Något som är extra magisk med barn är att de uppskattar det minsta lilla i vardagen. Man lär sig att uppskatta livet ännu mer från dem genom att uppleva saker med deras ögon. Småbarn är inte materialistiska eller har höga krav på hur livet ska vara förutom mat i magen, kärlek och lite lek.

För två veckor sen fick Zelda plaska i vattenpölar för första gången. Hon har alltid varit intresserad av dem men vi har inte kunnat låta henne hoppa i eller plaska hur som helst. När vi såg hur Zelda gärna vill leka med vattenpölarna skaffade vi vattentåliga kläder till henne. Efter nästa regn kom klädde vi på Zelda och gick ut med henne. Det första hon gjorde när vi öppnade porten var att springa raka vägen till vattenpölarna direkt. Vilka enorma glädjen vattenpölarna gav henne och vi var på vattenpölar-jakt under hela den eftermiddagen. Zelda fick plaska loss. Hon var så himla nöjd och glad. Sen dess har vi varit ute med Zelda efter varje regn.

Tänkt om man själv skulle tycka att något så enkel som vattenpölar skulle vara kul? Jag kan erkänna att jag älskar att gå på frusna vattenpölar fortfarande, haha. Så fort jag ser en kan jag inte låta bli i smyg trampa sönder isfläckarna. Det är något nostalgisk med det sprakande ljudet och den pirrande känslan kroppen som man hade när man var barn, haha.