Under tiden jag var gravid tyckte jag att det nämndes inte lika mycket om amningen som själva graviditeten. Sen fick jag höra från vänner att amningen inte alltid är lätt. Att många inte klarar av eller gillar amningen av olika skäl eller ångrar att de inte har fått vissa information tidigare om amningen med första barnet. Alla kvinnor upplever amningen på olika sätt, som med graviditeten och förlossningen. För vissa känns amningen som rena rama himmelriket, för vissa inte.

Jag var lite orolig att amningen inte skulle funka först p.g.a allt som jag hade hört tidigare. Men på slutet gick jag in med inställningen att funkar det så funkar det, funkar det inte så funkar det inte. Jag var helt avslappnad när vi började ammas. Fick hjälp på BB hur man håller barnet på bästa sättet och lite allmänt info kring amningen. De tittade till att barnet ammar rätt genom att kolla på bröstvårtans form att den är rund. Sen fokuserade jag på att både jag och Zelda ska ha det så bekvämt som möjligt under amningen. Jag gjorde matningsstunderna mysiga och såg till att alltid ha något att dricka och tugga på. Jag gick på känsla.

Första dagen med amningen gjorde det superont i bröstvårtorna. Det är helt naturligt eftersom bebisar suger så hårt när bröstmjölken inte har runnit till riktigt bl.a. Jag la Zelda mot brösten direkt så fort hon vaknade till och smorde in mina bröstvårtor med amningskräm efteråt.

Andra dagen fortsatte det att göra ont och jag fick såriga bröstvårtor. Jag bet ihop och tänkte att Zelda måste vara på brösten så ofta hon kan så att vi tillsammans kan få till mjölkproduktionen. Redan på andra dagen rann mjölken till men på tredje dagen kom det ordentligt med mjölk. Det var också då jag märkte hur Zelda inte tog lika hårda tag på mina bröst något mer. Smärtan på bröstvårtorna minskade. Jag fortsatte att smörja in mig med amningskräm tills smärtan försvann helt.

På fjärde dagen fick jag en sån där mjölkstas, knöliga, hårda, ömma och sprängfulla bröst. Detta händer naturligt när den mogna mjölken rinner till. Jag skyddade mina bröst för livet, att ingen ska råka stöta på dem!!! För mig kändes mjölkstasen värre än de ömma bröstvårtorna. Zelda blev bröstens bästa vän då det var så himla skönt när hon tömde den. När brösten var hårda märkte jag att Zelda kunde få svårt att greppa. Fick tips från er att man kunde handmjölka innan amningen så att vårtgården blir lite mjukare och därmed lättare för bebisen att få tag om bröstet.
Något som jag var glad över att jag gjorde var att skaffade mig en elektrisk bröstpump faktiskt! Trots att Bill och sa att –Köp inte bröstpumpen än innan du vet att du behöver det. Även om det ligger i något han sa men jag hade användning av pumpsen direkt, det är inte fel att gå på sin känsla ibland. Jag hade väldigt svårt att handmjölka mina bröst när de kändes som stenar, det gjorde för ont. Det var inte heller effektivt nog och bröstpumpen var den enda lösningen som funkade för mig. Något som jag ångrat nu i efterhand var att jag inte lät Zelda tömma hälften av vardera bröst under tiden jag hade mjölkstasen. För att när hon tömde ena bröstet var ju det andra fortfarande hårt och gjorde ont, haha. Men jag fick alltid pumpa ut ena bröstet för att lätta på trycket istället. Jag såg till att inte pumpa ut för mycket mjölk såklart när jag hade mjölkstasen. Ville inte ställa till att det ska bli ostabilt i produktionen. Sen blev det enorma mjölkläckage på nätterna, mjölken sprutade ut så fort Zelda gnydde lite känns det som. Det blev som en dusch av bröstmjölk varje gång Zelda kommer nära brösten och är på väg att äta. Ibland hinner Zelda inte ens suga riktigt, hon fick svälja ner mjölken som sprutar ut direkt, haha. Jag fick lära mig i efterhand att när mjölken sprutar ut sådär kunde man trycka på bröstvårtan som on/off knapp, då slutar det rinna till. Mjölkstas är inte samma sak som mjölkstockning bara så ni vet.

Efter en vecka blev min mjölkproduktion stabil. Jag är helt förundrad över att amningen inte gör ett dugg ont när man väl kommer igång! När jag inte kände någonting blev jag lite orolig först om Zelda ens fick i sig mat. Sen såg jag hur hon svalde som bara den. Amningen ska inte göra ont om man gör det rätt.

Idag kan mina bröst fortfarande kännas hårda om Zelda inte har ätit mer 3 timmar. Men jag passar bara på att pumpa ut mjölken samtidig som jag lättar på trycket. Vi har börjat med att samla på oss lite mer bröstmjölk i frysen nu.

Som jag berättade tidigare började vi introducera flaska till Zelda ganska tidig för att Bill ska kunna mata. Det finns sånna flaskor med mindre hål och med en teknik där den inte släpper ut mycket mjölk på en gång så att barnet kan äta sakta. Man ska också vara noga med att låta barnet ta pauser och kanske rapa emellan om det behövs för att hindra bebisen att få ont i magen. Men vi ger bara flaska till Zelda när det verkligen behövs. När jag är i duschen och hon vaknar till, när vi är ute på språng eller när jag inte har fria händer av olika skäl. Zelda kan ta brösten och flaska utan problem. Men detta ska man känna själv med sitt barn. Om man är osäker att flaska kan störa amningen bör man vänta och inte introducera flaska för fort. Jag tyckte att amningen funkade så pass bra för oss och gick på känsla bara. Mycket känsla att gå på här! 😉