Förra månaden lärde Atari sig att krypa ordentligt. Efter det har han krupit runt här hemma non-stop. Förutom det kom han på hur han kan ta sig upp på fötterna själv med hjälp av att klänga på möbler. Vi måste alltid ha Atari under uppsikt numera, så att han inte gör illa sig för mycket när han utforskar sin motorik. Atari är orädd och testar verkligen sina gränser på hur mycket han kan och orkar. Han klättrar, han klänger och provar om olika föremål och möbler här hemma är stabila nog för honom att klättra på. Nu börjar ”göra illa sig” perioden komma igång för Atari. Jag kommer ihåg hur läskigt och jobbigt den här perioden var med Zelda. Men känner mig lite coolare nu, det är inte hela världen att barnen ramlar lite, så länge de inte gör illa sig ordentligt. Men det hör liksom till när de tränar på motoriken och utforskar sina förmågor.
Vi visar och lär Atari på hur han kan klättra eller gå ner från möblerna på ett säkert sätt istället för att säga nej eller lyfta bort honom. Det kommer att finnas tillfällen när vi tittar bort en sekund och det är vad som krävs för en olycka att hända om han inte kan behärska sin motorik ordentligt. Från när Zelda var cirka 10 månader gammal lärde vi henne att klättra upp och ner från sängen själv. Vilken stor lättnad vi kände eftersom Zelda hade ramlat ner från sängen tidigare. När Zelda kunde gå upp och ner från sängen själv blev det inga olyckor något mer.

Något som får mitt hjärta att smälta varje gång på dagarna här hemma är när Atari klappar sina händer till musiken eller när han vill visa sitt nöje och glädje. Det tog mig säkert en vecka innan jag förstod att Atari började klappa händerna med flit från när han gjorde det första gången. Tidigare kunde han klappa händerna genom att härma oss bara, så det var lite oklart om det var med mening eller inte. Det ögonblicket som jag sjöng för honom och han började klappa händerna från ingenstans och skrattade förstod jag direkt att han hade lärt sig det.

Ibland vill jag bara stanna tiden för att det går så fort himla fort för Atari. Från ett litet spädbarn till en annan version av Zelda på en sån kort tid. Han leker, utforskar, pratar, skrattar och kan göra så mycket för att vara så liten. Men samtidigt är jag glad att han har utvecklats fort på ett och annat sätt. Det är utan tvekan lite lättare när lillebror också är självständig. ♥

Även om jag ibland uppdaterar Ataris månads-update någon vecka sent så är jag jättenoga med att ta månadsbilden på dagen! Eftersom Atari växer så himla fort. Om vi skulle t.ex vänta med att ta månadsbilden 1 vecka efter månadsdagen kan han möjligen hinna växa till sig. Första 12 månader växer bebisar i raketens fart!