Do what you love, love what you do

Jag tänker nu göra en uppföljare på inlägget där jag skrev att ni ska tro på er själva på allt som ni vill göra här i livet. Så jag satte ihop lite frågor från inlägget och ska nu komprimera frågorna i ett och samma svar här. 🙂

Det här med att man inte vet vad man vill göra med livet finns i tankarna hos många. Vissa har ett mål som de fokuserar på och vissa är osäkra på vad de egentligen vill göra. Vad är målen i livet? Jag tycker inte att man ska göra det svårare för sig själv för att målet i livet behöver inte alltid vara de svåraste. Drömmar oavsett stora eller små betyder lika mycket för att i slutändan så ger de lika mycket lycka. Vissa vill bli artister, vissa vill bli läkare, vissa vill bli förskolelärare och vissa vill bara kunna spela Mozart-låtar på piano. Det handlar bara om det du gör ska göra dig lycklig och att du verkligen älskar det du håller på med.

När jag var liten ville jag bli en prinsessa, sen insåg jag att jag var redan mammas lilla prinsessa så jag fick en annan dröm där jag ville bli en kläddesigner efter jag kollade på de kläderna som jag hade på mig då och ville göra det annorlunda. Som många andra tonåringar var jag osäker på om jag verkligen kunde uppfylla min dröm eller inte, och valde att gå Naturvetenskap (inriktning entreprenör) på gymnasiet istället för designlinjen som jag egentligen ville gå från början. Många s.k. vuxna sa att: -Även om du väljer att gå designlinjen som modedesigner så är det inte ens säkert att du kan få ett jobb som det. Där sjönk mitt självförtroende, jag trodde inte på mig själv. Även om jag vet att det skulle vara roligare för mig att gå designlinjen på gymnasiet så ångrar jag ändå inte att jag gick natur, så många nördiga saker man fick lära sig i skolan och det gillade jag. Kolla bara på mig idag som är en kläddesigner.
Jag
säger inte att jag är bäst på det men jag utvecklas hela tiden, det går framåt! Och jag har fått lära mig nu att jag borde ha trott på mig själv mer, följt mitt hjärta och magkänslan. 🙂

Även om jag inte var insatt i klädernas uppbyggnad så fick jag lära mig allting från folk runt omkring som jag jobbar med. Det skulle kanske ha underlättat för mig att ha grunden från början men det är också bevisat att det är aldrig försent att lära sig nya saker, om man vill tillräckligt så funkar det. Med mitt entreprenörskap som jag lärde mig av mamma och skolan startade jag upp företaget helt orädd som 19åring. Jag testade mina vingar, jag tjänade pengar, jag blev lurad på pengar, jag fick uppleva det fina och det jobbiga med att ha egen verksamhet och jag var väl liiiite för optimistisk från början. Jag hade svårt med att leda människor, jag vet att jag inte har den perfekta ledarrollen, och arbetskulturen i Thailand är så annorlunda. Jag önskade bara att allt kunde flyta på automatiskt men människorna som jag jobbade med bröt ner mig totalt. Men nu är jag uppe på benen igen och tar nya snygga tag! Jag mååååår så himla braaaaa av det! Fick lära mig så mycket på vägen, vad som funkade och icke. Nu känner jag mig mycket starkare än nånsin!

Sen såg jag också en fråga från Therese där hon frågade om hon ska studera utomlands eller inte i 1 år. Om jag var Therese så skulle jag göra det. Bara för att jag vet att det är inte så scary som man tror att kliva utanför sin lilla comfort zone. När jag flyttade tillbaka till Thailand för snart 5 år sen hade jag inga vänner men jag skaffade nya underbara vänner på vägen och fick lära känna många intressanta människor också. Sen får man en livserfarenhet på köpet som man endast får när man kliver ut i världen. Lära sig av nya kulturer och hur människor i världen funkar. I love that!

Även om jag har uppnått min dröm så finns det många olika vägar som jag ska gå, jag har mer drömmar och mål som jag har fått på vägen och jag jobbar mot dem varje dag. Saker som jag aldrig trodde att jag skulle göra fick jag upp ögonen för. Det finns så himla mycket att upptäcka.

-Om det inte funkar så kan jag alltid åka hem, även om jag har kommit så här långt så tänker jag fortfarande så. För att det är där min lilla trygghet är, en plats där jag kan alltid falla mig tillbaka på. Min trygghet uppe i norr, ovanför polcirkeln, mitt i naturen bland renar, älgar och björnar. Det är där jag kommer från och det var där jag tog mitt första kliv ut i den stora världen. Ingenting är omöjligt och jag har redan bevisat detta för mig själv!

imageimage instasnap

5 kommentarer

  1. Finaste Foki,
    Fantastiskt inlägg.
    Intressant att läsa om dina erfarenheter och tankar.
    Hur du började för några år sedan, lärde dig längs vägen och hur du ser på din karriär idag.
    Tror att dina ord kan både stärka och inspirera många att våga testa och följa sina drömmar. Om det inte skulle gå vägen, så har man ju i alla fall fått lärdom och erfarenhet som man tar med sig, när man går vidare med något annat.

  2. Därför tänker jag inte ge upp med att komma in på Karolinska! >w< Ska försöka byta mig dit till nästa läsår, då borde jag få komma in! Jag läser ändå samma program i Uppsala, så inget är omöjligt då. :3
    Sen vore det ju coolt om man skulle få Nobelpris också i framtiden..! Haha, I can always dream! xD

    A dream is a wish your heart makes… ♥ ^^

  3. heej foki, jag bara undrar varför du valde att starta fokiwa i thailand och inte i sverige? kram

    1. Jag flyttade till Thailand när jag var 19 och är skriven där. Det är lättare att ha bolaget där också när hela produktioner sker där. <3 Kraaaaam!

  4. Angelica

    Wow, du är fantastisk Foki. Jag känner att mitt självförtroende ibland dippar och att jag tappar tron på att uppnå mina drömmar. Men den här texten du skrev väckte verkligen upp hoppet i mig igen 🙂 Din blogg är så fin och peppande, jag går in här och läser lite då och då och man blir så glad varje gång!

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *