Zelda saknar förskolan och kompisar

Underbara ni, 

Hur är läget hos er? Vi har som sagt hållit oss inne men går ut ibland för lite lek på gården och promenader under solskenet. Efter första veckan hemma från förskolan började Zelda tjata om att få gå tillbaka till förskolan. -Mamma, gå ut, skolan, kompisar. Säger hon. Ååh, mitt hjärta. Det måste vara förvirrande för henne varför vi har hållit oss inne på dagarna. Hon blir alltid överlycklig när vi klär på henne för att gå ut, hon tror alltid att hon ska få gå till skolan. Hon saknar verkligen hennes kompisar.

I går hade vi dock läkartid på BVC med Atari så vi var tvungna att gå dit. Som tur är det är folktomt överallt, vilken lättnad. Efter besök på BVC svängde jag förbi Zeldas förskola en snabbis under barnens nap-tid för att hämta upp Zeldas saker. Det var bara 4 barn på Zeldas avdelning igår. Mötte även en av pedagogerna som berättade att kompisarna har frågat efter Zelda. De hade tydligen saknat vår lilla Zelda där. Jag blev så himla glad av att höra det. Inte så konstigt att Zelda vill till hennes kompisar hela tiden. Barnen har ju lärt sig att leka med varandra och byggt upp vänskapsrelationen, såååå fin.

För er som undrar, min mamma mår toppen bra! Hon har inte visat någon symtom eller liknande sen hon kom hem från Thailand. På flygplatsen delade hon t.o.m. ut munskydd till andra resenärer som inte hade möjlighet att få tag på en. Jag blev så himla stolt över henne. Älskade mamma. 

Jag och min lilla familj vill skicka er ännu mer kärlek och önskar er alla en god hälsa. Ta hand om er själva fina ni. Jag tänker på er!  Nu ska jag dansa med Zelda en sväng, hon har stått här ett tag och sagt att jag ska gå och dansa med henne, haha. Min lilla solstråle.

 

Mamma i karantän

Älskade cybervänner,

Hur mår ni? Min mamma kom hem från Thailand i måndags. Mitt i koaset, efter att UD avråder alla från att resa ut och in från landet i onödan utan särskilda skäl. Mamma skulle få komma hem oavsett såklart, för att hon är svenskmedborgare och bor här. Skönt att ha mamma på hemmaplan nu i alla fall, det känns tryggare att ha alla familjemedlemmar nära (åtminstone i samma land) under den här tiden. Mamma sitter just nu i karantän hemma. Moster lagar mat till henne varje dag som hon hänger utanför dörren, hon får även hjälp med att handla. Pappa jobbar uppe i fjällen som vanligt.

Jag och barnen har planer på att åka upp till mina föräldrar nästa fredag för att sedan fira påsk med familjen i fjällen. Den här resan var planerat och bokat sen förra året. Vi avvaktar hur det blir med flygbolaget än så länge. Just nu har de inte ställt in vårt flyg till Luleå i alla fall. Alla utlandsresor som vi tänkte ta under året utesluter vi helt och fokuserar istället på att få vardagen att kännas så trygg som möjligt för barnen tills läget i världen är under kontroll.

Vi har beslutat oss att vara hemma och inte vistas ute bland folk tills vi åker upp till min familj, så att vi inte riskerar att bära på viruset när vi reser. Zelda har fått vara hemma från förskolan i cirka två veckor nu och vi fortsätter att ha henne hemma trots att hon är frisk.

Det finns såklart alltid risker att man kan bli smittad på vägen. Men vi får helt enkelt undvika att resa kommunalt och ta oss till gaten utan att röra på allmänna ytor samt håller extra avstånd från folk. Man ska inte underskatta situationen även om flygresan är bara en timme.

Jag som redan har jättemycket hemlängtan och saknar min familj i Lappland känner ett sånt tryckt över bröstet på grund av den enorma saknaden efter dem. Jag saknar min familj oerhört mycket just nu. Jag vill bara krama om dem och vara med dem. Att få vakna upp och se dem varje dag skulle få mig att må bättre.

Under den här tiden har jag märkt hur givmilda folk kan vara, det är jättefint att se. Grannen satte t.ex. upp en lapp i trappuppgången där hon erbjuder hjälp att handla till dem som sitter hemma och är sjuka. Finns folk som erbjuder gratis barnpassning till dem som jobbar inom vården o.s.v. Åh, vad jag ångrar nu att jag aldrig genomförde min utbildning som läkare. Det är bara under sådana här situationer som jag önskar att jag hade kompetensen till att kunna göra skillnad. Annars gör jag så gott jag kan för min familj och för folk i vår omgivning såklart. Tur att det finns många goda själar där ute i alla fall.

Vi måste komma ihåg att vi alla är människor, vi måste ta hänsyn till varandra och hålla oss civiliserade under den här tiden. Förstår att många är oroliga och rädda, men det är ingen idé att skapa panik för att detta leder bara till osäkerheter.
Jag har inte säljt av mina tillgångar som jag placerade, kommer snarare att köpa ännu mer. Passa på ni också, ni som inte har kommit igång med era besparingar än. Nu är det guldläge! Jag ska hjälpa min lillasyster att placera hennes pengar sen när hon har fått sina pengar från skatteåterbäring. Jag vet att samhället kommer att repa sig otroligt bra efter det här, vi befinner oss i en annan tid nu där vi har mer kunskap och breda kommunikationsmöjligheter.
Sen handlar vi som vanligt, bara det vi behöver, har inte märkt av att mat eller toalettpapper tar slut. Allting fylls alltid på dagen efter. Tycker synd om gamlingar som åker till matbutiken och inte får tag på det de behöver. De kanske måste gå till en annan butik, detta ökar ju bara smittorisken för dem. Känner ni någon som är äldre och bor ensam, erbjud gärna hjälp att beställa hem mat eller handla åt dem. Vi måste vara rädda om våra gamla. Jag tänker liksom på min mormor.

Snälla, ta hand om er älskade ni, var försiktiga, följ nyheterna och myndigheternas råd. 

Kärlek från mig och barnen! 

 

Zeldas 2 års kalas!

Här kommer bildbomb från Zeldas 2 års kalas som vi hade för henne med familjen igår.
Vi hade hela badhuset för oss själva under kalaset och lite folk började komma ungefär när kalaset var slut. Vilket var väldigt skönt och praktiskt för oss. Det är alltid mycket stök och lek på kalas. Jag som alltid är rädd att störa folk blev glad att ingen var där. Vi fick även tjejernas omklädningsrum för oss själva då det var under renovation, men de har inte påbörjat arbetet än så vi fick använda den. Tur i oturen! Men det funkade galant!

Jag och svärmor åkte till badhuset före de andra för att sätta upp ballonger. Kort därefter anlände kusinerna, de hann bada och leka ordentligt innan Zelda och Atari kom. Vi inledde kalaset med att sjunga för Zelda sedan fikade vi. När barnen var nöjda hoppade de ner i poolen igen. Sen blev det dags för presentöppningen. Zelda var så söt och såg jättemycket framemot att öppna alla presenter. Hon sa: -Wooooow, varje gång hon öppnade ett nytt paket och uppskattade alla presenter hon fick.

Tårtan och bakelserna var gudomliga! Det är en jätteduktig tjej som heter Åsa som har gjort Zeldas tårta och bakelser i år som förra året på Unicorn-kalaset. Jag har bestämt att Åsa kommer att få göra våra tårtor på alla kalas framöver om vi firar det på hemmaplan d.v.s.

Vilket lyckat kalas det blev, när jag såg hur kul barnen hade.

Grattis igen älskade Zelda. Nu märker man ordentligt att hon är två, tantrum perioden börjar nämligen smyga fram mer och mer, haha. Utöver det tycker jag att den allra roligaste perioden börjar nu. 

 

Food for my mini foodies

Jag började göra roligare mat här hemma för Zelda då jag var så desperat efter att hon hade tappat matlusten och skrek så fort hon såg mat. Dem här roliga maträtterna har inte fått Zelda att äta mer. Men maten har fått henne att sluta skrika när det var dags för mat och hon började istället utforska maten. Efter ett par veckor har hon fått tillbaka aptiten vilket är fantastiskt på alla fronter.

Från början gjorde jag det här av frustration. Men nu tycker jag att det är superkul, mest på grund av att Zelda alltid lyser upp som en sol när hon ser maten. Jag kommer att fortsätta med ”roliga mat” här hemma till barnen. Jag älskar att se hur mina barn blir glada av något jag gör för dem. Det värmer mitt hjärta så.

När jag får lite tid över kan jag visa och dela recept på hur jag gör maten till barnen. 

Jag önskar er en underbar dag finaste ni!