När världen är orättvis

Hej älskade ni, 

Först och främst vill jag bara säga att jag är otroligt ledsen med det som hände i Stockholm igår. Mina tankar går till alla som blev drabbade, familjer och vänner som fick sörja. Jag är otroligt lyckligt lottad att ingen av mina käraste eller vänner är skadade eller har farit illa av gårdagens incident.

Som jag berättade för er tidigare var det farmors begravning igår. Allt gick bra, jag lyckades få ihop tre-rätters lunch utan större problem, önskar dock att jag hade bilder från köket igår men ni anar inte hur stressigt det var när man ska få ut mat till nästan 40 personer. Att ta bloggfoto fanns inte alls på prioriteringslistan då.

När alla gäster hade åkt hem höll jag och mamma på att städa undan lite och kort därefter fick jag ett meddelande från Bill att det var koas i Stockholm och jag ringde upp honom direkt för att höra om han var ok sedan gick jag in och läste nyheter och följde det i timmar.

Jag var så himla ledsen igår, dels p.g.a. farmor men också p.g.a. det som hade hänt i huvudstaden. Det kunde likaväl varit jag. Vid den tiden brukar jag röra mig kring det området när jag promenerar mellan olika möten, men farmor har tydligen bestämt att jag inte ska behöva uppleva den hemska händelsen.
Jag tyckte nästan att jag var lite hemsk när jag grät och blev mer berörd av terror attacken än farmors begravning. Jag menar för farmor var det naturligt, hon var nästan 100 år, hon fick leva ett bra och fridfullt liv. Vi vet hur människans natur fungerar liksom. Farmor har verkligen fått ett komplett liv, hon var stark, frisk och glad. Det var inga frågetecken kring hennes bortgång. Men det som hände igår? Det kändes bara orättvis. Det fanns barn i närheten som fått vittna den hemska händelsen. De som miste sina liv har anhöriga som sörjer och gråter och tänker säkert: -Varför?

Varför tänker jag också? Vi förtjänar inte det här. Sverige förtjänar inte det här. Vi av alla länder är en av de mest fredligaste, snällaste och generösaste människor som finns i den här planeten. Jag älskar vårt land och är glad att jag har fått vara en del av folket. Det gör så himla ont att vi blir drabbade. Det händer hemska saker runt om världen varje dag, i många länder är det här vardag för dem vilket är hemsk. Men Sverige, det här landet som jag växte upp i är känd för att vara trygg, säker och fredlig. Men var är vårt samhälle på väg egentligen? Jag hoppas innerligt att det här är sista gången som vi ska få uppleva detta.

Kärlek till er och ta hand om varandra väl, livet kan vara så oförutsägbar. 

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *