Älskade cyberfamiljen! ♥
Det tog sin lilla tid innan jag kunde kika in här. Jag skulle skriva en kort hälsning till er efter nyår. Men kom inte längre när vi plötsligt fick veta att min morbror (mammas yngsta bror) hade gått bort.
Mammas första instinkt var att ta det första bästa flyget till Thailand. Men på grund av Coronan försökte vi lugna henne att inte agera för impulsivt. Det skulle inte bli bättre även om hon åkte. Hon kommer inte att hinna till begravningen oavsett hur hon än skulle göra. Eftersom hon kommer att sitta fast på ett karantän-hotell i Thailand under två veckor innan de släpper iväg henne. Tur i oturen upptäckte vi att mammas thailändska pass hade gått ut, hon kunde ändå inte åka som var tänkt.
Första veckan av sorg var jobbigast för mamma. Hon hade så mycket ångest, var förtvivlad och såg sin lillebror överallt. Hon försökte hitta alla tecken för att kommunicera med honom. Hon sa till mig vid ett par tillfällen att hennes bror kom och hälsade på henne. Jag fick rysningar, men för mamma är detta helt naturligt. Hon har vuxit upp i en kultur där döden och andar är det naturligaste som finns.
Vi har varit oroliga över mammas välmående ett tag, eftersom vi vet hur hårt hon tog detta. Mamma och hennes lillebror har jättebra relation till varandra och min morbror har i princip tillbringat varje sommar här i Sverige sen jag var 10-11 år gammal. Mamma har alltid räknat med honom att han kommer varje sommar. Det känns olyckligt att de inte kommer att tillbringa fler sommar tillsammans.
Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas om något skulle hända med min lillasyster. Känslorna skulle vara obeskrivliga. Att förlora någon som man aldrig kan ta tillbaka. Vilken hopplöshet man kommer att känna. På samma sätt som jag känner för min lillasyster vet jag att mamma gör för sin lillebror. Att känna sorg är nog det värsta som finns. I början känns det omöjligt att hantera känslorna. Men som de säger, tiden läker. Även om man aldrig kommer att sluta sakna personen helt, men man kommer att lära sig att leva med det.
Nu efter ett par veckor har mamma fått lite ro i sina tankar. Naturligtvis saknar hon fortfarande sin lillebror, men hon försöker hålla sig själv upptagen med nya projekt och idéer. För drygt två veckor sedan kom hon hit och hälsade på oss över en helg i samband med att hon måste förlänga sitt thailändska pass. När hon åkte tillbaka började hon renovera sitt hus och sätter upp nya tapeter. Hon kommer att rensa alla möbler och saker från sitt vardagsrum för att förvandla rummet till ett stort lekrum för barnen bland annat. Mina föräldrar är så investerade i barnbarnen. Jag kan inte ens föreställa mig vilka normala människor skulle göra såhär, haha.
Hur känner ni inför det här året? För mig var det faktiskt underbart att säga hejdå till 2020. Även om året började lite tufft för oss, med morbror som gick bort och barnen som fick vinterkräksjuka! Men jag känner mig ändå hoppfull att det här året kommer att bli bättre. Dock vågar jag inte andas ut riktigt än. Men jag hoppas och håller tummarna att vi kan återgå till en viss normalitet i vardagen snart.
Barnen återvände till förskolan för en vecka sedan. Jag har legat efter med mina studier och fick stressa ihjäl mig för att komma i fas. Efter ett par sömnlösa nätter och intensiva dagar kunde jag i slutändan andas ut! Nu när vardagen är på banan igen hoppas jag verkligen på att kunna hålla bättre kontakt med er.
Ta hand om er än så länge fina ni,
Världens goaste kramar till er! ♥
Beklagar verkligen ❤️
Ta hand om er ❤️
Beklagar er förlust❤️ Kram
Beklagar ? Ta hand om er! ❤️
Beklagar sorgen!
Hoppas att resten av året ljusnar!
Beklagar ?
Kramar ❤️
Beklagar sorgen!
hoppas att ta hand om er också. Min farmor bott i Thailand så det är något månader sedan. Vi saknade mitt hemland så glöm aldrig. Gå vidare men känns tänker på starkt och positivt.
Beklagar att ni har förlorat en älskad släkting. Han kommer alltid finnas med er i era hjärtan.
Cyberkramar ❤
?
Beklagar sorgen <3
Beklagar sorgen! Jag brukar tänka att dom som inte finns med oss mer här på jorden är våra skydsänglar din morbror ser dig och han finns fast du inte kan se honom. Hoppas du hade en fin vändag ialla fall❤ styrke kramar åt dig och din familj❤
Beklagar sorgen ❤️
Beklager sorgen, alltid trist när en nära familjmedlem går bort.
Jag tycker också att det var skönt att 2020 var förbi, men känner som dig där ..försiktigt positiv över vad 2021 kan bringa.
Stor & tröstande kram❤❤❤
Jag har följt dig sen 2012. Tittar du fortfarande på anime?
Å beklagar :'( ❤
Mitt år började väldigt spännande (och lite läskigt om man får säga de) är nämnlugeb gravid! Är super lycklig men tycker graviditeten går sååå sakta och vill ha min bebis i famnen nu ?
Det är nästan 10 år sen du startade upp Fokiwa
Hoppas på en ny uppdatering snart. 🙂
Beklagar 🙁
…… har du slutat blogga?
Hon har annat som kommer före just nu ”V”, hon har barn att ta hand om, hon har en partner, och just nu behöver även hennes mamma + familjen henne mer. Så är det. Dock tror jag inte att hon hade tagit beslutet att lägga ner bloggen utan att informera oss läsare först. Hon hade isåfall lagt ut ett inlägg vid detta laget där hon sagt att hon valt att avsluta bloggen. Foki hade inte gjort så mot oss utan att berätta för oss. Hon kommer tillbaka. Ge henne tid ♡
Du tror det. Det har gått två år xD
Beklagar verkligen sorgen. Ta hand om er ?
Beklagar! <3 Hoppas resten av året blir lugnare för er! Det kanske är en dum fråga men hur tror du ditt liv hade varit nu om du inte haft barnen nu? Hur hade din karriär sett ut o vad hade du tänkt med boendet i sverige o thailand? 🙂 <3
Hörde du lagt ner bloggen för några månader sen. Stort lycka till med allt ?
Var hörde du det
Ja, jag håller med Mia. Var har du hört/sett det, Petra?
Ja jag håller med Emily. Var har du hört det, Mia? **** (skrev fel i förra kommentaren)
Isåfall önskar jag mig att det låg ett inlägg här om att bloggen är nedlagd så man inte måste gå in här och undra hela tiden om det kommit nåt inlägg. 🙁
Har hon kunnat åka sedan dess? Det är ju helt bedrövligt hur coronan ställer till det!
Finaste älskade Foki,
Först och främst vill jag givetvis beklaga sorgen, må din morbror vila i frid. ♡
Och jag känner tyvärr till sorg väldigt väl… bägge mina farföräldrar är döda (de två var som mina föräldrar när jag var liten, de tog hand om mig och fanns där för mig när mina egna biologiska föräldrar inte kunde vara föräldrar) – min farfars bortgång tog väldigt hårt på mig, jag har inte varit mig lik ända sedan dagen jag fick veta att min farfar inte längre fanns kvar vid liv. Den sorgen är fortfarande extremt tuff att handskas med, jag kan inte hantera det än idag. Jag hoppas fortfarande att han ska dyka upp en dag, men samtidigt vet jag att det inte kommer hända. Och min farmor… jag saknar henne också. Min hund gick bort för lite mer än 1 år sen.. så sorg, jag vet hur det känns.
Jag beklagar verkligen, och hälsa din mamma så gott från mig!
Massa kärlek till dig, barnen, din sambo – till er alla. ❤️
Ska du inte blogga mer?
Snyft, varför skriver du inte mer?