Älskade cybervänner, ♥

Jag vet inte vad jag ska säga, vad mycket kärlek ni har lämnat här. Mina tårar rann ner för kinderna när jag läste genom era kommentarer. Jag tycker inte att jag förtjänar allt det ni säger, men jag tackar ödmjukaste. Som andra mammor, gör jag så gott jag kan. Tack tack tack, miljoner tack för all kärlek ni har gett oss. Jag förstår inte hur ni kan vara så underbara. Internet kan vara en sån vacker plats, åtminstone här. Men det är ni som gör den bra. Tack för att ni väljer att kika in här, tack för att ni är mina cybervänner. Jag är evig tacksam över er.

Det har varit lugnare dagar här hemma på sista tiden. Förra veckan var vi på kontroll och vägde Zelda innan läkarebesöket, hon hade gått upp 1 kg på tre veckor. Vilket var fantastiskt. Nu kommer inte vi att göra fler läkarkontroller för att det har gått så bra, Zelda mår prima och är glad i övrigt. Puuuh, vilken lättnad. Nu kan jag andas ut lite, jag har varit så stressad över situationen. Jag ska inte ljuga för er nu, men jag känner mig jättetrött och mör både mentalt och fysiskt efter allt som har varit under vintern.

Barnen blev dock lite förkylda nu under veckan men det är ganska mild i jämförelse från hur det har varit. Så det är ok. Jag har varit hemma själv med barnen på dagarna men idag kom svärmor över med kakor, morotskakor och mat. Sen gick hon ut på en promenad med barnen. I skrivande stund sitter jag och njuter av tystheten i ensamheten här hemma. Att det här kan kännas så underbart!

Nu hoppas jag att få komma tillbaka lite och kan göra saker för mig själv också. Jag ska försöka vila så mycket jag kan på de lugna dagarna. Jag ser framemot våren, det känns som att allt kan vända till det bättre då.

Tack igen för omtanken och all denna kärlek som ni har gett oss.
Dunderkramar till er alla, ni är hands down världens bästa! ♥