Älskade cyberfamiljen! ♥

Det tog sin lilla tid innan jag kunde kika in här. Jag skulle skriva en kort hälsning till er efter nyår. Men kom inte längre när vi plötsligt fick veta att min morbror (mammas yngsta bror) hade gått bort.

Mammas första instinkt var att ta det första bästa flyget till Thailand. Men på grund av Coronan försökte vi lugna henne att inte agera för impulsivt. Det skulle inte bli bättre även om hon åkte. Hon kommer inte att hinna till begravningen oavsett hur hon än skulle göra. Eftersom hon kommer att sitta fast på ett karantän-hotell i Thailand under två veckor innan de släpper iväg henne. Tur i oturen upptäckte vi att mammas thailändska pass hade gått ut, hon kunde ändå inte åka som var tänkt.

Första veckan av sorg var jobbigast för mamma. Hon hade så mycket ångest, var förtvivlad och såg sin lillebror överallt. Hon försökte hitta alla tecken för att kommunicera med honom. Hon sa till mig vid ett par tillfällen att hennes bror kom och hälsade på henne. Jag fick rysningar, men för mamma är detta helt naturligt. Hon har vuxit upp i en kultur där döden och andar är det naturligaste som finns.

Vi har varit oroliga över mammas välmående ett tag, eftersom vi vet hur hårt hon tog detta. Mamma och hennes lillebror har jättebra relation till varandra och min morbror har i princip tillbringat varje sommar här i Sverige sen jag var 10-11 år gammal. Mamma har alltid räknat med honom att han kommer varje sommar. Det känns olyckligt att de inte kommer att tillbringa fler sommar tillsammans.

Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas om något skulle hända med min lillasyster. Känslorna skulle vara obeskrivliga. Att förlora någon som man aldrig kan ta tillbaka. Vilken hopplöshet man kommer att känna. På samma sätt som jag känner för min lillasyster vet jag att mamma gör för sin lillebror. Att känna sorg är nog det värsta som finns. I början känns det omöjligt att hantera känslorna. Men som de säger, tiden läker. Även om man aldrig kommer att sluta sakna personen helt, men man kommer att lära sig att leva med det.

Nu efter ett par veckor har mamma fått lite ro i sina tankar. Naturligtvis saknar hon fortfarande sin lillebror, men hon försöker hålla sig själv upptagen med nya projekt och idéer. För drygt två veckor sedan kom hon hit och hälsade på oss över en helg i samband med att hon måste förlänga sitt thailändska pass. När hon åkte tillbaka började hon renovera sitt hus och sätter upp nya tapeter. Hon kommer att rensa alla möbler och saker från sitt vardagsrum för att förvandla rummet till ett stort lekrum för barnen bland annat. Mina föräldrar är så investerade i barnbarnen. Jag kan inte ens föreställa mig vilka normala människor skulle göra såhär, haha. 

Hur känner ni inför det här året? För mig var det faktiskt underbart att säga hejdå till 2020. Även om året började lite tufft för oss, med morbror som gick bort och barnen som fick vinterkräksjuka! Men jag känner mig ändå hoppfull att det här året kommer att bli bättre. Dock vågar jag inte andas ut riktigt än. Men jag hoppas och håller tummarna att vi kan återgå till en viss normalitet i vardagen snart. 

Barnen återvände till förskolan för en vecka sedan. Jag har legat efter med mina studier och fick stressa ihjäl mig för att komma i fas. Efter ett par sömnlösa nätter och intensiva dagar kunde jag i slutändan andas ut! Nu när vardagen är på banan igen hoppas jag verkligen på att kunna hålla bättre kontakt med er. 

Ta hand om er än så länge fina ni,
Världens goaste kramar till er! ♥

Jag vill tillägna det här inlägget till vår underbara tomten. ♥

Det är min kära pappa som blev barnens första riktiga tomten i år. Zelda har ju träffat tomten förut men det var ingenting som hon förstod då. Men den här gången förstår både Zelda och Atari vem Tomten är och vad han gör. De blev så glada och tyckte att det var jättespännande när tomten kom på besök, detta blev deras höjdpunkt på julafton utan tvekan. Barnen pratar om Tomten än idag och frågar jämt efter honom.

Som jag berättade i tidigare inlägg fick min kära pappa förkylningssymtom och kunde inte fira jul med oss. Trots att han behövde all vila han kunde få den dagen, tog han på sig tomtedräkten och körde bil till huset som vi befann oss i under julafton. I tio minuter dansade han och gjorde sitt allra bästa med att vara den mest underhållande tomten för barnen. Varje ögonblick med barnen är så himla värdefull för honom, och det var dessutom den enda stunden på julafton som han kunde tillbringa med sina barnbarn. Även om pappa bara kunde se barnen genom fönstret så betydde detta ögonblick oerhört mycket för honom.
Jag blev både glad och ledsen att se pappa på julafton. Glad att han var där och bidrog oss med julmagi och glädjen men ledsen för omständigheterna. Att han inte kunde fira jul med oss ordentligt, att man inte fick krama honom och berätta för honom hur bäst han är. Jag och pappa gick även miste om årets största matduell den dagen, något som vi har pratat om i månader. Men nästa år ska vi ta igen det!

För oss är pappa familjens ”Santa Claus” året runt. Det är han som skapar magi i vår vardag. Han som sprider glädje, ger oss hopp och gör oss glada. Han som vi ser framemot att träffa när vi åker hem. Utan pappa har vi ingenting att se framemot.

Vi älskar dig världens bästa Tomten! ♥

Några av er har undrat hur det går med huset i Thailand. Det är superbra att ni ställer frågor! Nu när jag inte är lika aktiv på bloggen (sociala medier) händer det att jag utelämnar vissa saker. Inte med mening såklart. När jag väl uppdaterar, har jag bara skrivit om aktuella saker som just hänt. Men nu tänker jag berätta lite mer om huset och plockar upp där vi lämnat sist.

Som ni vet är vi mitt i en pandemi, det har inte varit möjligt för oss att åka till Thailand i år, kanske inte nästa heller. Det var tänkt att jag, Bill och barnen skulle åka till Thailand i början av det här året när mina föräldrar redan befann sig där. Men sedan fick vi läsa om Corona som började härja i Wuhan. Hur oroligt läget var i Asien. Då beslöt vi oss att avboka resan. Men av de bilderna som jag fick se och det som jag har fått höra från mamma och pappa är allting ok med huset. Gräsmatten som vi hade lagt är superfin nu, inte fläckig och ojämn som ni kan se på bilden nedan. Mamma har även jobbat med trädgården dag och natt, helt själv! Att pyssla med trädgården är det bästa hon vet! När folk kommer till huset och söker ägaren fattar de inte att det är mamma som bor där. De går alltid fram och frågar henne om ägaren är hemma. Då brukar mamma spela med och fråga vad ärendet är. För att se om det är intressant eller inte, haha. Men det är oftast folk som kommer in och erbjuder byggtjänster eller söker jobb. Huset är klar men det är folk som jobbar med andra projekt i tomten fortfarande.

Under tiden som vi alla är här i Sverige har huset fått stå tomt, eller inte riktigt. Vi har folk som är där och tar hand om huset varje dag. Senaste nytt som har rapporterat är att regnvattnet har läckt genom taket vid entrén när det hade stormat. Nu vill vi ta bort hela taket vid entrén och gör om det till en stor terass från master sovrummet som jag föreslog långt innan taket byggdes ut. Antog att mamma ville få det fixat fort, så det blev som det blev. Nu har vi såklart ett stort dilemma när vi inte kan vara på plats för att få taket fixat. Man vill ju se till att saker och ting blir gjort som man har tänkt sig. Får se hur vi löser detta lite längre fram.

Mamma fick klart sin fiskdamm med koi-fiskar också, hon köpte 40 fiskar till dammen men 4 har redan dött! Vilken panik! Att ta hand om koi-fiskar är inte lätt. De behöver så mycket underhåll. Mycket svårare och dyrare att ha koi-fiskarna än en vanlig pool, men det är mammas dröm att ha den här fiskdammen och det är hon som ska vara i huset halvårsvis, mammas lycka är vår lycka!

Det är mysigt att ha ett boende utomlands, men när man inte kan utnyttja det till fullo eller som var tänkt från början är det inte är så praktiskt. I och med pandemi har jag fått en tankeställare och har börjat prioriterat om. Vi får se hur vi gör med huset inom ett par år.

Underbara cybervänner ♥

Jag och min lilla familj vill önska er en god fortsättning. Jag vet att den här julen har varit annorlunda för många, men jag hoppas att ni fick en fin och mysig jul ändå.

Själv har vi haft en underbar jul, trots omständigheterna. Det var ett par år sen som min familj kunde fira jul ihop såhär. Trots att vi är väldigt få i familjen så har det varit andra omständigheter som gjort att vi inte kunnat fira jul samtidigt. Antingen var mamma i Thailand eller som förra året när barnen fick RS-virus. I år blev det inte helt felfri heller, min pappa fick förkylningssymtom dagarna innan julafton och började isolera sig direkt i vårt andra hus. Han som har sett framemot att fira jul tillsammans med barnbarnen och hypat upp julen i månader. Men fick dessvärre inte fira jul med oss. Eller jo, han var med på ett och annat sätt. Han var tomten som kom på besök. Men som aldrig gick in i huset. Min pappa blev ändå lycklig av att se sina glada barnbarn genom fönstret. Att han kunde ge barnen julglädje och magi. Åh… kära pappa, jag blir så rörd.

Innan vi reste upp till Lappland var det mycket som behöver tänkas till lite extra för att minska risken för smittspridningen. Vi satte oss själva i karantän en vecka innan resan bl.a. Sedan har vi endast spenderat tiden med familjen utan att träffa andra människor innan vi åkte tillbaka till Stockholm med nattåget där vi hade en egen sovvagn. Vi fick en supermysig färd och barnen var så ivriga och exalterade över tågresan. Fler tågresor ska det bli!

Men julen är inte över än för oss. Vi har Bills familj kvar att fira jul med i efterskott. Ingenting stort, bara umgås lite och barnen får öppna ännu mer julklappar! Känns som att julen tar aldrig slut här, men barnen tycker nog bara att det är roligt! Lyllosar!

Varmaste julkramar från oss till er. ♥

Finaste, bästa ni! ♥

Tack snälla för alla fina och varma grattishälsningar som ni har lämnat här i bloggen. Vad glad jag blir! Sitter fortfarande och ler. Såg även att ni har ställt lite frågor om huset i Thailand. Jag ska skriva en liten update och berättar lite mer i detaljer om läget med huset i ett annat inlägg sen. 

Nu är det ungefär två veckor kvar till Julafton! YEEY! Vi är så taggade. Jag och barnen har gått och sjungit jullåtar sen Oktober, haha. Har ni satt upp julpynt hemma hos er än? Vi satte upp Julgranen, julstjärna och ljusstakar dagarna innan första advent men alla omtåliga juldekorationer fick ligga kvar i julkartongen i år. Ungarna tror att allting är leksaker numera. Julgranen fick inte heller vara ifred under de första dagarna men tillslut lät de julgranen vara, som tur är.

För ungefär 4 veckor sedan fick barnen en förkylning, jag stannade hemma med dem i två veckor. Sedan var de friska och hann vara tillbaka på förskolan i en vecka innan de fick en ny förkylning igen. Den här gången gick förkylningen över ganska snabbt. Nu efter en vecka kunde barnen återgå till förskolan, jag lämnade av dem imorse.

Under tiden som vi har varit hemma har vi myst, pysslat och julbakat masor! Att hitta på saker med barnen och håller dem sysselsatta när man måste vara inne är inte alltid lätt. Men när barnens symtom började lätta kunde jag göra utflyker till skogen/naturreservatet med barnen. Det var mysigt att att göra det mitt i veckordagar då man stöter inte på folk. Barnen sprang fritt i naturen och tittade på djuren. Åh, vi skulle lätt kunna göra det varje dag!

Hur mår ni? Vad har ni hittat på under de senaste veckorna?

Nu ska jag komma ikapp mina studier! Håller tummarna att barnen håller sig friska hela veckan ut. För att sen ska vi gå in i karantän innan julfirandet med lilla familjen! ♥
 

Älskade cyberfamiljen, ♥

Igår, den 28 November fyllde bloggen och min älskade son Baggiz hela 12 år! Tänkt att Baggiz är exakt lika gammal som bloggen. Han föddes när jag skrev mitt första blogginlägg för 12 år sedan. Är inte det lite crazy?! Att Bill sedan adopterade Baggiz och att jag blev hans mamma för 6 år sen.

Vi skulle ha haft Baggiz hemma egentligen men han är hos sin farmor (min svärmor) som kände sig lite förkyld fortfarande, så vi avvaktar med att träffas än så länge. Men igår ringde vi på Face-time och sjöng för Baggiz på hans dag, vi ville uppvakta honom och att han ska veta hur älskad han är. När vi ses nästa helg kommer han definitivt att bli sönderpussad av oss alla! 

Sedan vill jag av hela mitt hjärta tacka er läsare för att vi har hängt ihop under alla dessa år. Ni underbara människor, mina cybervänner, min cyberfamilj som har varit vid min sida genom toppar och dalar. I tolv år har vi vuxit tillsammans. Ni har fått se mig utvecklats till den kvinnan jag är idag. Från ”Hello Kitty-tjejen” till tvåbarnsmamma. Åh, jag blir alldeles tårögd och finner ingen ord…

När jag tänker tillbaka får jag upp många underbara minnen. Tacksam för alla möjligheter, glad för den resan som jag har gjort och alla inspirerande människor som jag har mött längst vägen. När jag ser tillbaka på hur det har varit fick det även mig att reflektera över saker som jag idag kan göra bättre. Jag är stolt att jag har bearbetat de svagheter som jag hade och jobbar fortfarande till att bli en bättre version av mig själv varje dag. 

Bloggen är något som jag värderar oerhört mycket. Genom åren har bloggen blivit min identitet och en del av mig. Det är inte innehållet i bloggen som får mig att känna så här. Det är ni läsare som gör den här bloggen awesome, därför värderar jag den. Relationen som vi har är ovärderlig. ♥

I den livsresan som jag är i just nu har bloggen hamnat lite åt sidan och jag har inte möjlighet att vara lika aktiv. Men önskar med hela mitt hjärta att vi kan hålla ihop flera år till och att jag snart kan komma tillbaka och ge er mer inspiration och bättre innehåll när tiden finns till. Vi säger hela tiden hur fort tiden år. Mitt i allt kommer jag att vara klar med min MBA utbildning och nya äventyr väntar.

Hjärtligt tack igen för att ni har hängt med på resan. Hoppas att ni vill fortsätta att hålla kontakten. Även om jag inte är aktiv så blir jag faktiskt genuint glad när jag kommer in här och ser att ni har lämnat meddelanden eller kommentarer. Ni är inspiration och glöden till den här bloggen. Kom ihåg det!

All kärlek till er! ♥

Hej på er cyberfamiljen, ♥

Har ni också ruskigt men mysigt väder hos er? Jag och barnen har spenderat mycket tid inomhus under veckan. Vi har målat, pysslat, byggt kojor, lekt med lego och klossar. Sedan har vi bakat kakor i halloweentema men som inte blev så bra, haha. Men kul hade vi i alla fall! Barnens höjdpunkt måste nog vara när vi gjorde halloweenpumpan, de tyckte att det var jätteroligt och spännande. Jag frågade barnen vad vi ska göra för motiv på pumpan, Zelda svarade: -KATT! Atari höll med och sa: -TATT (Atari menar såklart katt). Så en katt blev det. Pumpaköttet som jag grävde ut gjorde jag pumpasoppa av, jag och barnen åt sedan soppan till lunch. Det blev en succé! Men oj, vad kladdigt det blev överallt. Det var t.o.m. soppstänk på tapeterna. 

Idag fick barnen knacka på hos EN av grannarna och fick uppleva deras allra första ”Bus eller godis”.  Zelda hade sett det på ett av barnprogram som hon brukar titta på och sa att hon också ville göra detsamma. Vi pratade ihop med grannen som bor mittemot oss i förväg och planerade att barnen skulle få knacka på hos dem på Halloween. Det är ju corona-tider nu så det gäller att vara försiktig och ta hänsyn till andra. Barnen tyckte att det var så himla kul med bus eller godis och ville knacka vidare hos andra grannar men vi stoppade dem och gav dem godis hemma istället. De blev lika glada för det!
Imorgon har vi tänkt att gå till skogen för att plocka svamp egentligen men det ska regna så vi kommer att ha innelekar istället. Blir lika mysigt det med! Vad har ni för planer? Vad gör ni? 

Önskar er en fortsatt underbar helg. Mysiga kramar från oss till er! ♥

Happy Halloween från oss till er! ♥

God kväll cyberfamiljen, ♥

Vi är tillbaka i Stockholm. Det gick jättebra att resa själv med barnen. Jag håller alltid andan varje gång jag ska resa själv med dem, men resan gick galant! Jag märker hur rutinerad jag har blivit och det underlättar en del att Atari kan gå själv. Nu slipper man i alla fall bära den ena och släpa med den andra sen packningen på det. Barnen gillar att hålla varandra i handen när de går själva för att det känns tryggare för dem på något sätt. Men det tar verkligen sin lilla tid att resa med småbarn, de gör extra stop på vägen eller springer åt fel håll bara för att utforska lite. Av någon anledning tycker jag ändå att det är kul att resa med barnen. Så länge man inte är sen eller har bråttom. Reser man med barnen ska man alltid ha god tidsmarginal. Då är resan som roligast.

Vi har höstlov denna veckan. Jag har valt att vara ledig med barnen så att vi kan hitta på massor med roliga aktiviteter tillsammans. Dock har barnen varit på förskolan idag och hade halloweenfest med kompisarna. Zelda och Atari klädde ut sig till Baby Sharks. De var supersöta i deras dräkter som också kan sjunga! -Baby shark dododododo! Sjunger dräkten. Ni måste se dräkterna! Ska fota barnen sen när de ska ha på sig dräkterna igen under helgen.

Imorgon har jag lite planer på vad jag och barnen ska hitta på. Om det är hyggligt väder kommer vi att vara ute men om det regnar ska vi hitta på något roligt och mysigt inomhus. Jag har en hel lista på vad jag vill göra med mina små hela veckan ut och på halloween helgen kommer vi att mysa deluxe!

Hur ser era halloweenplaner ut för er i år? 

När vi kom fram till Lappland dagen efter min födelsedag hade första snön precis fallit. Barnen blev jätteivriga och exalterade över snön. De ville leka i snön och bygga snögubbar i timmar. Vi drog runt barnen med pulkan och de tyckte att det var superkul. Båda sa: -Mera, mera, meeeeraaaa! Varje gång man stannade till med pulkan för att vila. Sen ville Zelda promt plocka jordgubbar när hon stod vid jordgubbslandet. Hon försökte ta bort snön från jordgubbsplantorna och förstod inte riktigt varför det inte var några jordgubbar och blev jättefrustrerad och ledsen. Stackars liten… Jag försökte förklara för henne att jordgubbarna försvinner när snön kommer, men vet inte riktigt om hon förstod hela grejen med olika årstider och växtligheter som är tillgängliga under de olika årstiderna. Även om jag sa till Zelda att jordgubbarna är ”slut” just nu så insisterade hon att om man tar bort snön från jordgubbsplantorna så skulle man hitta jordgubbarna för att de gömde sig bara sa hon. Åh, lilla Zelda.

Vår vecka i norr har varit dunder-underbar. Jag njuter varje gång vi är här och barnen älskar att vara här lika så, barnen är verkligen gjorda för att vara i Lappland. Förutom att det alltid är folk och familjemedlemmar kommer och går dagligen i huset där man aldrig känner sig ensam så kan vi alltid hitta på många mysiga uteaktiviteter med barnen. Det är så mycket kärlek, lek och skratt hemma i Lappland. Jag känner mig överlycklig varje gång jag är hemma. När jag är i Stockholm har jag så mycket hemlängtan att det gör ont i hjärtat. Det här vet ni redan sen flera år tillbaka, att jag länge har velat flytta tillbaka till Lappland. Det här inlägget från 2016 skrev jag om det bland annat. Tänkt vad roligt det skulle vara för barnen och min familj men framförallr för min själ! Men av olika anledningar är detta omöjligt just nu, känns det som. Men deltids boende är möjligt i framtiden och jag längtar så mycket att jag får fjärillar i magen när jag tänker på det! 🙂

Jag och min lilla familj önskar er en underbar vecka finaste ni, tar hand om er! ♥

Bilderna togs när första snön precis hade kommit, men nu är det betydligt mer snö och man kan inte längre se gräsmattan.