Jag övervägde om jag skulle skriva det här inlägget eller inte i dagar nu. För att jag vet hur arg och besviken jag kommer att bli, desto mer jag uttrycker mig verbalt eller på skrift om det här. Jag tar det så personligt och blir känslomässigt berörd av att bara prata om det.

Jag har grubblat mycket och har haft svårt att sova vissa nätter efter att jag har läst kvällsnyheter. Som nu till exempel. Klockan är snart två på natten, och jag behöver egentligen all sömn jag kan få.

Det är så himla tråkigt med allt som händer runtom världen just nu. Det har varit mycket tråkigheter på nyhetsflöden på sista tiden. Vi är mitt i en pandemi där dödsantalet fortfarande stiger. Barn som rånar varandra, folk som dödar, kvinnor som far illa och rasismen som fortfarande är en grej trots att man har bekämpat det i århundrade.

Ingen har nog missat händelsen med George Floyds som har fått hela världen att säga ifrån. Vi har hört om polisbrutalitet länge, det har funnits i sångtexterna som vi vuxit upp med och virala videor som visar orättvisor som sker mot de mörkhyade dagligen. Man har försökt att få rättvisa, man har försökt att bekämpa det på olika sätt men den här gången var droppen för många. Jag förstår att folk är trötta på det här nu. Jag känner mig mentalt matt av att bara tänka på det.

Det finns flera George Floyds där ute som inte har fått deras rättvisa. Vi vet hur poliser har tagit många oskyldiga liv där bedömningen görs utifrån hudfärg. Hur kunde man tillåta detta att pågå så länge? Om och om igen dessutom? Vad behöver världen göra för att det ska bli en ändring? Hur många demonstrationer måste man göra? Brist på god och förnuftigt ledarskap i USA just nu gör inte saken bättre. Jag känner mig ledsen. Otroligt ledsen på grund av maktlösheten som jag känner inom mig. Jag förstår varför folk är arga. De känner frustration av att få deras röst hörda. Det här är vad dem har försökt att säga länge, men ingen lyssnar.

Vissa kanske inte ens tänker på det här för att det tyckts ligga långt bort. Men jag tycker ändå att alla bör åtminstone reflektera. Även om man känner att man inte kan göra så mycket och känner sig maktlös åt saken. Oavsett hur många hashtaggar man gör på sina sociala medier kommer det inte att sluta där. Man måste själv reflektera och säg till att man först och främst har rätta värderingar.

Jag ogillar tanken av att mina barn kommer att växa upp i en sån här värld. Jag hoppas att saker och ting hinner ändras fram till dess de börjar uppfatta världen. Att allt det tråkiga som har hänt och händer just nu kommer att förbli historier som de kan läsa om i skolan. Jag önskar att våra nya generationer ska få ett bättre värld att leva i.

Det finns mycket som jag vill säga om orättvisorna i världen, men jag väljer att hålla det inom mig. Inte för att jag är obrydd men på grund av att jag blir bara besviken. Jag ensam kan inte göra mer än att se till att uppfostra mina barn till snälla människor med goda värderingar. Att de måste visa respekt gentemot andra medmänniskor, vara givmilda, ärliga, öppensinnade och har hjärta på rätt ställe. Jag vill markera och visa barnen vilka värderingar vi står för. Det är människans värderingar som har stor roll i hur samhället ser ut.