Playdate med baby M

Hey fina ni, 

Hur har dagen varit? Min fina vän Yun åkte hem precis. Vi har varit och tittat runt bland butikerna. Yun behövde lite saker till halloween nämligen. Sen blev jag bjuden på linner (lunch+dinner = linner). Yun ville bjuda ut mig på lunch när jag fyllde år förra veckan men jag hade redan andra planer så jag sa att vi kunde ta det nån dag när han är ledig, så det blev idag. 

Igår åkte John och Johan ut hit till oss. Vi tog en promenad längst efter vattnet och fikade på vårt smultronställe. Snart stänger de för denna säsong och ska öppna igen under våren. Åh, det var så mysigt att se Zelda med lilla M. John och Johan är verkligen världens finaste föräldrar, blir så varmt i hjärtat att se dem tillsammans med deras dotter, så mycket kärlek!

Jag märker på Zelda att hon uppskattar andra barns sällskap mer och mer. Hon letar med ögonen och söker ögonkontakt när hon hör andra barn i närheten. Vi ska nog aktiv börja gå på fler playdates så att Zelda få träffa andra barn. Det får Zelda glädje av, inte minst jag som mamma också! 🙂

12 kommentarer

  1. Vans vad mysigt! Men…hur har de fått barn?

    1. Adoption gissar jag på!
      Fin liten familj 🙂

  2. Jag undra samma som Nadin:) Nyfiken bara! Känns det som deras egna dotter eller hur känns det för dem?

    1. Det ÄR väl deras dotter?! Oavsett hur hon har blivit till. Antingen kanske dom har adopterat henne, eller så kan dom ha fått hjälp av en surrogatmamma till exempel.

  3. Ja, vem är mamman till bebisen? Känns det inte skevt för dem att det inte är deras barn ? Jätte söt barn iaf! Ser ut av vara bra pappor till barnet:)
    Zelda ser ju bara så glad ut!

    1. Av min egen erfarenhet är det inte skevt. Min pappa som inte är min biologiska pappa älskar mig och lillasyster som om vi vore hans egna. För honom är vi hans barn. Min biologiska pappa gick bort för inte så länge sen, jag grät inte ens, eftersom vi inte hade någon relation. Om min pappa som vi lever med idag skulle gå bort kommer jag att sörja honom hela livet ut för att jag älskar honom. För oss är han vår ”riktiga” pappa. Föräldrarelation handlar inte om att man måste ha samma blod. Det handlar om känslor och kärlek som man har byggt upp över en tid.
      Hur man än vrider och vänder på det här så är det deras barn. Oavsett hur barnet kom till. Jag skulle bli ledsen och förkrossad om någon skulle säga att jag inte är min pappas barn. För att pappa är den enda manliga förebilden jag har i mitt liv. Den personen som ger mig kärlek och trygghet. Även om vi inte har samma blod. Tacksam att han tog in oss i hans liv för att vi skulle inte ha fått den här kärleken och tryggheten som vi har idag. <3

  4. MEn alltså vilka kommentarer om John och johans barn?? Det är 2018 trodde vi kommit längre i sverige. Hon är deras dotter och ingen annans, och varför skulle det kännas skevt? Tycker ni det hade känns skevt om det var ett heteropar som adopterat?

  5. Ni får gå till öppna förskolan ?

  6. Men herregud vilka frågor!?
    Oavsett hur deras barn kommit att bli deras barn…
    Skulle inga adoptivföräldrar känna att deras barn är deras? Hur tänker ni? Känns som att kommentatorerna kommit hit i en tidsmaskin från början av förra seklet.

  7. åh så mysigt ni såg ut att ha haft det. kramiz<3

  8. Jag blev också intresserad över barnet, men våga ju knapp ställa min fråga då man komma direkt blir påhoppad:) Menar aldrig något illa, ser det som helt normalt, men är ändå intresserad:)

  9. Hej, jag har flugit till peru 12 timmar med mina barn i knä när dom var lite över året. Med LanAirlines fick jag inte ens bälte för min dotter! Det är dock ett krav nu på de flesta flygbolagen så klart. Jag skulle sitta fastspänd men inte min bebis!? Jobbiga timmar, när hon sov skulle dom så klart servera maten. Kunde inte fälla ut min bricka. Se till att röra på er mycket, mycket vätska. Trevlig resa!

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *