Walter’s Coffee Roastery

Nu har vi gjort det! 😀 
Haha, resan in till stan från flygplatsen var lite kaos. När vi kollade på google maps hemifrån hur länge det skulle ta stod det 30-40 minuter. Men det tog oss TVÅ timmar p.g.a trafikkön. Taxichauffören stannade också vid en korsning och började skälla ut en kille som stod och blockerade trafiken mitt i korsningen, haha. Det är inte varje dag man får vara med om det. Vi stod där i flera minuter tills de var nöjda. Ajja, han måste göra sitt tänkte jag. Men vi kom fram helt oskadd och det var värt resan ändå.

Jag fotade massor när vi kom fram till caféet! Sååååååå länge som jag har velat besöka det här ”Breaking bad inspirerad” caféet i Istanbul (Walter’s Coffee Roastery), god fika var det också. De hade även labbkläder och gasmasker som man kan låna och fota med. Killen som jobbade där var så himla gullig, engagerad och hjälpsam med att hjälpa oss att hitta taxi tillbaka till flygplatsen sen. Jag ville ge honom dricks men han tackade nej och frågade om en gruppkram istället. Tacksam att det finns så snälla människor i vår värld 

Ännu en till destination som jag kan bocka av från min bucket list! YEZ! 

Den här var nog den bästa karamellbakelse som jag har ätit i hela mitt liv.

Jag fick ta den här bilden på de härliga turisterna som besökte caféet. De blev superglada att bilden blev bra. 

 

Babymoon starts now!

Nu är vi på väg! Sitter i loungen och äter lite frukost. Jag har tagit på mig de bekvämaste kläderna, nattlinnen, mamma leggings, mys-cardigan, stödstrumpor och är resredo. Jag har inte bokat in något jobb som jag brukar direkt efter jag landar i Bangkok så jag behöver inte klä upp mig så fin, haha. Dock ska vi göra ett litet stop i Istanbul för att bocka av en av mina reseupplevelser från min lilla bucket list. Kommer ni ihåg Breaking Bad caféet som jag skrev här i bloggen för två år sedan? DEN SKA JAG BESÖKA NU! Vi kommer ju inte att kunna resa på ett tag, gäller att passa på här hehe.
Det lät lite fel när jag skulle förklara för pappa igår att jag har länge velat besöka det här caféet. Eftersom pappa har aldrig sett Breaking bad förklarade jag att det är ett knarklabb-tema på kafféet. Hahaha, han var lite osäker om det är något som man borde besöka eller inte.

Nåja, mina föräldrar har varit tydliga nu att jag inte ska ha samma tempo som jag brukar när jag är i Thailand. Dvs, stressa med jobbet och åka runt till många olika ställen på en dag. Folk får helt enkelt komma till mig med jobbet den här gången och vi ska försöka göra det mesta av jobbet i hotellet. Tur att många har överseende, men jag får samtidigt lite dålig samvete att jag har ställt till det. Resorna till fabrikerna kan vara otroligt långa och nu måste de släpa med alla samples och saker från fabriken… Vi får helt enkelt göra vårt bästa 🙂

Önskar er en underbar dag älskade ni! Så hörs vi snart. 

 

Sentimental farväl

Nu har vår lilla Baggiz åkt iväg med sin farmor. När de la in honom i buren hukade jag mig ner och satte min nos mot hans nos genom buren. Jag saknar Baggiz så himla mycket att jag grät, det var en blöt pöl framför buren, haha. Jag har sagt hejdå till Baggiz många gånger förut men den här gången var det lite jobbigt. Vi har haft så mysiga dagar tillsammans under de två senaste månaden när Baggiz fick stanna inne p.g.a. hans sår. Han var så gosig på dagarna och nätterna. Det var alltid jag och han. Baggiz var extra uppmärksamhetskrävande också när han var skadad och ängslig, vi bondade extra mycket som mor och son. Lägenheten känns såååå tomt, nu förstår jag att det är så här det känns när man lämnar iväg barnet. Jag blir orolig, jag vill inte åka! Första gången som jag känner så här men jag vet att vi kommer att få en härlig resa också med massor av spännande saker som väntar. Får göra det bästa av det och göra det jag måste. Det är bara två veckor.

Bangkok här kommer vi! 

 

Packlista

Vad kul att det finns några av er som håller igång vykorts-traditionen! Jag vet att man fortfarande skickade ganska mycket vykort till varandra när man är utomlands i början av 2000-talet. Men jag och mina kompisar var typ 8-9 år? När vi blev ”stora” och började resa själva kom facebook. Kan nog hända att jag inte hade någon runt omkring mig som skickade vykort så jag fick inte växa upp med det. Men man gör det man vill till så jag ska faktiskt bli bättre på att skicka vykort, fast inte köpa vykort sen skicka, utan ladda upp i telefonen och posten sköter resten, haha jag vet, inte så där traditionellt. Men det blir lite mer personligt med egna kort för min del. Jag hoppas dock att det kommer att finnas fler vänner där ute som vill skicka tillbaka lite vykort ibland när de är utomlands. 😉

Igår packade jag typ hela kvällen. Direkt efter jag hade kommit hem från läkarbesöket vid tre packade jag ner 60-70kg kläder som vi hittade i förrådet och ska skänka bort när vi kommer fram till Thailand. Jag och Bill hade bara plats med varsin handbagage sen. Men jag har mycket av mina grejer i Thailand fortfarande så jag behöver inte ta med mig så mycket ändå. Bill är expert på att packa lätt och lär köpa lite mera kläder sen när han kommer fram så det funkar bra för oss.

Baggiz förstod tydligen att jag och Bill var på väg någonstans så han gick runt, gnuggade sig på alla våra grejer och satte sig i våra resväskor för att hindra packningen, haha. Saknar min bebis redan, vi gosade till oss extra mycket nu sista dagen. På kvällen kommer Bills mamma och ska hämta upp fluffbollen. Hans sår är 100% läkt också vilket innebär att han kan leka ute hos Bills mamma nu när vi är borta, så två veckor kommer att gå otroligt fort för honom. 

Min packlista:
Snorkel
Två Bikini
Fem outfits
Underkläder
Ett par ballerina skor
Stödstrumpor
Mina kontaktlinser & linsvätska
Magkräm
Shampoo & Balsam travel size
Kameraladdare + Kameran
Datorladdare + Datorn
Mobilladdare + Mobil
Hörlurar
Flygintyg
Pass Thai + Svensk
Thai simkort
Thai pengar
Plånboken
Mediciner och vitaminer
Och… Socker i småpåsar. Kommer ni ihåg varför jag alltid har med socker i småpåsar när jag reser?