Visar arkiv från oktober 2011

En resa i tiden

Idag besökte vi Nikko World Heritage site, som är med på FNs lista över skyddade världsarv. Platsen består av ett stort antal gamla tempelbyggnader från Edo-perioden på 1600-talet – en tid då Japan styders av Shogun-härskare och samuraier.

Det känns alltid speciellt att gå runt och titta på byggnader som är flera hundra år gamla. Man tänker på människorna som levde då, och hur stället såg ut när folk bodde här.

Ses imorgon!

Perfekt regnbåge?

Idag startade vi dagen med en kort bergs-hiking i utkanten av samhället. Vandringsstigen var ganska enkel och varade endast ett par km, men på vår väg såg vi massor av vackra vyer runt omkring oss. Naturens höstfärger lyste i det milda solskenet, och vart man än vände sin blick så var allting färgat i nyanser av gult, rött och orange. 🙂

Efter ett tag kom vi fram till en utsiktsplats där en grupp japaner hade ställt upp kamerastativ, och ihärdigt fotograferade någonting som låg i fjärran.

Vi gick fram till platån och fick syn på vad som hade fångat deras intresse. Synen som mötte oss var helt otrolig! Ett vattenfall med en regnbåge på bergskanten ovanför. ^^

Detta är nog vad man kan kalla en perfekt regnbåge.

När vi hade tagit bilder på naturfenomenet så vände sig en fotograf mot oss och sade ”ooh! good timing”, för just då försvann regnbågen.

Tydligare bild på vattenfallet.

I morgon ska vi ut igen och gå efter en annan vandringsled.

Tänk att det finns folk som tror att Japan inte har någon natur. ^^

Nikko nationalpark, Japan

Nu har vi äntligen kommit fram till mitt älskade Japan, och Nikko nationalpark.

Det känns helt fantastisktatt vara här, och för första gången få uppleva det japanska småstadslivet och den japanska landsbygden. Allting känns så genuint och pittoreskt. Enkelt men vackert!

När vi landade på Narita Airport så åkte vi direkt till järnvägsstationen och steg ombord på ett tåg, som har fört oss ca 40 mil upp bland bergen och fram till Nikko. På vägen passerade vi många ödsliga tågstationer, där ingen steg på och ingen steg av. Ibland kunde man inte se en enda människa så långt ögat nådde. Det kändes kusligt på ett mysigt sätt.

Så här ser ”huvudgatan” ut i Nikko:

Nikko är en liten by som ligger uppe bland bergen, långt utanför Tokyo. Det känns ungefär som en japansk version av Gällivare eller Jokkmokk i norra Sverige (men ännu mindre). Klockan är ca 7 på kvällen just nu, och allting är helt tyst och släkt. De fåtal butiker och caféer som finns har redan stängt för dagen. Här finns ingen shopping, inga neonskyltar, och inget nattliv, men däremot massor av hiking-leder, vattenfall, djupa skogar och vackra tempel.

Precis vad vi har längtat efter.

Järnvägsstationen (slutstationen på järnvägen) som vi kan se från vårt hotellfönster.

Vi är supertrötta efter den långa resan. Nu ska vi starta igång värmeelementet i hotellrummet och sova ut inför morgondagens äventyr i parken.

Det är riktigt kallt här i Nikko, brrrr! När vi kom fram till slutstationen så var vi fortfarande klädda i sommarkläderna från Hong Kong. Den gulliga tågchauffören såg bekymrad ut och undrade varför vi hade så tunna kläder på oss. Han skrattade när han fick veta varför. 🙂

Jag måste nog köpa en mössa och ett par vantar i morgon.