Kvällscravings

Jag vet inte om jag kommer att klara mig genom den här natten. Jag har jättecravings på donuts just nu när jag bläddrade genom mina resebilder från Bangkok och såg bilden ovan ↑.

Fick en sån där superfarlig tvärsug. Jag skulle kunna tugga sönder en motorsåg just nu, så sugen är jag. Ingenting är ju öppet nu heller, det enda som kan bota den här jobbiga känslan är nog… sömn. Jag kommer inte att räkna Lambi ikväll, jag ska räkna donuts, haha.

God natt med er älskade ni, vi ses imorgon. 

3 kommentarer

  1. Jag tänkte ta upp något orelaterat till inlägget, nämligen könsstereotypa presenter som diskuterades för någon dag sen.

    När jag var liten fick jag, som de flesta andra, könsstereotypa presenter. Jag är säker på att de vuxna resonerade som att ”vi köper ju bara efter hennes intressen”, men jag minns själv att jag var avundsjuk på mina bröders presenter som var mycket häftigare än mina dockor eller halsband. Det var dock inget jag pratade om högt direkt, då man ju även som barn formas av omgivningens förväntningar och anpassar sig efter dem. Jag önskar verkligen i vuxen ålder att jag fått fler alternativ, får barnen bara könsstereotypa presenter, det är vad barnen ser på tv, reklamplanscher etc, ja då erbjuds det liksom inte mycket till alternativ tänker jag. Det går ju att ge presenter som barnen gillar, men kanske att tänka en gång extra på att inte bidra maximalt till känsstereotyper 🙂

    1. Jag är ledsen att du tyckte att du inte fick uppleva båda världarna av leksaker när du växte upp. Jag förstår att det måste ha varit frustrerande. Jag har nämt här i bloggen förut att jag själv växte upp med radiostyrda bilar och typiska ”kill-leksaker” men då har jag önskat mig det. Själv har jag haft breda utbud av leksaker när jag var liten, mina föräldrar har varit duktiga med att blanda lite allt under min uppväxt helt enkelt. Min lillasyster däremot älskade dockor, barbiedockor o.s.v. hon ville inte ha något annat. Men jag leker med henne ibland och hon leker med mig också.

      Om någon skulle ifrågasätta oss som ”könsstereotypa föräldrar” så tror jag nog att ingen ska behöva vara orolig. Jag menar, vi har köpt Batman dräkt till Zelda men också kommer hon att ha rosa gulligull kläder med rosetter på ibland. Jag har växt upp med frihet och har fått gå genom olika faser under min uppväxt. Jag vill också att Zelda ska få göra det. Hon kommer att ha hennes bilar, fordon, dockor eller om hon nu vill ta på sig princessklänning ska hon också få. Barn har sina ”perioder” den kommer och gå, det är alltid nya saker. Som vuxen tycker jag inte att man ska utesluta en viss färg eller en viss typ av leksaker bara för att man är rädd att det skulle vara för könsstereotyp. Man tar ansvar att ge dem lite gott och blandat utan att säga: -Det här är ”kill eller tjejleksaker”. Personligen tycker jag att man borde sudda ut de orden helt.

      Jag ska ta upp det här ämnet sen i ett annat inlägg. För att jag också tycker att det här är viktigt. Det gäller att vi sprider rätt budskap 🙂 <3

      Kram på dig och God jul! <3

  2. Sara den rara

    Till kommentar ovan:

    Håller helt med dig. Vi vuxna är duktiga på att servera könsstereotypa leksaker och kläder och det handlar inte om att ta bort dessa utan erbjuda båda världarna. Min lilla kille fullkomligt älskar traktorer och bilar och givetvis innehåller en del julklappar sådant, men även docka och köksprylar till barnköket. Allt för att han ska kunna bredda sin fantasi och kreativitet. Vi formar framtiden genom våra barn och jag är glad att det finns så många medvetna föräldrar där ute. ?

    Till Foki: Kan inte säga annat än att jag förstår. Fast för mig är det alltid choklad. Kan kriga för att få min choklad då! En gång (jag bor på landet) cyklade jag 1,2 mil för att få min choklad när ingen kunde skjutsa mig. ? Tror till och med det var vinter..

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *