Zelda sa mommo för första gången!

Häromdan sa Zelda ”mommo” för första gången. Min mamma blev så himla glad att hon grät när Zelda pekade på henne och sa: –Mommo. Jag och min familj ringer videosamtal till varandra varje dag. Trots att de bor långt bort har de fått se och följa med barnens utveckling genom telefonen. Många gånger har vi till och med fått uppleva ”första gånger” sakerna med barnen tillsammans, live genom telefonen. Zelda tjuter alltid av glädje när hon ser Fay, mamma eller pappa. Vilket kalas det blir varje gång. Zelda dansar framför telefonen, visar hennes leksaker, hon skrattar och har så mycket att berätta till hennes lilla familj i Lappland.

Åh, vad jag saknar min fina familj. Fay var faktiskt här för två veckor sen. Det var supermysigt. Jag sa till Fay hur mycket jag saknar dem och längtar ”hem”. Speciellt de dagarna jag kände mig extra trött. Hur trevligt det skulle vara att få bo nära min familj. Tänk om man ändå kunde med några minuter vara i min familjs famn på de dagarna som känns lite jobbigare. Den här perioden av mitt liv är så speciell. Med barnen och allt, hur de växer så snabbt. Jag vill dela den här livsglädjen med min familj på nära håll. De känslorna jag hade som barn där jag växte upp vill jag också att mina ska känna. Jag vill att barnen ska befinna sig i min tryggaste plats i världen.

Nåja, livet kan vara klurigt ibland. Det som finns i tankarna och hjärtat funkar inte i praktiken alla gånger. Jag är såklart lycklig här också, man gör det man vill till. Ibland längtar man efter sin familj bara, så är det. 

 

Egentid med barnen

God kväll finaste ni, 

Hur har dagen varit? Har ni haft en fin dag?

Jag har varit hemma själv med barnen under de senaste dagarna. Jag och Bill har kommit fram till att Bill kunde spendera några timmar om dagen i biblioteket för att hinna plugga. Bills koncentrationsförmåga har blivit sämre sen han blev utbränd och det tar längre tid för honom att utföra en uppgift.
Innan sommaren försökte Bill läsa två kurser som saknades inför civilingenjörsutbildningen, tyvärr drog det ut på tiden och han hann inte läsa klart kurserna. Bill blev inte behörig för utbildningen nu till höstterminen. Bill var så irriterad på sig själv kommer jag ihåg, när han inte kunde utföra studierna. Han förstod inte sig själv och blev så frustrerad. Nu vet vi i alla fall orsaken och man får helt enkelt acceptera läget, inte pusha för mycket och man får göra saker och ting i sin egen takt.

De timmarna som jag är hemma själv med barnen går toppen bra. Jag har hittat mitt sätt att rodda med båda barnen samtidigt och jag känner mig så… duktig. Om jag nu kan ge mig själv beröm. Det är nyttigt för mig att kunna vara själv med båda barnen tycker jag. Även om det är skönt när vi är två eller när jag får hjälp från olika håll så är det nyttigt att jag kan känna mig trygg med att vara själv med båda barnen. Jag har inte vågat gå ut med båda barnen samtidigt än, ska testa göra det någon dag när det är soligt ute. Hemma är man alltid safe, men ute kan vara en utmaning ibland. Men jag måste prova! 😀

 

Zelda 1 år och 6 månader

Idag blev Zelda 1 år och 6 månader. Alltså, om ynka 6 månader fyller hon 2 år! Hjälp! Jag älskar att se min lilla dotter växa och utvecklas. Alla stora milstolpar hon tar är otroligt spännande men jag vill samtidigt bara stanna tiden.
Zelda är i en rolig ålder nu tycker jag. Hon upptäcker och lär sig mycket nytt under den här perioden. Hon testar gärna sig fram med att skruva, vrida, pilla, trycka eller dra i saker för att se hur den fungerar. Zelda kan lägga träpussel med figurer och klura ut olika typer av pussel själv. Hon bygger legos och staplar klossar. Zelda kan säga flera ord och snappar upp nya varje dag. Vissa ord kan Zelda uttalade så väl men det finns några ord som låter supersött när hon säger dem. T.ex. ordet ”groda” som hon säger ”doda” istället. Åh, det är så sött att man smälter… Zelda kan peka på bokstäverna i böcker och kan säga namnet på några bokstäver i alfabetet. Hon försöker räkna från 1 till 10 men kan bara säga ett, sex, sju, nio och tio än så länge. Nu härmar Zelda gärna det vi säger och vi måste vara försiktiga med språket, haha. Zelda är ett sånt charmtroll, man kanske alltid tycker det om sitt eget barn men hon är sååå rar. Hon är supersnäll och försiktig med lillebror. Hon är artig också. Hon säger alltid tack och erbjuder gärna det hon äter eller ha i handen. När Zelda äter det jag har lagat tittar hon alltid på mig och säger: -Mmmmmmmmmmmmm GOTT! Snacka om motivation för mig att vilja laga mat till henne varje dag.

Jag älskar min dotter så mycket att det gör ont. Sitter här och ler när jag skriver om henne. Jag är verkligen lyckligt lottad att ha Zelda som min dotter. Tack för att du valde mig som din mamma älskade bebis. 

 

Att få vakna upp med dem jag älskar

Solstrålar 

Hur mår ni? Tack snälla för att ni delade med er av era erfarenheter om utbrändhet. Jag känner igen många tecken som ni beskrev på Bill och vi har även fått information om att det kan ta minst 1 år innan Bill känner sig helt återställt igen. Igår var Bill hos rehabkoordinator och de hjälpte honom med att sätta upp en rehabiliteringsplanNu i början vill dem att Bill ska försöka unna sig själv 15 minuters promenad varje dag. Fokusera på en dag i taget, lite varje dag och finna lycka i det lilla i vardagen.

Vi har så mycket i vårt liv som vi uppskattar och är tacksamma över. Genom att bara få vakna upp med barnen ger en sån stor lycka och glädje. Zelda är alltid den som vaknar först varje morgon och väcker oss genom att viska försiktigt. Sen går hon över till lillebror och säger: –Häääy. Zelda är så söt och man vill bara äta upp henne!
Atari är alltid glad han med när han vaknar. Han börjar alltid morgonen med skratt. Vilket härligt sätt det är att vakna på egentligen och glädjen från barnen smittar verkligen av sig.

Vi önskar er alla en underbar dag!