Att övervinna sin rädsla

Hey solstrålar! 

En liten update kring värkarna. Trodde att det kunde vara på G. Vi väntade på att de skulle bli mer intensiva men värkarna avtog lite på kvällen och blev oregelbundna så vi behövde inte åka in. BM på förlossningen berättade att man kunde tydligen få dem här värkarna i flera dagar eller veckor i förväg. Men vi håller tummarna! Gaah, så spännande!

Sen vill jag bara säga att det är så himla mysigt och kul att läsa hur ni upplevde första fasen av förlossningen. Hur det än blev så fick ni lyckliga slut när barnen var i famnen. Tack för ni delade med er. Det är nog inte bara jag som uppskattar att läsa detta. Det är faktiskt en hel del blivande och nyblivna mammor som läser bloggen och tycker att det är minst lika roligt som jag! Tack för att ni gör oss förstagångsmammor trygga och lugna.

Som ni vet är jag skräckslagen inför förlossningen. Men jag har fått hjälp med att bearbeta rädslorna redan tidigt under graviditeten. Första träffen med min terapeut sa hon att jag hade väldigt hög grad av förlossningsrädsla och fick därefter en bra vägledning hur jag skulle bearbeta rädslorna.
Det här är ingenting som min terapeut sa att jag skulle göra såklart. Men för ett par dagar sedan gjorde jag något som jag trodde att jag aldrig skulle göra igen. Jag tittade på en riktig förlossningsfilm där jag kunde se allt. Alltså, huvudet kommer ut från underlivet och allt det där. Men den här gången har jag kunskap och visste precis vad som försiggick. Jag var nervös såklart när jag tryckte på play och undrade varför jag skulle utsätta mig själv för det här. Tänkt om jag får panikattacken igen och vägrar att föda. Men jag bet ihop och tänkte, nu är det upp till bevis. Nu är det dags för mig att möta mitt livs största rädsla. Vet ni vad? Jag klarade det! Jag grät när jag såg filmen, inte för att jag var rädd. Utan jag var så glad när såg att barnet kom ut och hur glada föräldrarna i filmen var. Även om jag ville titta bort många gånger tvingade jag mig själv att stirra in i filmen utan att blunda, haha.

Jag känner tvivel lite till och från men jag kan för första gången säga att jag längtar till förlossning nu. Jag vill uppleva den. Från att vara så rädd för smärtan, hög grad av bristningar, komplikationer, att något skulle gå fel eller att jag kanske bajsar på mig framför Bill så har jag släppt allt det där. Jag litar på min kropp, jag litar på vården, jag litar på människorna som ska hjälpa mig genom förlossningen och jag litar på att Bill kommer att gifta sig med mig ändå trots att jag kanske bajsar framför honom, haha. Jag är inställt på att allt kommer att gå bra. Sen får man ta det som kommer om det skulle gå mindre bra. För att förr eller senare, som allt annat i livet kommer allt att lösa sig i slutändan. Så länge Zelda är frisk och mår bra, det är allt jag kräver. Det är kanske sjukt att säga det här men jag skulle lätt kunna byta ut mitt liv mot att Zelda får leva när det kommer till kris. Jag skulle kunna dö för mitt barn så mycket älskar jag henne redan och jag har bara haft henne i magen i 9 månader.

Att få eget barn har fått mig att uppskatta och älskar mina föräldrar ännu mer. Även om jag älskar dem mer än allt annat i hela världen redan. Men jag förstår på riktigt hur de känner nu. På samma sätt att det gör ont i mitt hjärta om Zelda skulle fara illa så känner mina föräldrar detsamma om jag skulle göra det. Det är en välsignelse att bli älskad på detta sätt, en sådan ovillkorlig kärlek. Mitt liv känns komplett med tanken på att jag har mina föräldrar som älskar mig.

Jag vet att jag har tackat er förut, men vill göra det igen. För att ni har varit så stor hjälp till mitt bearbetande av rädslorna. Från att jag inte förstod hur jag skulle klara det till att jag vill göra det här nu! Vilken power och styrka ni har gett mig. Ni är som mina bonus terapeuter och bloggen har fungerat så himla bra som mammaforum. I LOVE IT! 

Storebror Baggiz längtar efter sin lillasyster. 

29 kommentarer

  1. Så otroligt fint skrivet! All lycka till er, verkligen!

    1. Tack snälla finaste Mou <3
      Nu längtar vi efter vår lilla tjej så!
      Kärlek från oss! <3

  2. Ja en av dom mäktigaste sakerna med att få barn tycker jag är känslan av att veta att den enorma kärlek jag har till mina barn har mina föräldrar till mig med. Att dom också en gång i tiden väntade på mig och längtade efter mig. Att dom har vyssat och tröstat när jag gråtit på nätterna trots att dom själva i nästan gråtit av trötthet. Att dom outtröttligt har lekt med mig fast dom egentligen lessnat på att leka samma lek för femtioelfte gången. Allt det där som föräldrar gör, som jag gör för mina barn nu. Det är stort och jag blir alldeles varm och tårögd när jag tänker på det <3

    1. Jag vet! Jag börjar gråta igen när jag läste din kommentar. Man blir liksom påminn hur våra föräldrar har varit där man är nu. Det är så otroligt fint <3

      Kramar och kärlek från oss!

  3. Sara den rara

    Under vår förlossning bajsade jag lite flera gånger och vet du vad? Jag kunde inte bry mig mindre! Innan var det en typisk sak man var orolig över men där och då var jag mitt uppe i förlossningsarbetet och det kunde lika gärna varit världskrig och jag hade fortfarande inte brytt mig (Inte för att jag tycker om krig, men du förstår nog min poäng – man fullkomligt skiter i omvärlden) Vi har fantastiska barnmorskor som säkerligen har varit med om och sett mycket, det finns inget pinsamt. ❤ Det kommer gå bra. Ser fram emot att få lära känna Zelda.

    1. Ja, i slutändan måste jag ju tänka så. Nu spelar det ingen roll om jag bajsar på mig eller ej. Jag vet inte om man ställer om sig nu mot slutet eller p.g.a. att tusen människor har sagt samma sak att jag inte alls behöver vara orolig. Haha 😀 <3

      Kramar! <3

  4. asså du är ju sån förebild för alla oss ute! när du skriver så öppet om att du varit rädd men nu kommit över rädslan lite så känns det som att verkligen alla kan klara sånt här!
    Du är bäst foki 💜

    1. Finaste Sandra, vad du är underbar. Tack snälla för den här fina komplimangen.
      Det var så mörkt första tiden. Jag visste ärligt talat inte hur jag skulle klara det här, jag kunde inte se det. Men NU! Jag är så redo att uppleva det okända. Läskigt med spännande. Från att gråta och får panik över förlossningen, längtar jag istället till förlossningen. Man kan du om man vill!

      Men jag har såklart inte klarat av att övervinna min rädsla själv. Har fått otroligt bra stöd och hjälp från vården, familjen och från er läsare. Det gäller att våga fråga om hjälp. Det är det stora steget. <3

  5. Och heja dig som vågade se filmen! Tänk, snart ligger hon på ditt bröst alldeles ny och varm <3

    1. Jaaaaaa <3
      Åh, längtar så. Jag kommer att gråta av lycka i månader! Haha ^^

      Kramar!

  6. Så fint skrivet! Stort lycka till, du kommer att klara det galant!!

    1. Tack snälla Isa <3
      Vi håller tummarna! allting känns så spännande ^^

  7. Heej Foki❤️ Har tänkt att skriva här sålänge nu men tiden bara flyger iväg med två småbarn haha!😍💕 idag har vi firat minstingen som fyller 1 år🤩🎉🎈

    Har verkligen tänkt så mycket på dig nu Foki iom att det börjar närma sig nu 😊💕 Jag undrar lite hur du tänker kring smärtlindring? Jag själv tog epidural på 1:a och 2:a men även perinealbedövning på 2:a! Perinealbedövningen var helt otrolig! Då kände jag inte värkarna längre i slutet och kände inte alls när barnet kom ut!😳 Man kan ju även be om en tidig epidural om man är rädd! Det blir stor skillnad med bra smärtlindring❤️ Förstår verkligen din rädsla för jag är likadan😫 Jag tycker själv att dom här medlen är så värt istället för att ha ont🙈 Du ska ju såklart göra det som känns rätt för er men vill ju så gärna bara hjälpa dig!!💕

    Sen ville jag även redan nu ge en liten förvarning😂 på hormonerna som kommer vid amning!! Det verkar som du också är lite känslig för hormoner 🤣 och man kan även vara känslig under tiden man ammar och speciellt i början. När jag fick första barnet så räckte det med att jag tittade på henne och tänkte ”åh så fin hon är” så bara tjöt jag hahaha❤️ Men det är ju också dom hormonerna som hjälper oss att knyta an med barnet💕

    Lycka till med allt nu Foki😍 Vet att många redan har skrivit detta men fortsätt ta det lugnt och försök att inte sätta för stor press på dig själv❤️ När Zelda väl kommer så kommer hon klara sig superbra med er som föräldrar, närhet, torr blöja och mat💕 mycket mer än så behöver dom inte när dom är så små❤️ Många kramar😘

    1. ÅH! Krama och pussa lillen från mig <3 Hip hip hurraaaaah!

      Jag har inte bestämt mig kring smärtlindringen alls. Jag tänkte först fördjupa mig och läsa om alla smärtlindringar då, med pros och cons haha. Min terapeut tyckte att jag inte alls behöver göra det. Så jag sa till vården att de får rekommendera istället när det är dags. Om det behövs. Så från att vilja ha kontroll släpper jag all kontroll.

      Haha, jaaa… jag har blivit varnad för amningshormonerna. Så jag är förberedd mentalt! 😀

      Tack snälla du för allt, för ditt pepp och all denna positiva energi som du delar med dig av.

      Kärlek från oss! <3 <3

  8. Du gör alldeles rätt i att lita på din kropp. Klart att det gör ont att föda barn, men tänk vad du får den korta stunden i ditt liv. Det är faktiskt det häftigaste jag har gjort. Kroppen är så häftig, den vet allt den behöver veta.

    1. Det ser jag framemot! Jag fick lära mig att förlossningssmärta är den enda smärta som inte behöver vara negativt. Så jag har inställt mig på det bästa nu. Håller tummarna att allt kommer att gå bra. Jag litar på min kropp, bästa tipset som jag har fått från sååååå många bloggläsare! <3

      Kramar

  9. Hej Fokis,
    Kolla här vilken smart bebispryl…….. DOCKATOT
    Aldrig sett sådana tidigare, finns tydligen i USA,
    Kanske även i SE, bara det att jag inte stött på dom tidigare i media
    eller på annat sätt. Har ej barn, så har ju inte stenkoll………

    https://www.instagram.com/dockatot/

    Kram och lycka till med förlossningen……
    Snart är lilla Zelda här..

    Karma

    1. ÅÅh, tack Mandy! Vi har köpt en liknande 😀 <3

      Ja, snart är Zelda här! Wiiih ^^

      Kramar från oss!

  10. Hej igen Fokis,
    Haha, ser nu på dockatots hemsida att produkten är svensk.
    Där ser man…… ja då känner ju alla till den utom jag……

    https://dockatot.com/pages/about-dockatot

  11. Så otroligt kul och spännande! Har inte läst din blogg på år, och nu är jag tillbaka och du är gravid!? Gud vad jag har missat! Men lycka till med ALLT och längtar till att få se bilder på din nyfödda inom snar framtid ♥

    Ville även bara påpeka att jag har skapat en blogg och detta pga att du inspirerade mig från första början, puss!

    1. Tack snälla finaste du! <3
      Vad kul! Välkommen tillbaka! Ja, livet förändras ju med åren. Det är så otroligt kul och häftigt vad tiden kan leda tiden.

      Vad kul att höra med bloggen, det var oväntat! ^^ Men kul att ha dig här igen, <3
      kramar från oss!

  12. Blev fundersam varför du inte bloggat på hela dagen men så kom jag på att du har internetfri dag på söndagar.. glömmer alltid det haha.

    1. Hahaha, ja! Du är tydligen inte ensam om det. Såg min andra läsare, bl.a. Elina som kommenterade om samma grej. Ni är så underbara!

      Kramar från oss! <3

  13. Åh vilken fin bild!

    1. Tack snälla <3
      Och vad fin namn du har! Cenedra… så ovänligt men så vacker. Haha, så off topic men jag ville bara säga det ^^

      Kramar

  14. Hej! Jag har följt din blogg till och från i flera år 🙂
    Jag har en fråga. Jag har inte själv barn, men jag tänker att när jag får barn inom överskådlig framtid (är 26 år haha dags snart kanske), kommer jag inte vilja lägga upp bilder hej-vilt på sociala medier, av samma anledning som jag inte vill att min mamma scannar in alla bilder från min barndom i våra gamla fotoalbum och lägger upp på t ex facebook.
    Jag tänker liksom att majoriteten av barn i dagens samhälle kommer att växa upp till att ha HELA sin barndom på nätet, spritt och delat på sociala medier, utan att de har valt det själva. Jag tror inte många föräldrar tänker på just det.
    Jag har t ex lagt upp en hel del korkade bilder i mina unga dar, men det har ju varit mitt eget val, så jag har ingen annan än mig själv att skylla.
    Vad är din synpunkt på det? Skulle vara intressant att höra eftersom du har ett delat liv genom bloggen 🙂
    P.S du är superfin som gravid, man ser att du strålar 🙂 Önskar er alla lycka!

    1. Hej Sabrina! <3
      Tack snälla för din kommentar. Vad du gör mig glad med den fina komplimangen. Jag har faktiskt svarat på en liknande fråga förut i ett annat inlägg här: http://www.fokis.se/2017/10/11/svar-pa-era-fina-fragor-4/

      "Är så nyfiken på hur barnet kommer att se ut, min fråga är om du kommer att visa barnet här på bloggen?
      – Jag och Bill har tillsammans kommit fram till att vi kommer att visa våra barn i bloggen. MEN vi kommer att vara noga med vilka bilder vi lägger upp. Det ska inte vara nakenbilder, där de sitter med bara blöjor, olämpliga bilder eller bilder som vi tror att barnet kommer att tycka att det är pinsamt att se tillbaka i framtiden när de blir större o.s.v. Det ska vara ofarliga bilder. Vi kommer att moderera bilderna rejält innan dem postat här i bloggen. På samma sätt som ni har vuxit upp med mig, vill jag att ni cyber-mostrar och morbror ska få ta del av barnens utveckling och uppväxt också. Min blogg är fortfarande en plattform där min familj, släktingar och vänner kan följa resan när vi inte har chans att prata med varandra eller ses varje dag. Ni som har följt mig så länge har ju blivit del av familjen ni med, inte fysiskt direkt men ni förstår säkert hur jag menar ♥”

      Kramar från oss! <3

      1. Tack för svar. Det låter absolut klokt 🙂 <3 Kram!!

  15. Lite sen kommentar, men har läst att det är bra för barnets mag-tarmflora om man bajsar när man föder. Jag har ingen aning om det är sant dock.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *