Värsta natten på länge

God natt finaste ni, 

I skrivande stund sitter jag i badet. Passar på att ta ett bad nu när Zelda har somnat. Så sköööööönt!

Idag har jag vilat massor. Spenderade hela dagen inne eftersom jag inte har orkat med någonting annat. Anledningen till det var att jag har haft en hemsk natt. Dels för att Zelda inte sov långa sträckor som hon brukar men också fick jag jobbiga sömnparalyser. Jag råkade somna när jag låg och ammade inatt. Direkt när jag somnade fick jag sömnparalys.
Jag vaknade samma sekund som jag somnade till eftersom jag kom på att jag måste flytta på Zelda så att hon ligger säker, vill inte råka rulla över henne. Jag försökte röra på mig men det gick inte, -Hjälp, nu har jag sömnparalys. Tänkte jag för mig själv. Jag försökte titta ner på Zelda men kunde inte. Försökte skrika, ropade på Bill som låg bredvid mig, försökte röra på mig men ingenting hjälpte. Jag kunde höra mina hjärtslag som slog tusen gånger på sekund. Jag vet att jag bör hålla mig lugn när jag är i sömnparalysläge men jag fick liksom panik då jag var så himla rädd att jag skulle råka kväva mitt barn. Sen släpptes det när Baggiz tassade runt i sängen. Jag skyndade mig att lägga Zelda lite längre bort där hon ligger säker och somnade om. Jag fick sömnparalys igen! Jag ville vända på mig denna gång men det gick inte, sen kände jag hur någon kom och la sig på min vänstra arm att hela sängen sjönk till. -Åh nej, nu har jag ”scary ass shit” sleep paralasys. Som jag annars inte få. Jag vaknade tillslut och vågade inte somna om. Låg och kramade Bill hela natten.

Jag brukar inte bli rädd när jag får sömnparalyser. Jag har haft det så många gånger sen jag var 19 år. Jag har nämt det till er tidigare också. Men den här gången var annorlunda. Det förstörde min sömn totalt.

När jag får sömnparalys är det tecken på att jag undermedvetet känner mig stressad. Jag får alltid det i samband med för mycket stress i kroppen har jag fått det förklarat för mig. Men ibland tror jag att man helt enkelt kan somna och vakna till för snabbt eller något att kroppen inte hinner reagera. Hjärnan är vaken men kroppen sover.

Usch, jag hoppas verkligen på bättre sömn inatt! 

14 kommentarer

  1. Wintersagah

    Åh vad segt för dig Foki 😞! Hade också sömnparalys under en period för några år sedan. Shit vad rädd jag var😳 visste inte vad sömnparalys var då heller så trodde det spökade eller något 🙈 den värsta gången var precis som du upplevde, att någon la sig bakom mig i sängen så att sängen sjönk till 😭 för mig verkade det bara komma om jag somnade på rygg! Har inte haft nån på länge nu iaf😊 sen vet jag att jag hade väldigt obehagliga drömmar efter första förlossningen😒 hoppas du får en bättre nattsömn inatt 💕 kramar💝

  2. Det där lät inte trevligt det 😳 Skulle inte heller somnat om tror jag 🤔
    Hade inte en jätte bra natt jag heller, följden av det blev en dålig dag för mig 😩 inget tålamod och dåligt humör hela dagen, bläh, hoppas på en bättre dag i morn 😩

  3. Fy! Har också sömnparalyser till och från, så jäkla obehagligt. För mig känns det som att jag inte kan andas. Urs….

  4. Men fy vad obehagligt! Vet precis hur du kände dig för jag har upplevt det flera gånger själv! Dom gångerna har jag också legat på rygg och jag ”vaknar” i min säng och ser en man stå i hörnet och bara stirrar på mig. Att han ska attackera mig när som helst. Mannen med rocken kallas han eller nåt liknande. Han är helt svartklädd och har en hatt på sig. Sen ligger man där i sängen och försöker skrika eller röra på sig så att man ska vakna, men det går inte.. usch. Så hemskt. Jag har också fått så att paralystillståndet har fortsatt om jag har somnat om för snabbt igen.

    1. Exakt så har jag också. Inte så ofta tack och lov. Just ”min man” har inte rock men han går runt i huset, kommer närmre och står till slut lutad över mig i sängen. Paniken!! Och att inte kunna röra sig eller göra något ljud. Jag brukar tänka ”Vakna, vakna!” men det hjälps inte. Det brukar istället sluta med att jag somnar ”på riktigt” och när jag vaknar på morgonen eller någon timme senare så minns jag att det har hänt.

      1. Usch, jag brukar ha ljusa varelser som sträcker armarna mot mig och pratar med varandra på ett konstigt språk.

  5. Har också råkat ut för sömnparalys, dock bara en gång; första gången var för nån månad sen och jag hoppas jag aldrig upplever det igen. Det var väldigt obehagligt :/ Har läst att det mest händer när man ligger på rygg men jag låg på sidan. Blev helt låst och såg mörka, konstiga figurer nära mitt ansikte. Usch.

  6. Om det är till någon tröst och kan ta bort lite av din stress så är det inte farligt att sova bredvid sin bebis så länge man är nykter (alkohol, droger, mediciner) och att man ligger på ett plant underlag, inte på soffan alltså. Det är naturligt att ligga nära sin bebis <3

  7. Jag också. Med skillnaden att jag är vid medvetande fast pratar ibland i sömnen samtidigt. Så jag HÖR och ser mig själv prata i sömnen med min fästman (oftast om att jag ser insikter i taket som jag vill han ska bära ut, men han vet ju inte att de är stora som katter för mig) och sedan vaknar jag och bara ”Herregud! Jag pratar i sömnen nu!” Det tog ett tag innan han förstod….

  8. Låter väldigt obehagligt! Hoppas att du kan koppla av och vila ut så att det inte händer igen, i alla fall inte av samma grad. Stress gör ingen någon nytta!

  9. Åh fyfan! Jag vet hur hemskt det är!! Jag hade sömnparalyser nästan varje natt, flera gånger, innan jag blev sjukskriven. Det är verkligen fruktansvärt otäckt!

  10. Händer mej med det är hemskt. Och har mardrömmar ibland också jobbigt. Kram.

  11. Det händer mig också ibland. Jag har lärt mig att väcka mig själv genom att i ”drömmen” börja blinka väldigt hårt. Det gör att jag vaknar. Testa vettja. Det är hemskt när det händer. Lika obehagligt varje gång!

  12. Har också haft sömnparalys mycket för några år sedan. Får nästan panikkänsla av bara tanken på hur det brukade kännas. Fruktansvärt obehagligt ! 😕

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *