Rädd om livet

Älskade ni, 

Har ni haft en bra dag? Jag har haft en supermysig dag. Jag vaknade vid 8, tog ett morgonbad, packat resväskan inför morgondagens resa, ska tillbaka till Stockholm. Sen hann jag med fika med tjejerna under dagen. Kom hem vid tre ungefär och köpte med saffran-semla till pappa, vi umgicks och hade videosamtal med mamma som började gråta när hon såg oss. Mamma är tydligen jättestressad nu och saknar oss lite extra när hon känner sig nere, hon har inte räknat med att det skulle vara så mycket jobb och jag har jättedålig samvete att hon måste dras med allt som jag har lämnat där. Lilla mamma, jag påminde henne att hon måste göra en sak i taget och inte allt på en gång då kan det bli lite för mycket. Jag vet liksom själv hur det är. Men vi stöttar henne så gott vi kan från Sverige. Hon är vår hjälte! 

Idag kom jag på mig själv. Att jag har blivit ännu mer rädd om livet. Alltså, när jag körde 100 km/h på landsvägen fick jag panik, haha. Jag stängde av musiken i bilen helt och var jättekoncentrerad på älgar och renar som kanske kan dyka upp på vägen. Jag är försiktig men så här över-försiktig har jag aldrig varit. När jag flög tänkte jag hela tiden, krascha inte krascha inte. Jag som INTE är flygrädd.
Sen kom jag på hur lustigt min vän Kima var, när vi reste till Island tillsammans och hon var rädd och orolig för allt. Hon sa: -Det är nånting som händer när man har barn. Man blir mer rädd om sitt eget liv. Jag förstår henne men tänkte inte mer på det men idag reflekterade jag över detta ännu djupare och det stämmer! Det är först nu med lilla Zelda i magen som jag på riktigt förstår vad detta innebär.

Vad säger ni småbarnsmammor? Är det så flesta av oss känner? 

Bild tagen sista kvällen i Bangkok. 

6 kommentarer

  1. Åh gud ja, HÖG igenkänning! Sen jag fick Oliver är jag orolig för allt, konstant, haha. Jag är orolig för att något ska hända honom och jag är orolig för att något ska hända mig själv. När Oliver var åtta månader fick han en kraftig allergisk reaktion (jag var själv ute i vårt hus långt ut på landet, på en ö) och jag trodde han skulle dö i mina armar medan vi väntade på ambulanshelikoptern, så efter det är jag väl konstant livrädd för att han ska dö. Dessutom kan jag få panik över om något skulle hända mig. Ser liksom min lilla 2,5:åring och hur hans pappa försöker förklara för honom att mamma inte finns mer… Att inte få vara en del av hans uppväxt, hans liv… nej herregud, bara jag skriver det här börjar jag lipa, haha.

  2. Du kommer aldrig sluta oroa dig. Jag fick min son för 3 år sedan. Och jag har aldrig brytt mig så mkt om vad som händer i världen som jag gör nu. Hur världen kommer vara mot min lilla kille. Att inget ska hända honom. Det är väldigt lätt att gräva ner sig i oron. Men man får ta en dag i taget och bara njuta av sin tid m dem små.
    Tack för en underbar blogg. Blev så glad när du berättade att du var gravid! Har förljt din blogg länge, länge men aldrig lämnat en
    kommentar😊

  3. Jag är inte direkt i målgruppen för frågan men jag började bli orolig av mig för sådana saker när Joe flyttade till Sverige för att bo med mig. Tidigare var jag rätt trött på livet men levde för att jag hade en familj. Hade ganska allvarlig depression och fick ångest ofta. När jag träffade Joe insåg jag hur mycket jag ville vara med honom så då blev jag nästan arg på mig själv över att jag inte hade tagit hand om mig själv alls.
    Även om jag fortfarande har mina perioder så tycker jag själv att jag mår bättre nu för jag vill leva och ha det bra. Detta är nog inte samma sak alls, men jag vet att man blir extra orolig så fort kärleken kommer in och det är en bra oro att ha tycker jag.

  4. Ja, men så är det absolut.
    Det blir ännu värre sen när bebisen är född, kan jag säga av egen erfarenhet. Då inser man plötsligt hur värdefullt ens liv är och man blir mera försiktig när det gäller det mesta och mera rädd om sig själv. Om bebisen också såklart. 🙂

  5. Jag kanske är lite trög, men vad är det din fina mamma gör åt dig i Thailand? Har hon tagit över zoirak-arbetet? 😊 Hoppas sista flygningen gick superbra

  6. Tycker nästan det blir lite värre efter barnet har kommit! Det snurrar tusen tankar på ” vad som kan hända ” hela tiden. Men det är viktigt att man slappnar av och litar på sig själv annars kommer allt bli jättejobbigt.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *