Wedding invitation card, Hjälp oss att välja!

Innan bebisen kommer måste vi ju hinna planera lite med bröllopet. Man vet aldrig hur det kommer att se ut med tiden när hen kommer till världen. Hehe, vi vet inte könet på barnet än. Men vi kommer att få veta det om cirka två veckor ungefär

Som jag berättade för er häromdan fick vi hem lite av proverna till inbjudningskorten. Bill tyckte att nr 1,2 och 3 var finast, min svärmor tyckte om nr 2 och Bills lillasyster tyckte om nr 6!

Jag och Bill har inte kommit något vart med beslutet, eftersom vi inte kunde bestämma oss med att bara välja ETT kort. Men ni får jättegärna hjälpa oss med att rösta fram det finaste. Vi är evig tacksam om ni kan komma med lite input! Så… vad tycker ni?

Jag tycker att alla kort är fina så för mig spelar det ingen roll! Jag lägger det här i era händer nu 😀 

 

Höst i Lappland

Hey finaste ni, 

Jag vaknade här uppe i Lappland idag. När jag gick ut imorse möttes jag av dimma och alla vackra höstfärger. Vi har ju inte fått höstfärger i Stockholm än, känns som att man befinner sig i ett helt annat land med bara 1 timmes flyg norrut. Pappa berättade t.o.m. att i fjällen har det snöat redan. Hur coolt är inte det?! 🙂

Jag har precis läst genom era kommentarer här, sitter och ler att jag fick ont kinderna. Känner mig trygg att ni är med mig på något sätt. Era fina ord och stöd känns så kraftfulla. Det ger mig så mycket styrka och självförtroende att vara en bra mamma.

Och GRATTIS till alla blivande mammor också! Såg att det var många av er som är gravida just nu! Giiiiih! Några av mina vänner här hemma är också gravida. Baby-bloom! Det måste vara tecken att det här året är ett bra år. Ni som precis har fått barn, GRATTIS GRATTIS GRATTIS GRATTIS!!!
Vi kommer att få lära oss av varandra väldigt mycket nu under den här tiden. Åh vad ni är otroliga! Att gå genom graviditeten är verkligen inte en lätt grej men vi kvinnor är starka så vi klarar allt vi 

Önskar er en underbar dag och ta hand om er underbara ni! 

 

Our first baby kicks

Jag gråter just nu, så fina ni är. Tack snälla ni för alla fina grattis och kommentarer! Det här är stor glädje för oss och det känns verkligen ännu mer speciellt när ni med omsorg lämnade kärlek här. Det värmer hela mitt hjärta när ni säger att vi kommer att bli jättebra föräldrar. Det fick mig att fälla tårar då jag har haft tvivel på mig själv om jag kommer att bli en bra mamma eller inte. Eftersom det här är mitt första barn och jag vet ingenting om barn, jag har noll koll. Allt jag vet är att jag älskar barn och de är världens finaste och roligaste varelser ever! Men jag är 100% säker att Bill kommer att bli en bra pappa i alla fall och jag kommer nog att lära mig med tiden. För några nätter sen grät jag i sängen när jag låg och läste allmänna info om nyfödda, vad man ska tänka på, vad de ska äta o.s.v. jag grät p.g.a. att jag insåg att jag hade noll koll och allting var så nytt för mig. Jag såg jättemånga bebisprodukter som jag inte visste att det fanns och känslorna bara bubblade upp. Haha, jag vet inte om det var mina gravida hormoner men det var så känslosamt. Sen jag visste att jag var gravid har jag läst på om allt som har med bebisar att göra, så att jag känner mig redo när det är dags! 🙂

Nu för första gången känns det här verkligen stort. Hur kan ett litet liv i magen kännas så stort!? Nu längtar vi supermycket.

Igår upptäckte vi något helt fantastiskt. Nämligen de första sparkarna. Jag kände det häromdan men vågade inte tror det först men så kände jag fler och fler gånger och sa till Bill att lägga handen på magen och han kände det med! Haha, hela kvällen fram till klockan ett på natten låg vi både två i sängen med handen på barnet och hoppas på att få en liten high five eller kick här och där. Det var så himla mysigt! Bill lyste upp som en sol varje gång han kände det och är så exalterad över vår lilla bebis som är typ lika stor som min näve.

Jag är tacksam att jag har Bill som min partner. Han har verkligen varit så fin och hjälpsam. Han har tagit hand om mig så bra både fysiskt och psykiskt. Han klappar och pussar på magen hela tiden, från när den var liten till den växer och blir större och större. Varje vecka var som en överraskning för honom när han upptäcker hur fort vår lilla mirakelvarelse växer. Inte nog med det köper han alltid blommor till mig så att jag alltid har färska blommor på bordet där jag sitter och jobbar. Han får mig att känna mig så älskad. Jag är glad att han är så stöttande och kan alltid räkna med honom att han alltid kommer att finnas där. Jag kan verkligen inte begära mer än så här, det är mer än vad jag behöver men jag är så tacksam. 

 

First I got a ring on my finger, then I got a….

….Baby in my belly!

Nu går jag direkt in på topic här, jag och Bill har skaffat oss ett människo-syskon till Baggiz. Jag är i 4:e månaden och mår prima! Ni kanske inte kan se det utifrån än då jag har gjort ordentliga klädval, haha. Jag ville inte berätta tidigare eftersom jag vill att Bill ska kunna berätta det till hans familj först och det blev igår på Bills födelsedag när alla i familjen var samlade. Bill var så nervös, han gick runt och funderade hur han skulle berätta det för alla. Han kom på att ALLA skulle vara där och Bill är inte så mycket för att stå i centrum, haha. Men vi fick världens finaste reaktion från familjen. Det var glädjetårar och alla var så glada. Jag är så glad att jag nu tillhör Bills fina familj. Det är nog en av de finaste livspresenterna som jag har fått av Bill.

Jag har mått så himla dåligt första tiden av graviditeten, nu är jag ok, är mest trött på dagarna. For real, det var en av de tuffaste perioderna som jag har varit med om. Försökte konka med jobbet, mådde illa samtidigt, ville sova hela tiden, kunde somna helt random om jag råkade blunda i några sekunder. Har t.o.m. hänt många gånger efter jag hade kommit hem från mina möten eller event att jag ligger över toaletten och spydde massor.
Det har också varit extra många läkarbesök eftersom jag har fått ett virus i kroppen som jag berättade till er tidigare. Doktorn och barnmorskan gör deras bästa med att planera den här graviditeten väl vilket jag uppskattar. Därför är det extra viktigt för mig att stressa ner, äta bra, tar hand om min hälsa och prioritera om lite.

När jag fick veta att jag har en liten mirakelvarelse i min lilla mage förändrades allting. Jag kan erkänna att jag var rädd från början. I två dagar låg jag och stirrade upp på taket och tänkte: – Oh my goooosh… vad gör jag nu? Alla jobbresor och jobb som är inplanerade, vad händer nu?! Hur ska jag hinna med allt? Bebisen kom liiiite tidigare än väntat. Jag kommer ihåg när jag tog ut spiralen, skulle byta till annat preventivmedel, gjorde en massa tester i samma veva sa doktorn till mig att jag inte släpper så många ägg och kommer att ha lite tufft när jag ska försöka skaffa barn, men så kom vår mirakelbebis helt från ingenstans ändå!

Jag fick planera och prioritera om, det var väldigt stressigt och jobbigt första tiden. Satt med Bill och gjorde en tankekarta hur vi ska lägga upp våra upplägg med jobb, tid och boende. BOENDE?! Jag har inte planerat att vi ska ha något nytt boende än eftersom jag bygger ju hus i Thailand och den måste bli klar först. Sen så var det lite fram och tillbaka tidigare om jag verkligen vill bo i Stockholm på heltid för att jag saknar Lappland, jag vill vara nära mina föräldrar. Men jag ska inte stressa, vi får ta det som kommer. Innan barnet fyller två ska vi hinna flytta till ett större boende i alla fall och kommer förhoppningsvis att behålla Bills lägenhet som vi kan hyra ut under tiden.

Varför bröllopet kommer att ske om cirka två år är p.g.a. av att vi vill vänta på bebisen också. En av anledningen som jag inte berättade tidigare till varför jag inte polisanmälde min advokat är att jag inte vill sitta där i domstol med min bebis, måste åka fram och tillbaka mellan Sverige och Thailand i minst ett år och vara stressad över situationen. Jag vill bara ha det fridfullt… för att hur jag mår redan nu kan påverka barnet i magen. Jag vill vara en glad mamma för att jag vill ha en glad bebis och jag kommer att göra allt med att planera mitt jobb väl så att jag kan jobba hemifrån och kan vara med mitt barn på heltid. 

Oh my… nu blir jag en mammabloggare! Och jag har cravigs på kimchi just nu… måste gå till mataffären och köpa kimchi!!!

Bakom alla kläder liggen den här lilla kulan undangömd… #16weeks
 

Hahahaha, kolla Baggiz face. Han är så glaaaaaad!!!