Häromdan sa Zelda ”mommo” för första gången. Min mamma blev så himla glad att hon grät när Zelda pekade på henne och sa: –Mommo. Jag och min familj ringer videosamtal till varandra varje dag. Trots att de bor långt bort har de fått se och följa med barnens utveckling genom telefonen. Många gånger har vi till och med fått uppleva ”första gånger” sakerna med barnen tillsammans, live genom telefonen. Zelda tjuter alltid av glädje när hon ser Fay, mamma eller pappa. Vilket kalas det blir varje gång. Zelda dansar framför telefonen, visar hennes leksaker, hon skrattar och har så mycket att berätta till hennes lilla familj i Lappland.
Åh, vad jag saknar min fina familj. Fay var faktiskt här för två veckor sen. Det var supermysigt. Jag sa till Fay hur mycket jag saknar dem och längtar ”hem”. Speciellt de dagarna jag kände mig extra trött. Hur trevligt det skulle vara att få bo nära min familj. Tänk om man ändå kunde med några minuter vara i min familjs famn på de dagarna som känns lite jobbigare. Den här perioden av mitt liv är så speciell. Med barnen och allt, hur de växer så snabbt. Jag vill dela den här livsglädjen med min familj på nära håll. De känslorna jag hade som barn där jag växte upp vill jag också att mina ska känna. Jag vill att barnen ska befinna sig i min tryggaste plats i världen.
Nåja, livet kan vara klurigt ibland. Det som finns i tankarna och hjärtat funkar inte i praktiken alla gånger. Jag är såklart lycklig här också, man gör det man vill till. Ibland längtar man efter sin familj bara, så är det. ♥
Bill har varit utbränd och du har ”hemlängtan”, kan det inte vara läge att överväga en flytt ändå? Tror det skulle kunna vara en positiv förändring för er båda, även om jag vet att du sagt att Bill inte vill för att han typ inte känner någon där. Kan ändå vara värt att fundera på? ❤️
(Vill även tillägga att jag också skulle bli utbränd om jag bodde i Stockholm, tempot där är ju lite annat än i Norrland. Samt att om man har varit utbränd kan det vara bra att bryta det dåliga mönstret och göra en markant förändring i sitt liv).
Jag bodde i Sthlm med min man och vi fick också två barn tätt, och det bästa beslutet var att flytta ut på landet tillbaka till min hemby. Så skönt att ha mina föräldrar nära. Visst saknar vi storstan, men det vi vunnit på att ha det sociala skyddsnätet nära har räddat våra psyken något enormt. Nu driver jag mitt eget företag som går väldigt bra för att vara i en liten by, och gubben skolar om sig för att få jobb på en av de större industrierna här. Jag är så lycklig för att mina barn får en nära relation till sina morföräldrar, kusiner, mostrar etc.
(Ps. Och vi har alltid sagt att om vi verkligen börjar sakna Stockholm något alldeles förfärligt så får vi väl ta och flytta tillbaka då när barnen har blivit över 18. Ingenting är hugget i sten:))
Bor också en bit bort från min familj och det är alltid jobbigt när saknaden kommer. I år har jag varit i Stockholm en gång. Skövde och Halmstad ingen gång alls. Men de flesta har hälsat på mig istället. Normalt åker jag ofta men det går inte nu.
Kram! ❤
Zelda e så söt. Tänk vad duktig hon e. Tack för man får ta del av det ❤
Zelda har så fina ögon!
Åh jag förstår dig precis❤️ Vi bor i Göteborg och min familj i Sörmland. Även om vi trivs här så är det vissa gånger jag bara hade velat åka till mamma/syster/bästa vän på en fika/umgås utan krav. Vi har farmor här men där uppe är det kusiner till vår dotter och min familj. Vi kommer förmodligen flytta och ta över mina föräldrars hus om några år, så det känns ändå bra.
Men i vissa perioder önskar en verkligen att det var kortare avstånd. Det tog flera år innan min sambo kunde tänka sig att flytta upp, det var först när vi fick barn han kände att det kunde vara värt. Han kommer bra överens med min kompis sambo och sen skaffar han säkert nya vänner. Tänker i fall ni har funderat på att flytta så löser det ju sig. Hoppas det känns bättre snart ?
Hon har kanske sagt Yai innan! Min dotter är Yai-tokig.