Hej finaste ni! ♥
Förlåt att jag inte hann kika in här igår eftersom Bill fyllde år! Allt mitt fokus gick liksom till honom. Åh vad vi gjorde mycket mat! Det blev verkligen lyckad middag så vi är supernöjda och vaknade med stort leende nu på morgonen.
Undrar hur det känns för Bill att fylla 35? Jag har liksom liiiiiite panik att jag ska fylla 25 nu. När man är 24 känner man sig fortfarande ung, alla säger: -Du är så ung! Lev livet! Forever young yadayadayada… Helt plötsligt när man fyller 25 ställer alla samma frågor: –När ska du gifta dig? När ska du skaffa barn? Dags att stadga dig snart? Haha, vilken stress! Kommer ihåg hur jag längtade efter att fylla 18, sedan slutade det roliga vid 20. Hahaha.
Jag är såååå nyfiken på vad Bill tänker just nu. Vad tror ni?
Haha. Alltså.. min åldersnojja har typ alltid varit hemskt. Man har trott att livet är slut när man fyller 20. När man fyller 25. När man är 30 år är man ju lastgammal. Tänkte man då i alla fall. Nu har man hunnit att bli 33 och den stundande 35-årsdagen närmar sig – Och ja, åldersnojjan är fortfarande hemsk. Stressen över allt man velat hinna med. Mål och drömmar. Men man har i alla fall insett att man överlever. Det gör man minsann 😉
Stort Grattis till Bill på hans dag och hoppas att han tar det där med åldern lite lugnare än vissa andra ;))
Stor kram
Min sista födelsedag som firades rejält var just 25 år, då jag kommit till slutsatsen att jag förväntades vara vuxen vid 25. Lite roligt att läsa din kommentar såhär 25 år senare då jag nyss fyllt 50 år. Men fortsätt att lev dit liv i din takt, för tiden går fort så se till att njuta av varje liten stund. Snart är du i vilket fall gammal och det kan vi inte styra över, Men att bli gammal med ett leende på läpparna får vi snällt fixa själva.
Jag fyllde 24 i somras och jag blir extremt stressad av att syskon och nära vänner börjar bilda familj m,m….
Njut av livet i din takt. kramiz<3
Jag tycker inte åren har så stor betydelse.
Man är den man är och trivs med det liksom.
Det är inte så lyckat att stressa upp sig över
sin ålder som man ändå inte kan påverka.
Det som är synd är att folk mår dåligt över att bli
äldre och har vanföreställningar om vilken dålig
förfallen människa man blir. Sluta upp med det
och var glad, för vad är alternativet?
Just det, inte så kul va?
Ta hand om er och glid lugnt in i framtiden 🙂
ÄNTLIGEN någon som känner som jag! Så fort man börjar på universitet så börjar alla med ”åh, jag är så gammal” – skärp er! Vi är ju bara 20 för fasiken, livet har knappt börjat än..!
Kanske börjar noja mig senare när jag börjar närma mig 25 eller 30 (kan se det framför mig – när jag har fyllt 25 kommer jag ha gått klart min utbildning och vad som händer sen… ingen vet..!), men just nu tänker jag bara ta det lugnt och se vad som händer. ( ^ – ^ ) Antagligen kommer de kommande åren se likadana ut som tidigare (snyft!), men man vet ju aldrig! 😉
Stort grattis till Bill och lycka till med lördagens fest också!
Tror inte han lägger så mycket tanke på det som du gör 😉 Min fästman är likadan (det skiljer 9 år mellan oss). Han stressar inte, han bara är. Jag skulle vilja lära mig att vara sån också! Alltså… 30 år ju ingenting, inte 40 eller 50 heller… egentligen måste det vara ganska skönt i 50-årsåldern när man fortfarande är pigg men samtidigt har en massa bra erfarenhet…
jag kan ha noja över att jag ska fylla 24 år i november, känns som att man inte har kommit åt det som man velat i livet. om jag fått bestämma så hade jag haft ett fast jobb, nått min målvikt, kanske gjort mer saker o.s.v. men sitter här med posten ”vikarie” kvar, inte kommit någonstans med min vikt (snarare uppåt istället, REJÄLT uppåt) och så. men hoppas på att hitta motivationen till att förändra detta tills innan man är 25 år.
p.s. trodde inte att Bill var 35, trodde han var yngre när jag sett iblder du lagt upp på honom haha 🙂
Jag har hemsk åldersnoja.. fyller snart 30 och är såå långt efter alla jämnåriga och även de som är många år yngre än jag. Jag lyckas aldrig få till en relation och jag börjar nästan förlika mig med tanken på att aldrig få barn. Jag slåss mot psykisk ohälsa och ibland känns de bara alldeles för mörkt o_O
Kram
Grattis i efterskott till Bill!
Jag känner att åldern inte får sätta stopp för något. Så länge dina förmågor inte förändras så är åldern bara ett mätetal.
När jag stressade inför tentorna förra terminen fick jag mitt första vita hår för pigmentet dog ut helt i det hårstråt. Och jag är bara 24 (fyller 25 samma månad som du gör). I början fick jag panik men det visade sig vara stress bara, annars hade det blivit grått först. Så nu bryr jag mig inte. Känner mig inte äldre för det.
Sen tror jag att generationgapet bidrar till frågor om barn och liknande. Vi millenials brukar anses vara den svagaste generationen just p.g.a. den press vi får från olika håll jämfört med andra generationer.
Grattis till Bill.
Jag tror inte han reflekterar så mkt över just att det är 35.. när jag närmade mig över 30 så blev de liksom som att det inte betydde någonting, typ.. Tänkte typ; ett år äldre nu då.., jaha och. Ungefär så.. Sen är ju alla olika såklart. men jag tror att man när man blir lite äldre inte nojjar så mkt längre. 🙂 Man bara är och lever i nuet. 😀