Zelda 6 veckor

Idag är lilla Zelda hela 6 veckor gammal! 

Hon är ett riktigt charmtroll den här lilla damen. Hennes ansiktsuttryck känns mer varierade än tidigare. Hon har börjat göra andra ljud som: -Aaaah -Oooh -Hooo och liknande. Så sött! Jag vill äta upp henne varje gång hon gör hennes små söta läten och när hon ler samtidigt OMG! Jag smälter…

Nu får jag akta mig om jag har Zelda i knän framför mig. Förut var det hanterbart när hon sparkade mig i magen nu tappar jag andan varje gång. Vilken vilding! Så mycket kraft från en liten person.

Vår baby potting går lite si så där just nu. Zelda gör alltid sin grej under tiden hon äter. Det har varit så från start. Ni kanske kommer ihåg att jag nämnde det. Det finns så få tillfällen jag kan göra baby potting med Zelda. Men när tillfälle dyker upp och jag går med henne till badrummet hinner jag bara lägga henne i skötbädden, hinner inte ens ta bort blöjan innan hon kör på. Haha, det är som att hon vet. Igår lyckades jag få henne att kissa lite i alla fall, det går framåt! Vi har inte bråttom.

Något som är skönt är att Zelda sover lite längre på nätterna. Dock kan hon fortfarande överraska oss med vakna nätter men för det mesta sover hon mellan 5-6 timmar på kvällarna/nätterna i snitt. Blöjan är för det mesta torr under natten också har jag upptäckt under många tillfällen. Nu har jag slutat byta blöja på henne när hon vaknar på natten om inte jag hör eller ser på hennes ansiktsuttryck att hon har bajsat under matningen.

Zelda har börjat reagera på skallror också, ni vet sånna leksaker som man skakar framför bebisar. Nu ska vi införskaffa en sån där färgglad babymobil som vi kan hänga ovanför spjälsängen, så att Zelda kan titta på den också och inte bara på lampor och väggarna som tidigare.

Mini-steg som känns så enorma för oss!  

 

Första picknick på året

God kväll käraste ni, 

Vi har varit ute hela dagen idag. Så himla härligt. Jag hann inte göra picknickmat så vi köpte med oss sallader och en kartong med muffins på vägen till naturreservatet. Vi fick slå oss ner där det var möjligt för vagnen att komma fram. Nu kan inte vi hålla på att klättra på bergen för att hitta den bästa picknickplatsen så nära klippkanten som möjligt något mer, haha. Allt måste vara lätt, bekväm och barnsäker numera. Mycket trevligt har vi haft, massor med skratt och mys. Nu har vi äntligen invigt årets första picknick och fler ska det bli. Hurraaay!

På tal om barnsäkerhet. Jag kom på en grej. Förra veckan när jag körde bil till Bills pappa med tvillingarna i baksäten var jag sååååååå nervös! Dels för att jag inte har kört bil på flera månader. Sen känner inte jag vägarna i Stockholm så bra. Men det som var mest utmanande var att ha barn i bilen. Jag fick lite småpanik för att jag var rädd att något skulle hända. Jag hade inte ens musik i bilen, ville inte bli distraherad. Jag ville höra motorn så att jag vet när det är något fel med bilen under tiden jag kör. Jag höll hastigheten, tog inga chanser och var jätteförsiktigt. Kollade vänster och höger extra gång innan jag svänger. Jag höll andan så många gånger, haha. Men jag påminde mig själv att andas och vara luuuugn, det blir liksom värre om man blir för uppjagad. Det gick toppen bra! Men jag gillade inte känslan att vara orolig. Hur många gånger måste jag köra med barn i bilen innan oroskänsla går över? Någon som vet!? 😀

 

Helg

Finaste ni 

Många av er blev nog lika chockad som jag när hela internetvärlden stormar med nyheter kring Aviciis död. Jag läste nyheten strax innan jag gick och la mig igår. Gnuggade ögonen flera gånger för att jag trodde att jag läste fel först. Det är så tragiskt när en ung och talangfull person som honom lämnar världen för fort. Mina tankar går till hans familj och närstående. 

Vår vardag rullar på som vanligt här hemma. Jag tog en chill-fredag igår. Sa till Bill: -Älskling, idag vill jag bara ligga i sängen hela dagen, kolla på fresh off the boat, vila och mata Zelda. 

Jag kände att jag behövde det. Min energinivå var såååååå låg. Bill fixade med allt annat här hemma. Maten, städande och tvättande. Vilken klippa han är! Dock var temperaturen väldigt härligt här i Stockholm igår, nästan att jag fick lite dåligt samvete för att jag stannade inne hela dagen. Det var typ sommarväder! Men jag hade balkongdörren öppen hela dagen, lite friskluft fick vi. Om det blir lika varmt idag som det var igår ska vi nog försöka ta oss ut på en picknick eller något. Ska se om Baggiz är sugen på det han med. Jättekonstigt att han fortfarande ligger i sin säng och myser. Vid han här tiden brukar han gnälla om att han vill ut.

Vad har ni för planer idag kära ni? Jag och mina små vill i alla fall önska er alla en toppen dag! 

 

Närhet

Hey finaste ni, 

Vi har precis kommit hem. Har varit med lilla Zelda till BVC. Hon växer på jättebra, gick upp 250g i vikt och 1,5cm i längd sen förra veckan. Nu ligger lilla plutten och sover i vagnen. Hon har varit vaken ganska länge tidigare och sov bara under korta stunder. Skönt att hon får sova lite i lugn och ro nu.

Började reflektera över en grej när jag berättade för mamma hur vi måste ha Zelda nära så fort hon är vaken. Annars kan hon bli otålig och börja gråta. Mamma tyckte att vi inte ska låta Zelda vara i famnen hela tiden annars vet hon inget annat. Känns som att detta är en generationsfråga hur de uppfostrade barnen förr i hennes tid och kultur. Jag vet inte, men jag tycker inte om tanken av att Zelda ska behöva ligga där och gråta ut. Hon är bara fem veckor gammal, hon vet inget annat än närhet just nu. Varför ska man ”vänja” spädbarn att vara från deras trygghet? När hon är ett par månader till och kan underhålla sig själv blir det nog lite lättare. Vill hon vara nära nu ska hon få vara det. När Zelda är trött kan hon faktiskt ligga i sin spjälsäng själv utan någon som helst problem tills hon somnar.

Men jag vet att mamma sa detta bara på grund av att hon har blivit tillsagd att det ska vara så. Jag kommer ihåg själv hur det var att växa upp med mamma och det var hur mycket gos som helst när vi var små. Så fort mamma ser att Zelda gråter säger hon direkt att jag ska plocka upp henne, krama henne och gå runt med henne. Det här med att hon tycker att man ska låta barnet vara köper jag inte riktigt. Om jag känner mamma rätt kommer hon att vilja ha Zelda i famnen hela tiden oavsett om Zelda är vaken eller sover, haha.

Hur känner ni inför det här men att folk säger att man ska låta bli spädbarnet när de gråter? Alltså när bebisen är bara några veckor gammal. Men jag skulle lätt kunna låta Zelda gråta hur mycket hon vill när hon inte får den leksaken hon vill ha t.ex. Det är lite skillnad tycker jag.

Något som jag har lärt mig nu är att man som föräldrar inte ska lyssna på vad andra gör och inte gör med sina barn. För att barn funkar olika och man kan ha en hel annan livsstil från varandra. Man kan såklart höra hur andra gör och har det men inte sätta press på sig själv att göra detsamma. Därför kommer jag aldrig att säga till andra föräldrar: -Så här måste du göra med dina barn.