First post of the year 2021

Älskade cyberfamiljen! 

Det tog sin lilla tid innan jag kunde kika in här. Jag skulle skriva en kort hälsning till er efter nyår. Men kom inte längre när vi plötsligt fick veta att min morbror (mammas yngsta bror) hade gått bort.

Mammas första instinkt var att ta det första bästa flyget till Thailand. Men på grund av Coronan försökte vi lugna henne att inte agera för impulsivt. Det skulle inte bli bättre även om hon åkte. Hon kommer inte att hinna till begravningen oavsett hur hon än skulle göra. Eftersom hon kommer att sitta fast på ett karantän-hotell i Thailand under två veckor innan de släpper iväg henne. Tur i oturen upptäckte vi att mammas thailändska pass hade gått ut, hon kunde ändå inte åka som var tänkt.

Första veckan av sorg var jobbigast för mamma. Hon hade så mycket ångest, var förtvivlad och såg sin lillebror överallt. Hon försökte hitta alla tecken för att kommunicera med honom. Hon sa till mig vid ett par tillfällen att hennes bror kom och hälsade på henne. Jag fick rysningar, men för mamma är detta helt naturligt. Hon har vuxit upp i en kultur där döden och andar är det naturligaste som finns.

Vi har varit oroliga över mammas välmående ett tag, eftersom vi vet hur hårt hon tog detta. Mamma och hennes lillebror har jättebra relation till varandra och min morbror har i princip tillbringat varje sommar här i Sverige sen jag var 10-11 år gammal. Mamma har alltid räknat med honom att han kommer varje sommar. Det känns olyckligt att de inte kommer att tillbringa fler sommar tillsammans.

Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas om något skulle hända med min lillasyster. Känslorna skulle vara obeskrivliga. Att förlora någon som man aldrig kan ta tillbaka. Vilken hopplöshet man kommer att känna. På samma sätt som jag känner för min lillasyster vet jag att mamma gör för sin lillebror. Att känna sorg är nog det värsta som finns. I början känns det omöjligt att hantera känslorna. Men som de säger, tiden läker. Även om man aldrig kommer att sluta sakna personen helt, men man kommer att lära sig att leva med det.

Nu efter ett par veckor har mamma fått lite ro i sina tankar. Naturligtvis saknar hon fortfarande sin lillebror, men hon försöker hålla sig själv upptagen med nya projekt och idéer. För drygt två veckor sedan kom hon hit och hälsade på oss över en helg i samband med att hon måste förlänga sitt thailändska pass. När hon åkte tillbaka började hon renovera sitt hus och sätter upp nya tapeter. Hon kommer att rensa alla möbler och saker från sitt vardagsrum för att förvandla rummet till ett stort lekrum för barnen bland annat. Mina föräldrar är så investerade i barnbarnen. Jag kan inte ens föreställa mig vilka normala människor skulle göra såhär, haha. 

Hur känner ni inför det här året? För mig var det faktiskt underbart att säga hejdå till 2020. Även om året började lite tufft för oss, med morbror som gick bort och barnen som fick vinterkräksjuka! Men jag känner mig ändå hoppfull att det här året kommer att bli bättre. Dock vågar jag inte andas ut riktigt än. Men jag hoppas och håller tummarna att vi kan återgå till en viss normalitet i vardagen snart. 

Barnen återvände till förskolan för en vecka sedan. Jag har legat efter med mina studier och fick stressa ihjäl mig för att komma i fas. Efter ett par sömnlösa nätter och intensiva dagar kunde jag i slutändan andas ut! Nu när vardagen är på banan igen hoppas jag verkligen på att kunna hålla bättre kontakt med er. 

Ta hand om er än så länge fina ni,
Världens goaste kramar till er! 

 

Världens bästa tomten

Jag vill tillägna det här inlägget till vår underbara tomten. 

Det är min kära pappa som blev barnens första riktiga tomten i år. Zelda har ju träffat tomten förut men det var ingenting som hon förstod då. Men den här gången förstår både Zelda och Atari vem Tomten är och vad han gör. De blev så glada och tyckte att det var jättespännande när tomten kom på besök, detta blev deras höjdpunkt på julafton utan tvekan. Barnen pratar om Tomten än idag och frågar jämt efter honom.

Som jag berättade i tidigare inlägg fick min kära pappa förkylningssymtom och kunde inte fira jul med oss. Trots att han behövde all vila han kunde få den dagen, tog han på sig tomtedräkten och körde bil till huset som vi befann oss i under julafton. I tio minuter dansade han och gjorde sitt allra bästa med att vara den mest underhållande tomten för barnen. Varje ögonblick med barnen är så himla värdefull för honom, och det var dessutom den enda stunden på julafton som han kunde tillbringa med sina barnbarn. Även om pappa bara kunde se barnen genom fönstret så betydde detta ögonblick oerhört mycket för honom.
Jag blev både glad och ledsen att se pappa på julafton. Glad att han var där och bidrog oss med julmagi och glädjen men ledsen för omständigheterna. Att han inte kunde fira jul med oss ordentligt, att man inte fick krama honom och berätta för honom hur bäst han är. Jag och pappa gick även miste om årets största matduell den dagen, något som vi har pratat om i månader. Men nästa år ska vi ta igen det!

För oss är pappa familjens ”Santa Claus” året runt. Det är han som skapar magi i vår vardag. Han som sprider glädje, ger oss hopp och gör oss glada. Han som vi ser framemot att träffa när vi åker hem. Utan pappa har vi ingenting att se framemot.

Vi älskar dig världens bästa Tomten! 

 

Update om vårt hus i Thailand

Några av er har undrat hur det går med huset i Thailand. Det är superbra att ni ställer frågor! Nu när jag inte är lika aktiv på bloggen (sociala medier) händer det att jag utelämnar vissa saker. Inte med mening såklart. När jag väl uppdaterar, har jag bara skrivit om aktuella saker som just hänt. Men nu tänker jag berätta lite mer om huset och plockar upp där vi lämnat sist.

Som ni vet är vi mitt i en pandemi, det har inte varit möjligt för oss att åka till Thailand i år, kanske inte nästa heller. Det var tänkt att jag, Bill och barnen skulle åka till Thailand i början av det här året när mina föräldrar redan befann sig där. Men sedan fick vi läsa om Corona som började härja i Wuhan. Hur oroligt läget var i Asien. Då beslöt vi oss att avboka resan. Men av de bilderna som jag fick se och det som jag har fått höra från mamma och pappa är allting ok med huset. Gräsmatten som vi hade lagt är superfin nu, inte fläckig och ojämn som ni kan se på bilden nedan. Mamma har även jobbat med trädgården dag och natt, helt själv! Att pyssla med trädgården är det bästa hon vet! När folk kommer till huset och söker ägaren fattar de inte att det är mamma som bor där. De går alltid fram och frågar henne om ägaren är hemma. Då brukar mamma spela med och fråga vad ärendet är. För att se om det är intressant eller inte, haha. Men det är oftast folk som kommer in och erbjuder byggtjänster eller söker jobb. Huset är klar men det är folk som jobbar med andra projekt i tomten fortfarande.

Under tiden som vi alla är här i Sverige har huset fått stå tomt, eller inte riktigt. Vi har folk som är där och tar hand om huset varje dag. Senaste nytt som har rapporterat är att regnvattnet har läckt genom taket vid entrén när det hade stormat. Nu vill vi ta bort hela taket vid entrén och gör om det till en stor terass från master sovrummet som jag föreslog långt innan taket byggdes ut. Antog att mamma ville få det fixat fort, så det blev som det blev. Nu har vi såklart ett stort dilemma när vi inte kan vara på plats för att få taket fixat. Man vill ju se till att saker och ting blir gjort som man har tänkt sig. Får se hur vi löser detta lite längre fram.

Mamma fick klart sin fiskdamm med koi-fiskar också, hon köpte 40 fiskar till dammen men 4 har redan dött! Vilken panik! Att ta hand om koi-fiskar är inte lätt. De behöver så mycket underhåll. Mycket svårare och dyrare att ha koi-fiskarna än en vanlig pool, men det är mammas dröm att ha den här fiskdammen och det är hon som ska vara i huset halvårsvis, mammas lycka är vår lycka!

Det är mysigt att ha ett boende utomlands, men när man inte kan utnyttja det till fullo eller som var tänkt från början är det inte är så praktiskt. I och med pandemi har jag fått en tankeställare och har börjat prioriterat om. Vi får se hur vi gör med huset inom ett par år.

 

God fortsättning!

Underbara cybervänner 

Jag och min lilla familj vill önska er en god fortsättning. Jag vet att den här julen har varit annorlunda för många, men jag hoppas att ni fick en fin och mysig jul ändå.

Själv har vi haft en underbar jul, trots omständigheterna. Det var ett par år sen som min familj kunde fira jul ihop såhär. Trots att vi är väldigt få i familjen så har det varit andra omständigheter som gjort att vi inte kunnat fira jul samtidigt. Antingen var mamma i Thailand eller som förra året när barnen fick RS-virus. I år blev det inte helt felfri heller, min pappa fick förkylningssymtom dagarna innan julafton och började isolera sig direkt i vårt andra hus. Han som har sett framemot att fira jul tillsammans med barnbarnen och hypat upp julen i månader. Men fick dessvärre inte fira jul med oss. Eller jo, han var med på ett och annat sätt. Han var tomten som kom på besök. Men som aldrig gick in i huset. Min pappa blev ändå lycklig av att se sina glada barnbarn genom fönstret. Att han kunde ge barnen julglädje och magi. Åh… kära pappa, jag blir så rörd.

Innan vi reste upp till Lappland var det mycket som behöver tänkas till lite extra för att minska risken för smittspridningen. Vi satte oss själva i karantän en vecka innan resan bl.a. Sedan har vi endast spenderat tiden med familjen utan att träffa andra människor innan vi åkte tillbaka till Stockholm med nattåget där vi hade en egen sovvagn. Vi fick en supermysig färd och barnen var så ivriga och exalterade över tågresan. Fler tågresor ska det bli!

Men julen är inte över än för oss. Vi har Bills familj kvar att fira jul med i efterskott. Ingenting stort, bara umgås lite och barnen får öppna ännu mer julklappar! Känns som att julen tar aldrig slut här, men barnen tycker nog bara att det är roligt! Lyllosar!

Varmaste julkramar från oss till er.