Finaste ni, ♥

Som ni läste från tidigare inlägg eller Instagram fick våra barn rs-virus under julledigheten. Vi har haft fullt upp med att ta hand om två jättesjuka barn här hemma. Vi hade barnen i famnen skumpande fram och tillbaka dag och natt. Tack och lov mår de lite bättre nu och äter bra. Men de är snoriga, hostiga och täppta i näsan fortfarande. Speciellt Atari, som har svårt med andningen på nätterna än. Men de leker på dagarna och är pigga båda två.

Jag åkte in med Atari till närakuten söndag den 22:a december. Han var förkyld en vecka innan som såg ut att bli bättre men sen blev han tvärsjuk. Vi hörde hur han kämpade med andningen. Han hade orimliga mängder av snor och slem i halsen. Varje gång han hostade blev det slembubblor och spydde ut slem gång på gång, …stackars liten. Atari hade hög feber och kändes varm hela tiden. Han hade svårt att äta och kunde inte svälja ner maten p.g.a. slem i halsen. När jag ammande honom kunde han inte andas heller. Den dagen vi åkte in hade han inte ätit någonting i princip, han var jätteslö. Vi fick panik och var så oroliga.

På vägen till närakuten var jag rädd att vi skulle få vänta i flera timmar och inte får det hjälp vi behövde. För att det blev så för mig sist när jag sökte vård där. Hade så ont i magen av tanken. Men när vi kom fram till var det ganska lugnt, som tur var. Atari hade hög feber och låg syresättning så han fick träffa läkaren ganska fort. Efter att läkaren lyssnade på hans lungor, gav honom medicin att inhalerar blev det inte bättre. Läkare sa då att han misstänkte att Atari kan ha RS och skickade en remiss till barnsjukhuset på SÖS. Mitt hjärta bultade, jag fick en stor klump i magen och började tänka på historien som Bill berättade om hur hans kusins bebis dog av rs-viruset när bebisen var 7 månader gammal. Samt alla möjliga skräckhistorier som jag fick höra om rs-viruset tidigare. Efter beskedet gick jag och satte mig i korridoren för att smälta in allt. Mina tårar rann av rädsla. Sedan tog jag ett djupt andetag och ringde Bill. Jag åkte hem först för att packa om skötväskan. Läkaren på närakuten sa att vi kanske kommer att behöva stanna kvar på sjukhuset över natten.

Bill stannade hemma med Zelda som också var jättesjuk. Svärmor körde oss och följde med till barnsjukhuset. Vi fick gå till akutmottagningen där också. Åh, vad jobbigt det var att se sjuka och ledsna barn i väntrummet. Efter en stund kom en sköterska in och sa att väntetiden är minst 8 timmar, klockan var då 7 eller 8 på kvällen. Hon tyckte att om man kan, bör man åka hem med barnen och sova istället. En pappa i väntrummet blev rasande, han sa något otrevligt och rusade ut från väntrummet. Vi satt kvar för att vi hade remiss. När vi skrev in oss hade Atari fortfarande feber och ännu lägre syresättning. Vi behövde inte vänta så länge innan läkaren kom. De gav honom febernedsättande och efter ett tag började Atari piggna till. I samband med att Atari fick hjälp med andningen genom någon form av inhalator maskin fick han bra syresättning efteråt. När jag såg hur Atari mådde bättre kunde jag inte låta bli att le hela tiden. Jag blev så överlycklig. Atari skrattade som ett tok och lekte med sin farmor, medan andra sjuka barn grät och skrek högt att vi hörde in till rummet. Efter ett tag fick vi åka hem från sjukhuset. Vi fick låna hem en inhalator maskin. Den hjälpte verkligen!

Dock hände det något märkligt när vi var där. De började inte med att ta slemprov på Atari om han skulle ha rs-virus eller inte när vi kom. Trots att vi fick en remiss som stod ”misstänkt rs”. Det var min svärmor som frågade läkaren om inte de skulle göra det. De svarade först att det är för tidig för säsongen därför tyckte de inte att man skulle göra provet. Men de gjorde det ändå efter att min svärmor sa om det. Provsvaret visade att Atari var rs-positivt såklart. Vilken tur att svärmor var där, jag var så inne i Atari att jag själv glömde bort det. Hur som haver, tur att vi åkte in i tid och fick hjälp. Att det inte ha blivit värre än så. Usch, jag önskar att inga bebisar eller småbarn ska behöva gå genom det här hemska viruset. Det var så otäckt och jobbigt för mig.

Atari kunde sova på nätterna och andades bättre med inhalator maskinen som var igång stup i kvarten här hemma. Zelda fick också använda maskinen och blev bättre hon med. Zelda som smittade Atari var rs som en stor förkylning för henne. Hon hade också mycket snor och slem, feber i dagar. Men Zelda är lite större och klarade sig bättre.
Vilken tur det var att jag inte var sjuk när barnen var som sjukast. Då hade jag precis repat mig från den förra förkylningen men nu sitter jag här och är förkyld igen.

När jullovet är över och barnen är helt friska kommer Zelda att gå tillbaka till förskolan. Så vi lär hålla på att bli sjuka fram och tillbaka ett tag till, haha. Det är ganska vanligt under de första månaderna av förskolan tydligen. Det är på både gott och ont.

Ni som precis har fått en vinterbebis, var försiktiga vid den här perioden. Ta hand om er själva.  ♥