humör ta igen det jag har missat. Vardagsglädjen och njutning som jag gick miste om i flera månader. Jag ska göra den här sommaren till den bästa sommaren! Jag ska fokusera på det jag älskar och tycker om. Jag ska lägga tiden på att hela och ta hand om mig själv. Jag ska skapa många fina minnen med vänner och familj. Nu ska jag må gott. 

Haha, anledningen till varför jag mår så här underbart kan också vara de goda hormonerna som har kickat in nu. Men jag njuter så länge det varar! 

Zelda säger: –YEEEY!

 

Första dagarna hemma med Zelda & Atari

Tack snälla älskade ni för alla varma grattis och kärlek som ni har lämnat här till oss under de senaste dagarna. Vilka snälla cybermostar mina barn har. Ni är så himla underbara, vad vi är lyckligt lottade som har er. 

Nu är det exakt en vecka sen som lilla Atari kom till världen. Han har varit hemma i ett par dagar nu och det har gått hur bra som helst! Över förväntan! Vi hade trott att det skulle bli extra jobb med barnen första veckan med de nya förändringarna.
Zelda har inte alls visat någon form av missnöje över att hon har fått en lillebror. Hon tittar och är nyfiken på Atari men går inte på honom för mycket heller. Zelda får lika mycket uppmärksamhet ändå och känner förmodligen ingen skillnad. Jag och Bill har våra rutiner med Zelda precis som innan. Allt flyter på som vanligt, inga stora förändringar har skett förutom att vi har blivit fler i familjen. Kan också hända att Zelda är så pass liten att hon inte bryr sig? Hon glömmer säkert bort att vi precis har fått en till familjemedlem och tror att Atari alltid har funnits här. Jag vet inte. Vad tror ni? 

Sen har vi enormt mycket tur att Atari är en mega-lätt bebis. Han känner säkert på sig att mamma behöver mjukstart nu i början. Jag tror att barn har ett sjätte sinne eller något. Varje gång man mår lite sämre brukar de vara så himla lugna och snälla, de ger oss space och andrum på något sätt.

Första natten hemma upptäckte jag dock att det var lite krångligt att kliva upp och ner från sängen för att den är hög. Vi fick bädda ut bäddsoffan mitt i natten. Jag har sovit med Atari i soffan fram till igår kväll och tagit alla nätter hittills för att jag ammar och låter Bill sova ut hela natten så att han ska orka ta Zelda på morgnar. Atari skriker ingenting på nätterna och väcker ingen heller vilket är skönt!

Åh, jag får tårar i ögonen varje gång jag tittar på våra barn. Att vi har lyckats skapa så fina och vackra barn. De är verkligen kopior av oss och vi kommer alltid att ha dem livet ut. Se dem växa upp, bli stora och fina människor. Alla föräldrar känner säkert såhär för deras barn. Det är något alldeles unikt och underbart att få vara föräldrar. 

Bill:Älskling titta in i kameran, jag ska ta en söt bild på er.
Jag: -Vänta, jag ska låtsas sova så att det passar in i temat. 

Hahahaha, man är bara ”too much” ibland! 😉

 

Vår förlossning med Atari

Vi hade egentligen fått datum för planerat kejsarsnitt den 5:e Juni (idag). Vi pratade om att göra det veckan innan egentligen men det var ganska mycket tryck på sjukhuset, samt Kristi himmelsfärdsdag mitt i veckan dessutom. Dock blev jag jätteglad att vi fick tid veckan efter för att Atari skulle hinna bli fullgången. Ju längre vi kan vänta nära intill beräknat datum desto mindre komplikationer kan det bli med Atari när han kommer ut. Vi var medvetna om att han kunde komma före ändå men hoppades att han inte skulle göra det. Det har varit så många faktorer under graviditeten som gjort att vi har varit oroliga att Atari skulle hamna efter i tillväxten.

Veckan innan förlossningen hade startat igång boade jag för fullt. Jag köpte nya möbler till lägenheten, gjorde om babyhörnan. Tjatade flera gånger på Bill att vi måste packa BB-väskan nu nu nu nu! Bill tyckte att vi hade mycket tid kvar så han brydde sig inte om att packa väskan. Jag packade i alla fall ner mina och Ataris grejer, det första jag la ner i väskan var en nagelfil till Atari. Nagelfilen som de hade på sjukhuset var jättegrov och obehaglig kom jag ihåg. Sedan packade jag ner samma ”åka hem kläder” till Atari som Zelda hade på sig när hon åkte hem från BB. Zelda hjälpte även till med packningen. Hon stoppade klossar och leksaker i väskan som jag i efterhand fick plocka ur, haha.

Jag kommer ihåg hur jag varje dag under hela veckan ville städa hela tiden trots att min kropp inte orkade egentligen. Adrenalinet kickade igång så fort jag tänkte på städningen typ, haha. Det var så lustigt. Akupunkturbehandlingen slutade funka under sista veckan också. Jag tror att jag var igång för mycket.

Hela familjen nestar! ↑

27:e Maj 2019
Kvällen innan förlossningen
hade startat igång fick jag för mig att riva ut allting från garderoben för att organisera om. Jag höll på i timmar, till mitt i natten. Kommer ihåg att jag hade så ont i ryggen och kom knappt ur sängen på morgonen därpå.

28:e Maj 2019
Under dagen innan förlossningen
 hade startat igång var jag uppe på benen och städade igen, plockade undan Zeldas leksaker, organiserade alla lådor och skåp i vårt hem. Satte till och med upp festdekorationer i babyhörnan. Poms-poms, ballonger m.m. som jag har fått från min baby shower som mina vänner överraskade mig med för 2-3 helger sen. Jag ville att det skulle se lite festligt ut när Atari kommer hem.

19:00
Efter vi hade ätit middag (stor middag från burger king dessutom) tog Bill ett bad med Zelda innan läggdags. Jag såg dammsugaren på golvet …den som jag inte fick röra tidigare. Jag passade på och dammsög hela lägenheten när Bill var i badet, haha. Åh, jag kommer ihåg den härliga, pirrande, glada känslan när jag såg hur vårt hem kändes skinande rent för en gång skull.

19:30
När jag gick på toa såg jag att det hade kommit rosa vätska/flytning på trosskyddet och hur värkarna smög fram. Jag kände på mig att något inte stämde. Ville inte tro att förlossningen skulle ha startat igång först. Jag var verkligen inte redo, vi hade så mycket saker kvar att förbereda och Bill hade inte ens packat ner sina grejer i BB väskan. 

20:30
Jag hoppade in i duschen och hoppades på att värkarna skulle försvinna men de blev bara mer intensiva, jag klockade värkarna. Efter duschen ringde jag till förlossningen de ville att vi skulle åka in. Bill ringde till sin mamma och berättade om situationen. 

21:00
Under tiden som vi väntade på att svärmor skulle komma hämta upp Zelda och Baggiz gjorde vi oss klara, jag tog på mig exakt samma leggings som förra gången när jag åkte in under Zeldas förlossning. Sedan packade vi klart det sista i BB-väskan. Vi stoppade alla saker som Zelda skulle ha med till sin farmor i en påse som låg framme. Vi visste inte heller hur länge vi skulle bli borta så vi packade ner det nödvändiga först.

22:00
Stackars Zelda som låg och sov. Hon blev väckt när vi satte henne i bilen och grät jättemycket. Det gjorde så himla ont i mitt hjärta när de körde iväg. Jag tittade bort och tårarna rann. Det hände så plötsligt och jag hade inte hunnit bearbeta mina känslor att vi skulle vara borta från varandra. Vi som hade tänkt att fråga om vi kunde sova över hos svärmor dagen innan planerad förlossning. Sedan ta oss till sjukhuset därifrån i lugn och ro. Men allting skedde så snabbt och spontant istället. 

22:30
När vi kom fram till sjukhuset undersökte barnmorskan mig. Vattnet hade inte gått som tur var men jag var öppen 3 cm och förlossningsvärkarna var ännu mer intensiva. Jag hade även hög feber när jag åkte in. Jag grät och var jätteförtvivlad, ville verkligen inte att förlossningen skulle starta igång. Jag var inte redo och kände mig rädd att inte veta vad som skulle hända härnäst. Sen var jag orolig att jag skulle få den förlossningsläkare som jag fick träffa tidigare. Hon som fick mig att må så dåligt.
Jag passade på att ställa så många frågor jag kunde och förberedde mig metalt så gott jag kunde.

Mellan värkarna försöker jag skriva till familjen att jag har åkt in till förlossningen ↑

22:45
Jag fick värkhämmande medicin. Den funkade inte alls för smärtan som jag hade hoppats på. Kanske lite längre mellanrum mellan värkarna. Men jag låg ändå hela natten och hade ont. Vad är oddsen sa jag till Bill, att jag inte skulle slippa förlossningsvärkarna trots att vi fick planerat kejsarsnitt. Typiskt att vi fick åka in under natten igen. Vi kände oss supertrötta eftersom vi har varit vakna och igång under dagen. Även om jag var rädd och förtvivlad kände jag samtidigt en stor glädje när jag tänkte på att snart kommer jag att träffa min lilla son om några timmar. Han har varit så efterlängtad.

23:00-00:00
Barnmorskan undersökte mig igen. Jag fick febernedsättande och de gav mig en till spruta av värkhämmande medicin. Jag försökte vila genom värkarna under tiden jag fick fasta inför operationen.

29:e Maj 2019
08:30

Vi flyttade till förlossningsavdelningen. Där förberedde dem mig inför operationen och barnmorskorna var så himla underbara. Nervös var jag men glad att allting kändes så nära.

09:15-30
Fick ryggbedövning och de la ner mig väldigt snabbt. Så himla skönt att värkarna försvann på sekunden när ryggbedövningen började värka. De satte upp ett skynke framför och läste upp deras rutinlista högt. Jag låg på operationsbordet och var så taggad. Konstigt egentligen att man skulle bli taggad inför en operation. De testade nypa mig på olika ställen på magen. Vissa ställen kändes som nålstick när de nöp mig. De nöp mig igen, igen och igen. Minutrarna gick och jag var inte bedövad på alla ställen. Tillslut sa narkosläkaren att de måste söva ner mig för att det har gått en viss tid. De kunde inte vänta mer. Jag kände mig panikslagen och skakade jättemycket. Sedan svartnade allting.

09:59
Atari var ute och de sydde ihop mig. Bill berättade att Atari slutade andas och fick hjälp med andningen. Fick se bilder på min son hur de satte en massa sladdar på honom och syrgas över munnen. Han såg väldigt blå och livlös ut. Inga bilder som jag egentligen ville se. Tänkt om jag skulle ha varit vaken. Vilken panik och ångest. Jag skulle aldrig klara av att se mitt barn sådär utan att bryta ihop.

11:00
Jag vaknade upp på uppvakningen. När jag öppnade ögonen såg jag Bill och vår lilla son i hans famn. Det första jag gjorde var att sträcka ut mina armar så mycket jag kunde för att ta emot Atari. Tack och lov var lillen frisk och pigg när jag fick honom i famnen. Han letade efter brösten direkt och hittade den utan någon som helst problem. Dock var jag väldigt trött och hängig efter narkosen. Jag var överlycklig men tyckte att det var lite synd att jag inte fick ha Atari min famn direkt för att jag inte fick vara vaken under operationen. Jag kände mig lite ledsen att jag gick miste om Ataris första timme i den här stora världen. Dock fick han vara i pappas famn som är minst lika trygg.

När vi blev förflyttade till BB avdelningen var allting som en dimma för mig. Jag kunde inte röra mig och det gjorde så himla ont när bedövningen släppte. Ena sekunden hade jag Atari i famnen sen var han inte där. Kommer inte ihåg när jag gav honom till Bill. De upptäckte att jag hade hög feber och mycket infektion i kroppen. De kunde dock inte se att infektionen skulle komma från såret men de såg höga infektionshalter från blodprovet. Barnmorskan ville att jag skulle prova ställa mig upp för att det skulle vara bra för mig. Men min kropp var helt paralyserad av smärtan. Efter det hade jag världens jobbigaste eftervärkar i två dagar. Det var så sjukt, man kunde se hur magen krampade ihop så fort det kom en värk. Smärtan var fruktansvärd!
Smärtan från magen, smärtan från såret, smärtan från ryggen, smärtan över allt kändes det som. Trots det kunde jag ändå njuta av Atari. När jag hade honom i famnen kände jag en sån stor lycka.

Vårdpersonalen kom in i rummet med deras apparater hela tiden och gjorde tester på mig med jämna mellanrum. De gav mig antibiotika direkt i blodet under ett visst tidsintervall i tre dagar, efter det fick jag antibiotika i tablettform.

Jag mådde verkligen inte bra efter förlossningen men svarade alltid att jag mådde bra när vårdpersonalen frågade hur jag mådde. Bill måste alltid komma emellan och sa som det var för att han såg hur jag knappt kunde röra mig. Bill sa till mig att jag måste sluta med att säga att jag må bättre än vad jag gör. För att det handlar om min hälsa. Jag vet inte varför jag har tendens att alltid göra såhär. Jag antar att jag ville hem fort och var rädd att jag skulle få stanna länge på sjukhuset.

__________________

Den här graviditeten och förlossningen har varit jobbig och omtumlande från början till slut. Men nu är allt över, nu är Atari här. Oavsett hur det har varit är resultatet av det hela det vackraste och finaste som finns. Låter klyschigt men det var värt det i slutändan. Som belöning är Atari världens snällaste bebis. Vi som tyckte att Zelda var lätt som nyfödd. Atari är ännu lättare! Vi har inte känt av att det har varit extra jobb med Atari än. Han sover hela tiden nu i början (vilket Zelda aldrig gjorde, haha). Sen kan vi lägga honom var som helst medan Zelda helst ville vara i famnen hela tiden. Men det lär väl ändras ju äldre han blir. Bebisar och deras rutiner förändras hela tiden. Nu njuter vi bara så länge det varar.

Må Atari vara världens snällaste och givmildaste på denna jorden. Må han göra mycket gott i världen och bidra med glädje till andra medmänniskor.