Älskade cybervänner, ♥

Jag och barnen har kommit till Lappland för snart 4 veckor sen. Vi ska stanna här tillsvidare. Det var oklart tidigare huruvida om jag skulle åka hit med barnen eller inte. När flygbolaget ändrade tid på våra biljetter i sista sekunden bestämde jag mig för att åka ändå. Efter en hel del funderingar och genomtänk planering hur vi kunde utföra resan utan att beröra andra. Det viktigaste för mig var att inte råka smitta någon om jag skulle bära på corona-viruset. Jag bedömde att resan hem till Lappland skulle vara ok men var som sagt nervös. Men det känns underbart att jag och min lilla familj har varit friska hela tiden, efter att Zelda fick stanna hemma från förskolan sen i början av Mars. Det har nog aldrig hänt att vi har hållit oss friska så här länge.

Som jag berättade tidigare satte vi oss i själva i karantän hemma två veckor innan resan. På flygplatsen var det i lite med folk och planet var halvtomt. När vi kom fram hade vi inga mänskliga kontakter med någon på veckor, förutom min familj som jag förövrigt inte kramades med förrän en vecka sen, haha. Enligt vår ordinarie plan skulle vi flyga till Stockholm imorgon. Men det är bäst att vi stannar här vi är.

Det är utan tvekan enklare och lättare att ha ”social distancing” här i Lappland. Vi har mil av skog som granne och brukar inte hälsa på folk i onödan när avståndet är lite längre här. Smittspridningen i glesbygden är inte på samma sätt som i städer eller tätare samhälle. Vi behöver inte vistas bland allmänna platser om inte vi vill, vi har ändå allt hemma och livsstilen här uppe kan i princip vara självförsörjande. Vi är lyckligt lottade att vi kan leva så här egentligen, under den här osäkra tiden.

Bill åkte upp två dagar efter oss men åkte tillbaka till Stockholm förra veckan då han har sina vårdtider. Han saknar barnen oerhört mycket men jag och barnen är tryggare här just nu. Sedan har jag fått jättemycket hjälp från familjen vilket har lett till att både min fysiska och mentala hälsa blivit mycket bättre. Min magproblem som jag sökte hjälp för under flera månaders tid har mirakulöst försvunnit. Tidigare har inga mediciner som min husläkare skrivit ut hjälpt. De tog blodprov på mig men kunde inte hitta något. Läkaren sa att mina prover såg hyfsat ok ut och berättade att många olika fysiska symtom som jag har och hade kan vara på grund av den mentala överbelastning och stress. Jag fick söka hjälp hos min psykolog igen för utredning. När man har hamnat som jag har gjort tidigare är man tydligen känsligare och kan tydligen hamna på samma spår igen sa läkaren.

Nu mår jag bättre, jag andas bättre, jag känner mig lugnare och tryggare. Jag behövde verkligen vara här. Min familj är världens bästa som stöttar och underlättar genom mina svåra tider. Jag är så himla tacksam.

Hoppas att ni har det bra, hoppas att ni har haft en underbar påsk. Jag vet att bloggen har fått stå still men jag har fått prioritera andra saker på sistone. När jag kom hit kopplade jag även ner allt i två veckor för återhämtning. Om det inte är barnens eller familjens hälsa så är det min egen hälsa som jag måste tänka på. Önskar att problem kan försvinna över dan, men det kan ju ta sin lilla tid innan man hittar tillbaka. Det vet många av er säkert om.

Var rädda om er älskade ni,
Kärlek och gosiga kramar från mig och barnen från norr! ♥