Morgonmöte med familjen

Solstrålar! 

Imorse hade vi familjemöte. Vi satt i soffan och diskuterade vad vi ska hitta på idag. Baggiz vill hänga nedanför hans tjejs balkong. Zelda vill äta och upptäcka världen. Medan jag och Bill hade ingen aning om vad vi ville göra av dagen. Våra barn är tydligen bättre än oss med att komma på vad de vill göra med livet, haha.

Sen skrev Bills mamma och frågade oss om vi vill gå på bio eller hitta på något annat kul med varandra bara jag och Bill. Hon kunde då ta hand om lilla Zelda. Bill tyckte att det lät som en bra idé. Nu kan vi äntligen passa på att se den nya Avengers filmen som vi har längtat så mycket till.
Jag fick blandade känslor faktiskt. Vet att det kan vara nyttigt för mig och Bill att komma ut för oss själva men också mysigt för Zelda och hennes farmor att bonda med varandra. Trots det kan jag ändå inte låta bli att känna oro. Jag grät en skvätt och kramade om Zelda att jag kommer att lämna henne i nästan 3 timmar, haha.

Jag förelog att vi kunde hänga hos svärmor någon timme innan vi lånar hennes bil till bio, så kan jag bearbeta min saknad på plats. Jag har t.o.m. bäddat om Zeldas vagn och lagt min kuddfodral som jag har sovit på så att Zelda kan känna min doft när hon ligger i vagnen. Haha, ni får inte skratta åt mig nu! Jag vet att jag är på gränsen till löjlig men det är så stor grej för mig att lämna från mig Zelda. Trots att det inte är första gången så tar lika hårt på mig varje gång.

Zelda och Baggiz önskar er en underbar dag finaste ni, 

4 kommentarer

  1. Fast du är inte töntig!! Jag lämnade min bebis för första gången sådär länge (med sin pappa) förra veckan och han är 10 månader! Hihi

  2. Ojj, förstår dig! Jag hade också SÅN ångest det första året, men med första barnbarnet ville ju alla ha honom ? gulligt men också jobbigt. Andra barnet tog jag det mycket lugnare med, han är nu 11 månader och har bara varit ensam med sina mor- och farföräldrar några enstaka gånger. Han har nog också blivit extremt mammig men jag tycker det är naturligt för en så liten ?

  3. Hög igenkänningsfaktor!
    Första barnet var jag lite för mesig för att säga ifrån att jag faktiskt inte ville lämna han ifrån mig när mir/får föräldrar så gärna ville passa. Var första barnbarnet på båda sidor så de var väldigt ivriga på att få ha han.
    Men med barn nummer två stod jag på mig och han var strax över året första gången han var borta från mig och nästan två innan han fick sova borta men de var för vi var tvungna när lillasyster kom (en vecka efter zelda btw) då det slutade med snitt blev jag inlagd 2 nätter.
    Men stå på dig och dra inte ner dina egna känslor genom att kalla dig själv för töntig. Du har full rätt att känna som du gör och det kommer ta tid innan de känslorna lägger sig.
    Men de lägger sig ändå och de lägger sig bättre till rätta om man ger de tid ist för att bara trycka ner dom.

  4. Inget konstigt! Finns ju även forskning på att man bör endast lämna så många timmar som barnet är månader, då barnet ej har tidsuppfattning 🙂 så du tänker faktiskt helt rätt! Givetvis så beror det ju lite på barnet oxå, men det är bra att ha i bakhuvudet ändå, om folk skulle påstå att man överdriver el nåt sånt. Du är en sån omtänksam mamma, så det är klart att Zelda även blir extra trygg med det i grunden!

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *