Kära cybervänner, ♥
Hur mår ni? Jag mår bra, hela familjen mår bra! Vi är glada, friska och allt rullar på som ska. Bättre kan det inte bli!
Det går jättebra för barnen på förskolan och de stormtrivs verkligen, vilket är roligt att se. Det går nog bättre för barnen med deras nya vardag på förskolan än vad det gör för mig här hemma kan jag säga. När jag gjorde den officiella lämningen förra veckan kände jag mig helt tomt efteråt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, var jag skulle börja och det kändes allmänt konstigt att vara utan min familj. Första dagarna satt jag mest och stirrade in i väggen, ibland kunde jag gråta från ingenstans och vägrade plocka undan barnens leksaker som de hade röjt på morgonen innan de gick till förskolan. Jag bara räknade minutrarna tills jag kunde hämta hem barnen igen. Jag förstod inte riktigt vad som hände. Jag som hade sett framemot den här dagen, där båda barnen går på förskolan samtidigt, och längtat ihjäl mig efter det här ögonblicket! Det var liksom det enda som jag pratade om i flera månader. Men hur kunde jag känna mig så tomt? Jag är oerhört glad med samtidigt nedstämd? Ledsen? Ängslig? Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara känslan. Jag fattar nada, jag måste ha blivit knäppt! Tänkte jag för mig själv. Detta blev nog större omständighet för mig än vad jag hade räknat med. Är jag ensam om att känna så?! Eller är det normalt? Vad händer?!
Men nu är jag på banan igen! Trots att jag har skurit ner mycket saker i min vardag så ersätts de med andra aktiviteter istället. Känns som att jag har tusen saker att göra och det tar aldrig slut. Men jag ser så mycket framemot hösten och att få komma igång med MBA-studier ordentligt.
Bill har varit på campus sen två veckor tillbaka. Efter inskrivningen blev det insparkning. Sedan hade de intro-matten o.s.v som Bill ville så gärna vara med på. Skolstarten gick mindre bra för Bill när han fick sin elcykel bestulen förra veckan. Han hade parkerat den framför KTH campus (Kungliga tekniska högskolan). Bill blev jätteledsen över händelsen eftersom han har lagt ner jättemycket tid och omsorg på sin älskade cykel, han har meckat och uppgraderat den över tid. Det första Bill sa till mig var att det kändes jobbigt att vi inte kommer att kunna cykla tillsammans på ett tag. Det var liksom vår favvogrej att göra tillsammans så fort solen kikar fram. Jag sa till Bill att jag förstår varför han är ledsen, men jag är glad att det var bara en cykel och att ingenting har hänt honom. Vi har ju försäkringar som täcker sådana här händelser, även om det känns lite surt för stunden så kommer det att ordna sig. Det kunde ha vara värre och vi har varit med om något värre än det här om inte annat.
Det tog inte mer än en dag så var Bill glad igen, yey!
Det är jättekul att se hur Bill älskar skolan och sin nya vardag. Det är oslagbart när man får göra något som man verkligen tycker om. Jag blir alldeles varmt i hjärtat att av se Bill förväntansfull och hoppfull. Jag är glad att han beslutade sig plocka upp studierna igen. När man är s.k. ”gammal” eller hur man nu ska säga det (haha), så är det inte ett lätt beslut att sätta sig bakom skolbänken. Framförallt är det läskigt eftersom man har så många andra saker som man tror att man måste ta hänsyn till. Jag tycker verkligen att det är modigt av honom!
Vad har ni för planer under hösten kära vänner? Hur kommer resten av året att se ut för er?
Dunder-kramar till er alla från oss! ♥
I höst tar jag mitt pick och pack och flyttar till mitt älskade Island ❤️ sen kommer min sambo (och även fästman sen i mars) i januari. Vi ska bo där tillsammans i minst ett år ? så glad och förväntansfull!!!
WHAT?! På riktigt?! <3 GRATTIS TILL FÖRLOVNINGEN! Gud så mycket jag har missat <3
Önskar er all lycka och pussa hela familjen, speciellt till lilla corgi <3 Jag är lika förväntansfull för era skull. Tack för att du uppdaterade mig om läget! <3
Men åh vad trist att cykeln blev bestulen. Fattar inte vem som gör sånt ?
Eller hur! Så onödigt. Speciellt på en campus där studenter parkerar deras cyklar. De som har begränsad ekonomi dessutom. Men oavsett var det än är så är inte okej att stjäla!
Men tack gode gud för ditt detta inlägg! Jag var exakt som du, såg fram emot att min dotter skulle börja förskolan. Tre veckor sen hon började. Det har gått strålande!! För henne, men inte för mig. Känt mig tom, ledsen, nere och dagarna har känts så himla långa på arbetet. Trodde jag blivit knäpp. Jag hade ju sett fram emot det här. Så vad betyder denna plötsliga tomhet om??
Synd att vi båda känner/kände såhär, men jag är glad att vi är inte ensamma om att känna så! Tack för att du delade med dig av dina känslor, 🙂 <3
Kramar så mycket från oss!
Ni har ju alltid haft barnen hemma på dagarna så då tycker jag inte det är konstigt att det helt plötsligt känner dig tom utan dom!
Eller hur! Jag tror också det. I 2 1/2 år har jag alltid haft barnen vid min sida. När Zelda var på förskolan så är jag upptagen med Atari liksom. Helt plötsligt är det inte så något mer. ?
Min höst består av studier. Jag är över 30år gammal och tog beslutet att utbilda mig till tandsköterska så det kommer jag göra under hösten. Stor omställning när jag inte studerat sedan gymnasiet, men de kommer nog gå bra?
Heja heja!!! ?? Det kommer att gå så bra ska du se ??❤️ Önskar dig all lycka med studierna! Du är vrål grym!
Kramar
Vad härligt att Bill trivs med sina nya studier! Vilken linje läser han? 😀
Verkligen! Blir så glad för hans skull ?❤️?? Bill går design och produktframtagning.
Kramar så mycket från oss!
Minns när jag skulle leta efter skor till studenten, parkerade och låste cykeln och var borta i en kvart… kom tillbaka och den var stulen! Jag var så ledsen, jag ringde pappa som sa att det var okej och som tur var hade jag bussbiljett för att ta mig hem, annars hade jag nog fått gå hem i minst två timmar. ;-; Som tur var det min födelsedag dagen efter så pappa köpte en ny cykel till mig efter skolan! ;w;
Imorgon börjar jag speldesign och grafik, ska bli spännande! Första terminen hålls på distans, får se om det blir samma sak nästa termin eller om jag måste flytta. 🙂
Kul att höra att han trivs på KTH förresten, ibland saknar jag campusbyggnaderna och miljön där. :’)
Alltså, vem gör sån?! Det är så jobbigt när en sån sak händer. Men din pappa låter verkligen som världens goaste och snällaste. Vad många fina minnen du måste ha av honom. <3
JAG ÄR SÅ GLAD FÖR DIN SKULL! Speldesign och grafik låter verkligen som din grej. Har fortfarande din teckning kvar som du gjorde till mig! Du har verkligen talang för sånt. Biomedicin som du läste tidigare låter intressant men jag tror att det här blir ännu roligare för dig! Hehe <3
Var ligger skolan?
Kramar <3
Aah, pappa kunde vara riktigt snäll ibland… och ibland inte. ^^’
Nu har det gått två veckor och jag har superkul så jag hoppas att jag har hittat rätt. 😀 Campus ligger på Gotland så en dag får jag flytta till Visby! 🙂
Kram! ♥
Börjar mitt SISTA år i skolan sen är jag klar! Master i nationalekonomi blir det av mig :))
HEJA HEJA! Nationalekonomi?! Inte illa hörre du! Önskar dig lycka till med sista året, efter utbildningar har du massor med roliga utmaningar framför dig<3
Kramar <3
Jag har mitt planerade snitt på torsdag, så efter varit gravid hela pandemin så kommer äntligen vår bebis till oss 🙂 så denna höst/vinter blir magisk ❤️
Jag förstår att du måste ha varit orolig med att vara gravid under pandemin. Jag kan inte tänka mig hur det känns. Jag vet att man blir nojig och orolig för det minsta lilla när man är gravid, men en pandemi på det också? Bra jobbat Mia!
Nu när bebisen är här kommer det att bli magisk som du säger. Grattis finaste du!
Kramar till hela familjen från oss <3
Det beror nog på att du är van att barnen är med dig hela tiden. Samma känsla kommer när de små har blivit stora och flyttar till eget boende. Du har fina moders känslor för dina små. Så fint ❤
Tråkigt att Bill förlorade sin cykel. Man får aldrig ha något i fred numera.
I helgen träffar jag familjen. Känns magiskt. Jag ser dem så sällan. Passar på medan det går.
I höst… ja… arbetstränar fortfarande. Varit en del frånvaro då kroppen strejkar. Det kommer dröja lång tid innan jag kan jobba normalt igen. Målet är 50% i alla fall. Längtar bara efter ett riktigt jobb med lön så man slipper tänka så mycket. Räknar man fel på några hundra kr så blir månaden katastrof. Man saknar enkla grejer som att kunna hälsa på familjen. Så nu åker de till mig istället. Kul ? Studera kan jag inte göra då man inte får ta lån efter en viss ålder. Jag har 20 år kvar i arbetslivet och kan inte studera och skola om igen. Trist. Får hoppas på tur helt enkelt ?
Kram! ❤
Du har så rätt! Nu när du säger det! <3
Tack finaste Monica, du är alltid så himla snäll med mig. Blir så glad varje gång du skriver och kommenterar. Den här bloggen är inte komplett utan dig! Du är en av dem allra finaste cybervänner jag har.
Jag håller tummarna att det kommer att gå bra för dig. Jag hejar alltid på dig ska du veta. Försök att inte stressad upp dig, låt det ta sin tid. Du behöver tid. Glöm inte att vakna glad och var optimistisk. Var inställd på att bra saker ska hända. Unna dig det lilla i vardagen. Vi har mycket runt om oss att vara tacksamma över. Den Monica som jag har träffat på den lilla stunden vi hade tillsammans, kan jag känna att du är en stark kvinna med världens största hjärta. Din tid kommer också ska du se <3
Kärlek från mig och barnen,
Kramar <3
Dina ord värmer så i mitt hjärta. ❤❤❤ När man tittar in här fylls man alltid av glädje.
.kram!
Hoppas alltid på en uppdatering när man går in här.
Hehe, håller faktiskt på att skriva ett inlägg precis när du kommenterade. En uppdatering kommer strax! Barnen har varit sjuka under veckan som har varit så jag har haft fullt här hemma! 😀 <3
Tack för att du kikar in,
Kramar <3
Hej Foki! ♥
Var många år sedan jag kommenterade på din blogg nu (kikar in då och då), men jag undrar två saker 🙂
1. Det har varit knäpptyst om ditt företagsmärke Fokiwa!
Har det lagts ner eller är det på paus p.g.a barnen?
2. Ser du fortfarande på anime ibland eller läser manga?
Saknar när du ibland skrev om sådant och om japan ^^
förstår att man inte är samma person som man var för t.ex 10 år sedan, men bara nyfiken om de intressen fortfarande finns kvar!
Kramar
Erica, 27 år, Borås ♥