Häromdan fick jag ett sånt där ”ångestrus” eller hur man nu ska kalla det. För mig är ledsen och ångest är inte samma grej. Jag har blivit ledsen många gånger under graviditeten på grund av vilda hormoner. Jag blev ledsen av att tänka på alla hemlösa djur som behöver hem, ledsen av hatet som finns i världen, ledsen när wi-fi låg nere i 10 minuter o.s.v.
Att ha ångest däremot är en hel annan sak. Kroppen blir spänd av nervositeten, ängsligheten och oroligheten som känns helt okontrollerbart. Det sitter så djupt in i kroppen. Man har svårt att skaka av det. Ibland känner man sig rastlös, ibland vill man bara lägga ner allt och inte göra någonting. Man kan bli både irriterad och arg, ibland på sig själv, ibland på någon annan. När man tror att de negativa tankarna har försvunnit kan det upprepas igen när man minst anar det.
Vad vet jag om ångest som verkar vara den som är glad hela tiden? Um.. för att veta vad riktig glädje är ska man nångång i livet ha känt av sorg, frustation och ångest. Det är nog inte så hälsosamt om man väljer att inte bemöta de negativa känslorna alls. Sen handlar det ju om hur man hanterar negativiteten. Hur man tar sig ur det. Första steget är att alltid acceptera läget för att kunna gå vidare. Som ni vet är jag rädd för förlossning t.ex. detta har lett till någon from av ångest i mig. Men jag jobbar på det. Jag känner framsteg och ger inte upp. 🙂
Nu när det närmar sig mot slutet av graviditeten känner jag mig både glad och nervös. Börjar tänka på allt som kan hända. Alla dessa tänk om scenario kring förlossningen och tiden efter. På något sätt fick jag för mig att Bill kommer att sluta vara fin mot mig. Att jag inte får den här privilegium känslan något mer. Jag grät och sa det till Bill, samma sekund som jag sa det blev jag ledsen för att jag kom på mig själv hur orimlig detta var. Bill skrattade och torkade mina tårar. -Men älskling, jag har alltid gjort allt det här för dig innan du blev gravid också. Det finns ingen anledning att sluta bara för att du har fött barn.
Jag grät stora tårar och svarade: -NEEEEEEEEEJ! Jooooo… jag vet… förlåt… Haha jag ville gräva ner huvudet under marken. Åh vad hormoner kan ställa till med ibland. Det är jobbigt men ändå fascinerande.
Jag vet att det finns många kvinnor där ute som blev drabbade av extrem ångest under graviditeten. Jag vill bara säga hur starka ni är! Men också alla ni kvinnor som upplever eller har upplevt graviditeten. Vi kvinnor är fantastiska på alla sätt och vis. Jag är så stolt att jag är född till en kvinna. Vi är superhjältar hela högen med all den här girlpower, mod och uthållighet. Vi är gjorda för det här, som ingen män i världen kan klara av. Haha, jag kan inte ens tänka mig hur Bill skulle hantera allt det här om han var gravid istället för mig. Han håller ju på att dö varje gång han få en liten förkylning. Det här är inget pik mot män, eller jo lite är det ju 😉 Men jag menar inget ont, ni män har också egenskaper som vi kvinnor inte kan ta från er. Men hatten av till alla kvinnor där ute! ♥
Jag tänkte lite inför förlossningen att kvinnokroppen är tillverkad för att föda.. och resten får man ta som det kommer. Att föda är en häftig känsla, du kommer aldrig att vara så stark och så uthållig som då. (Jag hade bara lustgas under öppningsvärkarna) funkade bra att ”dyka” och djupandas under värkarna. Om du väljer lustgas kommer BM att be dig börja andas in när du känner att det börjar göra ont, andas istället 3 vanliga + 2 lustgas eller 2-3 vanliga + 1 lustgas. Annars börjar man må jättelilla. Det kommer gå bra! 🙂
Åh tack snälla <3
Jag är fortfarande rädd men samtidigt är jag nyfiken och vill uppleva förlossningen. Förlossningen som alla pratar om. Du och många andra har varit så himla peppande. Kommit med så kloka och intressanta råd. Jag tar verkligen åt dem och uppskattar varenda ord ni delar med er! <3 Tack!
Kramar
Asså Bill är ju för gullig! Dock får vi ju hylla alla män som står ut med alla gravida hormoner haha xD tycker det är starkt av dem! Hejja Bill! Och du såklart Foki! allt kommer gå så bra ska du se!
Ja! Absolut! Är så tacksam att Bill har så mycket tålamod! 😀 <3
Sen tar han hand om oss så väl. Världens bästa man och pappa till Zelda är han <3
Tack snälla för din peppande kommentar,
Kramar massor <3
Jag som har adhd vet hur jobbigt det är med ångest. Alla dessa adrenalin påslag kan man vara utan.
Andningsövningar är bra att kunna. Man har mer fokus på smärtan så man inte hyperventilerar. När barnet är fött så glömmer kroppen smärtan. Min syster har fått 3 stycken. Efter första gången så så hon aldrig mer… men 2 till har sett dagens ljus ?
Åh <3
Alla som har fött säger samma sak. Smärtan glömmer man bort direkt efter barnen är fött <3
Kramar!
Hej Foki.
Jag läser din blogg ofta och jag är själv mamma till två små knottar som kom 1 år efter varandra.
Jag vill jätte gärna tipsa dig om att prata med din bm eventuellt din mamma eller vänner till dig som har barn hur det är efter förlossningen, det känns som det är ren tabu och prata om det men det händer väldigt mycket med kroppen efter man har fått barn som man aldrig tänker på. Man behöver jätte mycket stöd de första veckorna efter förlossningen. Jag var själv i ren chock efter förlossningen för plötsligt slog alla hormoner till och för minsta lilla kunde ja börja lipa. Man har jätte ont där nere ( om man sys ) jag sydde 3 stygn vilket är väldigt lite och jag kunde knappt gå på toa den första veckan, Sedan kommer vi till brösten när dem börjar producera mjölk så blir de så hårda så man vill bara gräva ner sig ett tips att ha hemma är då en bröstpump eller dusha i varmt vatten och massera brösten. Sen ett annat tips är när barnet väl har börjat suga till sig mjölken blir bröstvårtorna alldeles såriga och ju mer man ammar desto ondare gör det,ungefär 2-3 veckor är det så! Tips är att köp vårtskydd ( vet ej vad de kallas för men det finns på apoteket dem är GULDVÄRDA och tryck ut bröstmjölk och smörj med det istället för att ha kräm.
Och en sak som jag lärde mig efter mitt första barn det var att ha mjölkersättning hemma alltid, för när du precis har blivit mamma och alla dessa hormoner spökar då får man för sig allt, För mig var de hela tiden med amingen ” åh han får inte i sig tillräckligt med mjölk och han är inte mätt, vilken dålig mamma jag är ” liksom såna konstiga tankar dök upp hela tiden och jag ringde BB och grät hysteriskt och då sa hon till mig du försöker amma så gott du kan och köp hem mjölkersättning och får du för dig igen att han inte är mätt så ge honom ersättning, och det lugna mig något så betydligt.
Allt kommer gå bra och vi alla finns här med svar för dig och har vi inte det hjälper vi mer än gärna att hitta fram det till dig.
kram
Kan hålla med om det med toan och hormonerna, men angående brösten så behöver det inte bli som du skriver. Jag fick aldrig det minsta problem med mina bröst, varken mjölkstockning eller såriga vårtor. Men det är viktigt att tänka på (särskilt såhär års) att brösten inte får bli kalla för då kan det lätt bli mjölkstockning.
Bästa Malin <3
Tack snälla för din kommentar! Det här uppskattas ska du veta.
Jag skrev upp allt du sa. Bra att veta på vad som kan hända så att det inte kommer som en chock. Det är nog det som jag är mest rädd för. Men du har verkligen underlättat detta för mig genom att dela med dig hur du har upplevt det.
Vilken supermamma du är! <3
Håller tummarna att det kommer att gå bra för mig.
Kramar massor! <3
Jag har levt med ångest under många, många år så jag vet hur det är. Dock vet jag inte hur det är att vara gravid men jag kan tänka mig att det kommer en massa orostankar med det. Det är ju så mycket nytt och ingenting som man någonsin varit med om förut.
Kram ❤️
Japp! Precis så! Har aldrig upplevt så mycket oro som nu under graviditeten. <3
Trots alla orostankar så är det alldeles underbart att vara gravid.
Kramar! <3 <3 <3
Min kusin som blev mamma för första gången 6 veckor sedan rekommenderar starkt boken ’Föda utan rädsla’
hon tipsade också den till hennes yngre syster som ska bli mamma i Maj 😀
Åh, den har jag redan läst! Superbra bok <3 <3 Hälsa grattis till kusinen!
Kramar <3
Har också haft (och haft delvis fortfarande, men mindre) förlossningsrädsla. Jag gick hos en aurorabarnmorska på Karolinska sjukhuset som jag går till även den här gången (föder mitt andra barn när som helst) och hon är helt fantastisk. Det, tillsammans med profylax, gav väldigt positiv effekt på mig.
Några ord jag bar med mig in på förlossningen var ”låt kroppen få föda i fred”. För tankar och rädsla kan ju göra att man spänner sig ännu mer och då är det så viktigt att man slappnar av och litar på kroppen trots att den gör ont. Hoppas att det lättar något med ångesten och förlossningsrädslan. jag kan säga att jag efter själva förlossningen kände mig som en riktig powerkvinna!!! Trots att man är kan känna sig svag och trött efter en förlossning kan man samtidigt känna sig så extremt stark för vad man precis klarat av! Så, heja heja! 🙂
Kvinnokroppen är fantastisk <3
Och grattis till ditt andra bra! Håll oss uppdaterad sen hur det går!
Lycka till och kramar massor <3
Jag födde barn i Oktober. Jag hade varit orolig under graviditeten mest för att föda, men också tusen andra saker som att pappan till barnet inte skulle älska mig längre utan bara barnet osv. Men jag pratade med en psykolog om allting och jag gick en profylaxkurs. När jag fått min bebis tänkte jag att allt jag varit rädd för var i onödan. Att vara mamma är mer fantastiskt än jag någonsin kunnat tro! Jag kunde aldrig heller ana att man kunde älska någon så mycket. Det jobbigaste med min förlossning var att jag var bajsnödig. Föda gjorde inte ont på mig, jag hade ryggmärgsbedövning och använde tens när jag fick värkar (andades också som vi lärt oss på kursen). Vara på bb var så mysigt, vi åt en burk nutella efterråt. Jag längtade direkt efter ett till barn, men ville inte föda igen direkt för jag fick träningsvärk. Vill ni kolla på min pojk finns bild på instagram annaeisprinzessin heter jag där. Lycka till Foki, det kommer gå så bra tror jag <3