Första lämningen!

God kväll underbara cybervänner

Tredje inskolningsdagen är avklarad! Idag var det tänkt att jag skulle lämna barnen en stund vid förmiddagen sedan tillbaka till förskolan igen vid lunch eftersom jag ville säkerställa att Zelda äter ok. När jag skulle lämna fick jag höra att de har haft strömavbrott imorse och kocken kunde inte förbereda maten som var tänkt. De bestämde att barnen skulle få äta grillkorv ute på skolgården istället. -TOPPEN! Tänkte jag. Korv är ett av Zeldas säkra kort, jag kände mig säker på att hon kommer att äta och beslutade mig att prata ihop med pedagogerna lite snabbt att jag lämnar över barnen till dem för dagen och de får ringa mig om det skulle vara något. När jag berättade för barnen att jag skulle gå hoppade Zelda glatt upp på en av pedagogernas famn och sa: -Hejdå mamma! Hur kunde hon vara jätteglad trots att jag skulle gå?! Atari grät inte heller efter mig trots att han är oerhört mammig? VAH?! Hur är det ens möjligt!?

Inskolningsperioden med den här förskolan är under tre dagar. Första dagen är man i förskolan med barnen mellan 9 till 12, barnen fick göra sig bekanta med skolmiljö, leka, äta lunch på förskolan sedan hem. Andra dagen mellan 9 till 15, man är med barnen hela dagen. Tredje dagen från 9 till 15 och man provar att gå iväg en stund. Sedan ska man såklart vara tillgänglig under första veckan i fall det skulle vara något.

När jag gick tillbaka till förskolan vid 14:30 såg jag hur barnen satt så fina och lugna ute på lekplatsen medan de åt mellis. Gud så snälla och fina barn det är på denna förskola tänkte jag för mig själv. Mina barn blev såklart glada av att se mig men Atari satt kvar på sin plats och åt vidare på sin vattenmelon medan Zelda kom fram och gav mig en kram sedan gick hon iväg. När jag frågade Zelda om vi skulle gå hem svarade hon: -Nej, Leka Barbapapa. Hon kallar hennes förskola för ”Barbapapa skola”. Det var faktiskt första gången som Zelda säger att hon inte vill gå hem från förskolan. Efter idag kändes det som att mina barn har blivit stora helt plötsligt. Jag vet inte hur jag ska ta det. Jag fick lite blandade känslor att de inte grät efter mig eller saknade mig… haha.

Vi är glada att det går bra för Atari med. Men det visste vi redan innan han började. Vi kände verkligen att Atari var redo för förskolan. Atari föredrar att äta själv, han kan hantera bestick, dricka ur ett vanligt glas och gillar att leka kring andra barn. Vi tror att storasyster Zelda har haft stort inflytande på honom. Småsyskon brukar ju snappa upp saker efter storasyskon ganska snabbt. Dock kan vi inte säga detsamma om Zelda när hon var 14 månader gammal. Zelda fick börja på förskolan när hon var 19 månader och det kändes lagom för oss. Som föräldrar känner man sina barn bäst och vad man tror passar dem. Magkänslan slår aldrig fel när det kommer till föräldraskapet. Men barn är oftast anpassningsbara, men man vill ändå att övergången till deras nya vardag utan oss ska vara så smärtfri som möjligt. Annars blir det inte kul för någon av oss.

Nu börjar förskolelivet för mina små på riktigt och vi får hålla tummarna att det roliga håller i sig. Det är superkul att se och uppleva barnens glädje på det här sättet. Att de får utvecklas på egen hand och ha kul på vägen. 

God natt fina ni, nu ska jag gosa ner mig mellan mina barn i sängen. Vi hörs! 

2 kommentarer

  1. Så bra att allt gick toppen! Hoppas det håller i sig, haha. 🙂

  2. Underbart att det går bra för de små liven ❤ Än så länge inga bus… vänta bara 😂

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *