Tillbaka i Stockholm

Finaste ni, 

Vi är som sagt tillbaka i Stockholm nu. Det var så härligt att kliva in i vår lilla lägenhet efter att vi har varit borta länge. Bill hade städat och fixat så himla fint här hemma innan han åkte upp till oss. Man blir extra glad att komma till ett städat hem på något sätt. Samma känsla får jag också när jag kliver in i mammas hus. Vilken lycka det är att kunna ha flera hem som jag kan känna den tryggheten som ett hem ska känna.

På tal om hem, jag berättade för er tidigare att Bill skulle på en lägenhetsvisning utan mig för någon vecka sen. En femma på 130 kvm. Dock tyckte Bill att området inte kändes helt katt- och barnvänligt när de håller på att bygga för fullt i området. Det fanns varken grönska eller skog som Baggiz kunde hänga i närheten. Vi hade planer på att gå på en annan visning nu till helgen, en lägenhet som ligger i vårt drömområde. När vi kom hem såg vi att efter de hade deras första visning flög budgivningen iväg och låg över vår budget. Men vi fortsätter att söka, när vi minst anar det kan vi helt plötsligt stå där i det perfekta hemmet.
Ni har rätt att barnen inte behöver stora ytor nu när de är så små, jag ska försöka att stressa ner. Tack för att ni påminde mig på vad som egentligen är viktigast. Ni är så himla kloka. Världens bästa cybervänner är ni!

Ni ska bara veta hur jag och barnen har saknat er massor! Hoppas att ni har haft en lika härlig och underbar sommar som vi har haft. Att ni har fått koppla av och haft många offline dagar från internet och sociala medier där ni kan njuta av de fina dagarna ordentligt.

Ha en underbar helg, nu ska jag klicka hem lite mat.
Goaste kramar på er! 

 

Samma lekplats för 20 år sen

Älskade ni, 

Hur mår ni? Hoppas att allt är prima med er. Att livet känns härligt och underbart just nu!

Förr förra helgen tog jag med lilla Zelda och Atari till samma lekplats som jag växte upp lekte i varje sommar när jag bodde i Jokkmokk. Så många vackra barndomsminnen jag har från lekplatsen. Jag kommer ihåg alla roliga lekar vi hittade på, hur vi tog fart och åkte ner för alla rutschkanor, hur vi sprang och skrattade högt bland lekställningarna. Blev lite sentimental att se Zelda leka på samma lekplats som jag fick några av mina allra finaste barndomsminnen från.
Hemma har vi kvar min och Fays gossedjur som förmodligen är äldre än 20 år. Mamma tog också fram våra pikachu-handdukar till barnen som jag och Fay älskade så mycket när vi var små. Jag och Fay använde handdukarna tills vi växte ur dem kommer jag ihåg. Min mamma har verkligen sparat allt och tagit hand om våra gamla grejer väl. Fick tårar i ögonen när jag såg hur barnen har fått använda och leka med det som jag och lillasyster har gjort en gång i tiden. Det är ju så himla många minnen i varje gossedjur och saker som man själv har haft. Därför uppskattar jag lite extra när barnen får ärva något än att få nya saker. 

Bill har varit här en vecka redan, imorgon är det dags för oss att återvända till Stockholm. En månad hemma i Lappland kändes som 1 vecka för mig. Vi har haft så kul och mysigt med familjen. Jag har verkligen tagit vara på tiden här vaaaaarje dag. Vilken underbart vacker sommar vi har fått av att vara här uppe. Nu ska jag fortsätta att umgås, vi ses igen när vi är tillbaka i Stockholm!

Ha en fortsatt underbar dag älskade ni,

Moster Evvi 

 

Atari 2 månader

Atari fyllde två månader för tre dagar sen. Jag bakade tårta och fick fira honom samtidigt som min morbror som fyllde år samma dag. Så snabbt tiden går och vad mycket Atari har utvecklats på en sån kort tid! Trots att vi redan har gått genom det här med Zelda är vi ändå förvånade hur fort allting går.

Som jag berättade tidigare började Atari le medvetet och följa med blicken redan 1-2 dagar efter han fyllde en månad. Nu jollrar han och skrattar också! Fast inte ”hahaha”-skratt än. Första bebisskratt är mer som pipande ljud typ, haha. Atari är verkligen en glad liten bebis och det är alltid garanterat att han ler åt en när man tittar honom i ögonen och pratar med honom, så himla söt. Atari är mer vaken nu än tidigare och mer nyfiken såklart, han sträcker gärna handen efter leksaker som sitter på babysittern när han sitter där. Nu när han ligger på magläge kan han lyfta upp huvudet och kikar runt som ingenting! 

En rolig grej, Atari har använt samma blöjstorlek som sin storasyster sen fyra veckor tillbaka och har klädstorlek 68 i dagsläge! Han växer ikapp Zelda väldigt fort och har bara stigit i viktkurvan.

 

Grillpicknick på bakgården

Älskade cybervänner, 

Hur har ni det i värmen? Vi har haft som varmast över 30 grader här uppe i norr under de senaste dagarna. Bill sa att det var lika varmt i Stockholm. Såg på väderkartan att det är varmt över hela landet just nu. Najs! Men jag föredrar dock när temperaturen är under 30 grader, 23-24 grader varmt är alldeles lagom. Vilken temperatur föredrar ni? 

Jag kände mig frisk redan igår, har lite hosta kvar men är mycket piggare nu. Kroppen känns inte sådär slö som tidigare. Tur att förkylningen inte höll i sig så länge.
Zelda är fortfarande förkyld men mår lite bättre nu än innan, dock mycket snor. Trots att Zelda är sjuk har hon väldigt mycket energi, mycket spring i benen och leker hela dagarna. Ingen förstår hur hon orkar. Är glad att Zelda inte är lika ledsen eller vaknar upp på nätterna och spyr något mer, som under de första dagarna av hennes 
förkylning. Haha, min mamma har inte fått sova något och var helt slut på dagarna. Zelda har börjat få tillbaka sin aptit nu också vilket är bra! Tack snälla för alla krya-hälsningar som ni har lämnat här i bloggen. Ni är så omtänksamma och fina. Åh vad sårbar man känner sig när man blir störtsjuk och måste ta hand om barnen samtidigt. Tur att det inte är långvarig och man överlever! 😉 

Igår fick jag njuta av vardagen med familjen ordentligt. Vi hade grillpicknick på bakgården och myste med barnen. Mamma och pappa hade verkligen fullt upp med barnbarnen och de såg så himlans lyckliga ut. När jag tittade på mamma och pappa med mina barn tänkte jag: -Vilken tur mina barn har som har världens bästa mormor och morfar som älskar dem mer än allt annat. Om mina föräldrar kunde skulle dem utan tvekan ge mina barn stjärnor och månen. Jag är oerhört tacksam och lycklig. 

Tar hand om er fina ni och glöm inte att dricka mycket vatten i värmem! God natt! 

Zelda plockar jordgubbar med mormor och morfar. 

På menyn blev det grillade lax och mandelpotatis.

Zelda har faktiskt en matchande pyjamas med lillebror! 

På upptäcksfärd med morfar.

 

Grät av trötthet

Älskade cybervänner, 

Jag har gått och blivit förkyld under helgen. När vi var på barnkalas i lördags kände jag hur förkylningen smög sig fram. Tråkigt nog har jag smittat Zelda också. Olägligt att vara sjuk nu. Det är bara jag och mamma som är hemma på dagarna. Även om jag har känt mig trött, yr, febrig med all denna hosta och snor får jag ingen vila, jag måste orka och vara uppe på benen. Eftersom jag ammar och lilla Atari äter med jämna mellanrum. Han sover sällan numera och behöver jättemycket underhållning på dagarna. När Zelda är sjuk behöver hon även extra uppmärksamhet från sin mamma. Eftersom Fay jobbar från måndag till onsdag kommer hon hit imorgon kväll först. Det hade kanske varit annorlunda om Fay skulle vara här. Då har jag säkert den möjligheten att bara få sitta still i 10 minuter för att vila lite.

Jag kände mig så himla trött igår när jag låg i sängen efter att både barnen hade somnat klockan 12 på natten. Innan det hade Atari ont i magen och grät i en hel timme. Alltså, fem minuter av bebisgråt kan kännas som evigheter, kan ni tänka er en hel timme?! Jag blev så tagen. Sen var lilla Zelda lite grinig mot slutet av kvällen och vägrade sova. Förmodligen för att hon kände obehag i kroppen för att hon är sjuk. När hela huset blev tyst började jag gråta för att jag var såååå himla trött. Jag var så trött att min kropp darrade.

Hade inte jag varit sjuk skulle det nog varit en hel annan grej. Lite lustigt ändå att man kan glömma bort hur sjuk man egentligen är när det krisar och klarar genom allt när det kommer till sina barn. Nu vet ni anledningen till lite uppdatering här också, det är helt enkelt fullt upp. Men jag tänker på er och hoppas att ni har en underbar sommar!

Nu ska jag sova och krama om mina små. God natt på er 

 

Lägenhetsjakt fortsätter

Underbara ni! 

Vi var och tittade på en lägenhet förra veckan. En fyra i den äldre byggnaden vid vattnet i vårt lilla område men det kändes inte tillräckligt bra. Största problemet med lägenheten var förvaringen. Lägenheten hade för lite förvaring. Vi ville fixa och göra om för mycket med lägenheten, den tiden har vi inte nu när vi har två bebisar. Vi vill kunna flytta in direkt utan att behöva göra mer än att bara inreda. Vi kommer att hyra ut vår nuvarande lägenhet fullt möblerat så ingen av de möblerna som vi har nu kommer vi att ta med. Förutom barnmöblerna såklart. Imorgon ska Bill gå på en annan visning utan mig. Jag litar på hans omdöme. Dock kollar vi på en lägenhet som är i ett annat område den här gången, 25 minuter gångavstånd till Bills mamma faktiskt! Vilket känns kul, men fortfarande nervös huruvida vi kommer att trivas i det område eller inte. Vi har inte velat flytta till ett annat område egentligen men det har varit så himla svårt att hitta boende i det området vi bor i nu.
När vi såg annonsen på en nyproducerad lägenhet vid vattnet med den perfekta planlösningen tänkte vi: -Varför inte? Kanske ge den en chans, om inte annat blir det ett tillfälligt boende under tiden vi väntar på att rätt boende ska dyka upp i vårt älskade område. Vi behöver verkligen någonstans att landa i nu med lite större boyta.

Jag har berättat för er tidigare att jag har haft mycket stress kring vårt bostadssökande. Har tilltalat mig själv flertal gånger att inte stressa. Ta det det som kommer, sluta oroa mig, acceptera läget som det är och bara ta det lugnt. Det håller väl ett tag sen kommer stressen tillbaka när jag ser hur Zelda skulle behöva mer yta att springa runt. Hur leksakerna är utspridda överallt i lägenheten när det blir mindre och mindre förvaringsplats för varje dag som går med två barn och med takten att de växer. Ska bli så skönt om vi kan hitta ett boende som funkar för oss alla snart, framförallt ska det funka för Baggiz med.

Vi håller tummarna och tår igen! 

 

Ensam med två bebisar

Bästa cybervänner, 

Hur mår ni? Jag mår bra, vi mår bra! Kan erkänna att jag fick jättemycket panik sista kvällen innan vi åkte hit. Jag kom på att jag skulle få vara själv med två småbarn i två veckor. Helt själv är jag inte såklart, mamma är ju hemma och Fay jobbar bara 3 dagar i veckan fram till Augusti. Jag får hjälp mer eller mindre. Dock visste jag inte hur bra det skulle gå eftersom mamma och Fay kan inte barnens rutiner. Första två dagarna var det ganska mycket jobb för mig. Det tog ett tag innan vi kommer in i rutinerna tillsammans. Jag fick visa hur vi brukar göra hemma och hur barnen funkar. Sen behövde barnen känna sig trygga med både mamma och Fay, men det gick fort!

Jag vet inte varför jag var så orolig tidigare. Det här går hur bra som helst. Igår fick Fay ta över nattningen med Zelda och mamma tog hand om Atari efter att jag matade honom. Igår kväll fick jag vila och somnade tidigt. Har inte kunnat göra det på evigheter. När vi vaknade idag gjorde jag frukost till Zelda och Fay matade. Sedan gick de ut med hundarna och Zelda i vagnen. Jag myste i stugan med lilla Atari. Nu vid lunch satt mamma här bredvid och såg till att Zelda åt sin lunch så att jag kunde läsa, jobba, och blogga i lugn och ro. Mamma gick ut med Zelda i vagnen precis. Zelda kommer att somna så gott i vagnen ute i fjäll luften.
Det är så himla skönt att kunna gå på toa utan att stressa. Skönt att se barnen lugna och trygga i den här miljö. Zelda skrattar, pratar med alla, springer runt och leker hela dagarna. Hon trivs verkligen hos sina morföräldrar! Det är så underbart att se och det känns extra härligt att få vara här. Nu får jag kanske mycket annat gjort också. Är verkligen tacksam med all hjälp jag kan få just nu. 

Jag förstår verkligen ni föräldrar som är hemma själva med barnen på dagarna. Vilket jobb ni gör. Trots med den hjälpen jag har hemma tycker jag ändår att det är handfull med jobb kring barnen hela tiden. Även med ett barn. Nu har vi två och jag vill inte ens tänka hur det skulle vara med tre barn eller fler. Det är så mycket jobb under småbarnsåren. Tänker på alla ensamstående, oh my gosh.

Om jag bestämmer mig att stanna längre än två veckor här uppe kommer Bill att åka upp hit när alla är tillbaka från sina semestrar. Jag och barnen saknar Bill och Baggiz enormt mycket! 

 

Hemlängtan

Gladaste hej från Lappland! 

Vi flög hit med barnen till mina föräldrar igår. Dock åkte Bill tillbaka till Stockholm direkt efter att han har lämnat av oss i Luleå. Alla har tagit semester samtidigt så vi har ingen som kollar till katterna. Baggiz akutopererades förra veckan dessutom, så Bill är hemma och tar hand om vår lilla son. Stackars liten, han har varit i slagmål med en annan katt och såret på hans öra blev infekterat. Åh, mitt hjärta gick sönder i miljoner bitar när de sa att Baggiz måste opereras. Jag grät i stora floder. Det lät så himla läskigt och jag blev jätteorolig, han är ju så liten. Jag var inte riktigt beredd på det eftersom när vi åkte in med honom trodde vi att de skulle bara kolla till hans sår, tvätta och sy ihop det. Men nu mår han i alla fall bra och är supergosig och glad!

Hur som haver, jag är glad att få vara hemma igen. Har haft extremt mycket hemlängtan. Räknade bara dagarna och längtade efter att få vara med min familj igen. Nu är vi äntligen här! Jag ler och skrattar hela tiden. När vi kom fram igår fick Zelda springa runt med hennes fyrbenta kusiner och plockade jordgubbar från jordgubbslandet. Alla bråkade om att få hålla i Atari, haha. Det är extra mysigt att vara hemma nu för att alla är här. Mina släktingar och kusiner från Thailand också. Idag ska vi kanske åka upp till fjällstugan, få se hur vi gör. Vi tar dagarna som kommer och ska bara mysa loss. 

Vad har ni för er? Vad gör ni? 

 

Så här firade vi årsdagen

Vi bestämde ingenting långt i förväg hur vi skulle fira dagen. Eftersom vi visste inte hur det skulle bli med barnen. Vi hade bara lagt fram olika förslag på vad vi kan göra och dagen innan årsdagen bestämde vi. Huvudplanen var att åka ut till det japanska spahotellet som ligger ute i Nacka. Övernatta i deras finaste svit med barnen och bara hänga i rummet eftersom de har ju allt i rummet ändå. Men planen föll då alla sviter var uppbokade. Detta gjorde ingenting, vi gick på vårt säkra kort bara. Något som vi älskar att göra tillsammans mer än allt. Vi gick ner till restaurangen vid vattnet för Liddag/Linner (sen lunch + tidig middag) och hade picknick efteråt. Jätteenkelt men alltid uppskattad. Vi får lika mycket glädje av picknicken som övernattning i en svit. Det spelar egentligen ingen roll vad vi väljer att göra. Vi är alltid så nöjda oavsett, huvudsaken att vi får vara med varandra. 

 

Biki 5 år

Idag firar jag och Bill 5 år tillsammans! Tiden går så himla fort när man har kul. Kändes som igår vi började dejta, samtidigt känns det som att vi alltid har levt ihop. På 5 underbara år har vi gjort och upplevt mycket tillsammans. Vi har gått genom vind, vatten, eld, berg och dalar. Nu sitter vi här med två underbara och vackra barn som vi har skapat. Livets största gåvan som vi blev välsignade med.

Jag och Bill har alltid kul ihop, vi är noggranna med att kommunicera, vi stöttar och lyfter varandra genom jobbiga tider. Vi säger ordet: -Jag älskar dig, till varandra vaaaaarje dag. Vi visar alltid uppskattning och kärlek för varandra. Vi tar inte oss för givet, därför jobbar vi för att hålla igång kärleken varje dag.

Åh, vad mycket vi har att se framemot i framtiden. Giftemål, nytt hem, familjeresor där vi upplever genom barnen ögon och mycket mer. Ska bli jättespännande att se vad livet har att ge och erbjuda oss.

Jag älskar dig min älskling. Du inspirerar mig till att bli den bästa versionen av mig själv varje dag. Du får mig att känna så älskad och uppskattad. Du är min allra bästa vän, min kärlek, min trygghet och världens bästa pappa till mina barn. Jag och barnen är lyckligt lottade att ha dig!