Katt-klocka!

Gooosh vad Baggiz var pratglad i morse. Jag vet inte om han vill ha extra uppmärksamhet nu eller något när vi har varit borta i ett par dagar. Varje gång han pratade (skrek) så ropade jag tillbaka honom till sängen där vi sov och kramades, det blir alltid fridfullt igen så länge man pratar med, kliar honom på magen eller pussa på honom. Dock fick jag säkert göra det 10 gånger i natt, men mysigt var det när han väl var tyst och låg där bredvid mig, på min arm, på mitt ansikte, eller var som helst i sängen så länge han var tyst, haha.

Annars är jag så tacksam att vi fick hem Baggiz redan igårkväll! Baggiz farmor och farfar är så himla snälla. Jag har ju saknat Baggiz massor. Jag önskar verkligen att vi kunde ta med Baggiz varje gång vi är uppe i Lappland. Jag tror att han skulle älska det, men vi vill inte utsätta Baggiz för resan dit bara. Det gör ont i hjärtat redan av den korta bilresan mellan lägenheten till Bills mammas hus liksom. Åh, vad jag älskar vår lilla fluffboll. Hur kan man älska honom så mycket trots sömnlösa nätter som han bidrar med ibland?!

Jag och Baggiz önskar er en fantastisk dag käraste ni! 

3 kommentarer

  1. Hej! önskade jag hade en sån jag med! Hälsningar från Schweiz //Sofia (kolla gärna in min blogg för wellness och inredning)

  2. Djur är helt fantastiska. Som små änglar här på jorden. 🙂

  3. Som du pratar om Baggiz verkar det vara dags för dig att skaffa barn.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *