Visar arkiv från november 2015

When you leave out the small details

Det var ju första advent igår men vi har inte ens hunnit fira det ordentligt, vi myste en massa, kollade på serier åt god mat o.s.v (vi gör det varje helg) men det var ingen glögg, lussebullar eller adventsljus. Jag saknade ju Sverige  just p.g.a. sådana här saker. Men att man råkar utelämna det totalt när man har levt i sin lilla jobbgrotta. Vi har inte heller hunnit julpynta hemma ännu! Oh my goooosh, hahaha 😀 Vad är det här? Måste åtgärda detta genast.

Det är lika viktigt att man prioriterar sin egen hemtrivsel också. Jag vill göra Fokijulgran i år men jag tror nog att det blir lite svårt med att hitta roliga resurser här. Bill har inte ens julgran hemma fick jag veta nu! Han brukar vanligtvis vara utomlands under vintrarna. Så… vi måste handla lite julpynt asap! 🙂 

image instasnap

It’s early christmas!

When you love nintendo and they love you back! ♥

image

Jag har inte hunnit testa alla spel än men spelade lite på Xenoblade Chronicles X igår. Gaaah! Så himla kul!

I skrivande stund sitter jag ute och jobbar, kan ju inte vara hemma när det är en massa roligheter som lockar en hela tiden. Måste verkligen få något gjort 🙂

Åh vad jag ser framemot att testa alla spel på kvällarna. Jag kommer att ha en rolig trots allt! 

instasnap

Grattis bloggen!

Bloggens födelsedag var igår men jag hann inte uppdatera bloggen så jag tänkte göra ”grattis bloggen” inlägget idag istället, mihi. ^^

Först och främst vill jag tacka alla er som kom ihåg och grattade bloggen. Sen vill jag också tacka alla som följer eller har följt bloggen. Jag är glad att bloggen lever kvar än idag, så mycket som jag har fått uppleva genom bloggen. Så mycket glädje som ni läsare har gett mig! Ni säger att jag sprider mycket glädje hela tiden men ni ska veta att era fina kommentarer ger mig 100000 gånger mer glädje!

Jag startade bloggen för att jag ville hålla min familj (framförallt lillasyster) uppdaterad på vad jag gjorde under dagarna när jag flyttade till Umeå från lilla fina Jokkmokk för att studera. Förutom att jag uppdaterade om min vardag i bloggen så skrev jag om min hobby kring japanskt pop och -subkulturen för att jag inte hade någon i umgängeskretsen att dela min hobby med. Under fritiden mellan läxorna och studierna älskade jag att surfa runt på nätet och hittade alltid roliga saker som jag delade med och underhöll med i bloggen. Jag älskar ju att underhålla och sprida glädje, precis som jag har alltid gjort hemma.

I slutet av november 2008 skrev jag mitt första blogginlägg. December 2008 blev jag uppmärksammad på blogg.ses startsida samt många andra storbloggare under den tiden som Amir, Stina Lee och Blondinbella (Bella är störst och awesome än idag) som länkade till mig och jag fick mer och mer läsare och statistiken steg drastiskt. Det var också många andra bloggare som uppmärksammade min blogg, oavsett stora eller små så uppskattar jag det lika mycket än idag! Efter bara 4-5 månader var jag en av Sveriges top 10. Oktober 2009 vann jag bloggpriser och det var där bloggkarriären tog fart.

Sen försökte jag hinna med jobbet kring bloggen och skolan. Jag kom ihåg hur jag flög mellan Umeå och Stockholm hela tiden. Jag flyttade till Bangkok 6 månader innan mina klasskamrater tog studenten för att mitt ex var så exalterad över flyttplanen så jag gjorde detta möjlig för honom. Han ville ha nytt start på livet.

Foki2010

Kort därefter drog jag igång mitt klädföretag, mer och mer av min tid försvann och jag märkte att jag hann inte med allt. Mitt ansvar blev helt plötsligt enormt, mer än en vanlig 19 åring klarar av. Jag frågade mig själv ibland vad jag hade gett mig in på… Men det var utmanande och kul på en och samma gång.

Eftersom mitt ex inte höll på med något annat, och hans jobb som fotograf aldrig var hållbart p.g.a att han såg det enbart som en hobby och inte som jobb kom vi överens om att han kunde hjälpa mig lite närmare med min blogg. Bara hålla den levande med roliga nyheter som jag brukade posta, hjälpte mig med foto från min vardag när vi är tillsammans och underlätta lite kring de sakerna som var möjligt. Jag behövde hjälp och för att det inte skulle kännas ensidigt att det var bara jag som tog hand om oss så kunde vi ta hand om varandra.
Så länge bloggen är om mig, min vardag och Foki all the way så som jag har byggt upp det så ska det inte vara någon skillnad.

foki2013Sen tappade jag kontrollen över bloggen, mitt ex tog för mycket plats. Det var knappt att jag kunde posta mina egna inlägg eftersom han måste godkänna dem innan. Vad hände på vägen liksom? Varför ska jag inte kunna uttrycka mina känslor såsom jag vill? Nu ska jag inte leka psykolog och berätta om mina teorier men jag kände mig så kvävd att vara under någon annans kontroll.
För att inte dra ut på det här ska jag hålla det kort men vårt förhållande tog slut av många olika anledningar. Det tog mig över 1 år innan jag ens kunde prata om det öppet.

foki2015Från att ha tagit ledigt från mitt jobb och verksamhet i över 1 år är jag tillbaka igen! Jag är lyckligare än nånsin. Ni har säkert märkt att bloggen inte är lika aktiv något mer sen hösten kom, men det är p.g.a. att jag har haft mer saker att göra nu under dagarna. Så jag klarar bara 2 inlägg om dan numera. Under hela förra sommaren tills den här sommaren har jag bloggat aktivt trots att jag har varit ute på äventyr runt halva jordklotet och ni fått följa med!
Ni har sett mig utvecklas, ni har sett mig växa, ni har varit med under mina ups and downs. Jag är glad att ni är med mig under alla lägen.

Är inte det här fantastiskt?! Jag tycker att bloggen är bättre nu än nånsin. Jag känner mig fri, jag har blivit bättre på att skriva och uttrycka min känslor i text för att jag är bekväm i mig själv. Bloggen innehåller mer meningsfulla saker och inte bara 3 meningslösa rader (bläddra tillbaka i arkivet om ni inte tror mig). Jag utvecklas fortfarande varje dag och jag ser framemot att träffa framtida jag. Jag vet att jag kommer att lära mig en massa på vägen och gör säkert en hel del misstag också, men jag ser framemot det.

Förlåt att jag tog upp den dåliga historian på vad som hade hänt under bloggkarriären också. Egentligen borde jag bara skriva om bra saker i det här inlägget.
Det är inte meningen att jag ska döda ”feel good” känslan men att jag vill också våga lyfta fram de mindre bra saker som jag har genomgått här. Det är inte alltid dans på rosor hela tiden men att man ska kunna lyfta fram det dåliga och vända det till något positiv är superviktigt tycker jag.
Jag har lärt mig otroligt mycket från incidenten och det har fått mig att vara starkare som person idag. Jag vill inte klaga, jag är bara tacksam för allt som hade hänt. Det som räknas är att vi har hittat våra egna vägar nu! I’m Happy 🙂

Ni frågar mig alltid hur jag ser mig själv om 10 år. Men nu är det min tur att fråga er: Hur ser ni Foki om 10 år?

instasnap

#Trowback

Fick en liten hälsningsbild från Zue där hon sa att hon saknade att vara på Fokiwas kontor och hur hon är helt exalterad över att vi har börjat komma igång igen. Hennes hashtag i bilden för 2 år sen stod så här: #ingenting-att-göra.
Hahaha, men jag vet att hon var världens bästa på att hålla rent på alla 4 våningar på kontoret. Bottenvåningen använde vi som showroom (som ni ser lite grann på bilden nedan), andra våningen var kontoret där jag och mina assistenter satt och jobbade, tredje våning var lager och ett litet isolerat (skitkallt AC) rum där vi använde som ”packning room” som alltid var kaos och stökigt från morgon till kl 12:00 (posten kom och hämtade alla paket vid 12 varje dag). Eftersom de hanterade så många paket varje dag måste de först sortera in ordrarna i olika hyllor innan de packades ner, annars blev det ett helt berg med osorterade saker huller om buller och det kunde då sluta med att ingen kan ta sig runt i rummet. Fjärde våningen var också lager och förvaring.

fokiwaoffice

Jag kommer ihåg att Zue var den som jobbade hårdast och följde med mig överallt, hon tog hand om mig och såg till att jag åt och drack ordentligt när jag jobbade. Hon var med mig sen dag 1 när det var bara jag och hon. Hon vaknade 5-6 på morgonen varje dag, började hennes dag med att städa hela kontoret innan de andra kom, när folk började dyka upp på kontoret åkte hon hem till mig och städade sen brukade hon följa med mig till kontoret och städa efter de andra. Jag brukade oftast dyka upp först efter kl 13 på kontoret eftersom jag inte tyckte om att befinna mig i en stressig miljö när de andra sprang ut och in från lagret och packrummet. Sen vet jag att många kände sig obekväma när jag var där. De trodde typ att jag bits eller något. Vi hade många universitetsstudenter som jobbade halvtid där, de fick göra enkla jobb som packning bl.a.
Efter
kl 12 brukade de åkte till skolan eller hem och många av dem har fortfarande aldrig sett mig irl än idag.

Haha, jag kommer ihåg ibland när jag åkte lite tidigare till kontoret och såg hur personalen låg på det kalla golvet helt trötta och matta efter de intensiva timmarna på morgonen. När de fick syn på mig studsade de upp men jag sa alltid: -Jag är glad att ni ligger och rullar runt på golvet så där, det är tecken på att Zue har städat bra, hahaha 🙂

Bara för att personalen ska känna sig som hemma fick de sitta och jobba var de ville, trots att vi har ordentliga kontorsplatser för dem brukade de oftast välja att ligga på soffan eller på golvet i showroomet när vi inte hade besök. Istället för att sitta och dega i chefsrummet brukade jag sitta på golvet och jobba bredvid dem också, mysigt ju!

Från att ha över 20 fast anställda från början hade jag där på slutet bara 4 personer som var fast anställda. En general manager, två assistenter och Zue. Resten jobbade bara halvtid och jag anlitade istället olika företag för att utföra vissa jobb bara för att slippa hantera en massa personal. Nu fortsätter jag med samma koncept! Det är mycket bättre att jag endast har de bästa människorna kring mig, vilket sparar på min mentala energi framförallt. 🙂

Zue var ju den som var med från början så hon har varit med och fått se allt, från att de gamla assistenterna doppade jobbtelefoner i vatten, snodde datorer och saker från kontoret och hur jag gång på gång blivit orättvist behandlad och lurad på pengar kring min business sen jag startade den. Hon sa att hon ville steppa upp många gånger men hon kunde inte göra det då det inte var hennes plats eftersom hon var bara en städerska. Jag stannade upp, tittade på henne och sa: -Se aldrig ner på dig själv så där igen. Jag blir otroligt besviken och ledsen att du tycker så, har du inte insett att du är den mest värdefullaste som jag har, jag litar på dig mer än alla andra här och du ska veta att du har lika mycket rätt som de andra. Under mitt tak har vi ingen status och du har lika mycket rätt som jag och som de andra. 

I Thailand lever de fortfarande i ett statussamhälle och det är ganska synd tycker jag. Alla människor ska ha lika mycket rätt oavsett kön, ålder, jobb eller titel.

instasnap

I may found my place!

Glad fredag underbaraste ni! 

Gud vad det blåser idag! Jag tänker stanna inne hela dagen, vill verkligen inte uppleva kylan när det blåser så här mycket. Även om det är +10 ute så känns det som -20 med vinden. Brrrrrrrrrr, blir nog att jobba här hemma i soffan under en filt med varm choklad i handen hela dagen.

Nu sitter jag och kollar på alla länkar som min assistent skickade på de nya boenden som hon ska åka och titta på åt mig. Åh, har fortfarande ångest då jag inte vet än vad jag ska välja. Med hus har man inte samma tillgänglighet som lägenheter men det är mer privat och mycket mer space. Jag har ju folk som kommer att titta till huset när jag är borta samt att det är 24h security så det borde inte vara problem. Men… så mycket mer ansvar på något sätt, ni vet ju själv hur det är, ni som har hus.

Bilden nedan är ett hus som jag tyckte mest om, lagom när man ska bara bo där halvårsvis. Dock är det liiiiiite för långt bort (nära flygplatsen nånstans), men vi hittade faktiskt ett annat hus som är dyrare men lite mindre inne i stan. Ajja, min assistent få avgöra sen vad som kan vara bäst, jag litar på henne!

husbikiHär nedan är egentligen mitt drömhus:

Haha, få väl skaffa en sån sen när jag blir pensionär och har bestämt mig att: -Här ska jag bo resten av mitt liv!

instasnap