Första dagarna hemma med Zelda & Atari

Tack snälla älskade ni för alla varma grattis och kärlek som ni har lämnat här till oss under de senaste dagarna. Vilka snälla cybermostar mina barn har. Ni är så himla underbara, vad vi är lyckligt lottade som har er. 

Nu är det exakt en vecka sen som lilla Atari kom till världen. Han har varit hemma i ett par dagar nu och det har gått hur bra som helst! Över förväntan! Vi hade trott att det skulle bli extra jobb med barnen första veckan med de nya förändringarna.
Zelda har inte alls visat någon form av missnöje över att hon har fått en lillebror. Hon tittar och är nyfiken på Atari men går inte på honom för mycket heller. Zelda får lika mycket uppmärksamhet ändå och känner förmodligen ingen skillnad. Jag och Bill har våra rutiner med Zelda precis som innan. Allt flyter på som vanligt, inga stora förändringar har skett förutom att vi har blivit fler i familjen. Kan också hända att Zelda är så pass liten att hon inte bryr sig? Hon glömmer säkert bort att vi precis har fått en till familjemedlem och tror att Atari alltid har funnits här. Jag vet inte. Vad tror ni? 

Sen har vi enormt mycket tur att Atari är en mega-lätt bebis. Han känner säkert på sig att mamma behöver mjukstart nu i början. Jag tror att barn har ett sjätte sinne eller något. Varje gång man mår lite sämre brukar de vara så himla lugna och snälla, de ger oss space och andrum på något sätt.

Första natten hemma upptäckte jag dock att det var lite krångligt att kliva upp och ner från sängen för att den är hög. Vi fick bädda ut bäddsoffan mitt i natten. Jag har sovit med Atari i soffan fram till igår kväll och tagit alla nätter hittills för att jag ammar och låter Bill sova ut hela natten så att han ska orka ta Zelda på morgnar. Atari skriker ingenting på nätterna och väcker ingen heller vilket är skönt!

Åh, jag får tårar i ögonen varje gång jag tittar på våra barn. Att vi har lyckats skapa så fina och vackra barn. De är verkligen kopior av oss och vi kommer alltid att ha dem livet ut. Se dem växa upp, bli stora och fina människor. Alla föräldrar känner säkert såhär för deras barn. Det är något alldeles unikt och underbart att få vara föräldrar. 

Bill:Älskling titta in i kameran, jag ska ta en söt bild på er.
Jag: -Vänta, jag ska låtsas sova så att det passar in i temat. 

Hahahaha, man är bara ”too much” ibland! 😉

5 kommentarer

  1. Men åååååh vilka sötnosar. Helt underbara ❤

    Det kommer bli enklare för Zelda eftersom lillebrorsan kom så tätt intill. Eftersom ni dessutom lyckas hålla rutinerna så blir det bra. Jag antar att jag får äta upp de där jag skrev om några år när de bråkar med varandra 😂

    Är så glad att jag har en cyberfamilj. Betyder mycket för mig. ❤

    Kram allihop ❤

  2. Va fina dem är! Och världen vore bra mycket bättre om alla barn hade föräldrar som er, men tyvärr är det ju inte så! Men känner också för mina barn som du beskriver, det är det bästa ”jobbet” man kan ha – att ta hand om dem och få följa deras liv 🙂 Stort grattis!

  3. Åh finaste familjen ♥️♥️♥️

  4. hahaha asså gud va söta😍❤ grattis så mycket till familjen och wow vilken tuff resa du haft! helt sjukt vad kvinnokroppen klarar av, så bra jobbat❣❣

  5. Gud vad gulligt. Jättefint.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *