Tankar kring att få barnen så tätt?

Fick en fråga om hur jag tänker kring att få barnen så tätt. Personligen ser jag ingenting märkvärdigt med att få barn nära inpå varandra. Vi vet att det kommer att bli dubbelt så mycket jobb men samtidigt dubbelt så kul och det är verkligen en gåva för oss att vi fick ett till barn såsom vi har önskat! 

Zelda och Atari kommer att bli pseudotvillingar, det är när barnen blir mindre än 18 månader från varandra. På internet ”varnar” de hur kämpigt det kan vara med att ha pseudotvillingar. Psykologen säger att pseudotvillingar har den mest komplicerade syskonrelationen eftersom det äldre syskonet blir utkonkurrerat av den nya bebisen och andra saker till. Jag har läst många olika artiklar kring pseudotvilling, allt det negativa som jag läste om var precis den relationen som jag och lillasyster hade när vi var små. Vi är ändå 3 år från varandra! Vi tävlade om vem som var bäst, störst, starkast, vi slogs, vi bits, vi bråkade, jag gick och tänkte för mig själv i flera år att jag hade varit lyckligare om jag skulle vara ensambarn. Men allt detta gick över när jag flyttade hemifrån vid 15/16 årsålder, haha.
Idag älskar vi varandra mer än allt och är supertajta. Min lillasyster är min andra halva, jag kan inte tänka mig att leva utan henne. Hon kan få min njure, min lunga och jag skulle kunna ta en kula (eller flera) för henne.
Allt som skrivs om pseudotvillingar ser jag mer som en vanlig syskonrelation om man nu inte är jättemånga år från varandra. I slutet av varje artikel skriver de även att det som skrivs behöver nödvändigtvis inte stämma på alla pseudotvillingar för att barn är som sagt olika. Man kan såklart ta in information som sägs men behöver inte känna stress i onödan. Det kommer att gå bra, så länge vi ger båda barnen lika mycket uppmärksamhet och kärlek. Man ska nog inte överanalysera för mycket, utan gå efter sina föräldrainstinkter. Om det blir problem kan man ta det som kommer, varför oroa sig nu?

Jag och Bill är båda första barnet. Vi brukar ha våra interna skämt om hur det är med att ha småsyskon. Vi har fått ta alla konsekvenser och ansvar när vi växte upp. Själv har jag känt att det har varit massvis tillfällen där jag känner orättvisor bara för att jag är storasyster. Även om vi båda gjorde hyss så var det alltid jag som fick ta konsekvensen. Jag fick alltid offra mig för lillasyster, t.ex. när det är en godisbit kvar så är det alltid lillasyster som får ta. Det är inte hela världen när jag tänker efter nu i vuxenålder, men som barn var jag extremt ledsen inombords många gånger. Varför kunde vi inte dela lika istället?
Något som jag tyckte var extra jobbigt under min uppväxt ska jag inte upprepa med mina barn. Jag säger inte att mina föräldrar har gjort fel, de gick efter det dem tror är rätt och alla föräldrar har olika teknik när det gäller uppfostran. Jag har blivit till den jag är p.g.a. dem.
Jag kommer att behandla Zelda och Atari lika. Jag kommer att ge båda barnen lika mycket uppmärksamhet & kärlek. De kommer att ha sina olikheter och vi måste lyfta fram det hos dem. De ska få känna sig likvärdiga och friheten att utforska deras intressen själva. 

Det här med extra jobb att ha två småbarn samtidigt, vi är förberedda på det. Zelda är snart blöjfri när som helst (hon går på pottan). Om det skulle vara extra kämpigt under min återhämtningstid är vi inte rädda för att ta hjälp utifrån. Det kommer att gå super!

Jag måste kanske göra ett till inlägg i framtiden om hur det har funkat med barnen, hehe. Nu ser vi bara många fördelar, att barnen blir jämgamla, de kan leka med varandra, gå på förskolan/skolan samtidigt och alltid har varandra nära. Vilken trygghet det är för dem och vad praktiskt det är för oss när de blir lite äldre.

Har någon av er egna erfarenheter av pseudotvillingar? Berätta! 

24 kommentarer

  1. Jag tror att alla åldersskillnader har för- och nackdelar. Era barn kommer inte minnas ett liv utan varandra, min äldsta minns klart och tydligt livet innan syskonen.
    Oavsett lär de inte veta mer än det de själva kommer uppleva så de kommer inte kunna jämföra med något ändå. Allt bra helt enkelt 🙂

    Hur uttalas Atari?

  2. Hej!
    Jag har pseudotvillingar och hade tyvärr väldigt jobbigt under den första tiden. Stressad och förlossningsdeprition så fick jag knappt vardagen att gå runt men jag lyckades ta mig igenom det tack vare min familj och fästman. Nu nästan 4 år senare så är dom som vilka syskon som helst, bråkar, leker, retar och slåss. Om jag kunde resa tillbaka i tiden och göra om, skulle jag nog det för jag missade bebistiden med den andra för att den första krävde så mycket tid av mig och tack vare all stress så fick jag inte igång amningen heller. Tyvärr så har vi alla inte samma tur ni har det att båda föräldrarna är hemma. Men du går in i detta med en positiv inställning så det ska nog gå hur bra som helst. 😊

  3. Jag är äldst av mina syskon å känner igen mig i de du skriver. Mycket ansvar å få massor av skit. 3 av mina syskon e pseudo trillingar. De var tighta redan från start å hade alltid bus på g. Speciellt gillade de att reta upp mig. Min yngsta syster fick mest uppmärksamhet å den som klarat sig bäst av oss med utbildning å arbetsliv. Som vuxna e vi tighta alla 5 å pratar så ofta vi kan.

  4. Jag och min yngre bror är typ två månader från att vara pseudotvillingar eller något. Något år lyckades vi till och med hamna i samma klass i grundskolan. Tycker inte det har varit något problem direkt. Man lekte ju mycket mer med varandra då man var så nära i ålder.

  5. Jag är pseudotvilling x 2. 17 månader mellan mig och äldre bror, 15 månader mellan mig och yngre syster.

    Jag har även fler syskon som är äldre. Min mamma har sagt att det var lättare att ha oss tre – vi var alltid tillsammans – lättare att underhålla och bara låta följa med henne i vardagen. Min mamma upplevde det jobbigare med sitt första och andra barn, mellan dem skiljer det 6 år och sedan ytterligare 7 år tills jag kom.

    Jag och min bror har slagits mycket, men bara i perioder. (Alltså som barn) vår mamma lät oss i princip hantera konflikterna på egen hand, la sig aldrig i bråk mellan oss – men läxade såklart upp oss när vi var otacksamma eller otrevliga.

    Vi är alla tre idag bästa vänner och totalt sammanväxta. Umgås alltid tillsammans med varandra och våra vänner. Vågar berätta allt, gråta, vara arga, glada. Bäst av allt är att vi förstår hur de andra mår utan att man behöver säga så mycket alls.

    1. Vilken toppenmamma du hade, hon gjorde helt rätt och höll på så sätt ihop er barn.

  6. Mellan mina två äldsta döttrar skiljer det 13månader. Något som aldrig jag aldrig upplevt som besvärligt. Rest mkt själv med både tåg och flyg när dom varit små. Fått många frågor och beröm om det. Men jag tycker inte att man ska berömma någon förälder om att man kan resa själv med dom,jag tycker det ingår i uppgiften som förälder. En självklarhet att man kan göra saker själv om ens partner jobbar el är borta. Jag ser dom som en ”assesoarer”. Haha. Jag måste ha med barna samma som jag måste ha med en resväska. 😊 Lite enkelt förklarat. Lillasyster är väldigt beskyddande och givmild mot storasyster. Tar alltid på sig skulden även om det är storasyster som gjort fel. I dagsläget är dom 6,7. Lillasyster har åkt iväg till mormor men insåg igår att hon skulle vara ensam i helgen. Hon brister ut i storgråt till sin syster ”hur ska jag klara mig utan dig,du är mitt liv”.

    1. Vad skönt för dig att det funkar så bra att resa med dina barn! Men jag tror att man behöver vara ödmjuk inför att barn är olika. Dina barn kanske har personligheter som gör att de är följsamma. För andra kan det vara en total mardröm att försöka resa själv med två barn och det har inte att göra med att barnen är ouppfostrade eller att man inte tycker att det ”ingår i uppgiften som förälder”.

  7. Jag och min syster är pseudotvillingar! Vi har alltid stått varandra otroligt nära. När vi var små lekte vi hela tiden med varandra och ville alltid att våra kompisar skulle följa med hem till oss så alla kunde vara tillsammans. Självklart har vi haft en del bråk precis som alla syskon men tror verkligen inte att det har varit mer än andra (snarare mindre).

    Jag är väldigt tacksam för att fått haft, och fortfarande har, ett syskon som är så nära mig själv i ålder. Tror verkligen bara att det är positivt!

    Sen förstår jag självklart att det kan vara tufft ur förälderns perspektiv under småbarnsåren. Men har följt din blogg länge, både du och Bill verkar som fantastiska föräldrar tror ni kommer fixa detta utan problem! ❤

  8. Min bror är 11 månader äldre än mig och vi har då inte haft några problem då vi växte upp. Vi var väldigt duktiga på att dela lika och vi leker ofta med varann. Jag kan faktiskt inte komma ihåg nån gång då vi har slagits eller bråkat. Personligen tror jag att de har med uppfostran att göra, så länge man lär sina barn vad som är rätt och fel och ger dem samma kärlek och uppmärksamhet så tror jag inte att det ska vara några problem!

  9. Ledsen över att behöva skriva detta men det är 14 månader emellan mig och min syster och jag är orsaken till att min syster (hon är den äldre) aldrig har känt sig älskad. Idag har vi ingen relation över huvud taget och då är våra barn jämngamla (24, 25 och 26 år alla tjejer.
    Men jag kan inte bara skylla på åldersskillnaden utan mycket beror i vårat fall på vad våra föräldrar gjort och hur dom har spelat ut oss emot varandra. Ja och mycket annat som dom gjort och ställt till det med.
    Så ge era älskade bar tid och kärlek så kommer ni att få två eller senare fler harmoniska barn som vet att dom blir sedda och älskade.
    Ni kommer att lyckas alleles utmärkt fast era barn kommer tätt. Tvivla inte en sekund på det. Ni har gjort helt rätt för er som familj .

  10. Jag har pseudotvillingar, 15 månader i mellan. Och jag ska inte försköna livet med två krabaten så tätt. Första tiden var HEMSK. stod många gånger och grät och funderade på hur det blev såhär 😅. Min äldsta är förhållandevis ”lätt” han sov hela nötter från 3 månader och var nöjd. Sedan kom viljestarka lillasyster som under tre veckor skrek konstant från 18.00 till 23.00 varje kväll. Hade headset i öronen och gungade henne frenetiskt i bilbarnstolen för att hon skulle vara tyst. Samtidigt som jag skulle lägga den stora.. 😏. Men det går. Allt går förutom barn som kryper, som man brukar säga.

    Det som också var är att min stora pojke på 15 månader inte alls var så impad av att få ett syskon. Han förstod inte alls och gick inte alls att inkludera i gravdidet eller efter. Han puttade bort henne och mig. Lillasyster fick inte, på allvar nu – sitta bredvid honom utan det var jag eller pappan som fick sitta bredvid, sedan lillasyster. Men han var aldrig elak och gjorde dumma saker utan han markerade bara att han inte accepterade henne. Det tog sex månader innan han tyckte hon var okej…

    Idag är dem snart 4 respektive snart 3 år. Och trotts allt negativa jag skrivit ovan så är det det bästa vi gjort!! Dem har alltid varandra. Varje morgon så måste dem kolla till varandra, väcka och ge morgon pussen. Deras kärlek till varandra är så otroligt otroligt stark. Men såklart så bråkar dem också men alltid slit i början är så här idag helt klart värt det. Vi fick en liten hint för ett tag sedan när vi var på badhuset i barndelen och dem kunde leka själv och sköta allt sådant själv utan oss utan vi kunde sitta bredvid i vattnet och bara ha koll, hålla handen och vara lyckliga. Det var ett stort ögonblick faktiskt. 💜

    Våra två ska faktiskt också få ett syskon i sommar (så knäpp är vi😂) många tycker vi är modiga som vill ha tätt igen.. Vi ser dock inte hur det kan vara tätt det kommer skilja tre år mellan yngsta och bebis. Rena semestern 😂💜

    Tips på vägen: allt som kan planerad i förväg när bebis har kommit planera. Allt handlar om planering. Ha lunchen färdig dagen innan. Packa skötväskan, lägg fram kläder, kan du göra frukost dagen innan gör det. Allt som går att fixa i ordning blir din vinst till morgondagen! Och våga be om hjälp när det blir jobbigt! För du kommer inte få samma vila som med ett barn, för du har ett till att tillgodose. Våga säga till vänner och familj att du kanske behöver hjälp. En utvilad mamma är en glad mamma 💜

  11. Mellan mig och min lillebror är de 1 år och 6 dagar, alltså vi är födda väldigt tätt inpå, när vi va små så var vi så enormt tajta, vi klarade oss inte utan varandra.
    När vi blev tonåringar så var vi som vilka syskon som helst men vi hade alltid varandras ryggar.
    Idag är vi båda vuxna o vår relation ser ut som när vi va små men såklart har vi våra diskussioner o drar inte alltid jämt.

    Meeeeen med det sagt så vet ja också om två gamla damer som är pseudotvillingar, de slogs hela tiden under sin uppväxt o har idag Inter snacka me varandra på trettio år,
    Såå alla pseudotvillingar är olika, så är de

  12. Fick tre barn på tre år, äldsta fyllde precis tre när yngsta kom. Det är tufft men allt går om man vill! ❤️

    1. Jag har samma lika, minsta blev fyra månader när äldsta fyllde tre. Jag ångrar inte en minut – helt underbart med tre täta syskon – vi har än så länge inte upplevt någon avundsjuka direkt heller.

  13. Min bror är 15 månader äldre än mig och vi har nästan aldrig bråkat 🙂 När vi var yngre hjälpte våra föräldrar oss att leka tillsammans och sedan lekte vi väldigt bra tillsammans själva och våra föräldrar behövde inte sysselsätta oss var för sig. Jag vill också ha mina barn tätt!

  14. Ville bara flika in med min erfarenhet här också! 🙂 Mellan mig och min lillasyster är det 14 månader och vi har alltid varit jättenära. Det var underbart att alltid ha en kompis liksom. Vi hade egna rum men sov alltid över hos varandra för det var ju mycket roligare än att sova själv! Till och med i tonåren sov jag i hennes rum för det kändes så mycket tryggare haha! När vi lekte med kompisar så var vi båda alltid med. Jag älskade att hon alltid fanns nära i skolan och blev så lycklig när hon äntligen börja 7an och fick komma till samma skola som mig igen. Jag kände mig aldrig bortglömd eller att jag fick ta mer ansvar, men så tänker jag att vi också fick en lillebror efter två år och då hade vi ju liksom varandra när han behövde uppmärksamhet. Mamma och pappa har alltid gett oss en massa kärlek och delad tid så det har nog hjälpt mycket också. Vi alla tre är jättetajta och jag älskar mina små syskon så himla himla mycket. Haha självklart bråkade jag och brorsan än del, han visste precis hur han skulle reta upp mig men vi båda hata ju att vara ovänner så vi blev alltid sams igen så vi kunde leka med varandra <3 Nu babblar jag men summan av kardemumman är att jag tyckte det var underbart att ha syskon som var så när min egen ålder. Detta kommer ni fixa galant Foki ❤️

  15. Jag och min bror är pseudotvillingar för han har det gått jätte bra,men jag har mycket ångest m.m

  16. Skiljer 15 månader mellan mina tjejer och jag tror att det spelar mycket in på hur barnen är och hur mycket hjälp man får av sin partner. Min ”stora” tjej var väldigt krävande när hon var liten så det gjorde allt mycket tyngre när lillasyster kom och kunde inte riktigt fokusera på lillasyster… Men nu är de 3 år och nästan två och de är så gulliga mot varandra. Storasyster kallar sin lillasyster för bästa kompis. Och när lillasyster vaknar frågar hon alltid efter sin storasyster . ”Väcka Lily” säger hon 😍 och det underlättar så mycket att ha de på samma avdelning på förskolan för de finner tryggheten i varandra som du säger 🙂

  17. Två av mina syskon har mindre än 18 månader mellan sig, aldrig ens reflekterat över att det skulle vara dåligt? Kan säga att de bråkade mycket mindre än jag och mitt storasyskon som hade tre år mellan oss… Man ska nog ta alla sådana sanningar med en nypa salt och ha i åtanke att det nog handlar mer om hur föräldrarna hanterar situationen än ålderskillnaden.

  18. Kan inte säga så mycket om den saken då det skiljer 7 år mellan mig och min yngre syster😂 Gått igenom det jag tror de flesta syskon gått igenom, vare sig man är nästan jämngamla eller ligger långt ifrån, att stup i kvarten vara osams för att sen bli sams osv haha. Nu är ju jag inte förtjust i barn och tänker inte ha några men om det inte hade varit så skulle jag personligen nog inte ha dem tätt, just för att det blir mycket på en gång och är nog bara bra med lite mellanrum!! Bara min åsikt 😊

    Önskar er lycka till!

  19. Tror det finns flera faktorer att ta hänsyn till i när det kommer till de potentiella ”riskerna” med att få barn så tätt, och som så många redan har nämnt är barnens personligheter och föräldrarnas sätt att uppfostra dem/fördela uppmärksamheten det som sannolikt ger störst inverkan. En annan sak som jag tror gör stor skillnad är om det är samma kön på barnen; två flickor (eller pojkar, för den delen) ger en annan utgångspunkt än en storasyster och lillebror, eftersom de kommer växa upp med olika kläder/intressen/vänner/preferenser o.s.v. Konkurrensen blir inte densamma, åtminstone har det varit min erfarenhet (det är ca 1.5 år mellan mig och min lillebror, och jag kan räkna på en hand hur många gånger vi bråkat under årens lopp; idag är vi 30 resp. 31)

  20. Jag och min lillasyster är pseudotvillingar och har alltid varit extremt nära och hon har varit min bästa vän sen start. Såklart bråkade man ibland som syskon gör men jag tog alltid på mig rollen att skydda henne från elaka barn och deras onödiga kommentarer. Kände aldrig att vi tävlade om uppmärksamhet utan vi var snarare som en och samma person, som för det mesta alltid hade kul tillsammans och delade lika på uppmärksamheten. Dem bästa barndomsminnerna har jag med min syster och våra otroligt fantasifulla lekar där vi skapade fantasivärldar där vi befann oss så ofta vi kunde. Än idag är vi bästa vänner och vi förstår varandra bättre än någon annan just för att vi vuxit upp så nära varandra.

  21. Jag har pseudotvillingar. Äldsta är två år och lilla är sju månader. Jag är också ensamstående med dom funkar varit sen jag väntade lillasyster. I vissa korta stunder kan det vara lite snökaos men jag tycker inte alls att det är speciellt jobbigt. Storebror kan vara lite småkinkig ibland när han vill sitta i knäet och det är upptaget men då gör jag alltid plats för båda. Vi läser sagor under tiden jag ammar, gör honom delaktig i blöjbyten osv och han är jätte snäll mot lillasyster. Alla uppfattar det nog olika beroende på vad man har för förväntningar men så är ju alla barn olika också.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *