Jag är en hemmamus, trots att jag älskar jag att resa mer än allt och har ett väldigt socialt liv genom karriären. Men jag älskar att vara hemma och mår som bäst när jag är hemma. Jag älskar att jobba hemifrån så fort möjligheten finns, jag älskar att sitta hemma på fredagskvällar och jag älskar att åka hem tidig när jag är ute på språng.
Här är ett par anledningar till varför jag älskar att vara hemma:
FRIHETEN
Jag kan vara mig själv till 100%. Utan att behöva oroa mig för vad folk tycker. Kan ha på mig vilka kläder jag vill, äta vad jag vill, göra vad jag vill och bete mig hur jag vill. Hallå, man kan inte dansa till Mambo no. 5 med bara underkläder när man är ute liksom, haha.
SPARA PÅ MIN MENTALA ENERGI
När jag är ute använder jag jättemycket av min mentala energi. Jag älskar att träffa folk men jag är nog lite introvert på något sätt. Eftersom jag blir sjukt trött varje gång efter en lång dag med en massa socialitet. När jag är hemma, kan jag ladda batterierna och kan fokusera på andra saker, som att slutföra jobbuppgifter som jag har skjutit på, använda min hjärna till kreativa arbeten och skapa nya idéer. Tror inte fel nu, jag älskar människor och jag älskar att umgås med mina underbara vänner som gör mig till världens lyckligaste men jag älskar också ”me time” lika mycket.
UNDVIKA ATT SLÖSA TID
När jag är ute tycker jag att man slösar ganska mycket tid på att vänta. Vänta i kön, vänta på att beställa, vänta på maten, vänta på bilen, vänta i bilkön o.s.v. Självklart är detta förståeligt, det är en del av att vara ute. Hur som helst behöver jag inte vänta på något eller någon när jag är hemma.
BEHÖVER INTE OROA MIG FÖR NÅGON ANNAN
När jag går ut med en grupp människor, tänker jag alltid på hur alla mår. Det är säkert lite av min personlighet också men jag vill alltid att alla i min omgivning ska må bra. Se till att alla har det bra, alla är med i konversationen och alla är överens. Sen är det en självklarhet att man måste alltid kompromissa när man är i grupp. Ibland får man t.o.m. delta i aktiviteter som man egentligen inte vill göra. När jag är hemma behöver jag inte oroa mig för någon och kan göra lite som jag vill, hehe.
Hur är ni? Föredrar ni att vara hemma eller vara ute? Är ni extrovert eller introvert?
Jag håller med! Det är nog bara hemma, tillsammans med min familj, som jag är mig själv till 100 procent. Jag behöver inte anstränga mig och verka trevlig och social, för jag har ingenting att förlora på att inte vara det.
Intressant läsning. Jag håller med dig…
Jag är så himla introvert!! Det innebär inte att jag inte umgås med folk, för det gör jag. Men det tar mer energi från mig än det ger. Jag trivs allra bäst i min egen värld med mina egna tankar, eller umgås med ett fåtal personer som står mig extremt nära. Det kan vara trevligt att gå iväg på middagar och grillkvällar och sånt … Men efter en stund vill jag bara hem till min katt och mitt eget huvud. Vissa har så svårt för att vara ensamma. Men jag älskar oftast att vara ensam. 🙂
Jag är introvert! 🙂 Älskar att umgås med mina vänner men kan bara göra det då och då för att inte börja må dåligt och bli för trött. Kollapsar ofta i sängen efter mycket sociala dagar. Jag laddar batterierna när jag är hemma, medan andra jag känner samlar energi av att umgås. Fler dagar i rad utan ensamhet är jobbigt, tycker jag!
Men vill tillägga att det på något sätt verkar vara ”tabu” att vara introvert. Helst ska man inte tala öppet om det utan gärna låtsas vara extrovert. Särskilt på arbetsplatser men även bland kompisgäng.
Är det så?! Whaaaaat!? Jag brukar oftast säga: -Jag har haft världens roligaste dag med er men jag måste nog hem nu, börjar känna mig trött. . Haha 😀
Asså… jag föredrar att vara hemma faktiskt. Mest för att jag vet vad jag gillar och kan underhålla mig själv med precis vad jag vill liksom, hehe. Men när jag bodde i Uppsala (flyttar snart tillbaka när plugget börjar igen) kände jag mig jätteensam i början. Alla mina kompisar var ju kvar hemma, och min familj. Har bara få vänner i Uppsala (som jag inte ens vet om jag vill ha mycket så närmare om jag ska vara ärlig) och när de föreslog att vi skulle hitta på något sade jag oftast nej… fast jag kände mig så ensam. När vi hittade på något så var det oftast kul, så jag vet inte varför jag helst inte ville. Kanske för att jag har mina bästa vänner här i Stockholm redan? Jag vet inte.
Har aldrig riktigt bjudit hem någon till mig på flera år heller (sen jag var 11? 12?), så jag går helst hem till andra…
Usch, jag känner mig så komplicerad. >___< Tror inte att jag är en introvert dock, jag gillar att ha uppmärksamhet och så. Gillade när jag fick spela Hamlet en lektion i skolan – sen att jag var typ sämst vid uppträdandet är en annan historia, haha! xD
Haha, du är inte alls komplicerad! Du kanske är nog lite av båda? Det tror jag att jag är också för att jag är så där världens socialaste, får uppmärksamhet hela tiden, har många vänner men ändå älskar jag att vara hemma mer än allt, älskar att sitta hemma för mig själv eller med mina kära, om jag fick bestämma vill jag göra det varje dag 😛 Haha, och kanske reser lite då och då för att det kan jag inte heller leva utan 😉 Kraaam
Jag är verkligen också en hemmamus! helt klart 🙂
Då är vi 2!!!!! 😀
håller med dig. Att vara hemma är så nice. Man kan liksom vara sitt sanna jag, haha 😛
Kram<3
http://camillaesi.se
Håller med! Älskar att vara ute i New Yorks sociala liv men samlar energi hemma själv
http://Erikalindgren.com
samma här älskar att vara hemma men ofta så är det lite tråkigt men jag sitter ändå där och sen har jag alla jag älskar i närheten
kolla in min blogg nouw.com/nora_maree
Jag är också introvert. Tyvärr så uppfattas det som något negativt på arbetsplatsen och ibland av andra människor. Så jag drar lite små lögner ibland om mig själv för att passa in. Hatar att behöva göra det…
Gud, det ska man inte behöva! <3 Säg bara rakt upp och ner hur du känner dig! 🙂