Älskade cybervänner! ♥
Det var flera veckor sen vi hördes vid sist. Har det hänt något kul hos er? Hur mår ni? Vad gör ni?
Själv har vi bara myst en massa på hemmaplan, jag och barnen har haft många underbara dagar och stunder tillsammans. Hela hösten har varit fullt av skratt och glädje. Varje dag med barnen känns som en äventyr i sig. Sedan känner jag mig oerhört tacksam över möjligheten med att kunna vara hemma under barnens första år. Jag och barnen har fått många underbara kvalitetsstunder tillsammans. Att få se barnen växa upp och utvecklas på nära håll är det bästa som finns. Speciellt under den här åldern som barnen är i nu, de lär sig nya saker varje dag i raketens fart. Det är fantastiskt att jag får uppleva alla de viktigaste stunderna med dem. När jag återberättar saker för Bill om vad barnen har gjort på dagarna brukar han säga hur avundsjuk han känner sig, eftersom han vill också uppleva saker själv med barnen. Som föräldrar är dessa stunder oslagbara och extraordinära på något sätt, eftersom man blir så himla stolt. För någon vecka sen började Zelda använda orden som: – Du, jag, han och hon, på rätt sätt till exempel. När Zelda för första gången sa: –Mamma, DU leker här. Blev jag helt paff. När använder hon ordet ”DU” liksom?! Jag har bara hört henne säga mamma. Bara det lilla gjorde mig stolt. Så stolt att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Visst är det konstigt ändå?
Förövrigt trivs barnen på förskolan, ibland säger de inte ens hejdå när jag lämnar och bara springer in till kompisarna, de har bl.a. hunnit med minibio, Bamselopp, skapat och pysslat massor på förskolan. De älskar förskolan och tycker att det är superkul att vara där. Förskolan är verkligen en plats som de ser framemot att gå till varje dag och är så ivriga på morgnar på vägen till förskolan, jag blir lika ivrig själv av att se dem ivriga.
Vi har även hunnit fira Bill som fyllde år för någon vecka sen. Jag var hemma med barnen och pysslade inför kalaset medan Bill var på förskolan och målade staket med de andra föräldrarna på fixardagen. Bill blev jätteöverraskad när han kom hem och frågade hur jag hann sätta upp och fixat allting på några få timmar. Nedan kommer lite bilder från Bills lilla kalas som vi hade för honom här hemma. ↓
Sedan har vi min födelsedag som bara är runt hörnet. Jag kommer att fylla 29 år nu på lördag, bara ett år från 30!!! WHAT?! Varför känner jag en sån panik när jag håller på att närma mig 30 helt plötsligt? Jag tycker att det ska bli så himla kul att fylla 30, men känner mig helt panikslagen när jag tänker på det. Kan någon förklara detta fenomen för mig?
Tack för att ni läser, jag har egentligen mycket mer att berätta. Jag blir alltid lite extra pratglad när jag inte har pratat eller träffat en god vän på länge, men i det här fallet med er då. Jag vill dock inte att ni ska somna framför skärmen så vi måste höras igen jättesnart.
Ta hand om er älskade ni, och glöm inte att Coronan är fortfarande kvar, fortsätt att följa rekommendationerna och jag hoppas att ni får hålla er friska! Kramar från oss. ♥
Äntligen ett blogginlägg ??
Jag har hunnit flytta till Island!
Jobbar på förskola här borta och i januari så kommer Daniel ❤️? saknar honom så ? vi ska bo här i minst ett år har vi bestämt ??
Kram till hela familjen ?
Så glad att du blev glad av ett inlägg! Nu blir jag också glad! 😀
ÅH! GRATTIS till flytten! HALLÅ VILKET DRÖMLIV LEVER INTE DU?! Jobbar på förskolan, bor på en av världens vackraste platser och en söt Corgi på det dessutom!!!
Så glad att det går bra för dig, du förtjänar det bästa i livet. Tack för att du håller mig uppdaterad på hur du/ni har det. Jag vill gärna ha mer uppdateringar från er.
All kärlek till dig och goaste kramar från hela familjen! <3
Så fina alla är. ❤
Gratta Bill från mig och grattis till dig i förskott ? 29 år är bara siffror på ett papper. Ingen ålder alls. Du har hunnit göra mer än vad jag har gjort under min livstid och jag är 47 ? Ingen 50-års kris här inte. Men jag upplever att tiden rusar iväg. Har 20 år kvar i arbetslivet och har ingen aning om vad som ska hända i framtiden. Här går allt sakta framåt. Ska ha praktik 25% from nästa vecka. Sen ska det bli en massa utredningar om arbetsförmåga osv. Så det är dags att börja bråka med AF som inte ens vill ha kontakt med mig :p
Tyvärr drabbas även min familj av covid-19. Min älskade lillasyster blev sjuk och smittades av sin son som i sin tur smittades av personal på förskola/dagis. I hans fall började det med magknip och diarré. Han råkade spy på sin mamma. Men de blev lindrigt sjuka och blev snabbt friska. Tester togs som var positiva. Så mitt tips är… små barn får som vinterkräksjuka och det som kommer ut innehåller förmodligen massor av virus. Men man testar inte så små barn. De har tur som klarade sig så lindrigt. Ingen annan i familjen (vi övriga) har blivit sjuka.
Stay safe! ❤
Grattis till Bill och även i förskott till dig!
Joe fyllde också år för ett par veckor sedan så jag firade honom hemma. Jag fyller också år om ett par veckor, samma ålder som du! Känner dock inte någon panik för jag kände mig redan gammal när jag började få gråa hår för fem år sen.
Jag har inte gjort så jättemycket men vi har varit ute i skogen mycket och fotograferat galaxer. Har uppdaterat hela min kamerautrustning och helt enkelt ägnat mig åt hobbies.
Härligt att höra att ni har det bra! Kramar från oss!
Så fint du fixat! Och grattis till dig i förskott! Du behöver inte känna panik över att närma dig 30, det känns typ ingen skillnad mot att vara 29 eller 28 😉 Jag fyllde 30 i somras. Det känns bra! Eller det känns inte så himla mycket alls. Folk frågar ibland om jag har barn och det har jag inte, svarar att jag får väl snart börja fundera på det kanske, vi får se! Det är väl enda aspekten som gör att jag känner av 30-årsåldern lite grann. Dessutom har jag lovat mig själv att försöka att aldrig ha åldersnoja (ingen allvarlig iaf), för jag kommer aldrig mer vara yngre än jag är just nu (oavsett hur gammal jag är när jag tänker det). En dag kommer jag titta tillbaka och tänka att jag var så ung då. Så det är onödigt att lägga min energi på att panika över ålder, tänker jag. Alla åldrar är fantastiska på sina sätt. Och jag försöker tänka att jag är tacksam för varje gång jag får fylla år, för det finns/har funnits människor som hade gjort vad som helst för att få bli lika gammal som jag, men som inte fick det.
Och så vill jag säga tack Foki, för att du sprider sådan värme och alltid har gjort. Jag har följt dig i princip sen bloggstarten, och du har alltid varit någon som jag sett upp till pga att du utstrålar godhet. Jag har också fått mailsvar av dig någon gång för länge sen och ett litet brev i samband med att jag fick ditt shampoo och balsam hemskickat på prov, och du har alltid känts personlig och gullig och som att du ”ser” oss läsare. Så tack för det, och grattis igen i förskott! <3
Jag förstår hur du känner kring att fylla 30 år, jag fick uppleva det förra året haha 😀 men tänk, om mindre än 1 månad så blir jag 31 år, fattar inte ens de själv, känner mig som ”tjugo någonting” 😀 . Underbara barn ni har, så söta! Jag har tagit ut min P-stav för 2 dagar sedan, händer de så händer de 😉
Aaah, när födelsedagar närmar sig får man ju lite sådär inte panik eller ångest bara OMG jag fyller 30 i år! Redan fyllt min stora 30 år! Då, jag inte har någon släkt här så firades med min lilla familj! Och det är det som är guldstjärna i sig! Barnens pappa fyllde 40 år större OMG för honom, snacka om att han kanske är lite panik slagen hahaha. Men sen släpper det verkligen och man tänker inte på sina siffror. Bara jaha då är man 30 liksom … no biggie haha